Jag förstår resonemanget. Jag har sedan någon tid tillbaka använt twitter själv (även om jag länge var skeptisk) och en sak som man snabbt märkte var att twitter på många sätt har blivit de etablerade tyckarnas främsta nätverksverktyg. Politiker och journalister småpratar med varandra och bollar halvprivata kompiskommentarer med nyhetstips och länkar till varandras bloggar och tidningsartiklar. Politiken och journalistiken blandas och ofta är man tvungen att googla lite innan man kan räkna ut om det som skrevs kom från en journalist eller politiker.
I den meningen har Brit Stakston, Greenhill Relations och andra kritiker helt rätt: vi är dåliga på sociala medier. Vi kan aldrig vara en del av den världen. Den åsiktshegemoni som finns i den delen av "bloggosfären", eller vad man nu vill kalla den här virtuella världen är helt enkelt ingenting som vi är, eller ens vill, vara en del av. Därför upplevs det av murvlar och politiker som att vi trollar när vi eller våra sympatisörer dyker upp med kommentarer. Ta t.ex. följande twitterkonversation mellan Lars Truedson (journalist på Sveriges Radios "Medierna") och Hampus Brynolf (f.d. AFA, f.d. murvel på Fokus, numera sossarnas ansvarige för sociala medier) :
HB: Om "dominera sociala medier" betyder att trolla mest, då är definitivt SD vinnarna.
HB: Irriterar mig på den utbredda föreställningen om att sd är duktiga på soc medier.
LT: Intressant - förklara!
HB: klassiska saker, som övriga bedöms utifrån: de megafonerar, är inte i dialog, deltar inte i debatten...
HB: men tycker också att svds kvantifiering av soc medier-kompetens har sina brister...
LT: . Men nog är de överallt? Tror du det har effekt som gynnar dem?
HB: Ja, jag tror det...
HB: Men det påverkar också att vi ständigt pratar om hur duktiga de är på sm ;)
Alltså: kritiken går ut på att det inte blir någon debatt och att vi bara säger vad vi själva tycker. Men hur ska man kunna debattera med samma sorts människor som är just desamma som i alla år har tystat debatten om invandringen eller rentav varit de politiker som drivit igenom dessa politiska beslut? Vi talar helt enkelt förbi varandra och kommer alltid att göra det. Dessutom - såna som Brynolf inser antagligen att ju mer man talar om ett parti, ju mer man säger att partiet är bra på något, desto mer sant blir det. Alltså är det självklart att han som sossehjon vill att det ska pratas så lite om SD i positiva ordalag som det bara går.
Därför tycker jag att man kan ta ganska lätt på diskussioner av det här slaget. Den etablerade politiska klassen känner sig hotad, det är hela saken.
