Joakim Larssons Blogg

Wordpress

2010-09-30T16:47:00.000+02:00

Jag experimenterar lite med Wordpress just nu. Eventuellt flyttar jag bloggen dit om jag fastnar för formatet. Experimentbloggen återfinns på jockelarson.wordpress.com . Notera att det som skiljer i adressen är att "larsson" där stavas med ett s, inte två. Det är väl antagligen moderaten eller miljöpartisten Joakim Larsson som hunnit regga sig först. :-)

Våld på Uppsalaskola

2010-09-30T11:47:00.000+02:00

En grov misshandel ägde i måndags rum på Katedralskolan i Uppsala, där ett par ligister sparkade på ett liggande offer samtidigt som fyra andra hindrade någon i omgivningen från att gripa in. En verkar ha blivit gripen av polis, men fyra av de övriga går fortfarande kvar på skolan. Det tog fem minuter att på nätet ta reda på att offret är svensk och brottslingarna lankes respektive kurd. Hör och häpna.

Vad som är rätt här givetvis att kasta ut de där eleverna från skolan permanent. Dessutom är det helt korrekt att införa väktare på skolan. Som samhället har blivit är det nog tyvärr en oundviklig utveckling.

Ledarskribent på Arbetarbladet?

2010-09-26T15:20:00.001+02:00

Idag har jag bestämt mig för att slå in på en ny väg för mitt politiska arbete genom att söka detta utlysta arbete. Följande arbetsansökan gick iväg idag:

Hej Arbetarbladet!

Mitt namn är Joakim Larsson och jag är intresserad av positionen som ledarskribent på Arbetarbladet. Jag har varit politiskt verksam för bl.a. svenska arbetares intressen och för bevarande av folkhemmet sedan tonåren. Några av mina politiska förebilder är Per-Albin Hansson och hans roll i uppbyggnaden av socialdemokraterna till ett statsbärande parti samt Hjalmar Brantings och August Palms arbete under uppbyggnadsfasen av den socialdemokratiska folkrörelsen.

I övrigt har jag varit verksam i flera gymnasie- och grundskolor de senaste åren och har där fått se hur olika regeringars politik lett till en nedmontering av folkbildningen och ett hårdare samhällsklimat där de svaga slås ut. Jag skulle se det som en glädje och ett privilegium att få ta kampen mot sådana nedskärningar på Arbetarbladets ledarsida.

Arbetsprov på mitt författande återfinns på min personliga blogg ( http://jockelarsson.blogspot.com/ ) där jag utvecklar mina politiska tankar mer detaljerat.

Med vänlig hälsning

Joakim Larsson
Box 1932
751 49 Uppsala
070-260 92 47
joakim.larsson@sverigedemokraterna.se

Segern och framtiden

2010-09-22T11:03:00.000+02:00

Valet 2010 är en enorm seger för nationalismen i Sverige. Exakt hur stor segern är får vi se när den slutliga sammanräkningen är slut senare idag.

För egen del har jag rensat huvudet genom en lång förmiddagspromenad runt Österväga idag. Det är mycket som har hänt under valrörelsen och jag kommer nog behöva en del tid att smälta allt. Dessutom blir man lätt lite mätt på politik efter en så här intensiv period. Därför kommer det nog att vara ganska tyst här på bloggen ett tag framåt medan jag bestämmer mig för vad jag själv ska göra nu.

Valdagen har börjat

2010-09-19T12:35:00.000+02:00

Det är allt något speciellt att gå upp tidigt en vacker höstmorgon och bege sig till vallokalen för att lägga sin röst. Inte minst är det också en påtaglig känsla av avslut; att detta är änden på en lång valrörelse som varat inte bara under några intensiva höstveckor utan egentligen hela mandatperioden. Minst.

På min lott idag står vallokalerna i Örbyhus och Tobo. På förmiddagen har jag varit runt till båda och lagt ut våra valsedlar (fast i Tobo hade någon valförrättare varit snäll och fixat det åt oss) och därefter tagit en extra sväng för att kolla att de låg kvar. I Örbyhus hade någon småfifflat lite vid andra vändan - nån hade tagit våra riksdagsvalsedlar, vänt dem upp och ner samt lagt dem längst bak i valsedelsstället. Det var åtminstone lätt åtgärdat.

Det var idel kända ansikten också. En av valförrättarna i min vallokal var Ing-Britt, f.d. skolvärdinna på grundskolan jag gick i som grabb och flera andra var också gamla bekanta.

Vem röstade jag på då? Tja, i riksdagsvalet lade jag min röst på David Lång. Jag funderade lite på att rösta på Micke Jansson, men han är så högt upp på valsedeln att han garanterat blir vald hur det än går. I landstingsvalet kryssade jag Lars Bleckert, som har gjort en gedigen insats med landstingsfrågorna och som tagit debatten mot de etablerade i radion nyligen. Vem jag röstade på i kommunalvalet håller jag nog för mig själv, med det lilla förbehållet att jag inte röstade på mig själv.

Nu ska jag ta en kopp kaffe innan jag går ner till vallokalen för att dela ut valsedlar en stund.

Och du: rösta svenskt!

Intervju med pensionärsdamen i SD-reklamen

2010-09-13T23:17:00.000+02:00

Det är inte så känt, men den gamla damen med rullator från vår TV-reklam har faktiskt medverkat i en kort intervju där hon avger sin syn på Sveriges invandringspolitik.

Möte med byalaget

2010-09-08T20:49:00.001+02:00

Ikväll var det ett möte här i byn angående ett gemensamt inköp av en ny mack. De gamla mackarna i Tobo och Örbyhus lades ned för ett par år sen och ingen mack har funnits på närmare avstånd än 1½ mil. Planen är att en gemensam byalagsförening där man kan köpa andelar ska bildas som sedan driver ett helägt mackbolag. Det är ett mycket bra upplägg tycker jag och det ser hoppfullt ut. Mötet var i skolans matsal och den var fylld till sista plats. Till slut fick skolvaktmästaren gå och hämta fler stolar som fick ställas utanför ingången. Uppskattningsvis deltog 200 personer i mötet, och med tanke på att det inte bor mer än kanske 2500 personer i Tobo och Örbyhus så är det en betydande del av den vuxna befolkningen.

Jag äger ingen bil själv, men en mack är en viktig del för att hålla en by levande. Det är väldigt roligt att se att det finns såhär mycket engagemang och att så många är beredda att ställa upp och dra sitt strå till stacken för det gemensamma bästa. Jag ska såklart köpa andelar i byalaget när det väl konstitueras.

Floskeltoppen

2010-09-07T22:27:00.002+02:00

Nyss hemkommen från min första debatt i en valrörelse i Tierp (på Borgenkyrkan i Tierp) så är jag direkt matt.

Jag var faktiskt lite spänd inför den här debatten. Jag hade bestämt mig för att föra fram tre huvudpunkter: stopp för flyktingmottagandet med motiveringen att socialbidragen hade överskridit budget förra året, införande av vårdnadsbidrag enligt modell från Uppsala samt en satsning på förbättrad matkvalitet i äldreomsorgen.

Den sista punkten oroade mig lite. Tänk om någon ställde den enkla frågan hur vi hade tänkt att finansiera det där? Därför grävde jag ner mig lite i kommunbudgeten från senast samt förra årets årsredovisning och lyckades få fram fyra olika sätt att ta fram pengar till finansieringen av den reformen. Nu borde jag ha både byxor och hängslen, tänkte jag.

Det var helt bortkastad tid.

När debatten väl började fördes det fram krav på fler trygghetsboenden, reformer av äldreomsorgen, ökad lärartäthet, nya skolor och fan och hans moster, allt givetvis helt utan ens en antydan om var pengarna ska komma från. Sen kastade borgerligheten fram ett krav på ett nytt resecentrum i köpingen, vilket vänstern snabbt toppade med ett krav på en ny ishall i Söderfors! Jag höll på att smälla av. Båda dessa lär vara investeringar i mångmiljonklassen som här bara kastades fram utan ett enda ord om pengar. Det enda realistiska lär väl vara lånefinansiering förstås.

Senare ställde någon i publiken en fråga om hur man ska bära sig åt för att se till att inflyttningen ökade. Jag fick micken och började förklara hur det här var ett klassiskt landsbygdsproblem med djupgående strukturella orsaker och att det fanns gränser för hur mycket enskilda kommunpolitiker kunde göra åt det här, men att man förstås ändå kunde satsa på förbättrad service för t.ex. barnfamiljer och på inköp av lokala produkter till kommunal verksamhet för att stimulera lokalt näringsliv.

Något sådant hördes dock inte från övriga. Nejdå, övriga företrädare dök på sina respektive mickar och kastade glatt ur sig diverse förslag med en inställning som om det här problemet vore en mindre detalj som vi lätt kunde lösa på en kaffekvart, i ett läge där kommunens befolkning har varit sviktande i bortåt 40 år.

Efter debatten infann sig en viss trötthet. Eh, är det inte vi sverigedemokrater som förväntas vara populisterna?

Det märks att det är valspurt nu.

(Artikel i UNT)

Om valsystemet

2010-09-02T13:05:00.002+02:00

Nu i dagarna har det talats mycket om risken för att valsedlar blir slängda i förhandsröstningslokalerna. Det här har vi fått lida mycket av tidigare val. denna gång är ju skadan mer begränsade eftersom det är lag på att valförrättarna ska se till att det åtminstone finns partimarkerade valsedlar i lokalerna. Här och där erbjuder sig dessutom förrättarna att lägga ut våra valsedlar om de får en bunt att fylla på med. Mycket hyggligt.

Icke desto mindre är valsedelssystemet ett otyg. Små partier (inte bara vi) lider mycket av det. Jag skulle mycket hellre ha ett system där alla partier fanns listade på en valsedel där väljarna sedan finge kryssa för det parti och den kandidat som de helst ville ha.

När jag säger "alla partier" så menar jag "alla partier som registrerat sig till riksdagsval". Man kan förstås diskutera vilka krav som ska gälla för registrering, men min grundinställning är att dessa krav ska vara mycket generösa. Det är ett rättvise- och demokratikrav att kunna kandidera med ett parti i ett val anser jag - till och med om det är ett enmansparti.

Se Torbjörn Jerlerup för debatt i ämnet.

Valet i Tierp

2010-08-24T10:51:00.002+02:00

Nu när jag har börjat bli hemmastadd här uppe i Tierp så har jag också börjat titta lite på valresultatet efter 19 september. Det är rätt intressant faktiskt - Tierp har alltid styrts av SAP, även om man har fått ta hjälp av stödpartier ibland. För den som inte bor häruppe kännetecknas det politiska landskapet också av ett mycket starkt centerparti. Siffror på 15-20% har varit standard för Centern de senaste valen.

Det är svårt att avgöra exakt vilka följder ett val får här i Tierp, givet att kommunen skiljer sig en del från rikssnittet. Jag har gjort några prognoser med olika antaganden, och hör och häpna: det finns faktiskt en teoretisk chans att sossarna tappar makten! Det låter kanske som en storm i ett vattenglas, men för förhållanden häruppe är det en skräll. Sossarna har ju som bekant styrt kommunen sedan den bildades 1974.

En joker i leken är Piratpartiet, som också ställer upp i valet här. Jag tror nu kanske inte att de når ända fram, men det är inte helt omöjligt. I så fall påverkar de dels genom att de kan dra de där sista rösterna som kan behövas för att skifta majoritet, och eventuellt genom att bli vågmästare.

Det blir spännande att se vad som händer...

En svensk vision, del 2

2010-08-16T00:02:00.005+02:00

I ett tidigare inlägg har jag diskuterat Sveriges historia och de motsättningar som uppstår i ett splittrat samhälle. I det här inlägget tänkte jag gå in mer i detalj på det liberala alternativet, och varför det inte kan fungera.

Det framhävs ofta att ett alternativ till det etniskt homogena samhället skulle vara ett samhälle vars sammanhållande kitt skulle vara baserat på mänskliga rättigheter, på yttrande-, religions- och åsiktsfrihet och där den enskildes bakgrund, kultur och språk skulle vara oväsentligt.
Det är måhända en förförisk tanke. Spontant är det svårt att att försvara sig mot detta eftersom tanken är så enkel – ”varför kan alla inte bara få göra som de vill och lämna varandra ifred?” Tyvärr är det inte så enkelt.

Till att börja med kan det vara värt att påpeka att de mänskliga rättigheterna (MR) inte har tillkommit i ett kulturellt vakuum. Tvärtom skulle jag vilja hävda att MR i allra högsta grad är bundna till det västerländska och kristna kulturella arvet. Det är slående att världens muslimska länder har sett sig föranledda att sätta ihop en egen version av vilka rättigheter det är som ska gälla (den s.k. Kairodeklarationen) eftersom de har haft svårt att acceptera MR som det antagits av FN. MR är helt enkelt inte universellt giltiga värderingar utan lika subjektiva som vilken annan åsikt som helst (för en intressant diskussion av detta, se t.ex. författaren Richard Rorty).

Men: även om nu MR skulle vara allmänt accepterat som giltigt så menar jag att detta inte skulle räcka. Det ligger i människans natur att söka sig till likasinnade och att upprätta lagar för sina samhällen som är baserade på den egna moralen. Denna egna moral är i sin tur baserad på den enskildes arv och uppväxt; på kultur, traditioner, språk och religion som kan ha rötter hundratals eller tusentals år tillbaka i tiden. Låt oss ta några konkreta exempel:

Det är inte så länge sedan som den svenska statskyrkan avskaffades. Detta system hade sina rötter i Gustav Vasas uppbyggnad av det självständiga Sverige på 1500-talet och var någonting som länge var självklart för många svenskar. Jag spekulerar bara nu, men jag gissar att vid en folkomröstning vid det tillfälle frågan var aktuell så hade utfallit blivit att statskyrkan skulle behållas. Omvänt kan man gissa att frågan huruvida islam skulle vara statsreligion (eller ”mest gynnad religion” eller vad man nu vill kalla det) skulle få ett mycket starkt stöd i valfritt muhammedanskt land.

I Sverige har vi (åtminstone teoretiskt) en långtgående yttrandefrihet. I praktiken är det dock vissa saker som är inskränkta – man får inte sälja negerbollar, man får inte kalla bögar för en svulst på samhällskroppen (om det inte sker i religiösa sammanhang) osv. Andra länder har andra regler – exempelvis är det mycket strikta lagar gällande hanteringen av hakkors i Tyskland (av begripliga historiska skäl) och man kan inte räkna med att fritt få attackera islam hur som helst i muslimska länder.

Det älskade och hatade systembolaget är en svensk institution som ursprungligen byggdes upp som en del i en strategi att få ner det svenska supandet. Trots detta (och trots motboken, en fascinerande uppfinning som jag i ungdomen faktiskt var ganska positiv till) så är det socialt accepterat att dricka sig asfull i Sverige idag. Samtidigt är det fortfarande i de flesta sammanhang inte accepterat att använda några andra droger än alkohol och vi har också en relativt sträng narkotikalagstiftning. Som jämförelse kan nämnas hur vissa andra folkgrupper har en annan inställning till drogbruk och ser det som traditionellt och fullt acceptabelt med exempelvis kat-tuggning. Sa förresten någon snus?

Här och där i Sverige har det börjat dyka upp skolor som har etnisk grund. Jag ska inte låtsas att jag har arbetat på någon mer exotisk sådan, men jag har åtminstone arbetat på skolor där undervisningsspråket var engelska och där också huvuddelen av eleverna hade icke-svensk (till stor del anglosaxisk) bakgrund. Motsvarande exempel finns på skolor och förskolor med arabisk (eller för den delen tysk eller vad man nu vill) inriktning.

Hur ska vi bete oss mot våra barn? Barnaga har varit olagligt i Sverige i ca 35 år. För något år sedan såg jag en dokumentär på TV som handlade om attityden till aga som metod för barnuppfostran bland invandrargrupper från mellanöstern. Flera gymnasieungdomar med utländsk bakgrund vittnade där om hur de hade fått stryk under uppväxten och efter en del letande gick det till och med att hitta en förälder (som faktiskt verkade hel, ren, normal och en ganska välanpassad individ annars) som på rätt god svenska förklarade att jo, han visste att det här egentligen var olagligt i Sverige, men den här uppfostringsmetoden var helt enkelt oundgänglig när det gällde att tillrättavisa olydiga barn. I slutet av programmet tillfrågades ungdomarna hur de själva såg på aga nu. De svävade lite på målet, men när det kom till kritan sade de flesta att de förmodligen skulle aga sina egna barn också när den dagen väl kom.

Religion, normer för det offentliga samtalet, drogvanor, språk, barnuppfostran. Allt det ovanstående är i allra högsta grad saker som berör den enskilde och som är viktiga för att tala om vilka vi är, vad vi accepterar i vårt samhälle, vad som är rätt och vad som är fel.

Och allt det ovanstående är också ståndpunkter som i allra högsta grad är beroende av vilken kultur man är uppväxt i, vilka värderingar man bär med sig, vilket språk man talar och vilken religion man har.

Min poäng med exemplen ovan (och det går att hitta fler) är att MR inte kan vara grunden för ett samhälleligt kitt utan att man tänker bort alla kulturer helt. Visst, yttrandefrihet, åsiktsfrihet, religionsfrihet och tryckfrihet kan vara hur utmärkta tankar som helst - men rättigheter kan bara existera i ett samhälle där det redan finns ramar för vad som är acceptabelt och inte som den dominerande majoriteten redan är överens om, ramar som ofrånkomligen är kulturellt definierade.

Ibland anklagas nationalister som jag själv för att vara antidemokratiska eftersom vi vill att nytillkomna invandrare skall anpassa sig till Sverige och anta svenska värderingar. Egentligen menar jag nog att förespråkarna för det liberala alternativet är oerhört mycket mer långtgående – i princip måste en total likriktning av alla människor i hela Sverige genomföras om MR-alternativet skall kunna vara någon grund överhuvudtaget för ett samhälleligt kitt. Alla måste ge upp sitt språk, sin religion, sina traditioner och sina idéer om barnuppfostran till förmån för någon statligt dikterad enhetslinje.

Nu tycker kanske någon att jag överdriver. "Det skulle aldrig komma därhän," säger motståndaren. "I själva verket skulle man försöka vidmakthålla någon sorts balansgång som kanske påminner om den nuvarande, där man har en viss frihet inom juridiska ramar att bibehålla språk och traditioner." Visst.

Om vi för en sekund bortser från att detta alternativ är synnerligen vagt formulerat och att det finns stora praktiska problem behäftat med detta (man får behålla sin religion så länge som den inte påverkar något, sitt språk så länge det inte ställer till besvär, sina värderingar så länge man inte försöker använda dem) så är det just det som vi har försökt hittills. Vad det ovanstående skulle leda till är ett stort antal gruppbildningar på etnisk grund. Vi skulle få vissa områden som är helt dominerade av vissa folkgrupper (t.ex. assyrier i delar av Södertälje) och områden där det knappt existerar etniska svenskar alls (Rinkeby) och det skulle bildades subkulturer med täta band där man var mer lojal mot den egna gruppen än övriga samhället, vilket i sin tur skulle ge etniskt grundade maffiaorganisationer (den s.k. ”Juggemaffian” eller varför inte den ryska maffian är ganska bra exempel, liksom för övrigt den ursprungliga italienska maffian i Förenta Staterna) - alltså vad vi idag kallar segregation. (Jag tycker att Alain Finkielkraut är inne på ungefär den linjen i den debatt som refereras här)

Med andra ord – med det mindre radikala liberala alternativet som jag har skisserat ovan så kan MR helt enkelt inte utgöra ett samhälleligt kitt. Det kan bara fungera i det fall det blir extremt förtryckande för den enskilde på en nivå som inget förslag från SD någonsin har varit i närheten av.

Vilken sorts samhälle bör vi då bygga istället, och varför? Det ska jag återkomma till i ett tredje inlägg.

Sverigedemokraterna i Enköping

2010-08-07T15:05:00.005+02:00

Sverigedemokraterna i Enköping har haft torgmöte idag och eftersom ingen annan kunde hoppa in just idag, så blev jag inkallad som talare. Det var ett ovanligt men positivt upplägg - kommunen har tillhandahållit en ljudanläggning på torget och alla partier i KF har fått ett antal tider (i 20-minuterspass) för att redogöra för vilka de är och vad de tycker.

Ett litet problem dock - tiden efter vår var kommunisternas och deras gruppledare passade på att komma med lögner om hur SD-Enköping inte deltar i KF-mötena. Eftersom vår tid var slut så gick det inte att svara på beskyllningarna. Det är väl baksidan av ett system som helt är baserat på deltagarnas vilja till rent spel.

Enköping har andra problem också. Tydligen finns det en semi-aktiv AFA-grupp där som har börjat förfölja våra aktivister. De har valt att göra det på fegast tänkbara sätt: genom anfall på familjen. En av våra ersättare i KF Enköping heter Evert Skirgård och är en äldre herre på 92 år. Den här veckan har han varit bortrest, och då har några rödingligister passat på att banka på dörren i Everts hem och hota och trakassera hans fru. Modigt. Mycket modigt. Polisen är i vart fall underrättad och jag kan bara hoppas att de får vad de förtjänar.

En svensk vision, del 1

2010-08-01T00:03:00.004+02:00

För någon vecka sedan har det startats ett försök till bloggdebatt om hur man ska bemöta Sverigedemokraterna. Ett av inslagen i denna debatt har varit uppmaningen att skapa en vision av Sverige för att kontra den nationella. Nu har det dykt upp en sådan som är välformulerad och genomtänkt och som inbjuder till en saklig och eftertänksam diskussion på det sätt som jag anser att riktig politik bör bedrivas – med andra ord vill jag som svar på detta ge min egen vision och bild av Sverige. Jag ska försöka att i det här inlägget enbart beskriva hur jag själv ser på saker och ting och spara min kritik av motståndarvisionen till ett senare inlägg.

Sverige är svenskarnas land. Jag ser detta inte enbart som ett postulat, utan faktiskt som krasst konstaterande av fakta. Under så gott som hela Sveriges historia har befolkningen här utgjorts av svenskar (och det faktum att det fanns provinser som löd under den svenska kronan som hade annan befolkning ändrar inte på detta. Exempel: Det inre av Finland, Livland, Svenska Pommern etc) . I de fall där det förekom invandring så var detta så gott som enbart enstaka specialister (militärer och smeder, t.ex.) från oss närstående folk som snabbt assimilerades i majoritetsbefolkningen. Ända fram till strax efter andra världskriget var andelen personer med utländsk bakgrund minimal i Sverige (omkring 1%).

Det här har utgjort en styrka för Sverige. Sverige är ett land där solidaritet, jämlikhetssträvanden och en sund misstänksamhet mot personer som anser sig förmer länge har varit starkt förankrade värden. Det här beror förstås inte enbart på det etniskt homogena svenska samhället utan också på en lång historia av en stark bondeklass, en svag adel och en kungamakt som tidigt allierade sig med bönderna. Med vetskap om detta förhållande kan mycket av inslagen i vår historia göras begripligt, som t.ex. den svenska samförståndsandan och kanske också den svenska socialdemokratins långa dominans. Det finns givetvis en baksida av dessa värden också, som exempelvis det hårda socialt tryck från bondesamhället att avvikare skall rätta in sig i ledet som idag har en rest i form av den så kallade jantelagen.

I Sverige har vi tack vare dessa sociala faktorer (frånvaron av etniska eller religiösa minoriteter, stark bondeklass osv) kunnat bygga upp ett samhälle som i hög grad har varit tillåtande för den enskilde individen, ett samhälle som byggde på en hög grad av solidaritet mellan invånarna och som inte har varit i behov av starka repressiva maktmedel från statens sida av den enkla anledningen att det ofta gick att bygga upp samförståndslösningar.

Jag kan inte nog understryka att en absolut förutsättning för ett sådant samhälle har varit frånvaron av större samhälleliga konfliktlinjer. Det har gått att enas i Sverige eftersom det helt enkelt har funnits en betydande värdegemenskap som väldigt många har kunnat sluta upp kring. En följd av detta har tyvärr blivit en viss naivitet gentemot omvärlden och en övertro på möjligheterna att alltid i alla lägen komma fram till kompromisser som alla inblandade i en konflikt kan vara nöjda med. Det är min övertygelse att så inte är fallet. Det existerar sådant som värdekonflikter och intressekonflikter på högst reell grund där annat än tillfälliga vapenvilor inte kan åstadkommas. På många platser i världen har detta varit det naturliga tillståndet, och staten har inte utgjort den neutrala medlaren utan snarare ett instrument för den intressegrupp som för tillfället har lyckats rycka åt sig spakarna.

Jag menar att vi nu bygger om vårt samhälle från det homogena konsensussamhälle jag har beskrivit ovan till ett land som innehåller just de konflikter som vi så länge har varit förskonade från. På lång sikt är det så kallade mångkulturella samhället någonting som inte kan existera annat i en övergångsfas. Förr eller senare kommer konflikter mellan motstridiga värden och intressen att göra att talet om tolerans och mångfald framstår som ett cyniskt skämt.

En sak skall vi svenskar också vara säkra på – i ett sådant samhälle kommer vi att utgöra förlorarna. Under efterkrigstiden har andelen (och antalet) utrikes födda samt personer med utländsk bakgrund konstant ökat, medan antalet med svensk bakgrund har stått still sedan 1970-talet. Det krävs inte några större matematiska kunskaper för att inse att detta förr eller senare kommer att leda fram till att svenskarna hamnar i minoritet, i bästa fall en stor minoritet bland många andra minoriteter.

Men det behöver inte vara så! Vi har ett val här. Det är inte så att vi måste fortsätta med ett utsiktslöst försök att bygga ett mångkulturellt samhälle när andra möjligheter finns. Vi kan, om vi väljer det, istället välja att bibehålla en reglerad invandring från närstående länder för att undvika att vi bygger upp etniska minoriteter i vårt land. Vi kan, istället för att ha en hög och kontraproduktiv flyktinginvandring, istället välja att hjälpa folk på plats där oftast de mer omedelbara behoven av hjälp och bistånd finns.

Ett sådant alternativ är inte något som står i konflikt med en vilja att hjälpa nödlidande. Direkthjälp skulle kunna hjälpa minst lika många att rädda livet och troligen fler. Det upphör aldrig att förvåna mig hur detta enkla konstaterande på något sätt alltid går förbi våra etablerade regimpolitiker. Jag tror att det ofta handlar om viljan att känna sig god istället för viljan att faktiskt göra gott. Hellre än att hjälpa hundra människor i något avlägset land som man aldrig kommer att träffa så verkar många välja att hjälpa den enda person som står framför dem. Det är nog ett mycket mänskligt drag. De hundra man kunde ha hjälpt är bara siffror på ett papper, men den enskilde främlingens tårar som man har precis framför ögonen är något mycket konkret att förhålla sig till. Icke desto mindre ska man inte lura sig själv – den som väljer att låta de hundra okända dö på grund av brist på billiga mediciner och tak över huvudet enbart på grund av önskan att känna sig god är inte driven av altruism utan av själviskhet.

Men om det nu är önskvärt med ett samhälle uppbyggt kring gemensamma värden, kan vi då inte bygga upp ett sådant kring gemensamma liberala värden (som t.ex. jämlikhet mellan könen, religionsfrihet och yttrandefrihet) och bibehålla en närmast fri invandring, såsom vissa liberala debattörer hävdar? Jag menar att detta inte går och inte kan gå, vilket jag tar upp i del 2 av det här resonemanget.

Att bemöta Sverigedemokraterna

2010-07-13T15:13:00.002+02:00

Moderaten Kent Persson har startat något som han kallar veckans bloggdebatt där han förespråkar alternativa sätt att bemöta Sverigedemokraterna. Hans resonemang vilar på något som har tagits fram av två piratpartister:

Vi är övertygad om att det enda sättet att vinna debatten med Sverigedemokraterna bland deras sympatisörer måste bygga på något annat än smutskastning.
Vi tror det handlar om tre saker:
1. Visa respekt. Lyssna på dem, i deras berättelse om Sverige finns en genuin oro och genuina behov av att förstå och kunna påverka samhället.
2. Förklara den egna politikens förtjänster när det gäller att adressera just den oron och just de behoven.
3. Bygg en berättelse om Sverige som inte bara handlar om den breda medelklassen. En berättelse där den typiske Sverigedemokratiske väljaren kan känna sig delaktig.

Jag ser det här som en trend bland våra motståndare. De mer intelligenta av motståndarna verkar ha bestämt sig för att det antagligen inte kommer att fungera med en fortsatt utestängning och marginalisering i längden (såvida den inte blir betydligt mer hårdhänt än vad den är just nu, och det verkar alla inte riktigt ha mage till). Jag tror dock ändå att denna alternativa strategi kommer att misslyckas, iallafall baserat på vad den förklaras utgöra ovan.

1. ”Lyssna på dem”? Vad betyder det lite mer konkret? Jag misstänker nämligen att om våra potentiella väljare, som enligt undersökningarna redan är bland de som är mest misstänksamma till politiker av alla, ska mötas av politiker som ”lyssnar på dem” men sedan ger blanka fan i att göra ett smack åt det som de har hört så kommer vårt väljarstöd knappast att minska.
2. Det här är ju vad alla partier förväntas göra hela tiden. Självklart handlar politiskt vardagsarbete om att också mellan valen prata politik med intresserade och att förklara varför man gör som man har gjort. Om detta nu helt enkelt är mer av samma sak som de etablerade partierna kolporterar också till vardags, varför skulle det fungera nu när det inte har gjort det förut?
3. ”Bygga en berättelse...” grunden för resonemanget vilar på att det inte är någon sanning som får folk att rösta som de gör utan vad folk får för sig, och att de politiska partierna inte ska ägna sig åt sanning utan åt ”berättelser”, dvs. fritt fram att fabulera hur mycket man vill så länge som det främjar ”berättelsen” man vill föra fram.
Bortsett från att det är moraliskt förkastligt (och mycket talande för författarnas syn på politik) att basera sin politik på vad man ser som den mest röstmaximerande propagandahistorien istället för vad man faktiskt tror på, så betvivlar jag att det är en hållbar strategi.

Vår väljarbas vilar på en grupp väljare som håller invandringsfrågan som den viktigaste, och vid det här laget har vi också hunnit få en grupp väljare som är återkommande och röstat på SD i flera val. Med en ”berättelse” skulle man alltså åstadkomma att dessa väljare skulle avstå från att stödja det parti som företräder den högst konkreta och lättbegripliga åsikten ”ta emot färre flyktingar” till för mån för något annat parti som istället erbjuder en här odefinierad berättelse. Det låter mer än lovligt flummigt.
En mer vällovlig tolkning skulle kunna vara att man istället vill komma åt SD:s potentiella väljare, dvs. de väljare som lutar åt oss men ännu inte har bestämt sig. Det är en mer begränsad målsättning där man accepterar tanken på SD i riksdagen och siktar mot att hindra att vi växer ytterligare. Kan det lyckas? Jag är fortfarande skeptisk. Det här är helt enkelt alltför löst i konturerna för att kunna bedöma något sådant.

Tillbaka igen

2010-07-04T23:16:00.002+02:00

Efter en längre tids frånvaro tack vare flytt och semester är det dags att ta upp bloggen igen. Numera har jag en ny bas - jag är hemflyttad till Tierp igen.

Min första kommentar: det är alldeles för varmt nu. Jag förespråkar ett återinförande av istid, helst nu.

Revansch!

2010-05-22T10:28:00.002+02:00

Om dödsstraffet i Metro:

Osvenskt? Omodernt? Uppenbarligen inte! En färsk studie från Forskningsgruppen för Samhälls- och Informationsstudier (FSI) visar nämligen att var fjärde svensk är positiv till att återinföra dödstraffet ”för de grövsta brotten”.

Män är mer positiva än kvinnor (28,3 respektive 21,0 procent). De socialdemokratiska väljarna är mest positiva (26,8 procent) tätt följda av moderater (25,1 procent). Därefter kommer, i fallande skala, vänsterpartister (17,7), centerpartister (16,7), kristdemokrater (16,6), miljöpartister (15,5) och folkpartister (9,9).

– Sverigedemokraternas siffra i dödsstraffsstudien är, inte helt oväntat 57,6 procent.

Och jag som tycker mig minnas att bara 3 av 124 sverigedemokrater vill införa dödsstraff. Ah, det är vackert när man får rätt.

Vilks: som sagt...

2010-05-15T14:34:00.000+02:00

Jag förutspådde att fulmedia skulle framhålla "hur högerextrema grupper" skulle tjäna på det inträffade. Och se!

UNT: Provokationens problem

UNT2: Doften av konst är borta

Aftonbladet: De verkliga offren: Sveriges muslimer

Sverigedemokraterna och överfallen

2010-05-14T12:47:00.003+02:00

Det har blossat upp en debatt mellan några olika bloggare om de förföljelser som sverigedemokrater utsätts för.

Det började med att bloggaren mymlan läste Niklas Orrenius bok om oss och förskräcktes över hur illa vi behandlades av media och diverse vänsterpack. Därefter fick hon omedelbart svar av Erik Wiklund och sd-ätaren Nicke Lindqvist. De två senare menar att det inte alls är så att SD behandlas fel i media eller att det tigs ihjäl när SD:are utsätts för brott.

Jag kan hålla med om att situationen har förbättrats något. Idag kan vi faktiskt nå ut i media, och förmodligen var det en milstolpe när vi för första gången någonsin släpptes in på DN Debatt, det etablerade politik-Sveriges megafon nummer ett.

Det kan dock här vara värt att påminna om att detta inte är hel bilden.

För det första: den rapportering som vi ser idag och som började komma igång på allvar efter valet -06 är ett tämligen nytt påfund. Före det valet var det endast i undantagsfall som vi fick del av rapporteringen utanför Skåne (där skiftet ägde rum redan efter valet 2002). Wiklund hävdar ju exempelvis att det idag uppmärksammas när SD:are blir av med sina jobb och det kan kanske vara sant för de mest framträdande aktivisterna, men detta är en sentida omsvängning.

Hur många kände exempelvis till före Orrenius reportage i Sydsvenskan 2006 att Richard Jomshof länge hade haft problem att få anställning som lärare tack vare sina politiska åsikter? Man ska också komma ihåg att i de flesta fall som något sådant uppmärksammades så var det i direkt positiva ordalag - t.o.m ledande politiker gick ut och sade att de var rätt och riktigt att sådana som Jomshof blev av med sina jobb (jag vill minnas att både Mona Sahlin och den dåvarande SSU-basen uttalade sig positivt om Jomshofs avstängning). Hur många kände till före Orrenius reportage i Sydsvenskan 2005 att partiledningen blev överfallna vid ett möte utanför Växjö där flera av dem blev misshandlade med tillhyggen och där tårgas kastades in i lokalen? Ändå kunde Orrenius inte låta bli att spekulera i att vi hade iscensatt attacken själva.

För egen del minns jag den där gången 1997 när jag och ett par andra meningsfränder hade genomfört ett politiskt torgmöte på Sergels Torg och blev överfallna av AFA i en gränd och misshandlade. Vi ringde till tidningarna i Stockholm efteråt, varvid svaret blev från tre av dem att de inte var intresserade av uppgörelser mellan extremistgrupper - med andra ord, vi hade oss själva att skylla och det var inte intressant att skriva om när vi fick stryk.

Det stannar ju inte vid direkta attacker. Jag minns den där gången när jag pratade med hyresgästföreningen i mitt dåvarande bostadsområde om att aktivera mig i föreningen och pyssla lite med bostadsrättsfrågor (jag vill minnas att det jag var mest intresserad av var gymlokalen, som var ganska nedgången). Jag ringde till hyresgästföreningens expedition för att kolla, och de sa att de mycket väl visste att jag var med och att de hade haft diskussioner om en sån som jag alls skulle få vara med i föreningen. Jag fattade vinken.

Jag minns också när jag efter viss tvekan gick med i facket. Jag bestämde mig för det eftersom jag insåg att jag förmodligen skulle behöva advokathjälp om nån rektor skulle få för sig att sparka mig när det kom ut vem jag var. Jag är dock fortfarande ambivalent inför mitt fackförbund, icke minst sedan förbundets chefsjurist skrev en krönika i min facktidning för något år sen om att "det inte förelåg någon skyldighet att hjälpa förbundsmedlemmar att vara främlingsfientliga", underförstått - man får ingen hjälp om man blir sparkad. Fortfarande förekommer det att SD:are blir sparkade ur facket och det verkar fortfarande inte vara tillåtet att ha förtroendeuppdrag i facket.

Min poäng är att en artikel på DN debatt eller en enstaka journalists insatser att vara hederlig inte betyder att vi behandlas likadant som alla andra partier vare sig i tidningar, av myndigheter eller rörande proportionerna av de hot och överfall vi utsätts för.

För det är ju så, för det andra, att vi fortfarande lider av sådana här förföljelser i vårt dagliga arbete.

Även om direkta attacker på våra mest framträdande företrädare faktiskt tenderar att uppmärksammas nuförtiden så talas det mycket tystare om alla de saker som vanliga sympatisörer och vanliga medlemmar utsätts för. I mitt eget distrikt Uppland har vi fortfarande problem med det här och jag har mött det fler gånger än vad jag kan räkna. Några exempel från de senaste åren, lätt anonymiserade:

En kommunalanställd tjänsteman som också råkar vara medlem i Sverigedemokraterna blir inkallad på kontoret av sin chef och får veta av denne att det inte är tillrådligt att engagera sig öppet i partiet. Det vore inte bra för anställningen.
En hantverkare som tar kontrakt från en statlig myndighet vågar inte vara offentlig företrädare för SD med motiveringen att han är rädd att bli av med sina kontrakt. Senare bränns hans bil upp av AFA, vilket förstås inte rapporteras i tidningen.
En ungdomsmedlem sitter och pratar med ett par sympatisörer på ett kafé. Mot slutet av samtalet kommer ett par personer fram och upplyser om att de har filmat konversationen och nu tänker ta reda på var de närvarande bor och arbetar. Sympatisörerna hörs sedan aldrig av igen och ungdomsmedlemmen vägrar efter detta att synas ute på stan igen i partisammanhang. Sedermera försvinner vederbörande helt ur partiet.
En aktiv medlem i SD i länet följer med på en flygbladsutdelning. Vid slutet av utdelningsrundan springer en man med ett järnrör förbi, slår det i skallen på vår medlem och försvinner sedan snabbt nedåt gatan. Sjukhusbesök följer. Personen är idag inte medlem.

Hur kan man hävda att vi behandlas likadant som alla andra partier och att vi bara spelar martyrer när händelser som det ovanstående är sådant som vi får leva med? Inget av det ovanstående är sådant som presenteras som nyhetsvärdigt. Effekten blir att folk drar sig för att engagera sig i SD av en fullt berättigad rädsla för att drabbas fysiskt, ekonomiskt eller socialt. Hur kan man tro att folk ska våga engagera sig i SD om man riskerar att bli avskedad från sitt arbete, överfallen på gatan, sparkad från hyresgästföreningen, bli av med företagskontrakt, antastad på kaféer, och få sin egendom förstörd - och sedan bli anklagad i media för att "bara spela martyr?" Faktum är att jag själv tvekade innan jag skrev det här inlägget eftersom jag vet att det kommer att bidra till rädslan och göra det ännu svårare att rekrytera nya medlemmar och aktivister.

När AFA läser den här artikeln kommer de att gnugga händerna av glädje. Samtidigt, på Den Där Tyska Sidan Som Stulit Vårt Namn, så kan jag läsa en artikel om hur det är helt rätt att avskeda lärare som är sverigedemokrater, och jag kan inte låta bli att undra hur mycket som egentligen har förändrats de senaste åren.

Vilks överfallen i Uppsala!

2010-05-11T20:42:00.009+02:00

Till och med jag höjer på ögonbrynen lite. Lars Vilks håller en föreläsning om sitt konstnärskap och så fort det bränner till lite så blir han fysiskt angripen av en grupp muslimer som skanderar "Allahu Akbar". Den svenska delen av publiken verkar sitta och skruva lite förläget på sig. "Nej men usch, så här ska det väl inte gå till i Sverige." Trots att det är, vad, fem-sex poliser på plats så har de problem att hålla ordning och måste tillgripa såväl försvarssprej och teleskopbatong för att pressa tillbaka ligisterna.

Nu förutspår jag att diverse fulmedia imorgon kommer att säga att det största problemet med det inträffade är att det kan stärka Sverigedemokraterna.

Jag var själv inbjuden till den här föreläsningen av några kamrater. Nu är jag riktigt glad åt att jag aldrig gick dit.

UPPDATERING:
Enligt TV4 skall det faktiskt ha varit närmare 20 poliser på plats. Polisen tvingades utrymma lokalen efter attacken, och fortsatte under uttåget att ge sig på de få närvarande som faktiskt ville lyssna på vad Vilks hade att säga:

Dessutom fortsatte tumultet utanför efteråt:

Sandberg och Jana Lund

2010-05-11T18:38:00.005+02:00

Intrigen i Kävlinge tätnar. Tydligen har ledamoten Jana Lund hållits utanför avhoppet och partiet svarar på SD-Kävlinges hemsida att partiprogrammet inte alls har liberaliserats. Argumentationen är övertygande, förutom möjligen när det gäller 33-punktsprogrammet. Undrar vad Sandberg svarar på det här? Helt klart är iallafall att SD-Syd ser allvarligt på avhoppet, annars skulle man aldrig ha bekymrat sig om att gå i svaromål på det här viset. Den normala gången för avhopparfall är URG - uteslut, reorganisera, glöm bort.

För min egen syn på SD:s invandringsprogram, se det här och det här.

SD - ungdomspartiet

2010-05-10T16:01:00.002+02:00

Politikerbloggen redovisar att en mätning av väljarstödet i gruppen yngre väljare (18-34) ger vid handen att Sverigedemokraterna får 6% och Piratpartiet 5%. Inte så konstigt för vår del, vi har alltid haft en stor del av vårt väljarstöd bland de yngre. Jag är dock en aning förvånad av PP:s stöd - jag trodde nog inte att de skulle ha ett så högt stöd. Vi får se om det håller i sig.

Kenneth Sandberg är lurig

2010-05-07T11:01:00.005+02:00

Kenneth Sandbergs avhopp till eget lokalt parti följs upp av att han skänker bort partistödet till lokala föreningar. Jag kan inte låta bli att fnissa lite. Det är lurigt av Sandberg. Han (liksom jag) var starkt emot att 40% av partistödet skulle föras uppåt i organisationen. Det hade antagligen varit synnerligen juridiskt tveksamt att föra över SD-avdelningens pengar till det nya lokalpartiet, men att skänka bort pengarna till lokala föreningar innan man lägger ner avdelningen är nog faktiskt tekniskt korrekt - varje fall om de tog ett styrelsebeslut på det.

Sverigedemokraterna och "sociala medier"

2010-05-06T11:53:00.006+02:00

På sistone har det dykt upp en nätdebatt om Sverigedemokraternas skicklighet på sociala medier. Det började med att SvD publicerade en artikel om SD-sympatisörers och SD-bloggares aktivitet på nätet. Resten av det IT-aktiva politiksverige blev givetvis gröna av avund och snart därefter publicerades ett stort antal webbpostningar och debattartiklar med den huvudsakliga innebörden att så är det inte alls, SD är i själva verket värdelösa. Huvudargumentet verkade bestå i att "Det är fel att bedöma Sverigedemokraternas prestation i sociala medier enbart utifrån deras egna kriterier på det här sättet. Då bryr man sig ju inte om vad sociala medier används till, att bygga relationer, övertyga och föra en politisk diskussion."

Jag förstår resonemanget. Jag har sedan någon tid tillbaka använt twitter själv (även om jag länge var skeptisk) och en sak som man snabbt märkte var att twitter på många sätt har blivit de etablerade tyckarnas främsta nätverksverktyg. Politiker och journalister småpratar med varandra och bollar halvprivata kompiskommentarer med nyhetstips och länkar till varandras bloggar och tidningsartiklar. Politiken och journalistiken blandas och ofta är man tvungen att googla lite innan man kan räkna ut om det som skrevs kom från en journalist eller politiker.

I den meningen har Brit Stakston, Greenhill Relations och andra kritiker helt rätt: vi är dåliga på sociala medier. Vi kan aldrig vara en del av den världen. Den åsiktshegemoni som finns i den delen av "bloggosfären", eller vad man nu vill kalla den här virtuella världen är helt enkelt ingenting som vi är, eller ens vill, vara en del av. Därför upplevs det av murvlar och politiker som att vi trollar när vi eller våra sympatisörer dyker upp med kommentarer. Ta t.ex. följande twitterkonversation mellan Lars Truedson (journalist på Sveriges Radios "Medierna") och Hampus Brynolf (f.d. AFA, f.d. murvel på Fokus, numera sossarnas ansvarige för sociala medier) :

HB: Om "dominera sociala medier" betyder att trolla mest, då är definitivt SD vinnarna.
HB: Irriterar mig på den utbredda föreställningen om att sd är duktiga på soc medier.
LT: Intressant - förklara!
HB: klassiska saker, som övriga bedöms utifrån: de megafonerar, är inte i dialog, deltar inte i debatten...
HB: men tycker också att svds kvantifiering av soc medier-kompetens har sina brister...
LT: . Men nog är de överallt? Tror du det har effekt som gynnar dem?
HB: Ja, jag tror det...
HB: Men det påverkar också att vi ständigt pratar om hur duktiga de är på sm ;)

Alltså: kritiken går ut på att det inte blir någon debatt och att vi bara säger vad vi själva tycker. Men hur ska man kunna debattera med samma sorts människor som är just desamma som i alla år har tystat debatten om invandringen eller rentav varit de politiker som drivit igenom dessa politiska beslut? Vi talar helt enkelt förbi varandra och kommer alltid att göra det. Dessutom - såna som Brynolf inser antagligen att ju mer man talar om ett parti, ju mer man säger att partiet är bra på något, desto mer sant blir det. Alltså är det självklart att han som sossehjon vill att det ska pratas så lite om SD i positiva ordalag som det bara går.

Därför tycker jag att man kan ta ganska lätt på diskussioner av det här slaget. Den etablerade politiska klassen känner sig hotad, det är hela saken.

Angående den tyska sidan

2010-05-03T22:30:00.003+02:00

Magnus Bråth, nån sorts IT-expert, har kommenterat debaclet kring Den Tyska Sidan. Jag säger såhär:

Jovisst, partiet har säkert gjort misstag i sideskonstruktionen.

Däremot är det faktiskt inte partiet som såg till att den förra sidan kraschade. Det är saboterande hackare.

Det är inte partiet som har startat den tyska sidan. Det är en SEO-sabotör ute efter att jävlas.

Det är inte slutligen inte partiet som har sett till att sprida länkningen till den tyska sidan. Det är politiska fiender och massmedia.

Innan motgnället börjar - nej, jag har inget emot att politiska fiender försöker säga emot våra argument. Sånt får man stå ut med. Däremot stör det mig att man uttryckligen startar en sida som den tyska i akt och mening att hindra oss att synas. Det hade jag kunnat leva med, eftersom taget för sig själv hade det haft ungefär samma effekt som en finnig AFAit som river ner en av våra affischer. Värre blir det när hela mediaetablissemanget hakar på med länkningar till sidan. Då får det karaktären av sanktionerat sabotage.

Tung internationell kritik: Svenska val inte rättvisa

2010-05-03T22:02:00.000+02:00

Tung internationell kritik: Svenska val inte rättvisa

Det är fascinerande egentligen. Jag har ofta tänkt att svenska val måste vara konstruerade för att hålla nya partier borta, och nu kommer bekräftelsen från seriösa forskare. Inte nog med det - kritiken tigs ihjäl av de stora tidningsdrakarna.

Systemet med valsedlar behöver verkligen ses över. Jag misstänker att det från början har handlat om att man ska kunna rösta på precis vem man vill. Man tar en lapp, skriver vem man röstar på och lägger den i krukan - jo, det verkar ju naturligt. Så funkar det ju trots allt fortfarande i slutna omröstningar i föreningsval. I praktiken så har det idag ställts upp så många regler kring hur valsedeln får se ut att det inte fungerar så längre. Det enda rimliga vore att ha en gemensam valsedel för alla partier som ställer upp.

Fokus om monarkin

2010-05-01T20:45:00.002+02:00

I Fokus återfinns en artikel om monarkin där man hänger sig åt insinuanta spekulationer om kungahusets nätverkande. Det här är ett typexempel på mer subtil opinionsjournalistik - antagligen är sakuppgifterna i artikeln i huvudsak korrekta, men framställda på ett sådant sätt att kungahuset och monarkin framställs i suspekt dager. För egentligen, vad är det konstiga med att partiledarna inbjuds till överläggningar med den blivande statschefen eller att kungahuset upprätthåller goda kontakter med tunga aktörer i det svenska näringslivet? Egentligen skulle det vara märkligare om det inte gjordes.

Vandaljakt

2010-04-30T09:35:00.002+02:00

Det har väl antagligen inte undgått någon att de där sabotörerna på den där tyska sidan har arbetat hårt för att få bort Sverigedemokraterna från internet de senaste veckorna. Diverse hånflinande IT-människor, som kanske och kanske inte kan heta Lindqvist i efternamn, har understött detta genom flitigt länkande till Tyskland. Hackningen av partiets hemsida, som gissningsvis utfördes av någon närstående den tyska sidan, hjälpte förstås inte heller.

Den här lilla posten komemr till för att återställa tingens ordning. Ju fler som länkar till SD desto fortare går det, sägs det.

Bokslutsnazisten

2010-04-26T23:09:00.008+02:00

Ikväll var det bokslutsdebatt i kommunfullmäktige. Mot slutet av mötet stod jag och hängde längst bak i rummet (efter fyra timmar blir man rätt trött på att sitta) när miljöpartisten Rickard Malmström kom fram. Följande konversation utspelar sig:

RM: Det är verkligen bra att du visar dina färger.
Jag: Jaha?
RM: Ja, ditt parti försöker ju vara seriöst men du kör ju på ärlighet du. Du hör nog hemma hos nassarna du.
Jag: ...
Jag: Tja, jag vet faktiskt inte vad jag ska svara på det.

Jag blev faktiskt lite ställd. Situationen var så grotesk att jag inte visste var jag skulle börja. Kunde han verkligen på allvar mena att jag avlade ett nazistiskt inlägg i talarstolen? Här är mitt inlägg i bokslutsdebatten. Döm själva hur nazistiskt det var.

Jag förmodar att jag nu är bokslutsnazist också.

Dagen V som i valsedel

2010-04-16T11:28:00.004+02:00

För den normalintresserade väljaren är datumet 15 april antagligen inget speciellt. Ytterligare en dag i kalendern utan särskild mening. För politiker under ett valår är däremot dagen viktig - det är sista dagen för att beställa sina valsedlar om man vill ha dem levererade 45 dagar innan valdagen. I SD har vi dessutom bokat upp oss med valutskick och annat som gör att vi måste in med valsedlarna nu. Därför har vi jobbat hårt med att få allt färdigt och skicka ut listorna i tid. Ett trivialt arbete kan tyckas, men för ett litet parti där många medlemmar är oroliga för konsekvenserna av offentligheten så kan det vara en utmaning att få fram kandidater.

Nu har det dock blivit rätt bra till slut. Distrikt Uppland har listor i alla de åtta kommunerna i länet och en välfylld lista till landstinget. Lokaltidningarna har varit på oss som illrar efter listorna och ett par artiklar om saken har redan kommit ut på nätet.

För egen del flyttar jag hem till byn och ställer upp på tredje plats i Tierps kommun och på fjärde i landstingsvalet.

När man startar från noll

2010-04-12T13:36:00.002+02:00

Den tragiska händelsen med den 78-åriga damen som mördades av en utlänning i Landskrona har varit på allas läppar de senaste veckorna. Nationaldemokraterna har vaknat till och höll igår ett torgmöte med anledning av detta. Artiklarna är knappast smickrande för ND och de fick knappast något stöd av Landskronabor på torget - men ändå är det här antagligen en vinst för dem. ND befinner sig i ungefär samma sits som vi gjorde i mitten på 90-talet: total mediaskugga om vi inte gjorde något spektakulärt. Även om de blev utbuade av motdemonstrationer så får de gratis uppmärksamhet och antagligen några nya medlemmar på detta. De startar helt enkelt från en sådan låg opinionsnivå att de antagligen inte kan förlora på något sånt här.

Ute på vägarna

2010-04-08T23:11:00.002+02:00

Det är tyst här för tillfället. Det beror på att jag spenderar kvällarna med att åka runt på möten med nya kandidater i olika delar av länet. Idag har jag varit i en by utanför Bålsta. Det ser bra ut, det är klart att det blir en kommunlista i Håbo.

Mer om detta när listorna släpps nästa vecka.

Diskussion med Erica Lundström

2010-04-01T14:19:00.003+02:00

Jag snubblade över en ilsken ung motståndare igår och bestämde mig för att svara på hennes frågor. det enklaste är nog om jag dedikerar en bloggpost till hela den diskussionen istället för att sprida ut den över flera poster.

Hennes initiala frågor:

Vad jag skulle vilja få höra från en Sverigedemokrat är framförallt; Vad fan är en svensk egentligen? Vem har rätt att bestämma vem som är svensk, vad som är svenskt och vem som har rätt att vistas i Sverige? Vad äter en Sverigedemokrat som de anser är tillräckligt svenskt och var går gränsen, potatisen importerades ju till Sverige på 1700-talet -har den funnits i Sverige tillräckligt länge för att anses assimilerad i förhållande till den svenska kulturen?

Mina inledande svar:

1. En person som tillhör den etniska gruppen "svenskar".
2. Alla som är svenskar kollektivt.
3. Se ovan.
4. Det bestämmer vi alla via staten. Såvitt jag vet har inget land fri invandring.
5. Det varierar nog. Själv gillar jag husmanskost eftersom jag till stor del föddes upp på det.
6. Ja, svenskhet kan inte reduceras till frågan om potatis eller ej.

Hennes senaste kommentar:

1. En person som tillhör den etniska gruppen "svenskar".
Det är knappast ett svar på frågan, en tydligare definition tack!

2. Alla som är svenskar kollektivt.
Vilket kollektiv är det du menar?

4. Det bestämmer vi alla via staten. Såvitt jag vet har inget land fri invandring.
Vad är det för svar? Du som Sverigedemokrat borde ju verkligen kunna definiera "svenskheten" som ni talar så vitt och brett om tydligare än så. Särskilt med tanke på att hela erat partiprogram är uppbyggt på "nationell identitet" -så föreskriver ni(du?) staten det. Det ter sig som ytterligare ett sätt att slippa svara på frågan.

5. Det varierar nog. Själv gillar jag husmanskost eftersom jag till stor del föddes upp på det.
Okej trevligt, hoppas du trivs med den kosten och att den i allra högsta grad bekräftar din nationella identitet!

6. Ja, svenskhet kan inte reduceras till frågan om potatis eller ej.
Naturligtvis inte, använde den främst som en metafor om huruvida man kan dra en gräns tidsmässigt när det gäller integration. Om man säger såhär då; Hur länge måste en person/släkt finnas i Sverige för att anses vara svensk?

Stoppa HBT-bilprovningen!

2010-04-01T13:19:00.004+02:00

Idag har SD-Uppsalas tillförordnade ordförande Joakim Nilsson fått in ett uttalande i UNT som kommentar till att Uppsala nu blir först i Sverige med en HBT-certifierad bilprovning.

- Vi värnar folkhemmets traditionella värderingar där mannen och kvinnan har sina naturliga roller. Hbt-certifiering främjar den oroande uppluckring av könsidentiteten som pågår i samhället, säger Joakim Nilsson, ordförande för SD i Uppsala, som även är kritisk till att skattemedel bekostar Bilprovningens hbt-avdelning.

Utmärkt insats av Nilsson, som tveklöst har en lysande politisk karriär framför sig.

Struntprat

2010-03-30T20:22:00.001+02:00

Det här är sån jävla bullshit.

Intervju i P1

2010-03-26T20:20:00.002+01:00

Jag var nere på rikskansliet häromdagen och blev intervjuad av Pontus Mattson. Visserligen bara en kort del av ett längre reportage, men ändå.

Lågt i Synovate

2010-03-26T10:53:00.002+01:00

Dagens nyhet: SD tappar i Synovate och får 3,6%. Flera nyhetsmedier rapporterar om detta med illa dold skadeglädje. Man kan ju hävda att man inte ska fästa alltför stor vikt vid en enskild undersökning (och det ska man inte heller), men ändå så kan man ju se av genomsnittet av mätningarna att vi har tappat lite sen i höstas. Vad beror det här på då? Jag tippar att det mycket väl kan vara så att det faktum att vi inte har stått i strålkastarljuset på samma sätt som under debatten om islamartikeln har bidragit till att vi inte är på samma nivå. För oss blir lärdomen att det gäller att hålla pressen mot de etablerade uppe: ett alltför utslätat SD är ointressant för både väljare och medier.

Det kan också vara värt att komma ihåg att SD förlorar på de rent telefonbaserade undersökningarna (som t.ex. Synovate) på grund av Bradleyeffekten och det faktum att yngre väljare (där vi är starka) mer sällan har fast telefon.

CUF:are i Uppsala för legalisering av incest

2010-03-23T11:26:00.003+01:00

Häromdagen så träffade jag Stefan Lundkvist, den unge distriktsordförande i CUF som bestämde sig för att hoppa av bl.a. tack vare förbundets starka liberalisering. Jag har ju också en bakgrund i CUF och vi hade en intressant diskussion vid middagen om förbundets utveckling.

Bland annat därför började jag se mig omkring lite bland de CUF-märkta bloggare jag känner till - dels av nostalgi, dels för att se hur andan är i CUF nuförtiden.

Så hoppar jag till. Vänta nu, visst säger väl den här ledande CUF:aren att incest borde legaliseras? Dessutom är hon (Hanna Wagenius) kandidat till riksdagen också. Jestanes. Tur att jag lämnade förbundet medan tid var.

Överlämning av ordförandeklubban

2010-03-21T12:50:00.003+01:00

Igår höll Sverigedemokraterna i Uppland distriktsårsmöte. Det var en trevlig tillställning med fler deltagare än vi har haft nån gång förut under distriktets historia. Det var också mötet när jag lämnade över ordförandeklubban till Pavel Gamov, som tveklöst kommer att sköta jobbet med den effektivitet och entusiasm som jag själv har haft allt svårare att uppamma de senaste åren. Det känns skönt att kunna slappna av i förvissningen om att ansvaret för verksamheten vilar i goda händer.

Vi värvade också cirka tio nya kandidater till kommunalvalen runt om länet. Den här gången är målsättningen att vi ska ställa upp i alla kommuner i länet.

Vi rundade av med en middag för aktivisterna och en kväll i bowlinghallen. Roger Hedlund vann, vilket han redan har hunnit twittra om, den gamle skrytmånsen. :-)

Betyg på åsikter

2010-03-17T23:09:00.004+01:00

Ser på TV i afton att Aniaragymnasiet i Göteborg har en policy om att inte släppa in Sverigedemokraterna eller Nationaldemokraterna på skolan. Den delen är ju självklart fel, och så fort vi överklagar så lär vi få komma in.

Mer fascinerande är att deras samhällskunskapslärare säger rent ut att han betygssätter åsikter. "Enligt min tolkning står det så i läroplanen", säger han. Den elev som ger uttryck för "rasistiska åsikter" (och med tanke på vad samme lärare säger om SD så är det ju inte svårt att gissa att han räknar SD-stöd dit) skall ha underkänt i samhällskunskap.

Som lärare är jag beklämd. På sätt och vis är det ju bra att han säger det rent ut, eftersom det öppnar för möjligheten för den elev som drabbas av detta att överklaga betygen. Det är nästan värre med de lärare som har en icke uttalad policy om detta.

Demokrati och yttrandefrihet, någon?

UPPDATERING
Det finns fler såna lärare.

Förslaget till riksdagskandidater

2010-03-15T00:23:00.002+01:00

Ah, äntligen!

Nu i natt har till slut valberedningens förslag till kandidatlista till valet släppts, och som den valnörd man är så har jag givetvis suttit och väntat tills det lades ut på internsidorna.

VB väljer att bara föreslå 50 namn och i övrigt uppdra åt VU att fylla på listan om man så finner lämpligt. Ganska rimligt egentligen, det är ju inte särdeles troligt att namnen från 51 och nedåt kommer att ha någon reell chans att se riksdagen annat än från avbytarbänken.

Till min förvåning märker jag att jag faktiskt är någorlunda glad åt förslaget. Vilka som skulle hamna på topp 20 har varit ganska klart i flera år, så jag kan ju inte hävda att jag är överraskad. Naturligtvis har jag väl en del synpunkter - vissa namn som VB valt att inte ta med, hade jag gärna sett på listan och omvänt så finns det nog en handfull av de här namnen som jag nog helst hade petat helt om jag hade fått bestämma. Nu hör det väl till sakens natur att sådana här listor blir kompromisser, så jag räknade väl egentligen aldrig med att få helt och hållet som jag ville.

Några snabba kommentarer:

Om jag ska börja med hemmaplan, så hamnar Uppsalas Pavel Gamov på 28:e plats, precis tillräckligt högt upp för att ha en sportslig chans på riksdagsplats om vi gör ett riktigt bra val. Pavel, som väljs till min efterträdare som distriktsordförande nästa helg, har imponerat djupt på mig under de gångna två åren och skulle bli en värdig representant för SD Upplands bästa traditioner i riksdagen.

Det glädjer mig också att såväl Micke Jansson som David Lång har placerats på valbar plats (5:e respektive 20:e). Båda har ju en lång historia av arbete för partiet på olika nivåer och är personer vars omdöme och politiska kompass jag verkligen litar på.

Lite längre ner hittar jag också Robert Stenqvist, Jimmie Stranne, Arnold Boström och Daniel Spiik som också är bra personer, även om de nog ligger för långt ned för att kunna nå riksdagsplats.

Om jag ska rikta någon kritik mot riksdagslistan i det här läget så blir det nog att det är ont om högprofilerade kvinnliga kandidater. Det var i princip självklart att Margareta Sandstedt, Anna Hagwall och Carina Herrstedt skulle hamna högt upp och att kometen Julia Kronlid låg bra till visste jag, men i övrigt är det tyvärr rätt tunnsått med kvinnor. Det är kanske ett problem som vi får leva med, givet att könsfördelningen i partiet är som den är.

Till sist: Jag hade gärna sett exempelvis Patrik Ehn eller Anders Westergren på listan också. Nu hamnade de istället på listan av "övriga nominerade", så kanske finns det en marginell chans att VU väljer någon av dem för de resterande platserna senare.

Nåja, det blir intressant att se reaktionerna på listan de kommande dagarna.

Ny bok - "De omänskliga"

2010-03-12T16:57:00.003+01:00

Tidskriften Fokus publicerar ett kapitel av Torbjörn Nilssons nya bok "De omänskliga":

Spionen från Folkpartiet

Det är fascinerande att man känner igen sig i beskrivningen av partiorganisationen trots att jag aldrig har varit i närheten av LUF eller SSU. Partier är sig lika överallt. Det är också kul med lite skadeglädje över Johan Ingerös och Fredrik Malms fulspel.

Skolfront

2010-02-18T21:20:00.003+01:00

Idag kördes ett inslag på Skolfront om lärares politiska engagemang och SD/ND på skolbesök. Man blir nästan matt över vissa siffror (endast 38% av lärarna säger att det är OK att vara lärare och sverigedemokrat, tyvärr min uppfattning av läraropinionen också), så jag hoppade in i diskussionen på deras hemsida och skrev det följande:

Jag är också sverigedemokrat och har varit SO-lärare vid ett flertal olika gymnasie- och grundskolor. För egen del anser jag att det aldrig har varit några problem att skilja mina privata åsikter från undervisningen och mina elever har i allmänhet inte ens kunnat gissa var jag har stått politiskt. Inte heller har jag hört några klagomål på att min undervisning skulle vara politiskt vinklad.

När jag själv var lärarstudent så stötte jag på en lärare som inte bara var fackombud på sin skola utan också högt uppsatt inom KPML(r). Det var inte heller ett problem och jag förutsätter att också han skilde på sina åsikter och sitt arbete.

Yttrande- och åsiktsfriheten är skyddad i grundlag och det bör den fortsätta vara, anser jag. Det blir ohållbart om lärare inte skall kunna vara politiskt aktiva ens om de är noga med att vara helt neutrala i skolan. Snarare är det så att en lärare som är engagerad i samhällsfrågor har förutsättningar att göra ett bättre jobb och ge en mer nyanserad bild av alla samhällsfrågor tack vare sin politiska gärning - givetvis under förutsättning att man inte blir en megafon för sin egen rörelse.

UNT om demokrati i skolan

2010-02-13T12:16:00.003+01:00

Det har blossat upp en debatt om möjligheterna för de politiska ungdomsförbunden ska få besöka skolorna i Uppsala under valåret. Bakgrunden är att rektorerna på de kommunala skolorna har sagt nej till bokbord och liknande och istället hänvisar till de debatter som då och då anordnas.

Givetvis har de etablerade ungdomsförbunden blivit helgalna över detta och kräver nu att de, och bara de, ska få komma in på skolorna. Det är i sig inget konstigt. Ett utspel från ett ungdomsförbund är ofta spontant och ogenomtänkt och givetvis ligger det i de etablerades intresse att ingen annan släpps.

Som SD:are känner man ju givetvis till att grundlagen förbjuder att skolor gör skillnad på olika politiska inriktningar. Ska man stoppa ett ungdomsförbund så måste man stoppa alla - reglerna måste vara lika för alla partier, riksdagsplats eller ej.

Mer förvånande är det då att UNT väljer att förespråka samma linje som ungdomsförbunden. UNT mumlar lite i skägget, men det är svårt att tolka det som skrivs på annat sätt än att SD (och för all del ND och några av UNT ospecificerade "vänsterextremister") inte ska släppas in på skolorna samtidigt som riksdagspartierna ska få komma in. Detta kräver i realiteten grundlagsändring.

Så mycket för den fria debatten och åsiktsbildningen i UNT:s tappning alltså. Kom ihåg: när UNT och deras gelikar talar om fri debatt, demokrati och respekt för allas åsikter så är det här vad de menar. I UNT:s Sverige skulle vi aldrig få göra oss hörda någonstans.

Sverige utan EU

2009-11-17T21:21:00.005+01:00

Med tanke på förslaget till ny svensk kommissionär (Cecilia Malmström) så kan det vara värt att påminna lite om vad EU innebär för oss.

Weine Berg är död

2009-11-09T10:53:00.002+01:00

Den före detta SD-Bulletin-redaktören och partistyrelseledamoten Weine Berg är död. Han avled av kräftan, som han diagnosticerades med under förra året. Han var bäst känd för en bredare publik som mannen bakom bloggen "Rakryggad".

Några av oss kände till att vägens slut närmade sig och jag själv samlade in namnunderskrifter under landsdagarna till en sista hälsning till Weine. Jag hade tänkt ge dem till honom själv, men sjukdomen tog honom fortare än vad jag kunde tänka mig och jag såg honom aldrig innan han avled.

Vila i frid, Weine. Vi fortsätter din strid.

http://frianyheter.wordpress.com/2009/11/09/weine-berg-1971%E2%80%932009-har-avlidit/

Kulturmurvel håller tummarna för döden

2009-10-26T12:48:00.002+01:00

Jag vill understryka en sak: jag är inte känslig. Jag är ganska cyniskt lagd och vare sig förvånas eller förfäras när den öppna fiendskapen och avskyn dyker upp i debatten. På sätt och vis tycker jag att det är uppfriskande när det kryper fram vad folk egentligen anser, eftersom det gör konfliktlinjerna klara och visa världen som den är. Allra roligast är det förstås när diverse PK-fjollor hemfaller till sådant språkbruk, eftersom de i allmänhet brukar hålla sig för fina för sådant.

Idag har jag hittat just ett sådant exempel. Kulturmurveln Bo Lundin håller en lång utläggning om hur Bröderna Lejonhjärta egentligen ska tolkas som brödernas sista gemensamma feberdröm sekunden innan det eviga mörkret inträder och sätter sedan ihop det med SD:

Har Sverigedemokraterna skådat samma ljus som Skorpan är således slutet nära för dem, vilket låter alldeles utomordentligt.

Det är svårt att se det som något annat än att han håller tummarna för kollektiv massdöd snarast. En smula överraskande, men det är som sagt uppfriskande med ärlighet.

Dödsstraffet - del 3: Reaktionen

2009-10-25T11:13:00.004+01:00

Jag har i två tidigare delar berört min motion om dödsstraff och mina argument i frågan. Nu till frågan om hur dessa teoretiska resonemang mötte verkligheten.

För det första ska jag vara uppriktig med vad jag själv trodde före landsdagarna: motionen hade inte en chans. Partiledningen hade tydligt signalerat att de inte gillade motionen och att de rekommenderade att den skulle avslås. Jag ville dock ändå lägga den bl.a. eftersom jag tror på den och vet att det finns en hel del medlemmar och aktiva som instämmer i sak. Jag ville alltså testa hur röstsiffrorna skulle bli när frågan lades fram på stämman.

Det blev ju nu alltså 120 nej-röster och 3 ja-röster och röstsiffrorna i sig hade jag väl inte haft något emot om det inte vore för ledningens agerande. Det stod nämligen helt klart under eftermiddagen att PL drog åt tumskruvarna och skärpte debattonen. Vad man var ute efter var enligt min uppfattning att skrämma de anhängare som ändå fanns till att avstå från att rösta eller rösta mot sin övertygelse. Det är svårt att i ord beskriva hur det var i mötessalen under den senare delen av debatten. Jag uppfattade stämningen som mycket tryckt, och i stort sett hela PL var upp i talarstolen för att med darr på stämman tala om "den fruktansvärda motionen", "det här är inte sverigedemokratiska värderingar" och "rött kort" för mig personligen. Det sista har i vart fall jag svårt att tolka som annat än en antydan om uteslutning. Ordval och tonfall påminde ärligt talat mer om hur etablerade partier brukar behandla oss i kommunfullmäktige än om hur det bör vara när vi själva för diskussioner. Resultatet blev också därefter: flera av de ombud som på förhand hade sagt att de skulle rösta ja vågade inte göra det när det kom till kritan. Några kvittade t.o.m. ut sig och åkte hem tidigt för att slippa dilemmat.

Jag vill understryka en gång till att jag inte har några problem med att förlora en omröstning efter en hederlig debatt där folk röstar efter sitt hjärtas mening. Jag kan stå ut med att förlora en omröstning där folk röstar mot sin övertygelse av politisk-taktiska skäl (t.ex. att dödsstraffet inte är en valvinnare). Men att förlora en omröstning för att de som tänkt rösta ja blir skrämda att rösta nej, det gillar jag inte.

Varför blev det så här då? Som sagt, motionen hade ju förmodligen röstats ner iallafall, om än kanske med lite mindre marginal (själv hade jag gissat på något i stil med 115-15 om det hade rått rent spel)? Jo, det har att göra med hur landsdagarna fungerar jämfört med de gamla riksårsmötena. Vi bjuder numera in media till mötena och PL använder mötena som ett sätt att göra politiska utspel. Ingen ska tro annat än att de tal som hölls under landsdagarna var ägnade att kasta ut beten till media att skriva artiklar om. Det var exempelvis därför ett av talen var fullkomligt gödslat med referenser till Astrid Lindgren: oundvikligen skulle någon reporter bli förbannad och skriva ett par artiklar om det.

Före dödsstraffsmotionen hade tydligen SVT flaggat för att de skulle lägga ett visst fokus på debatten om dödsstraff, eftersom det enligt uppgift var den enskilt längsta debatten under helgen. Det var en mardröm för PL, eftersom de verkligen inte ville ha mediafokus på den frågan utan på sina egna planerade utspel. Därför måste man göra allt för att framställa motionen som "stollemotion" som minsann inga riktiga sverigedemokrater håller med om. Alltså framförde flera PS-talare hur önskvärt det var att bara jag själv borde rösta för och det var därför det begärdes votering med rösträkning trots att det var fullständigt uppenbart vilken sida som hade vunnit. PL gick helt enkelt in för att krossa motionen.

Jag tycker att det hela är lite sorgligt, även om jag inte direkt är förvånad. Det är såhär det tyvärr ser ut i politiska partier idag, även om jag hade hoppats att vi skulle stå över sådant.

En ärlig tidningsutgivare

2009-10-24T19:26:00.003+02:00

Ägaren av Göteborgs-Posten Peter Hjörne är ärlig när det gäller hur media ska behandla SD:

SLUGT OCH SKICKLIGT har Åkesson nyttjat de goda avsikterna. Nu är det dags att lämna de yviga gesterna och tävlandet i avståndstagande och ge Åkesson och hans parti rätt proportioner. SD sitter inte riksdagen och rätt hanterade kommer de heller inte att göra det. Och väljs SD in i riksdagen kommer partiet inte att få något inflytande, för det har sedan länge stått klart att inget annat riksdagsparti ämnar samarbeta med SD, vad än Aftonbladets ledarsida försöker att leda i bevis. Och skall man debattera med Sverigedemokraterna skall man gör det i de frågor som de är sämst på – det som har med ett anständigt samhälle att göra!

Hjörne låtsas inte ens spela rollen av den kritiskt granskande journalisten - ni vet den där s.k. "vitala delen av demokratin" som alla murvlar faller tillbaka på när man kritiserar dem. Nej, här är maktspråket naket: det handlar om att motarbeta SD. För politiker gäller dock andra order: tala absolut inte om invandring med SD!

En uppriktig kulturdebattör

2009-10-24T12:37:00.002+02:00

Reaktionerna på Åkessons debattartikel har varit så groteska att man blir uppriktigt förvånad när någon representant för etablerad media faktiskt uttrycker sig balanserat. Idag skriver Lena Andersson i DN just om hysteriska reaktioner och hur flera av Åkessons synpunkter faktiskt är sakligt grundade och att man inte behöver gilla Åkesson eller Sd för att instämma i det.

Ser man på. det finns fortfarande en och annan någorlunda vettig människa därute.

Dödsstraffet - del 2: Argumenten

2009-10-22T14:29:00.002+02:00

Inför årsmötet visade utskottets och partistyrelsens yttrande att det fanns två huvudargument mot dödsstraffet: för det första att det inte fungerade och istället leder till en brutalisering av samhället och för det andra att det ledde till att oskyldiga skulle kunna dömas. Min argumentation på landsdagarna kom att gå ut på ett försvar mot just dessa två argument.

Det första argumentet anser jag är felaktigt. Det har i Förenta Staterna gjorts en hel del undersökningar på hur dödsstraffet påverkar brottsligheten och dessa har kommit till lite olika slutsatser beroende på hur man utformar undersökningen. Förra sommaren gjordes en sammanställning och analys över de senaste 35 årens forskning på området och resultatet blev att det finns en avskräckande effekt, även om det är svårt att avgöra exakt hur stor den är. Det kan dessutom vara värt att påpeka att SD i alla andra sammanhang är inne på linjen att hårdare straff är avskräckande, och jag kan inte se varför något annat skulle gälla här.

Det andra argumentet är besvärligare, och under landsdagarna var det också på detta som fokus kom att läggas. Hur ska man hantera risken att en oskyldig döms till dödsstraff? Jag ska vara ärlig: den risken finns. Den är så gott som omöjlig att eliminera helt. Om den risken nu finns, är då inte dödsstraffet helt avfört från diskussion?

Jag menar att svaret är nej. Låt oss vara uppriktiga: varje dag accepterar vi verksamheter som löper risk att döda oskyldiga eller rent av helt säkert gör det. Några exempel:

Polisen har rätt att använda våld i sin verksamhet under vissa förutsättningar. Det är i princip ofrånkomligt att detta ibland kommer att leda till att oskyldiga dör (se t.ex. fallet Osmo Vallo). Ändå hävdar ytterst få att polisen skall avskaffas.
Vi har tidigare under många år använt oss av allmän värnplikt för att försvara Sverige. Under träningen av en årsklass värnpliktiga är det så gott som ofrånkomligt att några av dessa kommer att skadas eller t.o.m. dö. Det är ju trots allt en verksamhet som involverar skarpladdade vapen, tunga fordon och ganska ofta mycket trötta och frusna män som hanterar dessa. Trots detta var systemet med allmän värnplikt mycket stabilt och få såg det faktum att oskyldiga dog i verksamheten som ett argument i sig för att avskaffa värnplikten.
Varje år dör ca 3-400 människor i biltrafiken. Vi vet det, det sker varje år och har varit i stort sett omöjligt att ändra på. Ändå accepterar vi att bilkörning är tillåtet. Jag med.

Min poäng med ovanstående är att vi mer eller mindre omedvetet gör en avvägning mellan risken att oskyldiga drabbas och den samhällsnytta de ovanstående företeelserna medför. Jag anser att på ett moraliskt plan är det ingen skillnad mellan de här exemplen och fallet dödsstraff. Man bör alltså väga nytta mot risk även här.

Det finns amerikanska forskare som har hävdat att statistiskt sett kan avskräckningseffekten av dödsstraff uttryckas som att varje avrättning avskräcker 18 potentiella mord från att äga rum. Det finns alltså en samhällsnytta. Jag anser att det svenska rättsväsendet är så pass rättssäkert att risken för att en oskyldig kan drabbas är såpass liten att nyttan väger över. Dödsstraffet räddar fler oskyldiga liv än vad det tar och är alltså acceptabelt.

Dödsstraffet - del 1: Motionen

2009-10-21T22:38:00.002+02:00

Det har ju diskuterats en del i media och i diverse fora om min dödsstraffsmotion. Jag tänkte att det kunde vara dags att ta upp ämnet här på bloggen också. Jag börjar med att publicera själva motionen, för att sedan gå vidare lite med argumenten och reaktionerna.

Motion 2: Motion om dödsstraffet
Motionär:
Joakim Larsson (ombud Uppsala län)

Motionstext:
I Sverige avskaffades dödsstraffet i krigstid 1973. Redan 1921 avskaffades det i fredstid och ingen har avrättats i Sverige sedan rånmördaren Alfred Ander år 1910. Motiveringen från motståndarnas sida har varit att dödsstraffet är ineffektivt och att det finns en risk för att döma oskyldiga. Vi i Sverigedemokraterna har tidigare haft återinförande av dödsstraffet på programmet, även om vi har tagit bort den skrivningen sedan några år tillbaka. Nu har det visat sig att det fortfarande finns relativt många inom partiet som anser att dödsstraffet är önskvärt - och jag är en av dem. I detta är vi heller inte ensamma. Faktum är att ca 30-40% av befolkningen i olika undersökningar har sagt sig sig vilja ha dödsstraff för vissa brott. Dödsstraffet är ett kontroversiellt instrument som ändå har fördelar. I motsats till vad exempelvis Amnesty International brukar hävda så finns det viss forskning som pekar på att dödsstraffet faktiskt kan ha en effekt på brottsnivåerna (och det tar ju garanterat bort risken för återfall i det fall det döms ut). Somliga studier under 2000-talet har hävdat att varje utdömt dödsstraff rentav kan rädda flera liv tack vare denna effekt.

Vidare måste vi komma ihåg vad det är vi talar om här – straff för fruktansvärda brott. Alltför ofta fokuserar svensk kriminalpolitik på gärningsmannens väl och ve och grova brottslingar behandlas som om de vore olydiga småpojkar som bara behöver en kram och några vänliga ord för att bli väluppfostrade samhällsmedborgare. Detta synsätt är naivt. Det finns brott som är så grova att ingen förlåtelse kan finnas för dem. Det finns brottslingar och galningar som är bortom alla försök till rehabilitering. Ett par exempel:

I oktober 2008 dömdes Anders Eklund i det uppmärksammade Englafallet för våldtäkt och mord på en tioårig flicka som han av en ren slump hade mött på en landsväg i Dalarna. Samtidigt dömdes han för ett tidigare fall av våldtäkt och mord år 2000. Tror någon att Eklund någonsin kommer att vara något annat än vad han är – ett livsfarligt monster?

1979 dömdes Stig Bergling till livstids fängelse för grovt spioneri för Sovjetunionens räkning.
Under ett flertal år hade han mot betalning sålt försvarshemligheter som han stulit under sin tid inom underrättelsetjänsten. En av de saker som såldes var hela planen för samtliga befästningar i de svenska försvarssystemen – information som skulle innebära skillnaden mellan liv och död för tusentals svenska soldater och potentiellt vara avgörande för utgången av krig. Efter sin rymning från fängelset återkom Bergling till Sverige och lever idag ett stillsamt liv som pensionär på ett ålderdomshem i Kista. Tror någon att en sådan typ av ”bestraffning” avskräcker någon annan från att sälja ut Sverige?

Det är min bestämda uppfattning av dödsstraff bör finnas som en möjlighet för särskilt grova
brott.

Jag yrkar därför
att landsdagarna ställer sig bakom den inställning till dödsstraff som anförs i motionen
att det kriminalpolitiska utskottet med utgångspunkt från motionen ges i uppdrag att återkomma med en programskrivning i frågan till landsdagarna.

Yttrande från kriminalpolitiska utskottet:
Utskottet ”Krafttag mot brottsligheten” har under det fortlöpande arbetet avfärdat dödsstraffet
som en möjlig bestraffningsmetod. Argumenten är som följer:
Oåterkallelig åtgärd, om det visar sig att den dömde har blivit dömd på falska grunder finns det ingen återvändo. Det finns dagsaktuella fall runt om i världen och det skulle förmodligen finnas liknande fall även i Sverige.
Bidrar till ett hårdare samhälle med en hårdare människosyn.
Sverige skulle avlägsna sig från den nordeuropeiska, västeuropeiska, synen på dödsstraff.
Det finns andra sätt att minska förekomsten av allvarliga våldsbrott, t.ex. genom att minska
alkoholmissbruket i samhället. Enligt kriminologer minskar inte dödstraffet frekvensen av mord och våldsbrott, eftersom dessa brott vanligen begås i affekt.

Utskottet föreslår därför:
att landsdagarna avslår motionen i dess helhet.

Partistyrelses förslag till Landsdagarna:
Partistyrelsen instämmer i utskottets yttrande.
Partistyrelsen föreslår landsdagarna besluta
att avslå motionen.

Debatt i Radio Uppland

2009-10-20T17:57:00.003+02:00

Med anledning av bl.a. Åkessons artikel så blev jag inbjuden till en debatt i Radio Uppland med en företrädare för Diskrimineringsbyrån. Jag var mycket nervös under debatten, men när jag lyssnar på det i efterhand så tycker jag faktiskt att det blev rätt bra (debatten börjar ca 15 minuter in).

Åkessons artikel

2009-10-20T17:26:00.003+02:00

Jösses vilket liv det blev!

Åkessons debattartikel i Aftonbladet verkar ha gett hela etablissemanget kollektiv hjärnblödning. AB verkar visst ha tappat koncepterna fullkomligt och lanserar idag kritik mot Åkessons artikel som "bevis" för att han har fel. Nåväl, Aftonbladet, ingenting blir sant eller falskt bara för att ni vill det. Pressekretariatet har källor på Åkessons påståenden och det ska bli intressant att se om någon media nappar på det.

Själv tycker jag att det är glädjande att Åkesson talar klarspråk om partiets politik. Vår kritik mot islam bottnar i mer än att det är fult med moskéer som det ibland framställs i media. Visst är kritiken just nu massiv, men det är de positiva reaktionerna också. Jag har inte varit med om att såhär många har ringt på vårt lokala nummer på länge. Jag tippar att vi tjänar på det här.

Expo och jag

2009-10-13T22:00:00.003+02:00

Idag körde Expo en liten artikel om undertecknad och dödsstraffsmotionen jag har lagt. De skriver på slutet att jag har avstått att kommentera artikeln. Helt riktigt. Dalsbro ringde mig och ville ha en kommentar. Jag avböjde av ett mycket enkelt skäl:

Jag ger inga intervjuer till Expo. Aldrig.

Pontus Mattson ringde i samma ärende för några dagar sedan, jag tackade ja och jag föreställer mig att det kanske blir ett inslag så småningom.

Ny blogg

2009-10-07T21:21:00.003+02:00

Jag har då och då tittat in på bloggen Nonicoclasos och läst den med intresse. Det har endast blivit då och då eftersom alltför ingående läsning av bloggen är smärtsamt för själen, men icke desto mindre väcker den fascinerande tankar. Därför hamnar den nu bland mina länkar här till höger.

Nonicoclasos

Tor Paulsson igen

2009-10-01T23:30:00.001+02:00

Än en gång får jag det bevisat för mig: Tor Paulsson hade rätt. SD är inget för mjukostar.

Gottsunda igen

2009-09-30T20:52:00.002+02:00

Det har skrivits en hel del av journalistkåren om varför det som har hänt i G-sunda och S-hagen har hänt. Ofta har jag fått ungefär samma intryck som Haore Suleiman har fått:

Men tidningarna skriver att… (frågan avbryts)?
– Journalister är lättlurade idioter. Det vet alla här. När de kommer hit och snackar med några snorungar om varför det blir bråk så säger de massa saker till journalisterna om att ungdomarna här inte har någon utväg eller så. Men det är skitsnack. Gottsunda är inte som förorterna i Stockholm eller Göteborg. Det här är inte Harlem.

Helt fantastiskt. Den sanna historien kommer fram när det inte är en lättlurad svennemurvel som kommer och ställer frågor, utan istället...

Jag kan inte helt avgöra varför dessa killar berättar allt detta för mig. En sak som möjligen spelar in är att jag som invandrare har ett större förtroendekapital. Kanske hyser de större tilltro till mig. Men det kan också vara att de vet att jag kan skärskåda dem bättre än en välvillig svensk reporter och att jag inte är lika ”lättlurad”.

Självklart, när småligisterna inte tror att de kan blåsa någon lika lätt utan talar med någon som uppfattas som "en av dem" så kostar de kanske på sig att säga som det är: det är kul att jävlas.

Suleiman bedyrar i sin artikel:

SYFTET MED DENNA redogörelse är inte att dumförklara kollegorna på redaktionerna (...)

Nej, kanske är det inte vad han vill. Men det är onekligen svårt att inte tänka en sak eller två om ett mediaetablissemang som helt blivit fört bakom ljuset.

Aftonbladet säger nej

2009-09-17T11:44:00.004+02:00

Aftonbladet har bestämt sig för att säga nej till våra annonser utan snack. Jag tycker nog ärligt talat att det mest är positivt. Annonser ger inte så mycket ändå, om man tänker på vad vi skulle kunna använda pengarna till istället: ytterligare någon anställd, en kampanj på någon viktig ort, fler tidningar, utrustning för bra TV-inslag för SD-TV, transport av aktivister hitan och ditan...

Framför allt tycker jag att det är bra att AB är ärliga med att de inte tänker behandla oss som alla andra och att de erkänner att de inte är en politiskt neutral tidning. Johan Ingerö gör samma analys. DN kommenterar.

Ett dödsfall

2009-09-17T10:49:00.002+02:00

Jaja, nån gång ibland kan man kanske få göra en rent personlig kommentar också:

Patrick Swayze är död. Expressen frågar vilken hans bästa film var. Tyvärr tar de ju inte med den allra bästa: Red Dawn, filmen om det sovjetiska angreppet på Förenta Staterna.

Avd. Bra Prioriteringar

2009-09-12T18:29:00.004+02:00

Det som är riktigt allvarligt är att vi märker hur de rent rasistiska tendenserna växer fram. Vi får sådana påringningar från allmänheten och det är allvarligt. Det här väcker oerhörda krafter, även om de flesta som ringer oss är sansade personer, säger Christer Nordström.

Källa: SVD. Man tar sig för pannan. Visst är det härligt med folk som gör bra prioriteringar? Är det såhär planeringen ser ut hos polisledningen här i stan så är det inte konstigt att upploppen tillåts fortgå. Det finns ju viktigare saker att tänka på, som att den icke-kriminella delen av Uppsalaborna inte råkar uttrycka sig fel. Jag är faktiskt lite förvånad. Jag har stött på Christer Nordström rätt många gånger under årens lopp och jag förväntade mig inte att han skulle kläcka ur sig något sådant här. Man får hoppas att han är felciterad.

Bilbränderna i Uppsala har pågått i ett par veckor nu. Det är ju inte första gången, men jag noterar att det inte brukar pågå så här länge i vanliga fall. Samhällssituationen har eskalerat. Det är lite kusligt.

Jimmie Åkesson har kommenterat på SVT Debatt och kräver, helt riktigt, att polisen får rätt till extraordinära åtgärder. Jag håller med. Det här är våldsamt upplopp som pågår dag ut och dag in. Polisen har faktiskt våldsmonopolet i det här landet. Ta i med hårdhandskarna för bövelen!

Folkradio?

2009-06-21T18:07:00.003+02:00

Om programmet "Sommar" i SVD:

Spretig pratarlista är målet. Ingen dominans av 50-plussare med adress Södermalm. Men heller ingen jämn fördelning av någonting. Inga regionala, kulturella eller politiska hänsyn.

Så en politiker från Sverigedemokraterna är okej?

– Där går nog en gräns, vissa åsikter kan vi inte släppa fram oemotsagda.

Tydligare kan det inte sägas. Sakligt och opartiskt? Bah, humbug!

Avfolkningen

2009-06-19T18:24:00.003+02:00

Tidskriften Fokus rapporterar om hur avfolkningen fortsätter i glesbygden och om den statliga tvångsförvaltning som kan bli följden längre nedåt vägen om utvecklingen fortsätter.

Utav tvekan är det så att många mindre kommuner kommer att få problem att fylla sina lagstadgade åtaganden när befolkningen minskar. Men är lösningen nödvändigtvis då att lägga ned kommunen? En annan tänkbar lösning borde kunna vara att minska kraven på kommunerna och göra fler verksamheter frivilliga. Naturligtvis finns det en fara i att inte ha samma standard på all verksamhet i hela Sverige, men en situation som den i Dorotea är ju ohållbar. I princip borde en kommun kunna bära kostnaderna för egen verksamhet.

Första mätningen efter valet

2009-06-14T10:06:00.004+02:00

SVD (och Göteborgs-Posten) publicerar idag den första SIFO-mätningen efter EU-valet. Det ser bra ut. Så gott som helt jämnt mellan blocken och 3,1% för SD.

Jag har under det gångna året varit skeptisk till de förhoppningar som många sympatisörer har om att vi är underskattade i opinionsmätningarna. Jag menar, man måste väl förutsätta att opinionsinstituten fattar galoppen någon gång och förbättrar sina mätmetoder? Tyvärr finns det inget sätt att, förutom på valdagen, mäta det verkliga stödet. Nu visar EU-valet att det fortfarande är så att opinionsinstituten tar fel på vårt stöd. Tydligen kan man räkna upp resultaten med sisådär 40-50% för att få ett rättvisande resultat... och då når vi över spärren.

Inslag.se diskuterar riksdagssituationen vid ett riksdagsinträde för SD. Per Gudmundson hänger på i kommentarsfältet. Nu är det många som är spända.

Resultatet

2009-06-08T00:13:00.003+02:00

Jahapp, inget mandat i parlamentet alltså. 3,3% när allt är räknat. Jag ser helt ärligt detta som en framgång trots det. Vi har tagit nästan fyra gånger så många röster som vi gjorde 2004 och vi har dessutom lyckats få en större del av våra riksdagsväljare till urnorna jämfört med -04 (ca 35% då, ca 60% nu). Dessutom tror jag att vi tappade väljare till sofflocket förutom till Piratpartiet.

Nåja, längre analys får vänta. Det är dags att sova. Tack alla som har hjälpt till - ni har varit guld värda!

Valdag

2009-06-07T17:24:00.002+02:00

Jag har varit runt lite och kollat vallokalerna och våra valsedlar verkar finnas överallt, precis som det ska vara. Har fått höra av andra aktivister att det har varit stulna valsedlar på ett par ställen, men inget mer än isolerade incidenter.

I väntan på valresultatet så kan man ju alltid drömma lite - Dick Erixon kommenterar vårt resultat på Expressens nätomröstning.

En närking till EU

2009-06-06T22:50:00.006+02:00

Nu är jag äntligen hemma.

Jag skulle ljuga om jag sa att tempot i den här valrörelsen har varit lika högt som i en riksdagsvalrörelse, men det har ändå blivit en del aktiviteter. Fantastiskt nog har vi kunnat ha ett valtält i flera dagar på torget här i stan för att kunna nå väljare. Extra roligt var det att se folkpartisternas sura blickar några meter bort.

Det har också varit några sista-minuten-utdelningar idag för att nå ytterligare några väljare. Själv landade jag i Tierp på eftermiddagen för att springa ytterligare något i de trappuppgångar jag har täckt så många gånger sen 1994.

Så - den sista frågan: vem röstade jag på då?

Efter lite funderingar blev det ett stabilt och (för den som känner mig) knappast förvånande val. Jag kryssade partiets förre ordförande Micke Jansson. Inte så att jag har något emot Sällström, tvärtom! Han har imponerat på rejält på mig trots den skepsis jag kände när jag förstod i början av förra året att denne då helt okände jämte skulle toppa partiets lista. Jansson skulle dock också klara jobbet i parlamentet galant och jag betvivlar inte att hans ideologiska kompass och långa erfarenhet skulle räcka långt.

Sällström i Agenda

2009-05-24T22:00:00.002+02:00

Sven-Olof Sällström fick en sittning i Agenda i afton tillsammans med Fi! och Piratpartiet. Inte illa. Det blev naturligtvis lite snuttigt när talartiden ska delas mellan tre partier som alla behöver sändningstid för att nå ut, men jag tycker att det gick rätt bra. Sällström var lugn och säker och kom aldrig ur balans. Det var bra att han fick tillfälle att hugga på EU-byråkratin och ge en släng av Turkietkritik till PP i sista sekund innan debatten bröts, precis vad vi vill ut med. Möjligen kunde han ha bitit sig kvar i debatten genom att prata färdigt när programledaren ville bryta, men sånt är svårt vet jag.

Bra jobbat.

Debatt

2009-04-07T21:00:00.003+02:00

Idag är jag hemma och är sjuk, men ändå en snabb kommentar:

Kvällens SVT Debatt var mycket viktigt eftersom det antagligen blir den linje som framkommer här som blir vårt officiella försvar mot Kaliberaffären. Jag gillar skarpt att Björn gick på offensiven och inte bara backade och skrapade med foten. Åkesson höll en mer tillbakalutad position där han bad om ursäkt för Palmesången, vilket antagligen var det mest lämpliga i hans sits. SR verkade faktiskt bli lite pressade här tror jag.

Bedömning: Kaliberaffären har förstås skadat oss, men det här programmet mildrar nog följderna något.

Själva sändningen (radioprogram 2) återkommer jag till när jag inte har feber.

Ett år till

2009-04-02T22:26:00.002+02:00

Jag erkänner - jag har låtit mig övertalas. Jag hade egentligen tänkt kliva av DO-posten i år, men till slut blev jag nedtjatad. Så, SD:are i Uppland som läser denna blogg: Tack för förtroendet. Ni får stå ut med mig i ett år till. :-)

April, april!

2009-04-01T14:47:00.003+02:00

Tänk, ett tag hoppades jag faktiskt att det var sant. SR får tackbrev från Nordkorea och skäms och ber om ursäkt för sin infiltration. Sedan tittade jag på datumet. Nå, ett gott skratt fick jag iallafall.

Fast sen blir det ännu roligare. SR-pampen i skämtet tappar koncepterna fullständigt och kräver juridiska åtgärder mot detta oerhörda. Vad? Skämta om mig!? :-)

Bortsett från att pampen givetvis gör bort sig genom sin överreaktion så är det lite intressant att bli påmind om att det här förmodligen är grundattityden i journalistkår och bland makthavare. Om man på minsta sätt förekommer i ett sammanhang där SD nämns eller är involverat så är det katastrof och fasa och kränkande. Hur ska man kunna räkna med objektiv behandling från en sådan yrkesgrupp?

Kaliber

2009-03-31T11:35:00.006+02:00

Nu när det har gått ett par dagar sedan det första radioprogrammet med hemlig avlyssning av oss publicerades så har jag hunnit tänka efter lite.

Flera av de citat som man får höra är svepande, klumpigt formulerade och i en del fall rent plumpa. Inget snack om det. Och varför?

Som aktiv SD:are känner jag mycket väl igen mig i den här situationen. Visst händer det då och då att någon kommer med sådana här yttranden till en. Några exempel, lätt omskrivna för att skydda personerna:

Jag är kanslichef på rikskansliet (jäpp, kort period för sex år sen). Telefonen ringer och en äldre man börjar tala om de där irriterande utlänningarna som bråkade med honom i tvättstugan. "...och jag har det för jävligt och pensionen är låg." Ajdå, säger jag lite förstrött. Du skulle inte kunna tänka dig att dela ut lite flygblad? "Nja", säger mannen. Samtalet avslutas snabbt.
Jag avslöjar på min (tidigare) arbetsplats att jag är aktiv sverigedemokrat. Chockad tystnad följer och samtalet övergår till annat. Nästa dag kommer flera olika av mina arbetskamrater fram till mig, var och en för sig. Deras agerande är så identiskt att det blir skrattretande: de sänker rösten, ser sig över axeln och häver ur sig några grovheter om "de där jävla utlänningarna" - saker som skulle få de där citaten ur Kaliber att verka svaga i jämförelse. "Ja, jag röstar ju inte på SD, förstås, så extrem är jag inte, men..." säger de.
Jag börjar prata med en etablerad politiker. Ingen annan hör vad vi talar om. "Ja, egentligen har ni ju rätt när det gäller [valfri fråga med koppling till invandring] . Det är inte klokt egentligen att det kan få vara på det här sättet." Jaha, säger jag, då kan du väl säga det offentligt? (Det där sista brukar jag aldrig få något svar på)

Min poäng här är inte att göra mig lustig över någon av personerna i exemplen ovan, om någon nu skulle känna igen sig. Jag vill helt enkelt belysa att det finns vissa saker som man inte vågar tala om offentligt i Sverige idag utan att ta betydande sociala, ekonomiska och för all del fysiska risker. Många svenskar kokar av den orättvisa de är utsatta för och den irritation de känner inför förd politik och den behandling som de kan ha blivit utsatta för av någon enskild utlänning. Kanske har de blivit rånade, eller hotade i tunnelbanan, haft inbrott, fått sina barn slagna eller i värsta fall har någon närstående blivit våldtagen eller mördad. Sådana saker händer också i vårt land. Så träffar de någon som faktiskt är beredd att såväl tala om problemen som lyssna på deras berättelse och erbjuda en konstruktiv lösning. Självklart kommer allt strömmande då! Det som framkommer i sådana lägen är i regel känsloladdade kommentarer som är just svepande, klumpigt formulerade och i en del fall rent plumpa. Det handlar om att prata av sig.

Ett av de program som man kan höra ovan handlar om ett möte inför fullmäktige i Göteborg. Folk säger en del sådana här saker och Micke Jansson är med på mötet. Flera gånger hör jag honom med trött stämma försöka få mötet tillbaka på banan. "Kan vi prata om skolplanen nu?" Jansson har säkert hört sådana här utbrott förut och är förmodligen lite less. Han vill prata om sakfrågor och vilken taktik vi ska ha i fullmäktige, men han vet säkert också att medlemmarna behöver prata av sig eftersom de inte kan göra det någon annanstans. Jag känner igen mig. Som aktivist kan man visserligen hålla med om att situationen är för jävlig, men ur min synvinkel gäller det ju att kanalisera den ilska folk känner till konstruktiv handling. Så, när sådana här kommentarer fälls så hummar man lite och sen försöker man leda in samtalet på nästa flygbladsutdelning, en artikel som behöver skrivas till SD-K eller hur partiet verkligen skulle behöva en liten donation till nästa valkampanj. Kort sagt - "kan vi inte prata om skolplanen nu?"

Det verkar kanske lite cyniskt att göra så. Det handlar inte om det. Missnöje som inte kanaliseras till handling för att förbättra den situation man befinner sig i är improduktivt.

Jag tror att Kaliberprogrammet inte kommer att skada oss, i vart fall inte om det är på den här nivån det ligger. Vad som framkommer i programmet är att folk i partiet uttrycker sig ungefär som många människor kanske gör själv hemma vid matbordet, och det är knappast en skadlig effekt för oss ( snarare tvärtom, och vissa motståndare håller med ). Så, med viss reservation för att jag ännu inte har hört det andra programmet, så vågar jag påstå att det här inte är något särdeles omskakande reportage. Expressens förhoppningar om att vi skall fälla oss själva kommer förhoppningsvis på skam.

"Översofistikerad"

2009-02-23T23:54:00.003+01:00

...blev jag kallad på kommunfullmäktige i afton. Jag ska nog ta det som en komplimang, tror jag (fast jo, jag förstår mycket väl att det var menat som en förolämpning).

I afton avhandlades min motion om att säga upp avtalet med Migrationsverket och folkomrösta om något nytt skall slutas. Det blev 80-1, naturligtvis, efter en hätsk debatt. Precis som vanligt.

Guillou och Åkesson

2009-02-19T10:51:00.005+01:00

Idag kom den då, artikeln som man har gått och väntat på. Det har snackats en del internt om hur Jan Guillou följt Åkesson under en veckas verksamhet och jag vet att rätt många har varit oroliga över hur Guillou skulle göra. Oavsett vad man anser om honom i övrigt så är han ju en begåvad skribent, så det står ju onekligen i hans makt att sabla ned oss fullständigt (och på ett underhållande sätt!) om han så skulle önska.

Resultatet är väl lite blandat. Guillou gör sig skyldig till några småfel (Sven-Olle Olsson i Sjöbo blir Sven-Olle Svensson) och man kan inte kalla SD 1988 för ”en liten nazistisk sekt” som Guillou gör. Tyvärr är det rätt få kvar i partiet från den tiden, så det är inte helt lätt att kontra det propagandaövertag som Guillou och etablerad press har. Jag gillar inte riktigt heller att han försöker framställa det som att vi har stulit idéer från KD och C.

Å andra sidan ges en i stort sett korrekt bild av hur det ser ut idag. Flera gånger påpekar JG hur mötena är stillsamma, att det är vanligt folk som är med och han tar till och med upp flera fall av hur vi blir överfallna av rödingar och hur media behandlar oss styvmoderligt. Åkesson framställs som en svärmorsdröm och JG är faktiskt så ärlig att han ger Micke Jansson en stor del av äran för att partiet rensades upp.

Överlag tror jag att vi tjänar på den här delen. Frågan är hur de kommande delarna i artikelserien ser ut.

Larv!

2009-02-07T18:05:00.004+01:00

Det har varit kravaller i Rosengård. I flera dagar faktiskt. De problem som har varit kända för oss sverigedemokrater men som har tigits ihjäl på många andra håll kokade över under hösten och våldet på gatorna blev helt öppet för alla. Efter ett par dagars upplopp lugnade det hela ned sig något och rättegången har nu kommit. Lyckligtvis hade polisen haft med sig filmkameran så att man faktiskt (eventuellt) nu skall kunna döma några missdådare.

Vad fokuserar media på? Jo, hör och häpna, polisen har uttryckt ilska och irritation över de personer som ägnar sig åt gatuupplopp och faktiskt svurit lite över dem i polisbilen!

Skandal!

Jag kan bara hoppas att det absurda i situationen är uppenbart för folk i gemen. Ärligt talat, vad är det största problemet? Kravaller på gatorna i en av Sveriges största städer eller att polisen svär i bilen över dessa brottslingar?

En bokmal bekänner

2008-12-06T13:58:00.002+01:00

Det är tyst på bloggen nu. Det beror på att vi nyligen hade kompletterande budgetfullmäktige och en del medlemsmöten på olika platser i länet, så jag är lite mätt på att skriva och tala om politik just nu. Istället finner jag mig med näsan i Mats G. Larssons Minnet av vikingatiden, eller William Urbans Tyska Orden eller Rudolf Kjelléns Världskrigets politiska problem. Fascinerande läsning. Jag återkommer när jag tycker att jag har något klokt jag vill säga.

Valdag på andra sidan pölen

2008-11-04T13:43:00.003+01:00

Idag är det val i Förenta Staterna. Jag har följt valet nästan dagligen via nyhets- och politiksajter, såväl av intresse som av professionella skäl: man kan förvänta sig av en SO-lärare att han håller lite koll på vad det är som händer. Jag kommer att runda av den låååånga valrörelsen med att se på valvakan nu under natten, även om det ser ut som om det är avgjort redan. Troligen vinner Barack Obama.

Jag hoppades länge på att McCain skulle slå honom och länge var det mitt stalltips till alla som frågade mig hur det skulle gå. Jag band mig t.ex. rätt hårt inför arbetskamraterna i våras när jag sa att McCain nog skulle slå Obama i slutspurten. Det tyckte jag höll också, eftersom McCain knappade in och faktiskt ledde i undersökningarna under en period nu i höst. Sen kom den ekonomiska kraschen. Jag tror att det var Jay Cost på Real Clear Politics som uttryckte det bäst:

[V]oters often rely on simple yet sensible metrics to make political decisions about the economy. One of them has been more or less operative since the election of 1840: if the economy tanks during a Republican administration, vote Democrat. If it tanks during a Democratic administration, vote Republican. Applying this rule to 2008, we get the following. McCain, because he is of the incumbent party, gets the political harm. Obama, because he is of the out party, gets the political benefit. That's all there is to it.

Så, McCain förlorar (förmodligen) tack vare ekonomin. Utan kraschen... tja, vem vet?

Av det ovanstående kan man kanske förledas att tro att jag stöder McCain. Icke så. Jag är nämligen lite gammaldags av mig: jag anser att man ska stödja den kandidat som man gillar mest bland alla tävlande, inte bara de två främsta. Under primärvalen så föredrog jag Ron Paul, även om han nu har slagits ut och har avböjt att kandidera som oberoende. Istället så han gett sitt stöd till kandidaten för Konstitutionspartiet - Chuck Baldwin. Baldwin har en del bra ståndpunkter, även om jag inte instämmer i allt. Så - vore jag amerikan skulle jag antagligen rösta på honom.

NEO, riksdagen och missnöjet

2008-10-31T18:51:00.005+01:00

I dessa tider är det lätt att bli överlastad. Jag har varit på kommunkonferens, vilket egentligen är tillräckligt för ett eget inlägg. Jag har suttit i kommunfullmäktige, vilket egentligen förtjänar ett eget inlägg. Det amerikanska valet förtjänar ett inlägg det med. Ändå blir det inget – andra saker finns att göra.

Nu har det dock dykt upp något som jag inte kan låta bli att skriva om. Det liberala magasinet NEO har gjort ett specialnummer om de etablerade politikernas mardröm inför valet 2010 – Sverigedemokraterna kommer inte bara in i riksdagen utan blir också vågmästare. På annat håll ser jag att bland annat Johan Ingerö spekulerar i att SD kommer att implodera likt Ny Demokrati när vi väl når över riksdagströskeln. Neos argumentation förefaller landa i att det bästa är att låta en borgerlig regering styra med passivt stöd av SD, vilket skulle få oss att krascha mot den grå vardagens klippa och tappa väljarstöd, underförstått för att vi inte skulle kunna fortsätta att dra till oss ”missnöjesväljare.”

Jag betvivlar detta. Det är en förenkling att tro att likheterna mellan NyD och SD är så stora att vi kommer att agera på exakt samma sätt. Det är också för enkelt att tro att vi inte inser att det är nödvändigt att hålla hårt i partigruppen i riksdagen.

Jag har såpass mycket insyn i partiet att jag törs säga att ett av de viktigaste kriterierna för att bli uppsatt på valbar plats är att man förmår samarbeta med resten av riksdagsgruppen. Våra riksdagsmän kommer tveklöst att handplockas av styrelsen med just detta i åtanke. Det är naturligtvis möjligt att det kan smälla till i personvalet i någon valkrets, men om partiledningen har något alls att säga till om så kommer det att bli en grupp ledamöter som förstår att lyda partipiskan. Ny Demokrati bildades bara några månader innan valet och hade ingen chans att sätta ihop en samtrimmad grupp på det sätt som SD kommer att göra. Det är med andra ord osannolikt att riksdagsgruppen kommer att splittras annat än i någon enstaka fråga och antagligen då inte i någon fråga som är av större betydelse (jag kan möjligen tänka mig att röstsplittring kan förekomma när det gäller enstaka motioner).

Det där med ”missnöjesväljare” är jag också skeptisk till. Många debattörer tycks tro att vi på något sätt lurade väljarna och att de som röstade på oss inte egentligen håller med om programmet utan bara röstade på oss för att jävlas. Jag kan hålla med om att det nog kan finnas en sådan grupp bland våra väljare, men om något så skulle jag vilja säga att den andel av våra väljare som är att betrakta som sverigedemokratiska ”kärnväljare” är att betrakta som tämligen hög jämfört med andra partier. Utrymmet räcker inte till för att gå in på enstaka undersökningar, men t.ex. har valforskaren Marie Demker hävdat (i just NEO) att SD nu har en grupp kärnväljare. Ser man på annan forskning så verkar våra väljare också i hög grad ha en åsiktsprofil som överensstämmer med med partiets ställningstaganden. Ur min synvinkel så verkar det snarare som att det är troligt att vi kommer att behålla de väljare vi får snarare än att de skingras.

I vinter släpps också en rapport från institutet Ratio som just behandlar våra väljarframgångar. Jag ska givetvis läsa den och återkomma med synpunkter.

Jörg Haiders död

2008-10-11T12:27:00.009+02:00

Imorse dog alltså Jörg Haider i vad som förefaller ha varit en bilolycka på vägen till en familjemiddag. Det är sorgligt, inte bara för Haiders själv och hans familj utan också för Österrike och för nationalismen i hela Europa. Vi står alla idag svagare utan Jörg Haider.

Som kunde väntas har givetvis motståndare av olika slag tagit bladet från munnen och gläds åt dödsfallet. Exempel:

Anna Rahm. Ohyra. JJ.N. Trollharen Immanuel. Fredzilla.

Nyval som alternativ

2008-10-09T13:38:00.003+02:00

Peter S-W har ett intressant debattinlägg om följderna av valet 2010, när nu Mp har bundit sig till SAP. Jag instämmer i hans analys att det förmodligen är en smula korkat av grönkoftorna att redan nu binda sig till SAP, när de antagligen skulle kunna dra åt tumskruvarna på både vänster och höger i ett läge där SD kommer in i riksdagen. För tusan, även om vi inte kommer in i riksdagen (Ha! Trolig ubåt, som vi sa när jag låg i lumpen) så skulle de kunna idka utpressning i ett läge när de själva är vågmästare. Obegripligt. De måste förutsätta att vi inte kommer in och att SAP kommer att vinna valet med stor marginal. Det är lite av ett tärningskast det.

Alltnog, PSW utgår ifrån att SD:s riksdagsgrupp skulle ge sitt passiva stöd till en borgerlig regering hellre än att släppa fram Sahlin (vilket är otänkbart) eller pressa fram ett nyval.

Jag är inte så säker på det. Jag sitter ju inte i PS längre, men jag anser mig ha rätt god personkännedom och kunskap om hur resonemangen går. Jag tror faktiskt att det finns lägen där vår riksdagsgrupp skulle fälla såväl borgerliga som socialistiska regeringsalternativ vid omröstningarna och kanske också pressa fram nyval. Jag tror faktiskt att de flesta situationer skulle sluta så. Den enda situation där vi antagligen inte skulle göra så är ett läge där vi nätt och jämt tar oss in (säg 4-4,5%, ungefär som kd 1994) och opinionssiffrorna dyker direkt efter valet. Ett sådant läge skulle antagligen minska viljan att ta risken av ett nyval. Om vi å andra sidan har lite marginal till spärren (säg 5% och uppåt) och opinionssiffrorna tar ett litet skutt i glädjeyran efter riksdagsinträdet så är det ju tänkbart att vi t.o.m. skulle ha ett bättre läge efter ett nyval. I så fall finns ju inget att förlora på att glatt fälla alla regeringsalternativ som går, om de etablerade nu är dumma nog att inte göra blocköverskridande överenskommelser.

Tredje största parti?

2008-10-07T12:22:00.008+02:00

Igår var Åkesson här i länet för att träffa lokala aktivister och kf-ledamöter samt ge sin syn på den kommande EU-valskampanjen. Han passade på att förnya vår gamla målsättning om att bli tredje största parti. Och se!

s 44,9 (-0,7)
m 28,4 (+4,3)
fp 4,9 (-3,2)

mp   4,8 (-0,8)
c  4,5 (+-0)
sd  4,5 (+2,4)
v    4,3 (-1,9) 
kd  3,2 (+-0)
övr  0,5 (-0,1)

Nu handlar det bara om tiondelar...

Vad beror det här på då? Tja, jag tror ju t.ex. att förra månadens nedgång i huvudsak var slumpartad. I absoluta tal så utgör de som svarar "SD" i undersökningarna ett rätt litet antal. Jag tror inte att instituten ännu har lyckats hitta en riktigt bra metod för att vikta just vårt parti. Jag vet inte riktigt om jag tror på att finanskrisen har inneburit en vinst för oss. Om den hade haft någon effekt så skulle jag snarare ha gissat att den var negativ för oss. I kristid så sägs det ju att folk sluter upp bakom regeringen och det är ju inte direkt så att särskilt många har frågat oss vad vi tycker om saken.

En annan detalj - 73% av befolkningen röstar på SAP eller M. Fascinerande. Gissningsvis är det en långsiktig följd av mediaexponeringen och att klasskopplingen till röstandet har försvagats mycket. Icke desto mindre så föreställer jag mig att C borde ångra att man sålde av sin tidningskoncern.

Sydsvenskan DN SvD

Miljöpartiet nu för EU

2008-10-06T15:42:00.004+02:00

Så, Mp:s medlemmar röstade för att släppa kravet på utträde ur Europeiska Unionen. Trevligt att de bekvämade sig att låta medlemmarna avgöra, tråkigt att en röst tystnar i utträdesfrågan, positivt att Mp visar färg. Det blir allt tydligare vilka det är man ska rösta på om man vill gå ur EU.

EU-frågan är i hög grad en nationalistisk fråga. Vill man att Sverige ska behålla sitt självbestämmande så bör man stödja ett nationalistiskt parti. Miljöpartiet har aldrig varit nationalistiskt i grunden och alltså var det egentligen ett logiskt steg för dem.

Jag baxnar

2008-10-05T00:32:00.003+02:00

Det här kan väl för fan ändå inte vara sant? Ungdomsgäng som skjuter - SKJUTER - mot ett äldreboende och reaktionen på det blir att dra bort väktarna eftersom det är för farligt för väktarna att vara kvar?

Vad fan, finns det ingen som har någon ryggrad över huvudtaget? Ställ ut beväpnade vakter och skjut skarpt, säger jag. Ska såna där gatugäng få terrorisera våra gamla helt fritt?

Uppdatering:

TT-ELA rapporterade visst om det tidigare i veckan. Givetvis verkar det största problemet vara att SD kanske tjänar på det...

Gudars skymning!

Demonstrationsläget

2008-10-04T22:32:00.002+02:00

SDU med hr. ungdomsansvarige Almqvist i spetsen har rört på sig och gjort något bra - demonstrerat mot svenskfientlighet. Det gläder mig att ungdomsförbundet tar initiativ till sådana här aktioner - det är precis sånt har som har saknats i förbundet.

Jag noterar också att mycket lite har förändrats sedan jag själv var ute på torgen sist. Rödingarna finns fortfarande där och saboterar torgmöten så mycket det bara går. Jag noterar också att högt uppsatta lokalpolitiker deltar i AFA-demonstrationerna, t.o.m. så högt uppsatta som Ilmar Reepalu själv. Det säger rätt mycket om var deras sympatier ligger och hur mycket snacket om det öppna samhället är värt.

Den liberale doktoranden och samtalstonen

2008-10-03T18:32:00.008+02:00

Ibland när man svävar runt i bloggvärldens mer stillsamma nejder så kan man hitta ett och annat som är ganska intressant.

Det här inlägget är skrivet av en doktor i Lund och han diskuterar en händelse i Almedalen för ett tag sedan. Alla som är offentliga SD:are känner igen det - företrädare för etablerade partier vänder en ryggen och någon kommer fram och ska ge en spydig kommentar. Inget nytt där.

Det intressanta är resonemanget som Lundamannen sedan för fram - den samtalston vi väljer är avhängig vår tilltro till att också motparten är ärlig och på jakt efter sanningen. Om vi inte tror att den vi talar med ens försöker tala sanning (eller tror på att sanning existerar) så är det meningslöst att hålla en civiliserad samtalston eller att ens tala med vederbörande.

Jag instämmer. Det är ungefär så jag ser på diskussioner med politiska motståndare också. Det är för mig uppenbart att ganska många etablissemangspartister på låg- och mellannivå håller med om en hel del av det man säger och dessutom lider av rätt stora vanföreställningar om vart SD står. Sådana människor föröker jag vara någorlunda korrekt mot och när tillfälle ges så kan man ju försöka ge dem en bättre bild av SD än vad de har. Jag vill gärna tro att de egentligen inte har några stora problem med vårt program och att de helt enkelt inte har förstått vad det är som håller på att hända. Kanske kan man värva över en och annan av dem - det är ju trots allt ungefär så jag själv och många andra hamnade i SD från början.

Däremot så finns det också "riktiga" motståndare. De är ofta framstående företrädare för sina respektive partier och har förstått precis vad det är som pågår och skiter i det. Det kommer aldrig att gå att få något samförstånd med en sådan människa - för att återkoppla till Lundamannen så tror jag inte att vi och de har samma uppfattning om sanningen och inte strävar efter att uppnå samförstånd eller ens att de spelar rent - och mot sådana har jag mycket svårt att ens vara artig. De är ju trots allt (precis som Tobias Lindgren säger i samma diskussion) landsförrädare.

S-v-mp och valkretsarna

2008-10-01T10:49:00.003+02:00

Jag ser i tidningen att Mp tänker sig att samarbeta med socialdemokraterna inför valet 2010. Jag måste säga att det där förvånar mig lite. Jag hade nog uppfattat det lite som att Mp åtminstone i början av mandatperioden försökte hålla lite öppet för ett samarbete med borgarna vid nästa val, om resultatet skulle bli så. Jag köper att de hellre samrbetar med sossarna i och för sig, men det är ju faktiskt ett tänkbart resultat att vi blir vågmästare i Uppsala nästa gång. Det är troligt att vi tar ett mandat till och blir det jämnt mellan blocken så kan det avgöra majoritetsförhållandet om inget av de andra partierna vill samarbeta över blockgränsen.

Efter att ha frågat runt lite försiktigt så verkar det som om ingen av de övriga partierna verkar räkna med den här möjligheten. Gissningsvis hoppas de på att vi åker ur fullmäktige nästa val, vilket verkar mindre troligt. I måndags spikade fullmäktige förslaget till valkretsindelning, och det verkar bli tre valkretsar som ser ut ungefär som förra gången. Med det underlaget är det som sagt troligt att vi tar två eller möjligen tre mandat.

Lustig detalj, förresten - ju fler valkretsar det är, desto mer vinner stora partier på det. De enda som var för fem valkretsar (vilket vi hade förlorat stort på) var socialdemokraterna. Originellt nog så var de mycket uppriktiga med sina skäl - "Vi vill ha fem valkretsar eftersom vi tjänar på det", som Jan Ask sa (fritt citerat).

Anders Eklund

2008-09-26T19:28:00.003+02:00

Det meddelas att barnamördaren Anders Eklund nu snart kommer att få sin dom. Jag har svårt att se att det kan bli något annat än livstids fängelse, givet vad det är han har gjort sig skyldig till. I det här läget kan det ändå vara värt att säga det:

Eklund ska ha dödsstraff. Det finns inga ursäkter för en sådan som han. Det enda tänkbara straffet är dödsstraff.

Om det som säges i förtroende

2008-09-25T21:36:00.001+02:00

Värsta sortens förrädare

Jag instämmer.

Två miljarder till

2008-09-22T20:01:00.003+02:00

I övriga nyheter meddelas att regimen har beslutat lägga ytterligare två miljarder på invandringen. Den här gången ska utlänningar få introduktionsbidrag/socialbidrag parallellt med att de också arbetar.

Undrar om inte jag också ska gå ner till soc och fråga om jag kan få lite bidrag som extrainkomst ovanpå arbetet?

Nåja, man får väl vara glad att de åtminstone öppet redovisar den här kostnaden.

Stenkastning 2

2008-09-22T00:37:00.004+02:00

Mer information: Radio Uppland rapporterar att busstrafiken stoppades tack vare ytterligare stenkastning under kvällen i... just det: Gottsunda.

Se också DN.

Stenkastning

2008-09-21T10:13:00.002+02:00

Nu på morgonen rapporterar UNT och Dagens Nyheter att stenkastning mot ambulans och buss har ägt rum på Dag Hammarskjölds väg. Det sägs inte exakt vart detta ägde rum och den vägen är sju kilometer lång.

Tidigare har andra större städer drabbats av stenkastning mot utryckningsfordon och bussar. Man kan bara hoppas att den trenden inte sprider sig hit.

Andra bloggare har också tagit upp saken.

Nedåt i Landskrona

2008-09-19T10:13:00.004+02:00

Enligt en artikel i Helsingborgs Dagblad så har väljarstödet för oss i Landskrona dykt från 22,3% till 14,8%. Onekligen en rejäl minskning, men tyvärr inte så oväntat (Dagens Nyheter har nu hängt på).

Valresultatet i Landskrona var vårt bästa i hela Sverige, vilket berodde på den oerhört förmånliga situation vi hade där under valåret. Vi hade välkända lokala företrädare, en hög andel arbetslösa och en skadeskjuten arbetsmarknad och en hög andel invandrare med en i lokala media uppmärksammad våg av invandrarrelaterad brottslighet. Vad jag har sett hittills pekar på att just dessa faktorer är bland de viktigaste för att vi ska nå höga resultat.

Folk var alltså missnöjda med invandringspolitiken och såg oss som ett tänkbart alternativ. Valet kom och gick och få saker förändrades omedelbart. Utan att ha statistik på bordet så vågar jag gissa att mycket av situationen i Landskrona är i stort sett detsamma som det var före valet. Den enskilde väljaren kan då ställa sig frågan vad det var för mening att rösta på oss.

Så långt är det knappast någon överraskning. Alla partier drabbas av vad vi kan kalla "de brustna förhoppningarnas missnöje." Vi drabbas säkerligen extra hårt eftersom våra väljare med stor sannolikhet är mer rörliga. Vår grupp av inbitna kärnväljare existerar men är ännu ganska liten och för den som redan har bytt parti en gång är det antagligen ganska lätt att byta en gång till. I Landskrona nådde vi antagligen en lokal topp i maximeringen av vårt potentiella väljarstöd år 2006 - vilket inte är samma sak som att detta potentiella väljarstöd inte kan öka och/eller maximeras en gång till.

Nu kommer förståsigpåare och politiska fiender säkert att glädjas åt nedgången. De kommer att slå sig för bröstet och basunera ut att SD inte klarar av att ta ansvar och att väljarna kommer att tappa intresset för oss. Två små påminnelser:

1. Det är fortfarande 14,8% som säger att de skulle rösta på oss igen. Det är fortfarande långt över vårt väljarstöd på riksnivå.
2. Alla undersökningar visar att en förkrossande majoritet av våra väljare prioriterade invandrarfrågan högst av allt. Gissningsvis har de väljare som nu har glidit tillbaka till (s) och (fp) kvar dessa åsikter. Hur ska ni hantera det?

Tradition och fason

2008-09-13T15:22:00.002+02:00

Det finns fortfarande här och där representanter för etablerade partier som jag kan betrakta som relativt vettiga. Några sådana har funnits bland dem som en gång i världen fanns med kring det avsomnade nätverket Engelbrekt.

För några år sedan läste jag rätt ofta Jacob Söderbaums blogg. En annan representant för den "riktiga" högern som jag då och då har läst är Dag Elfström. Nu har dessa två och ytterligare några startat en gemensam blogg där de kommenterar diverse dagshändelser. Än så länge så verkar de flesta inläggen bestå av det material som tidigare fanns på deras personliga bloggar, men det verkar lovande. Därför väljer jag att länka till deras blogg här till höger.

För säkerhets skull ska jag kanske säga att jag inte håller med om allt vad de konservativa herrarna skriver och att de helt säkert inte vill förknippas med SD.

Ett par små steg

2008-08-25T22:58:00.003+02:00

Man kan bedriva politik på många sätt. Ikväll togs ett par små steg mot ett bättre Uppsala (och Sverige) när Uppsala kommunfullmäktige avskaffade de socialistiskt influerade policydokument som kommunen har använt under ett flertal år. Bland dem fanns t.ex. integrationspolicyn, som bland annat innehöll följande pärlor:

"de flesta invånare skulle kunna definieras både som invandrare och som svenskar "
"Integration berikar alla"
"Kommunens arbetsmarknads- och sysselsättningspolitik ska särskilt uppmärksamma utsatta individer och grupper."

Ni vet, det där vanliga fluffet som betyder att man ska lägga ut grova pengar på nya integrationsprojekt och prioritera utlänningar framför svenskar (och förresten finns det inga svenskar, bla bla bla). Nu är det borta.

Ibland känns det extra skönt att åka hem från fullmäktige.

Johan Rinderheim avgår

2008-08-19T23:26:00.002+02:00

Jag förmodar att det är dags att jag ger min syn på det som har hänt i partiet under helgen.

Alla som håller någon som helst koll på vad som händer i partiet är ju vid det här laget medvetna om att Johan Rinderheim har valt att lämna SD. Partiets officiella syn på saken känner bloggläsaren säkert redan till - ”det är synd men han får skylla sig själv.”

Jag anser att det är mycket sorgligt. Det är en epok i Sverigedemokraterna som tar slut i och med Johans avgång och jag beklagar att det gick så här långt. När jag fick reda på att partiledningen hade ställt kravet att han skulle lämna alla poster förutom kf-platsen i Nynäshamn så blev faktiskt t.o.m. jag lite överraskad. Jag hade inte trott att de skulle vara riktigt så fräcka. Jag menar, alldeles oavsett vilka anklagelser som framkommit så är Johan vald av Stockholms medlemmar och hade ända till slutet stöd ifrån de övriga representanterna i distriktsstyrelsen. Dessutom väcktes aldrig ens något ärende i frågan i riksstyrelsen utan det hela hanterades ”informellt”. Huruvida partistyrelsen ens har fått studera de konkreta anklagelserna låter jag vara osagt.

Ur min synvinkel så förefaller de anklagelser som lagts fram inte vara av sådan natur att de borde ha lett till uteslutning – för ingen skall tvivla på att det är vad det här hade lett fram till i slutänden. Jag vet att det fanns vissa i Stockholm som har partiledningens öra som ansåg att Johan var olämplig som distriktsordförande, men ärligt talat, killar – det hade varit hederligare att lägga fram ett förslag på någon annan ordförande vid årsmötet i så fall. Nu togs det aldrig upp inför medlemmarna.

Jag kan bara önska Johan lycka till i sitt fortsatta politiska arbete. Jag betvivlar inte att vi också i framtiden kommer att stöta på varandra i olika sammanhang.

Reggaefestivalen igen

2008-08-11T18:15:00.002+02:00

Nu har alltså reggaefestivalen avhållits. Resultatet?

250 gripna för narkotikabrott, varav flera var artister - ja, somliga t.o.m. "världsledande" i genren.

Här på bloggen har det dykt upp flera kommentarer till mitt gamla inlägg om reggaefestivalen. De anonyma festivalbesökarna menar där att det inte bara är så att hasch och marijuana är en del av reggaefestivalens kultur - de försvarar det också och menar att det är synnerligen lämpligt att röka på i festivalsammanhang.

Det här är kanske lite småaktigt, men vad tusan:

Vad var det jag sa?

Politisk historia

2008-06-18T12:06:00.002+02:00

De senaste två dagarna har jag spenderat betydligt mer tid än vad jag egentligen har lust att tänka på framför de TV-sända riksdagsdebatterna. Förutom att jag kan konstatera att det är långt ifrån alla riksdagsledamöter som besitter någon som helst retorisk talang, så är det lite kul att se hur Sveriges (i teorin) högsta beslutande organ fungerar i stort sett som en lite större och mindre färgstark version av ett SD-årsmöte.

Det har givetvis rört sig om FRA-lagen. Frågan har inte berörts särskilt internt i partiet, även om partiledaren nu har tagit bladet från munnen. Jag är hursomhelst skeptisk. En bestämmelse om att FRA teoretiskt får avlyssna all kommunikation? Jösses. Vart tog privatlivet vägen? Jag kan hålla med om att det kan behövas avlyssning vid en del tillfällen, men någon gräns får det ändå lov att finnas.

Annars tycker jag som sagt att det är kul (eller kanske snarare intressant - fenomenet är ganska deprimerande) att det visas öppet hur partiledningar och gruppledare kör över intern opposition och oliktänkande i riksdagspartierna också. Även om jag knappast håller med Karl Sigfrid, Fredrik Federley eller Annie Johansson i någon politisk fråga i övrigt så kan jag åtminstone känna en viss sympati för deras försök att stå upp för den egna övertygelsen.

Hur kommer det att gå då? Tja, frågan återremitterades i morse strax efter nio, kommer tillbaka om någondag med en liten extraskrivning om att vi verkligen måste se till att det här inte missbrukas och sen röstar alla för den.

Så går det till.

Vi vinner (igen)!

2008-06-03T16:45:00.002+02:00

Idag kom ett brev från kammarrätten i Stockholm, dit alltså Uppsala kommun överklagade länsrättens beslut om att kommunen har missgynnat oss rörande partistödet.. Kammarrätten har bestämt sig för att inte bevilja prövningstillstånd. Vi vinner alltså igen!

Eventuellt kan kommunen få för sig att överklaga också detta beslut till regeringsrätten, men det förefaller långsökt. Nu kommer rimligen partistödsbeslutet att betraktas som ogiltigt och jag förutsätter att vi kommer att kompenseras för detta.

Ett nytt kapitel

2008-05-27T16:12:00.003+02:00

Det har ju varit tyst på bloggen ett tag efter RÅ. Jag tänker inte dölja att jag är besviken över hur resultatet blev och jag har tagit mig en del tid till att fundera hur jag ska gå vidare med mitt politiska engagemang. Jag har kommit fram till att det nog är läge att trappa ned lite och ägna sig åt annat ett slag. I mer än 14 år har jag varit aktiv i SD här i länet och flera av dessa år har jag varit det på olika ledarpositioner. Det är nu dags att lämna över till nya krafter, i vart fall för tillfället.

Jag har ju varit distriktsordförande fram tills nu och tillika ordförande för lokalavdelningen. Jag lämnar över dessa funktioner till vice ordförandena fram tills nästa årsmötesrunda i början av nästa år. Båda två är garvade herrar med lång erfarenhet från näringslivet som knappast kommer att ha några problem med att utföra jobbet. Gruppledarskapet i kf tänker jag överlåta på en av suppleanterna. Det är visserligen en smula oortodoxt, men enligt de signaler jag har fått från tjänstemännen så ska det inte finnas några formella hinder för en sådan lösning.

Jag vill betona att jag inte tänker lämna partiet eller kommunfullmäktige eller ens någon av de berörda styrelserna. Jag stöder fortfarande partiets politiska inriktning. Vad det handlar om är helt enkelt att jag vill trappa ned en smula.

KF 26 maj

2008-05-27T15:52:00.003+02:00

Jag och von Essen (kd) efter KF. Bilden tagen av en snabb Erik Pelling (s).

Japp, kf igen. Den här gången kom min motion om reggaefestivalen (som jag har skrivit om här och här) fram till behandling eftersom jag själv var krasslig vid förra mötet. Jag var väl kanske inte särskilt optimistisk gällande chansen att den skulle gå igenom, men det var lite spännande att se hur kristdemokraterna skulle göra eftersom jag ju citerade deras kommunalråd Gustaf von Essen i motionen. Det blev en lång debatt (en timme eller så) och faktiskt - von Essen höll i sak med mig om det olämpliga med reggaefestivalen i snart sagt varje inlägg. Dessutom fick jag höra från vänsterns Lisa Boëthius att hon visserligen accepterade festivalen för tillfället, men fortsätter missbruket på året festival så kanske hon omprövar sitt beslut. Med andra ord är det väl läge att upprepa motionen till nästa år.

Precis som förväntat så gjordes också jämförelser med Valborg och det allmänna stöket under denna festdag. En stor skillnad är givetvis att alkohol är lagligt medan knark inte är det.

I övrigt så valde vi att yrka avslag på en taxehöjning i äldrevården. Höjningen motsvarar ca 0,1% eller så av äldrenämndens budget medan höjningen kan bli smärtsam för den enskilde. Dessutom är de 18 miljoner höjningen förväntas dra in en icke föraktlig del av den skattesänkning som planeras av alliansen. Inte för att jag har något mot skattesänkningar, men då finns det andra saker man kan finansiera dem med.

Erik Pelling och Johan Lundqvist har också skrivit om mötet.

RÅ 2008: Hemma

2008-05-04T17:50:00.002+02:00

Kom precis in genom dörren hemma i Uppsala. Ett par snabba kommentarer - allt gick som PS ville med ett par modifikationer. RÅ valde att köra över styrelsen i bensinskattsfrågan, så nu förspråkar vi sänkt bensinskatt. Det blev också en het debatt kring vår inställning till religiösa friskolor. Skall vi vara mot alla sådana eller också fortsättningsvis acceptera kristna sådana? För totalförbud var flera skåneombud, för kristna skolor var paret Kronlid från Örebro samt PS. Till slut gick RÅ på PS linje, men många stödde minoritetslinjen.