Skotten i Rödeby

Nu har det gått en vecka sedan de nu rikskända skotten i Rödeby. Mängder med artiklar har publicerats i ämnet och man får väl förmoda att det kommer att bli fler på ämnet allteftersom fallet sakta dras genom rättsprocessen.

det är alltid lite svårt att kommentera sådant här med massmedia som enda utgångspunkt. Grundregeln bör alltid vara att man inte ska tro på vad som står i tidningarna eftersom de oftast har fel i åtminstone något hänseende, men om man nu inte har förstahandskällor så är det svårt att undvika. Med reservation för eventuella missuppfattningar så har alltså ungefär följande hänt: en familj med ett handikappat barn blir trakasserad månader i sträck. Skadegörelse och direkta överfall anmäls till polisen utan att något händer. Till slut åker ungdomsgänget, som enligt uppgift också har trakasserat andra boende i området, hem till familjen mitt i natten. Enligt en del uppgifter som jag har sett så hade ungdomarna också någon sorts beväpning ("planka", men det är oklart). Fadern försöker avvisa dem och tar med sig hagelgeväret ut. Det slutar med att två ur ungdomgänget skjuts ned.


Frågan jag ställer mig är: vad är problemet?

Beter man sig på det sätt som de här snorungarna har gjort så ska man inte bli förvånad om man råkar illa ut till slut. Jag menar, ingen ska ju lura i mig att det där gänget åkte ut till familjens gård klockan ett på natten för att ge en försoningens kram, be om ursäkt för sitt tidigare uppträdande och bjuda på kakor. Mer troligt är att de var ute efter att hota och förnedra familjen ytterligare.

Festligt nog så har en DN-reporter varit vanvördig nog att ställa den uppenbara frågan till rikets ledande politiker ("Vad skulle familjefadern ha gjort, då?"). Ska man döma av de menlösa svaren så är det rätt uppenbart att den borgerliga regeringen knappast kommer göra säkerheten för brottsoffer bättre på något meningsfullt sätt. De flesta undviker frågorna (utom Hägglund, som åtminstone är ärlig nog att säga rent ut att pappan i familjen inte borde ha skjutit), men priset tas nog av justitieminister Asks svar i den här ordväxlingen:

"Finns det ungdomar som samhället måste skyddas mot?

- Nej."

Eh... jo?

Ett tack till Ted Ekeroth, som också har tagit upp den här frågan på ett bra sätt.