Efter riksårsmötet

Första kvällen efter RÅ 2007 börjar intrycken att sätta sig och det är dags för lite kommentarer.

Det första jag ska säga är att det var synnerligen glädjande att vi lyckades undvika de uppslitande stridigheter som har präglat de senaste årens årsmöten. Jag tänker inte sticka under stol med att jag ofta är kritisk till de beslut som partiledningen tar och att jag var så missnöjd med valberedningens första förslag till styrelse att jag hellre hade föreslagit omval av förra årets styrelse. Nu lyckades vi undvika detta och det är väl bara att hoppas på att de personer som nu valdes in i partiledningen kommer att göra ett bra jobb med nästa års nationella arbete. I samband med detta så får jag lov att säga att det är tråkigt att gamle Arnold åkte ur Ps i år. Han har om jag minns rätt suttit där sedan 1995 och har tjänat som kassör längre än någon SD:are kan minnas. Lycka till med din pensionärstillvaro, Arnold!

Den nya valberedningen fick ju se ett par tillskott med. Både Micke Jansson och Anders Westergren är gamla kämpar som jag verkligen uppskattar och de två har ju dessutom varit ordförande respektive andre vice ordförande i partiet under olika perioder. Dessutom valdes Linus Bylund från Stockholm in. Linus och jag tycker inte likadant särskilt ofta, men jag får lov att säga att det alltid är kul att slänga käft med honom när man träffas. Linus tycker att det är han som är partiets skämtare #1, men jag vet inte jag… Är man ett stockholmsskäggo med suspekt uppsyn så är man ju handikappad redan där, eller hur Linus? :-)

Det nya invandringspolitiska programmet har ju blivit anklagat för att både vara för radikalt och för liberalt samtidigt, beroende litegrann på vem man frågar. För min del hade man kanske kunnat få ändra några saker här och där (och vem vet, kanske blir det en motion i frågan tills nästa år) men i stort sett så tycker jag att programmet är tämligen acceptabelt. Det krävs några genomläsningar innan man ser programmets möjligheter, men när man väl har lusläst det så tycker t.o.m. en gammal gnällspik som jag att det kan duga, i vart fall ett tag.

Jag kan möjligen tycka att det var synd att de nya stadgeförändringarna röstades igenom så lättvindigt. Visserligen kan jag hålla med om att de nog gör att årsmötena förenklas, men målet med årsmötena är väl snarare som jag ser det att medlemmarna ska få ventilera sina åsikter och att man ska stimulera, inte begränsa, nya förslag att läggas fram på mötena? Jag fruktar att många av de nyare ombuden röstade igenom förändringarna utan att tänka på de potentiella långsiktiga konsekvenserna. Nåja, jag får hoppas att mina farhågor kommer på skam.

Det roligaste rent privat var nog ändå att träffa gamla och nya sverigedemokrater på den stora middag som traditionellt brukar åtfölja årsmötets andra dag. Det är alltid roligt att snacka med gamla veteraner som Martin Karlsson från Eslöv och nyare tillskott som Anders Kampl från Borlänge och Jonas Adolfsson från Upplands-Bro. Jag själv har ju turen att känna väldigt många sedan gamla tider men jag får hoppas att resten av upplandsombuden trivdes lika bra.

Hursomhelst, det här var nog det bästa årsmötet på länge. Väl mött nästa år!