Otroliga insikter!

I Uppsala så har den gamla tidningsdraken UNT fått konkurrens av en gratistidning vid namn "Uppsalatidningen". På förstasidan i senaste numret (23/2005) kan man läsa om en ny undersökning som visar att barn löper större risk att drabbas av kriminalitet och utanförskap om de bor i någon av stadsdelarna Gränby, Gottsunda eller Stenhagen. För alla som inte bor i Uppsala så kan jag upplysa om att detta är tre synnerligen invandrartäta stadsdelar. Det är Uppsala kommun som tagit fram rapporten och för en nationalist så ser ju det här ganska lovande ut. Första steget mot att lösa ett problem är ju att beskriva det, visst? Visserligen kan man ju tycka att det är ganska uppenbart att Uppsala har problem med gäng från de mindre trevliga stadsdelarna, men som första steg är det ju bra. Eller?

Citat ur tidningen:
"En allvarlig form av kriminalitet har brett ut sig bland ungdomar(vilka ungdomar då, kan man undra) i Uppsala, bl.a. i form av anlagda bilbränder och skottlossningar riktade mot myndigheter och samhällsinstitutioner." Jo tack, vi vet.

I en intervju med en kommunal företrädare sägs det att närapå en miljard kronor ur kommunens kassa går till insatser för "barn med särskilda behov", underförstått då till stor del barn från dessa områden. Det sägs också att kommunen vare sig vet hur pengarna används eller om de får de effekter som det är tänkt. Vad används de då till? Tja, ett inslag i verksamheten förefaller vara de lokala planer som skall "motverka kränkande behandling, som rasism (...)".

Visst låter det fantastiskt? Kriminaliteten breder ut sig i stan, ungdomsgäng skjuter mot polisen och kommunen löser det med att pumpa hundratals miljoner kronor in i program som ingen riktigt kan redogöra för, förutom att de nog bland annat ska bekämpa rasism.

Jaha, vad tänker kommunen göra nu då, förutom att försöka ta reda på vad pengarna egentligen går till? Jag lämnar åter ordet till Lars Nelander på kommunen:
"...mer resurser måste avsättas för socialt förebyggande insatser i de mest utsatta områdena i Uppsala."

Jag översätter till vanlig svenska: "Vi ska ge mer pengar till Gottsunda, Gränby och Stenhagen".

Fast det är klart, vi tjänar ju på invandringen. Eller hur.

Våldet trappas upp... eller?

Det har varit en händelserik vecka för Sverigedemokraterna. Det är väl knappast någon bland oss som följer den nationalistiska rörelsen som har undgått att höra talas om attacken mot deltagarna i SD:s nationaldagsdemonstration i Växjö häromdagen. Det här är faktiskt bland de mest allvarliga händelser som jag har hört talas om under min tid i partiet och avgjort den mest beslutsamma attacken på flera år. I allmänhet så brukar AFA tycka bättre om att ge sig på mer uppenbara mål såsom NSF, om inte annat så för att dessa oftare är lättare att se på gatan (uniformering, ni vet).

Man kan inte känna annat än avsky för den typ av människor som ägnar sig åt sådant här. Alldeles bortsett från att det rör sig om politiska motståndare så är detta personer som inte klarar av att hantera det faktum att man i en demokrati försöker förändra samhället med argument, inte med våld. När detta väl har sagts så kan man tyvärr också konstatera att sådant här händer, har hänt och kommer att hända igen. AFA kommer inte att försvinna utan snarare bli mer organiserade. Jag ställer mig tveksam till att regimen på allvar skulle ta tag i problemen med attacker mot oss. Det enda vi kan göra är att försöka ha ett såpass väl utvecklat säkerhetstänkande att sådant här kan undvikas så långt möjligt. Det har vi tydligen inte haft den här gången. Enligt uppgift till undertecknad så släpptes informationen om var den anfallna övernattningsplatsen låg ut till vilt främmande människor och med den nivån på säkerheten så är det inte konstigt att en flock lokala AFA-iter lyckades få så här god utdelning på en kvälls verksamhet.

Ibland funderar jag på om jag skall ta med mig min sexårige son på partiträffar. När jag ser sånt här blir jag inte mer motiverad att göra så. Om inte ens jag har lust till det, hur ska då vanligt folk våga?

Angående Folkets Marsch

I morgon är det alltså Sveriges nationaldag, vilket undertecknad tänker fira på lämpligt sätt. Det är jag ju inte ensam om, förstås. Redan för flera månader sedan började det ryktas om att någon form av nationalistisk demonstration skulle äga rum i rikets huvudstad och för några veckor sedan kom en hemsida för projektet upp. Folkets marsch anordnas av i princip samtliga nationalsocialistiska grupper i Sverige plus ett antal grupper som åtminstone undertecknad skulle kalla rasrevolutionära. De mest prominenta kan sägas vara Nationalsocialistisk Front, Svenska Motståndsrörelsen och Blood & Honour. Redan här blir det i vart fall uppenbart för mig att Sverigedemokraterna helt enkelt inte kan ansluta sig till ett sådant här evenemang, alldeles oavsett hur välorganiserat det är och hur vällovligt syftet än kan vara. När man läser på hemsidan så kan man se att "Det vi alla är överens om är att ett folk har rätt till ett eget land, ett eget språk, sin egen kultur, sin historia och framtid", och det är ju vackert tänkt. Det kan även undertecknad instämma i. Problemet är ju att den som är engagerad i ett demokratiskt nationalistiskt parti inte kan ställa sig bredvid representanter från den nationalsocialistiska rörelsens mest radikala organisationer och tro att man har någon trovärdighet som politiker kvar efter det. Man kan ju tycka att det är trist att debattklimatet är sådant, men icke desto mindre.

Jag kan personligen hysa en viss förståelse för den unge naive nationalist som väljer att gå med i den där marschen. Det är lätt att glömma bort vilka det egentligen är man går bredvid i marschen när syftet är gott. Själv tänker jag dock fira på annat sätt och hoppas att alla svenskar i morgon kan förenas i nationell samhörighet och fira vårt land med glädje, stolthet och värdighet.