I morgon är det alltså Sveriges nationaldag, vilket undertecknad tänker fira på lämpligt sätt. Det är jag ju inte ensam om, förstås. Redan för flera månader sedan började det ryktas om att någon form av nationalistisk demonstration skulle äga rum i rikets huvudstad och för några veckor sedan kom en hemsida för projektet upp. Folkets marsch anordnas av i princip samtliga nationalsocialistiska grupper i Sverige plus ett antal grupper som åtminstone undertecknad skulle kalla rasrevolutionära. De mest prominenta kan sägas vara Nationalsocialistisk Front, Svenska Motståndsrörelsen och Blood & Honour. Redan här blir det i vart fall uppenbart för mig att Sverigedemokraterna helt enkelt inte kan ansluta sig till ett sådant här evenemang, alldeles oavsett hur välorganiserat det är och hur vällovligt syftet än kan vara. När man läser på hemsidan så kan man se att "Det vi alla är överens om är att ett folk har rätt till ett eget land, ett eget språk, sin egen kultur, sin historia och framtid", och det är ju vackert tänkt. Det kan även undertecknad instämma i. Problemet är ju att den som är engagerad i ett demokratiskt nationalistiskt parti inte kan ställa sig bredvid representanter från den nationalsocialistiska rörelsens mest radikala organisationer och tro att man har någon trovärdighet som politiker kvar efter det. Man kan ju tycka att det är trist att debattklimatet är sådant, men icke desto mindre.
Jag kan personligen hysa en viss förståelse för den unge naive nationalist som väljer att gå med i den där marschen. Det är lätt att glömma bort vilka det egentligen är man går bredvid i marschen när syftet är gott. Själv tänker jag dock fira på annat sätt och hoppas att alla svenskar i morgon kan förenas i nationell samhörighet och fira vårt land med glädje, stolthet och värdighet.
Om en beredskapsinsats
4 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar