16 juni 2006

SD och ND

Flera kommentarer har berört förhållandet mellan SD och ND, så jag ska kanske redogöra för min syn på Det Andra Partiet.

Jag satt i partistyrelsen tillsammans med de personer som senare skulle bilda ND. Jag anser att jag känner dessa hyggligt väl. Jag var också med om att rösta ut dem ur PS och strax efter utesluta dem och deras närmaste medarbetare. Enligt min uppfattning var orsaken till att det sprack en blandning av personliga motsättningar, maktspel (främst från Tors sida) och en skild syn på politisk taktik. Notera: taktik, inte strategi. Ett parti baserat på de metoder som Tor förespråkade hade aldrig kommit någon vart. Var Tor själv stod ideologiskt är oklart och verkade i hög grad bero på vem han talade med för tillfället, men jag tror jag törs säga att flera av de som uteslöts var rejäla konspirationsteoretiker.

Från början så var det dock inte någon större ideologisk skillnad mellan SD och ND. ND: arna försökte ta över så mycket de kunde av SD: s organisation och jag var faktiskt lite orolig för att de skulle klara av att få med sig majoriteten av partiet ett tag. Så blev det nu inte. Istället blev ND ett bekvämt sätt för oss att göra oss av med den där svansen av hel- och halvdårar som alltid har funnits i rörelsen. Nota bene: alla som gick över till ND var inte dårar, men det var bekvämt att hänvisa de kända telefondårar som ringde partikansliet till Det Andra Partiets kansli. Vi skrattade en hel del åt det.

Numer så har ju utvecklingen gått vidare. När det stod klart att de flesta skulle stanna kvar i SD så stod ND inför ett problem – var skulle de rekrytera? Om det finns två identiska partier så väljer folk förstås det större och mer framgångsrika, dvs. SD. Alltså är det rationella valet att värva in sådana som inte får eller inte vill vara med i SD, t.ex. personer som är ideologiskt alltför radikala för SD: s linje eller har blivit uteslutna. När den processen nu har pågått i några år så märks det att ND blivit ett mer radikalt nationellt alternativ än vad SD är.

Det här är faktiskt inte bara bra för SD. Många ungdomar attraheras av en mer radikal och kompromisslös linje och där har SDU misslyckats med att framstå som alternativ i tillräckligt hög grad. Många ungdomar som kunde ha gått med i SDU har istället valt ND eller NDU.

Dessutom så är det nog fortfarande så att vi konkurrerar om delvis samma väljare. För den genomsnittlige mannen på gatan så är det nog inte alldeles lätt att avgöra vad skillnaden egentligen är och jag kan gott tänka mig att denna skillnad också är svår att se för många medlemmar och aktivister på båda sidor av partigränsen.

Avslutningsvis: är ND nazister, som de så ofta anklagas för? Nej, det tror jag inte. Jag tror att de är ideologiskt radikala nationalister med en oklar gränsdragning och att de inte ser något problem med att gå i samma demonstrationståg som nationalsocialister, exempelvis i Salemmarschen. Det är tyvärr oundvikligt att detta färgar av sig på ND.

16 kommentarer:

Anonym sa...

Jag trodde att ni i Sverigedemokraterna ville bli politiskt mer rumsrena än tidigare, men du menar alltså att det bara handlar om taktik? (Vad nu skillnaden mellan taktik och strategi är?)Är ni i Sverigedemokraterna alltså egentligen samma som, men en annan typ av Nationaldemokrater? Bara det att ni har en annan taktik? Men samma strategi? eller?

Andreas Ekström sa...

Nu vet jag förvisso inte exakt hur många medlemmar NDU eller ND har men jag tycker det är fel att klandra SDU för att de ska göra ett dåligt jobb. Visst kan man önska att SDU vore större än det är i dagsläget, men det lär det ju bli ändring på. Men Ungt Val resultatet ger ju en fingervisning åt var ungdomar i regel vill lägge sina röster på, och det är inte på ett radikalnationalistiskt (etnopluralistiskt) parti, utan på ett "förnuftnationalistiskt" parti som Sd.

Och frågan är om SDU ens skulle vilja ha med ungdomar som kan attraheras av en "mer radikal och kompromisslös linje". Vi har haft nog problem med tokar, både i Sd och i SDU.

Sen tycker jag att du missar en annan vital skillnad mellan Sd och Nd. Det faktum att Nd i många avseenden förespråkar en nyliberal ekonomisk politik. Man vill ha ett skattetak på 14 %, vilket är fullständigt vansinnigt. Man hänvisar till att man hade det på 60-talet. Och många tror att välfärden fungerade som bäst på 60-talet. Detta är dock fel. Välfärden i Sverige var varken särskilt välfungerande eller omfattande på 60-talet. Så man kan säga att Nd inte är ett välfärdsparti som Sd är.

Anonym sa...

Håller med dig till stora delar i din kritik mot ND. Partiet har dock blivit bättre och trovärdigare i sina gränsdragningar mot andra grupper. På hemsidan fínns bland annat ett tydligt avståndstagande från NSF där man betonar att det är nationaldemokrati och inte nationalsocialism som man kämpar för. Jag känner viss kluvenhet inför salemmarschen, då det vore synd om inte nationaldemokratin fanns representerad i en så viktig manifestation mot det antisvenska våldet. Vi får se hur det blir med den frågan i framtiden.

Erik Almqvist sa...

Det här är faktiskt inte bara bra för SD. Många ungdomar attraheras av en mer radikal och kompromisslös linje och där har SDU misslyckats med att framstå som alternativ i tillräckligt hög grad. Många ungdomar som kunde ha gått med i SDU har istället valt ND eller NDU.

Varför tycker du att SDU ska framstå som ett alternativ för den som är "radikal och kompromisslös"?

Joakim Larsson sa...

Anonym nr 1:

Vi har alltid varit rumsrena. Det har aldrig varit något suspekt med den linje vi har drivit.

Ett exempel på den taktiska skillnad som fanns - och finns - mellan SD och ND är den närmast revolutionära retorik som ND kör med utåt. Visst, kampretorik gör att man entusiasmerar de egna leden, men tyvärr kan detta istället leda till att man skrämmer bort andra grupper av sympatisörer.

Joakim Larsson sa...

Erik:

Du missförstår nog lite. SDU (och därför också SD, givet den starka ställning som SDU-aktivister har i partiet) har en framtoning som i vart fall jag uppfattar som synnerligen resonerande och balanserad, ja närapå lillgammal. Detta är inte enbart en god sak. Ungdomar tycker inte att det är särdeles kul att sitta och nöta igenom evighetsmöten med myndigheter för att kanske någon gång få resultat om 20 år. Ungdomar vill att något ska hända, helst nu. Dett är vad jag menar med att SDU bör vara radikalt och kompromisslöst. Det handlar till stor del om framtoning. Jag tror dock att du och jag kan ta den diskussionen internt istället.

Anonym sa...

Erik Almqvist: För att de som sympatiserar med SDU/SDU vill ha en radikal och kompromisslös förändring av mångkultur och mångetnicitet, de vill inte ha socialisters och liberalers skitsnack.

Robert Boström sa...

En suverän tolkning av skillnaden mellan ND och SD, även om jag nu tycker att ND i många fall visar en klar och tydlig "brun" färg. Anti-sionismen och att obehindrat delta i Salem-demonstrationen reser många ögon kring partiet. Men i det stora hela, bra skrivet.

Jag delar delvis Almqvists undran om varför SDU ska vara det radikala alternativet till SD, varför skulle SD vilja locka till sig radikala nationalister som senare skulle kunna uppgå i partiet? Ungdomsförbunden har kallats för "moderpartiets radikala samveten" och visserligen, det kan stämma, men med vårt förflutna (och speciellt vilka som drog sig till SDU när det var nybildat) så bör SDU inte söka radikaler.

Angående radikalitet inom ND så skulle jag vilja påstå att hela ND känns som ett ungdomsförbund, fyllt med radikala idéer och ovilja till kompromisser.

Anonym sa...

jag tror du har helt rätt. Jag är övertygad om att NDU värvar mycket fler ungdomar än SDU. Dock så inser ungdomar ju äldre dom blir att SD är det enda/rätta altrenativet.

Anonym sa...

Alltid roligt att läsa din blogg. Dina tankar och erfarenheter av ND ger ett trovärdigt och balanserat intryck.

Vad anser du själv om dagens ND och den utveckling som tycks prägla partiet idag? Går det att förena radikal ideologisk nationalism med seriös realpolitik och bli framgångsrik? När man ser deras reportage om Almedalen så verkar dina teorier om ND:s förmåga att värva ungdomar vara riktig.

Tror du dock att SD och ND kan samsas i den svenska politiken i framtiden, eller kommer relationen alltid att präglas av förtal och pajkastning?

Fredrik Vilborg sa...

Jocke for president! :)

z999 sa...

Är det någon poäng i att framställa sig själv som rumsren? Vänstern har numera Stig Bergling i sitt parti, Ohly påstår sig vara kommunist och backar upp kommunistiska diktaturer idéellt och med pengar.

Jag tror att det handlar om att bygga upp ett förtroendekapital där det inte finns någon anledning till slut att tjaffsa om att SD eller ND har nazister i sina led eller har nazistiskt förflutet. Det förtroendet tror jag inte att man bygger upp om man hela tiden sätter sig själv i försvarsställning och ideligen måste påpeka att man inte är rasist/nazist och alla de andra urvattnade klichéerna.

Christopher Sjöberg sa...

Helt ärligt så tror jag inte att Sverigedemokraterna någonsin kommer att bli "rumsrena". Partiet har ett alldeles för vidrigt förflutet, och tur är väl det. Sverigedemokraterna är och kommer alltid att vara ett rasistiskt parti, oavsett de "rensningar" som partiet säger sig göra med jämna mellanrum. Tur att partiet kommer att misslyckas även valet 2006!

Anonym sa...

ND är inte radikalt, utan det är SD som tvärtemot är menlöst.

Gojim sa...

Fel Kristoffer ! Du har fel ! SD i riksdagen 2006.

Anonym sa...

Mycket diskusson om ett förbund som har mindre än 100 betalande medlemmar och som knappt bedriver utåtriktad verksamhet överhuvudtaget förutom lite ungliberaler på forumet. . .