En sen rapport

Man har frågat mig vad jag tyckte om Sverigedemokraternas tjugoårsjubileum. Jotack. Det var trevligt att vara bjuden och det var intressant att se bildspelen från våra 20 år och mycket intressant att lyssna till Åkessons inledande tal till de församlade aktivisterna. Det kan nog vara ett av de bästa tal Åkesson har hållit, tror jag. Hans diskussioner om strategi och arbetssätt lät åtminstone i det talet rätt mycket som en annan partiledare jag har arbetat för.

Det var också riktigt kul att träffa en massa gamla bekanta från tidigare arbetsår. Jag ska erkänna att jag blev glatt förvånad att se vissa medlemmar på middagen. Dessutom fick jag nöjet att för ett par nya förmågor peka ut några olika gamla veteraner i partiet.

Det är väl ungefär nu som det är läge att bli lite nostalgisk. 20 år sen partiet startades… Själv tog jag första kontakten 1991 och blev medlem 1994. Jag har alltså varit med under majoriteten av partiets historia. Tanken svindlar. Idag verkar de där första årens stapplande verksamhet nästan som en annan värld.

Uppdatering:

Jäsingen vad fånigt. Nu upptäcker jag att man tydligen har bollat lite med fotografierna från middagen. Hrmf!