Flera kommentarer har berört förhållandet mellan SD och ND, så jag ska kanske redogöra för min syn på Det Andra Partiet.
Jag satt i partistyrelsen tillsammans med de personer som senare skulle bilda ND. Jag anser att jag känner dessa hyggligt väl. Jag var också med om att rösta ut dem ur PS och strax efter utesluta dem och deras närmaste medarbetare. Enligt min uppfattning var orsaken till att det sprack en blandning av personliga motsättningar, maktspel (främst från Tors sida) och en skild syn på politisk taktik. Notera: taktik, inte strategi. Ett parti baserat på de metoder som Tor förespråkade hade aldrig kommit någon vart. Var Tor själv stod ideologiskt är oklart och verkade i hög grad bero på vem han talade med för tillfället, men jag tror jag törs säga att flera av de som uteslöts var rejäla konspirationsteoretiker.
Från början så var det dock inte någon större ideologisk skillnad mellan SD och ND. ND: arna försökte ta över så mycket de kunde av SD: s organisation och jag var faktiskt lite orolig för att de skulle klara av att få med sig majoriteten av partiet ett tag. Så blev det nu inte. Istället blev ND ett bekvämt sätt för oss att göra oss av med den där svansen av hel- och halvdårar som alltid har funnits i rörelsen. Nota bene: alla som gick över till ND var inte dårar, men det var bekvämt att hänvisa de kända telefondårar som ringde partikansliet till Det Andra Partiets kansli. Vi skrattade en hel del åt det.
Numer så har ju utvecklingen gått vidare. När det stod klart att de flesta skulle stanna kvar i SD så stod ND inför ett problem – var skulle de rekrytera? Om det finns två identiska partier så väljer folk förstås det större och mer framgångsrika, dvs. SD. Alltså är det rationella valet att värva in sådana som inte får eller inte vill vara med i SD, t.ex. personer som är ideologiskt alltför radikala för SD: s linje eller har blivit uteslutna. När den processen nu har pågått i några år så märks det att ND blivit ett mer radikalt nationellt alternativ än vad SD är.
Det här är faktiskt inte bara bra för SD. Många ungdomar attraheras av en mer radikal och kompromisslös linje och där har SDU misslyckats med att framstå som alternativ i tillräckligt hög grad. Många ungdomar som kunde ha gått med i SDU har istället valt ND eller NDU.
Dessutom så är det nog fortfarande så att vi konkurrerar om delvis samma väljare. För den genomsnittlige mannen på gatan så är det nog inte alldeles lätt att avgöra vad skillnaden egentligen är och jag kan gott tänka mig att denna skillnad också är svår att se för många medlemmar och aktivister på båda sidor av partigränsen.
Avslutningsvis: är ND nazister, som de så ofta anklagas för? Nej, det tror jag inte. Jag tror att de är ideologiskt radikala nationalister med en oklar gränsdragning och att de inte ser något problem med att gå i samma demonstrationståg som nationalsocialister, exempelvis i Salemmarschen. Det är tyvärr oundvikligt att detta färgar av sig på ND.
