Budget, budget, budget...

De senaste dagarna har jag grävt ned mig i Uppsala kommuns budgetförslag för 2007-2010.

Under tiden har UNT ringt och tjatat på mig om vilka frågor vi tänker ta upp på mötet. Artikeln som blev följden fick m-ledamoten Karolin Johansson att gå i taket: Oseriöst Larsson! utropar hon. Bättre kan du!

Javisst kan jag det! Naturligtvis kommer vi att lägga en del förslag i fullmäktige på måndag (jag har faktiskt precis skrivit ned lite ändringar som blev följden av vårt lilla gruppmöte i afton). Det sade jag också till journalisten som ringde mig igår, men som artikeln är skriven kan man onekligen tro att vi inte tänker lägga något förslag alls. Jag håller med om att man bör lägga egna förslag även om de säkerligen blir nedröstade med buller och bång.

Fast det är klart, även om du hade vetat det, Karolin, så hade du säkert hittat nåt annat att kritisera. Eller hur? :-)

Den här gången blir det ett rätt kortfattat förslag. Min målsättning är att vi ska kunna lägga fram en helt egen budget som åtminstone är lika bra som miljöpartiets 2009.

Rättigheter och diskriminering

I går kväll blev jag intervjuad i lokalradion med anledning av de meningsskiljaktigheter jag har haft med partiledningen. Det var väl ganska väntat att något sådant skulle bli aktuellt någon gång under mandatperioden och en lång intervju blev det för att vara radio – 26 minuter. Vi får väl se hur många meningar det blir till slut. Hur som helst, jag fick faktiskt ett par frågor som fick mig att tänka efter lite. Vad är det jag tycker egentligen?

Fråga 1: Vad tycker om du allas lika värde?
Svar: Jo, i någon mening är alla lika värda förstås.
Motfråga: I någon mening? Vad menar du?
Svar: Jo, alla är lika mycket värda.

Ungefär så svarade jag i intervjun. Vad menar jag då? Jo, visst är det så att i en objektiv, detacherad mening så är alla människor lika mycket värda. Däremot så är det ju ofrånkomligen så att vi, var och en av oss, varje dag värderar varandra olika. När jag konfirmerade mig och deltog i värderingsövningar så var en av de mest intressanta frågorna den där gamla klassikern om vem man skulle låta leva i ett läge när man som kirurg måste göra en snabb prioritering – den gamla sjuka damen? Knarkaren med leverproblem? Den lilla flickan? Den medelålders familjefadern? Säkert har flera andra gjort samma erfarenheter.

Anta att jag befann mig i ett brinnande hus på väg att störta samman och bara hade tid att rädda en av två personer – min egen son eller, säg, Lasse Berghagen. I ett sådant läge så får jag nog lov att säga att hr Berghagens karriär skulle få ett tragiskt slut. Därigenom har jag ju faktiskt gjort en värdering av dessa människoliv som skiljer sig åt.

Däremot håller jag med om att man som politiker inte bör placera sig i en situation där man börjar värdera människor olika. Staten och politiker bör försöka utforma ett samhälle som är bra för alla medborgare, inte för enskilda medborgargrupper eller särintressen, hur välorganiserade och resursstarka dessa än må vara. Å andra sidan så är det inte svårt att hitta exempel på motsatsen. Är det någon som tror att en brottsutredning rörande någon anonym alkis som skjutits ned en vinternatt i Stockholm skulle få en hel avdelning krminalpoliser permanent satta på en tjugoårig brottsutredning på det sätt som Olof Palme fick?

Fråga 2: Vad har du för syn på diskriminering?

(här tar reportern upp mitt exempel om lesbianer på krogen)

Jag är själv inte riktigt nöjd med det sätt på vilket jag förde fram mitt svar i intervjun. Jag har röstat mot SD:s förslag till förbud mot diskriminering på vissa årsmöten och det är med tanke på att jag nog egentligen anser att det ska vara upp till privata arbetsgivare eller krögare att själva avgöra vem som skall anställas eller släppas in på krogen.

Första kommunfullmäktige

Ikväll kom alltså den stora dagen - första mötet i kommunfullmäktige. På flera sätt påminde det om första dagen i en ny skola (och med tanke på mitt yrkesval så var känslan med andra ord inte alldeles obekant) - nya klasskamrater, en ny placering och så vidare. Karolin Johansson (m) har gjort samma jämförelse.

Å andra sidan fanns det ju skillnader också. Jag har hittills aldrig varit på någon skola där man på allvar måste ta med risken att bli överfallen före, under eller efter mötet i beräkningen. Visserligen hade vi inte fått några indikationer alls på att något kunde vara i görningen, men man vet ju aldrig. Extremvänsterns närvaro inskränkte sig till ett par slafsigt klädda aktivister som envisades med att fotografera mig och Jocke Hallin ur alla möjliga märkliga vinklar. Undertecknad blev istället intervjuad av UNT, Uppsalatidningen och Radio Uppland och det ska bli kul att se vad de gör av kommentarerna. Lite genant kändes det att sitta mitt lokalen under ålderspresidentens anförande och ha en fotograf smyga fram och klämma av några blixtar i ansiktet på en.

Själva mötet rörde mest formalia. Det handlade enbart om att välja fullmäktiges ordförande, kommunalråd och kommunstyrelse, poster som SD i Uppsala inte är i närheten av att konkurrera om. Jag nöjde mig med att lyssna med intresse den här gången.

Inför nästa möte 27 november finns det nog mer att ta upp och jag vill redan nu uppmana alla medlemmar som läser detta att höra av sig så att ni kan få veta vart vi har det förberedande gruppmötet. Alla medlemmar är givetvis välkomna.

Efteråt gick jag och resten av gänget till Odinslund för att beskåda högtidlighållandet av Gustaf II Adolfs dödsdag. Mycket stämningsfullt som alltid och jag passade också på att ställa en snabb fråga till hr Söderbaum ang. Förenade Monarkister och föreningens eventuella framtida verksamhet. De övriga i sällskapet valde sedan ett eftersnack på konditori, men som småbarnsfar var det läge att ta sig hemåt vid den tidpunkten. På det hela taget en lyckad kväll.

En ny regering

Efter regeringsförklaringen och kommentarerna från morgonsoffan så kan jag säga att ledarskribenterna definitivt behöver lägga örat lite tätare mot marken. Lyssnade man bara på förhandstipsen så var det inte särskilt förvånande att få höra att Carl Bildt blir utrikesminister (läckte ut i Jyllandsposten igårkväll) eller att Anders Borg placeras som finansminister (tippat av Stigbjörn Ljunggren). Det är inte lätt för en utomstående att överblicka hela regeringen - SÅ god personkännedom har jag inte - men det är förstås en lågoddsare att partiledarna fick precis de poster tippats få sedan flera månader (Maud Olofsson näringsminister, Göran Hägglund socialminister, Lars Leijonborg utbildningsminister) eller att Littorin fick en plats i regeringen.

Den stora överraskningen för kommentatorerna i soffan var att Nyamko Sabuni utsågs till integrationsminister. Som Barbro Hedvall sa - varför öht ha en sådan ministerpost när det så klart markeras i regeringsförklaringen att integrationsfrågan handlar om arbete och sociala problem i stort? Kan inte dessa frågor hanteras av befintliga departement?

Svaret är enkelt: Sabuni är (för att spetsa till det) "minister för främlingsfientliga uttalanden." Hennes jobb i regeringen blir att med jämna mellanrum säga något om hur vi måste ställa krav på invandrarna och hur DÅLIGT det är med hedersmord. På så vis hoppas borgarna att de inte ska tappa väljare till Sverigedemokraterna och kanske delvis försvåra vårt riksdagsinträde nästa val.

Annars är jag vagt oroad av Littorins post som arbetsmarknadsminister. En partisekreterare på den posten tyder på att man vill ha en pålitlig, ideologiskt övertygad moderat partigängare på denna position. Undrar vad han tänker hitta på?

Slutligen: Göran Hägglund fick socialdepartementet, där familjefrågorna ligger. Tittar man på Valu så visade det sig att övriga borgerliga partiers väljare inte alls betraktade det som självklart att KD skulle ingå i regeringsunderlaget, gissningsvis för att de inte är särskilt liberala jämfört med resten av borgarna. Det blev också ett par höjda ögonbryn i morgonsoffan när detta kom på tal. Här har vi en inbyggd konflikt i regeringen som nog kan bli rätt hård, beroende på hur kristdemokratisk familjepolitiken tillåts bli.

Åt den som har skall varda givet

I fredag publicerades min insändare om partistödet i Uppsala som Gunnar Hedberg svarade direkt på. Tyvärr redigerades halva insändaren bort, så här följer den i sin helhet.

Succé! För första gången någonsin väljs Sverigedemokraterna in i Uppsala kommunfullmäktige. Självklart är detta en stor stund för oss aktiva och vi kommer att göra allt vi kan för att genomföra det program vi gick till val på och representera våra medlemmar och väljare så samvetsgrant som möjligt är. Lika självklart är detta också något som våra politiska motståndare starkt tar avstånd ifrån. Med ett kommunfullmäktige där Sverigedemokraterna finns med så kan det ju kanske hända att de etablerade parterna ställs till svars för sina misslyckanden. Det är förstås inget konstigt att representanter för andra politiska partier tar avstånd från en nykomling - sådant hör till det politiska spelets regler. Det som är mer tveksamt är när man med hjälp av regeltrixande försöker hålla en motståndare borta från möjligheter att påverka politiken.

I mitten av veckan väckte den nya borgerliga majoriteten ett förslag om att den politiska sekreterartjänst som hittills varit garanterad samtliga partier i kommunfullmäktige skall tas bort - men enbart för Sverigedemokraterna. Den vaga ursäkten för detta är att vi skulle vara för små för att vara berättigade till ett sådant stöd. Beklagligt nog så är det uppenbart att det inte är vad som ligger bakom den här frågan. Om det verkligen vore så att det handlade om partistorlek så hade man mycket enkelt kunnat skriva in just detta i partistödsreglerna från början. Istället valde majoriteten att gå ut med det här förslaget efter valet - självklart i akt och mening att komma åt oss! Vid en rundringning till kommunalråden i resten av länet som Radio Uppland gjorde i dagarna så visade det sig att samtliga tillfrågade höll med om att det är synnerligen tveksamt att ändra på reglerna för partistöd i efterhand. Vad sänder det för signal till väljarna om det plötsligt börjar betraktas som acceptabelt att använda sig av regelverket för att sätta krokben för politiska meningsmotståndare?

Skulle förslaget från Alliansen gå igenom skulle vi i ett slag bli av med omkring 80 procent av vårt partistöd för perioden. Kommunallagen stipulerar tydligt att kommunala partistödsregler inte får utformas så att de gynnar eller missgynnar något enskilt politiskt parti. Om inte en förlust av 80 procent av stödet för enbart ett parti är att missgynna, så vet då inte jag vad som är det. Om den politiska sekreterartjänsten skall tas bort, så skall den tas bort för samtliga partier. De etablerade partierna har djupa fickor och kan säkert lösa finansieringen utan skattemedel och vi Sverigedemokrater får helt enkelt göra så gott vi kan.

Tråkigt nog blir man som Sverigedemokrat inte särskilt förvånad över den här typen av förslag. I mer än en kommun så har vi fått uppleva hur representanter för etablerade partier har ägnat sig åt liknande fiffel med valsystemen. Det vanligaste har varit att öka antalet valkretsar i kommunerna, vilket i praktiken tenderar att missgynna mindre partier i valen. Detta har också varit fallet i Uppsala fram till årets val, här i staden med det uttalade målet att hålla Sverigedemokraterna utanför fullmäktige.

Vi i Sverigedemokraterna skulle önska att man istället för att försöka komma åt oss genom att ändra politikens regler i efterhand försökte ta en öppen debatt mot oss. Om man nu är så säker på att vi är fel ute, varför då inte visa det i öppen diskussion? I sådana fall får väljarna själva avgöra huruvida vi är värda förtroendet att sitta i Uppsalafullmäktige. Det vore att föredra framför fult spel och snedvridna regler.

Joakim Larsson
Sverigedemokraterna

Personrösterna

Dammet börjar lägga sig. Vi höll idag en första introduktion för våra nyvalda fullmäktigeledamöter så att de ska ha en sportslig chans att förbereda sig på vad som komma skall.

Ikväll sitter jag annars och kollar på personkryssen. Precis som väntat så är det Jimmie och Sten Andersson som dominerar stort. Jimmie har vunnit personvalet överallt utom i Malmö, där istället Sten Andersson vinner. Annars är Sten tvåa nästan överallt. I Norrbotten kommer Lars Isovaara precis förbi Sten, liksom Peo Ejderhall i Västra Götaland södra. Richard Jomshof blir inkryssad precis efter Jimmie i Blekinge. För egen del ska jag nog vara ganska nöjd med att jag bara får ett personkryss mindre än Sten Andersson här i Uppsala län (visserligen bara 2,19% vilket inte hade räckt för att flytta upp mig från nittonde plats, men ändå). Jag ser också att att jag hade klarat mig över personkrysspärren i landstingsvalet om vi hade nått 3% här. Tackar, tackar!

Lamb of God

Jahaja, då har vi fått vår mest kände kommunfullmäktigeledamot hittills. Marilyn Manson fick en röst i Östhammar och hade alltså kunnat ta plats i fullmäktige där. Tyvärr verkar det som om han inte är skriven där och kan alltså inte ta mandatet. För säkerhets skull ska jag ta och skriva till honom och fråga. Jag får kanske anledning att återkomma... :-)

Nå, allvarligt talat fick vi alltså ett mandat i Östhammar som vi inte hade räknat med. Radio Uppland gjorde ett inslag där jag fick kommentera saken, men tyvärr ville de mest framställa saken ur negativ vinkel. De ringde upp statsvetaren Jörgen Hermansson, som i en kort kommentar föreföll mena att det här beteende var sabotage mot demokratin av oss. Det tyckte jag lät lite konstigt, så jag ringde upp honom - och mycket riktigt så var det ju inte precis så han sagt. Han menade att det var sabotage om vi skulle anmäla kandidater mot deras vilja (vilket vi inte har såvitt jag vet) och kanske sabotage från den enskilde väljaren om de skriver namn på skämtkandidater (vilket jag i och för sig håller med om). Däremot menade han att det inte var konstigt att det blev tomma stolar för ett nytt parti. Sådant händer, vilket var precis det jag sa till reportern också. Lyssna och döm själv!

Mer fusk

Såg just kvällssändningen av TV4:s lokalnyheter. De etablerade partierna gör sitt bästa för att sänka oss - nu ändrar de på reglerna för stöd till politiska ungdomsförbunden också. Den intervjuade miljöpartisten Malmberg är inte lika slipad som sin moderate kollega Gunnar Hedberg. Han erkänner öppet att förändringen görs i akt och mening att strypa stödet till oss.

Absurt. Är det bara jag som känner att man inte vet om man ska skratta eller gråta åt eländet? Egentligen tycker ju jag att inget ungdomsförbund ska ha stöd, men det blir ju alldeles vridet om man gör om reglerna för att specifikt missgynna ett parti. *suck* Nåja, det verkar åtminstone klarna vilken taktik de siktar på.

Uppdatering 22:00...

Det verkar som om Malmbergs förslag röstades ned på fullmäktige ikväll. Fantastiskt. Det kanske något vett i folk ändå?

Valet är klart... eller är det?

*puh* De senaste timmarna har det ringt något otroligt! Det visar sig att vi kommer att få ett mandat i Heby och att det har skrivits till två kandidater på folkinitiativ. Den ene av dem förefaller också vara villig att ta mandatet och blev glatt överraskad när jag ringde och meddelade.

I Tierp löser det sig också. Vi hade ju bara ett namn på listan men fick två mandat. När länsstyrelsen nu gått igenom namnen så har det även där skrivits till namn. Det blev en äldre herre i Örbyhus som kommer att axla det ansvaret tillsammans med Kjell Hammarsten.

I skrivande stund verkar det också som om det har skett lite omskyfflingar på valsedlarna. I Enköping har Jan-Erik Roos gått förbi Evert Skirgård på personkryss och tar därmed platsen i fullmäktige.

Grattis till er alla tre!

Journalistkåren är förstås lite kritisk och menar att vi borde ha skrivit till fler kandidater på listorna, men det är väl bara att konstatera att våra väljarsympatier har vuxit snabbare än vad organisationen har hunnit med. Det är ju bara kul - värre om det var tvärtom, inte sant? :-)

P. S. Däremot verkar vi inte ta mandat i Östhammar. Efter vad jag kan se så fattades det ungefär 30 röster för att det skulle räcka. Hade vi haft en lista där så hade vi tveklöst kommit in där också. D.S.

Mandat i Östhammar?

Efter en närmare titt på Valmyndighetens hemsida så ser jag att det kanske kan bli mandat i Östhammar också. Vi hade ingen lista i Östhammar heller och det är kanske osannolikt att vi får så stor andel av rösterna i gruppen "Övriga partier," men möjligheten finns där....

En vecka har gått...

...och det har varit en hektisk sådan. Det blev intervjuer i båda lokaltidningarna, i radion och t.o.m. i TV4 Uppland. Jag fick också tillfälle till en kort debatt angående det lokala partistödet mot moderaternas kommunalråd Gunnar Hedberg (själva debatten börjar inte förrän en bit in i programmet). Kan ni tänka er, de vill sänka partistödet i efterhand för att vi inte ska få samma resurser! Man upphör aldrig att förvånas.

Tyvärr har jag haft omfattande datorproblem under perioden, så några nya postningar har det inte blivit. Jag får försöka ta igen det idag istället.

Mandat i Heby?

Nu är det spännande. Det kan hända att vi tar mandat i Heby kommun! Följ sammanräkningen här!

Blir det mandat, kommer det då att finnas någon som tar platsen? Om några timmar vet vi.

Seger!

Nu, när den värsta yran efter valvakan börjar lägga sig, kan det vara dags med en första kommentar.

Vi satt på valvakan här i staden fram till elvasnåret innan vi alla begav oss hem till sitt. Jag blev uppringd flera gånger av lokalradion och UNT:s nätupplaga för kommentarer och fick vara med i den direktsända valvakan vid tvåtiden på natten - nå, kanske inte den bästa tiden för att nå ut, men ändå...

Här i Uppland tar vi alltså mandat i Tierp (2), Enköping (1), Älvkarleby (2, ökning med ett mandat sen förra valet) och Uppsala (1). Ja, preliminärt alltså. Jag minns 1998 i Tierp alltför väl för att ropa hej innan länsstyrelsen har räknat färdigt.

Idag har det ringt i princip konstant. Jag har gett två intervjuer till lokaltidningarna och ikväll kanske det blir lokal-TV om allt går som planerat.

22.20
Ikväll blev jag intervjuad av TV4 Uppland, som visst skulle sända inslaget imorgon bitti. Jag måste säga att jag nog tyckte att frågorna var en aning oväntade. Mycket krut lades på att reda ut vem den typiskt SD-väljaren är, och det är ju svårt att säga utan att göra en noggrann analys. Jag fick frågan "Är SD ett parti för lantisar?" med anledning av att vi visst gick bäst i östra landsbygden. Jag blev lite sur och sa något om att jag inte tyckte om när man rackade ner på landsbygdsbor, men jag tror inte att det blev särskilt bra. Jag behöver nog öva lite mer på TV-intervjuer, tror jag.

Efter vallokalsrundan

Såja, nu är vallokalsrundan avklarad. Dags för lite mat innan man tittar till valsedlarna i eftermiddag och röstar själv.

Det är faktiskt ganska roligt att åka runt till lokalerna och träffa folk. Utanför en lokal i Nyby sprang jag t.ex. på folkpartisten Erik Ullenhag, som jag debatterade mot i Älvkarleby för några år sedan. Vi pratade lite och han trodde på alliansseger, förstås. Jag tror inte han kände igen mig.

Jag hann med att lägga ut i mina lokaler till prick 8.00 och bestämde mig för att ta en runda i resten av staden för att dubbelkolla utdelningen där. I Norra Löten hajade jag till när jag promenerade in i lokalen - en socialdemokrat som skulle kunna vara Tony Wiklanders okände tvilling står och delar ut valsedlar.

Olyckligtvis så tog mina landstingsvalsedlar slut under turen, så jag tänkte fuska lite genom att ta några partimarkerade valsedlar från vallokalsbordet och lägga bredvid våra personmarkerade. I en vallokal utspinner sig då följande konversation:

Valförrättare (V), barskt: Det där låter du bli!

Jag (J): Jomen, mina landstingssedlar tog slut och jag tänkte....

V: Det där låter du bli!

J: Jamen...

V: De där valsedlarna är mitt ansvar, så låt bli dem nu!


Först blev jag lite purken över valförrättarens oböjlighet, men sen insåg jag att han hade helt rätt. Om alla valförrättare var lika stränga som den här så skulle vi slippa problem med vänstergalningar som kastar våra valsedlar. Hatten av för valförrättaren i distrikt 71!

Nå, överlag verkar det som utdelningen har funkat bra. De flesta blev klara med sina turer vid 09.00-09.30, och det torde enbart vara de yttersta landsbygdsdistrikten som ännu inte har fått valsedlar.

Nu gäller det!

Jag hinner precis hälla i mig en kopp kaffe innan det är dags att sticka iväg till den första vallokalen för att lägga ut valsedlar. Nu börja valpressen lätta litet - allting som kan göras är gjort, och nu är det väljarna som bestämmer.

2,8% i TEMO

...och imorgon är det valdag. Jag är alldeles kallsvettig. Räcker det här ända in till Helgeandsholmen? Valvakan här i Uppsala blir något alldeles extra. Lokalradion och TV4 Uppland har redan hört av sig och vill veta var vi håller hus om det blir storseger.

Idag ska vi leverera valsedlar till alla de aktivister som velat hjälpa till med att lägga ut i vallokalerna. Vi ses i Uppland!

Torgmöte i Uppsala

http://www.sverigedemokraterna.se/uppsala

Debatt Åkesson-Federley

I morse var jag ute på järnvägsstationen i Uppsala och delade ut valtidningen till pendlarna. Jag var tyvärr inte hemma när debatten först sändes, men en partikollega hade koll. Jag lämnar ordet till Holger:

Jimmie Åkesson skötte sig väl. Han såg lite spänd ut, men det gjorde Federley också.

Det handlade enbart om invandring. Åkesson skötte frågan väl. Programledaren ställde inga frågor om sakpolitik utan frågade om partiet stod för BSS, etc; knappast något som biter på våra väljare.

Federley pratade på som på crack och Åkesson fick kämpa för att få en syl i vädret. Federley drog upp liknelse efter liknelse som han hade hittat på; till exempel något om att straffa sjuksköterskor för förhållanden inom vården, eller något sådant. Och SD drivs av hat, bla bla; hans beteende var det känslomässiga som alla vant sig vid att hans sida har när de inte kan förstå hur någon kan ha avvikande åsikter.

Åkesson svarade med att säga att vi driver invandringsfrågan för att den är det absolut viktigaste, och det tänker vi fortsätta med för att ha en levande invandringspolitik. Att vår återvandringspolitik bygger på frivillig återvandring, att många invandrare säkert drömmer om att kunna flytta tillbaka hem någon dag, och de enda vi vill utvisa är de som begått brott eller ljugit sig hit. (Den sista punkten är intressant, eftersom den öppnar för mycken debatt.)

Federley ljög till om att tio procent av SD:s kandidater är brottsbelastade; den riktiga siffran är tre procent. Åkesson svarade med att SD är det minst brottsbelastade partiet; BRÅ presenterade statistik om det igår, kunde han berätta. (Statistik som visade att riksdagspartiernas kandidater har 19 procent dömda för brott som leder till fängelse på straffskalan.) Federley ljög om att "det är er egen statistik som ni har tagit fram" och att "då räknar du in trafikböter också," Åkesson sade nej, Federley malde på för att begrava det hela, och sedan var det slut.

Åkesson borde nog ha tagit tag i det hårdare, upprepat det han sagt när han fick säga några sista meningar i slutet. Men det var ett okej inslag, motståndarna vann inga poänger, och Åkesson sade väl i stort sett det som kan sägas på tio minuters debatt. Slutsumman blev väl: SD har varit med på TV-debatt mot en politiker från riksdagspartierna, helt enkelt.

Statsvetaren Sören Holmberg intervjuas om väljarundersökningar just nu; angående SD sägs det att partiet fått mycket uppmärksamhet på sista tiden. Den lägre siffran för dagen kommenterar han med att det går upp och ned för att det är svårt att säga med så små procent som det rör sig om, och den som slår på TV:n på söndag får se, innan dess går det inte att säga vad som händer. "Vi har
aldrig haft en sådan här situation med Sverigedemokraterna förut som har sådana här siffror."

Jag har sett inslaget på nätet och kan väl i stort bara hålla med. Federley talade nog mest till sina egna anhängare och han har givetvis profilerat sig ytterligare hos sina målgrupper. Liksom, förhoppningsvis, också Åkesson har.
Nu återstår att se hur spritt det här inslaget blir. Det är väldigt mycket tal om SD i media nu. Angreppen har hårdnat, men ändå tror jag att allt detta är bra för oss.

Egen stapel i SIFO!!

Det här har vi drömt om länge. Jag minns hur vi satt trötta efter flygbladsdelningarna på 90-talet och drömde om en egen stapel. Nu, äntligen!

2,7%... det kan - kanske, kanske - räcka hela vägen. Hur många är det som inte törs säga att de röstar på SD? Omöjligt att bedöma säkert. Det kan vara så att den siffran helt enkelt är tidigare sympatisörer som nu blivit modiga nog att säga öppet vad de tänker rösta på och att det inte finns några dold reserv av SD-väljare. Det kan vara så att SIFO överskattar vårt stöd. Hursomhelst - nu kan man i vart fall drömma om riksdagen!

Nu ser jag att vi verkar få 1,7% i TEMO, där vi haft egen stapel någon tid. Är det den riktiga siffran? Spänningen är olidlig.

Insider

Jag lyckades missa Insider i torsdags och såg därför reprisen igårkväll. Alla har ju sagt att Åkesson gjorde ett bra jobb och det får jag nog hålla med om. Jag måste säga att det var imponerande att han lyckades få Aschberg en smula ur balans. Jag tror att det här kan ge en puff till dem som funderar på att rösta på SD. Utmärkt att han lyckades få fram kontringen på Expos uppgifter om brottslighet! Det är inte tal om annat än att Åkesson är duktig i TV-rutan.

Åkerlund får väl godkänt. Han lär ju ha sagt att han blev hårt redigerad och att endast det sämsta kom med, och något annat är ju inte att vänta.

Sjöholms inlägg var bara onödigt. Visst har jag också en hel del synpunkter på hur partiets ledning sköts, men rätt tid och plats att lägga fram sådant är inte i en direktsändning en vecka före valdagen.

Lägg ut!

Jahapp, då har radioinslaget sänts. Precis som förväntat så bidde det en tumme. 2½ minuts inslag som jag får dela med Mario (kp) och Bruno (usjvp). Är det fyra meningar jag hinner med?

Radio Uppland

Igår eftermiddag blev jag uppringd av Radio Uppland, som ska göra ett reportage om de mindre partier som försöker ta sig in i kommunfullmäktige. Enligt uppgift så skulle jag få välja tre kommunala frågor att ta upp och alltihop planerades ta en halvtimme.

Panik! Så avtrubbad har jag inte blivit ännu att man inte blir lite nervös inför ett framträdande i media. Efter ett par timmars studier av kommunens budget samt riktlinjer för nämndernas arbete så ansåg jag mig ha både byxor och hängslen på mig inför intervjun, som ägde rum i förmiddags.

Naturligtvis blev det en västgötaklimax. Intervjun tog max tio minuter och de där frågorna hade jag kunnat klara av i sömnen. Det jag oroade mig mest för under intervjun var om jag talade för fort eller inte. Nå, bättre att vara välförberedd än att bli överraskad.

Igår var dessutom vår beställda annons införd i UNT. De bråkade en hel del om den och till slut fick vi bara föra in partiloggan. Ganska fånigt. Vi ville ha med texten "Vi säger vad du tänker", men det tyckte den ansvarige utgivaren Lars Nilsson var främlingsfientligt. Man tar sig för pannan.

Det här är nog utan tvekan vår bästa valrörelse någonsin. Tidigare år har i princip all tid gått åt till att springa omkring och dela ut valfoldrar och valsedlar. Det slipper vi nästan helt nu och kan istället fokusera på annat, såsom kandidatkontakter, bloggande, läsa på inför intervjuer, medlemsmöten och torgutdelningar.

Det ser lovande ut.

I ärlighetens namn...

...så är det här faktiskt en riktigt bra artikel. Jag har bråkat en del med Karlsson under årens lopp, men den som gör något bra ska berömmas för det. Precis vad som behövdes efter Expos anfall med det tunga artilleriet.

Nu kan jag ju visserligen önska att man hade hållit den linje som drivs i Karlssons bloggpost lite mer konsekvent, men vi vet ju alla vad sådant beror på.

Utskicket klart!

De senaste veckorna har vi i SD-Uppland slavat med att packa valsedlar till det storutskick som går ut till Sveriges folk inom kort. Nu är det äntligen klart! Visserligen har det varit trevligt att sitta med partikamrater och arbeta för en god sak, men jag tror nog att samtliga började bli lite trötta på partikuverten. Nu ser jag med spänning fram emot reaktionerna på utskicket.

Debatten Malm-Åkerlund

Nu är det inte långt kvar till valet. SD har omnämnts en hel del och nu har vi t.o.m. fått vara med i mediadebatter, hör och häpna. Jonas Åkerlund och Fredrik Malm debatterade i radion häromveckan. Mina reflektioner:

Först och främst: Åkerlund gjorde bra ifrån sig, givet förutsättningarna. Åkerlund är skicklig på att komma med slagfärdiga formuleringar, det har jag allt märkt under de partistyrelsemöten och årsmöten jag sett honom i aktion. Det är också överlag så att det inte är överdrivet viktigt att vinna en radiodebatt av den här typen, halva segern är att vi alls får ställa upp. Åkerlund får därför Väl Godkänt av magister Larsson.

Problemet med debatten är att Malm kan oss ganska bra och att han är en ful fisk som vet vad som slår. Han behöver inte diskutera invandringspolitik för att skada oss (han vet mycket väl att han är på vår hemmaplan om han försöker det). Nej, han använder snabbt det tyngsta vapnet i motståndarnas arsenal, det som alltid har varit svårast att försvara sig emot: personangrepp. Han börjar räkna upp "suspekta" SD:are och försöker därigenom få oss alla att framstå som skumma typer. Och skumma typer kan ju inte ha några goda argument, eller hur?

Det spelar ingen roll att de exempel han drar upp är värdelösa: Erik Hellsborn kan läsa vilken bok han vill och behöver inte hålla med om innehållet i allt han läser, Daniel Olsson i Skåne har varit med i NSF för fem år sen (nyckelorden är "har varit". Den som tar avstånd från sitt förflutna är välkommen som jag ser det) och han rundar av med att gå in på våra kandidaters kronofogdeskulder i Gävleborg (får man inte vara politiskt aktiv om man är fattig?).

Inget av ovanstående sakskäl spelar någon roll, eftersom det inte finns tid i en radiodebatt att gå in på varje enskilt fall. Det vet Malm. Han behöver bara spruta ur sig domar hit och dit för att ta poäng, och så mycket bättre om SD-motståndaren tar betet och går på defensiven. Det bestående minnet av debatten kommer att bli "SD-are är kriminella".

Därför gör Åkerlund helt rätt som inte ens försöker. Det enda man kan göra är att vifta bort anklagelserna och gå in på sakfrågor - invandringspolitiken, EU, kriminaliteten, ekonomin osv.

SD och ND

Flera kommentarer har berört förhållandet mellan SD och ND, så jag ska kanske redogöra för min syn på Det Andra Partiet.

Jag satt i partistyrelsen tillsammans med de personer som senare skulle bilda ND. Jag anser att jag känner dessa hyggligt väl. Jag var också med om att rösta ut dem ur PS och strax efter utesluta dem och deras närmaste medarbetare. Enligt min uppfattning var orsaken till att det sprack en blandning av personliga motsättningar, maktspel (främst från Tors sida) och en skild syn på politisk taktik. Notera: taktik, inte strategi. Ett parti baserat på de metoder som Tor förespråkade hade aldrig kommit någon vart. Var Tor själv stod ideologiskt är oklart och verkade i hög grad bero på vem han talade med för tillfället, men jag tror jag törs säga att flera av de som uteslöts var rejäla konspirationsteoretiker.

Från början så var det dock inte någon större ideologisk skillnad mellan SD och ND. ND: arna försökte ta över så mycket de kunde av SD: s organisation och jag var faktiskt lite orolig för att de skulle klara av att få med sig majoriteten av partiet ett tag. Så blev det nu inte. Istället blev ND ett bekvämt sätt för oss att göra oss av med den där svansen av hel- och halvdårar som alltid har funnits i rörelsen. Nota bene: alla som gick över till ND var inte dårar, men det var bekvämt att hänvisa de kända telefondårar som ringde partikansliet till Det Andra Partiets kansli. Vi skrattade en hel del åt det.

Numer så har ju utvecklingen gått vidare. När det stod klart att de flesta skulle stanna kvar i SD så stod ND inför ett problem – var skulle de rekrytera? Om det finns två identiska partier så väljer folk förstås det större och mer framgångsrika, dvs. SD. Alltså är det rationella valet att värva in sådana som inte får eller inte vill vara med i SD, t.ex. personer som är ideologiskt alltför radikala för SD: s linje eller har blivit uteslutna. När den processen nu har pågått i några år så märks det att ND blivit ett mer radikalt nationellt alternativ än vad SD är.

Det här är faktiskt inte bara bra för SD. Många ungdomar attraheras av en mer radikal och kompromisslös linje och där har SDU misslyckats med att framstå som alternativ i tillräckligt hög grad. Många ungdomar som kunde ha gått med i SDU har istället valt ND eller NDU.

Dessutom så är det nog fortfarande så att vi konkurrerar om delvis samma väljare. För den genomsnittlige mannen på gatan så är det nog inte alldeles lätt att avgöra vad skillnaden egentligen är och jag kan gott tänka mig att denna skillnad också är svår att se för många medlemmar och aktivister på båda sidor av partigränsen.

Avslutningsvis: är ND nazister, som de så ofta anklagas för? Nej, det tror jag inte. Jag tror att de är ideologiskt radikala nationalister med en oklar gränsdragning och att de inte ser något problem med att gå i samma demonstrationståg som nationalsocialister, exempelvis i Salemmarschen. Det är tyvärr oundvikligt att detta färgar av sig på ND.

Ungt Val

Låt gå, jag får väl också lov att kommentera Ungt Val.

Alla som haft den minsta mediakontakt de senaste dagarna har förstås hört om SD:s framgångar i Ungt Val. Det är förstås riktigt kul och ännu roligare är det såklart att vi har fått så mycket uppmärksamhet i media. Jag själv blev t.ex. intervjuad i Radio Uppland. Trevligt, trevligt.

Vad ska man då säga om det här resultatet? Det är ju en klar framgång sen förra versionen av Ungt Val, men det kan vara värt att tänka på att det här är det resultat vi får bland unga internetanvändare som bryr sig tillräckligt mycket om politik för att rösta. De som har röstat utgör inte ett tvärsnitt. Det är långtifrån säkert att vi skulle få samma resultat i ett faktiskt val. Å andra sidan så är det ju inte alls illa att vi i sådana fall har tredubblat vårt stöd i denna grupp på fyra år.

En del motståndare har ju anklagat oss för att fuska och skapa falska användarkonton. Bah, humbug! Såvitt jag vet har någon sådan kampanj inte existerat. Ledningen för Ungt Val har varit ganska noggrann med att sortera bort dubbelröster efter vad det verkar. Även om någon enstaka har lyckats rösta mer än en gång så har det knappast haft mer än marginell betydelse för resultatet. Det är dessutom inget som säger att inte de andra ungdomsförbunden har gjort likadant.

Det har också gjorts en TEMO-undersökning som visar på att vi borde ha ett stöd på ca 2,5% bland förstagångsväjarna. Nå, min erfarenhet är att vårt stöd alltid underskattas i opinionsundersökningarna. Så länge som man riskerar sitt arbete och sin hälsa när man går ut öppet med att man är SD:are så kommer folk att vara tveksamma till att tala om för en främmande människa var någonstans de egna sympatierna egentligen ligger.

Vad jag anser att man kan lära av detta är att det har skett en åsiktsförskjutning. Vi betraktas som ett betydligt mer trovärdigt alternativ bland unga idag jämfört med valet 2002. Kanske är det inte exakt en tredubbling det rör sig om, men avgjort en förbättring. Det blir ett spännande val.

Avslutningsvis: Jag noterar att våra kusiner i ND skrapade ihop hela 2,1% på riksnivå. Det är faktiskt mer än vad jag trodde. Det är nog inte läge att helt räkna ut ND riktigt än.

Något om debattkommentarer

Nu droppar det in ganska många kommentarer från olika håll och jag kanske bör nämna hur jag bedömer dem.

Det är OK att framföra åsikter om mig, mina åsikter eller att säga emot någon annan kommentator.

Det är inte OK att posta personliga detaljer om elever eller lärare på skolan. Inte heller är det OK med direkta förolämpningar.

Jag ska ta en titt på de kommentarer som redan har kommit in och se vad jag kan behöva radera.

Ohöljt skryt

OK, idag har jag fler träffar på Bloggtoppen än Jimmie Åkesson. Plats 26 bland politikbloggarna för tillfället. Inte illa för en marginaliserad minoritet. :-)

En mensjevik i TV

Titta där ja, nu sändes ju inslaget med mig i. Om man bortser från att det svider i fåfängan att inse hur plufsig man har blivit så tycker jag att det var ett helt godkänt inslag. Den viktigaste delen i intervjun kom med - den del där jag påpekar att jag (liksom alla lärare) strävar efter att vara objektiv.

Det här tar emot lite, men jag måste också tacka Lodenius för hennes stöd. Det hade varit enkelt för henne att anslå en demagogisk ton och dra upp några av partiets mer spektakulära pinsamheter (och gudarna ska veta att det finns en del att ta av där), men hon valde den hedersamma vägen och stod upp för åsiktsfriheten. Lodenius förefaller att vara en hedervärd fiende, i vart fall för tillfället.

Några av mina elever intervjuades också. Lyckligtvis så förefaller det som om ingen på allvar tycker att jag har varit partisk i klassrummet, utan kritiken inriktar sig mest på att min person överhuvudtaget tillåts existera i deras närhet. Nå, sådan kritik kan jag stå ut med.

Facklan

Nu i dagarna talas det i mitt lilla parti om ett byte av partisymbol. Det sägs att SD-facklan är för radikal och extremistisk och att vi bör bli som alla andra partier och skaffa en blomma istället. På förslag är en blåsippa.

Blåsippan är vacker, det ska erkännas. I vanlig ordning handlar det dock inte enbart om en symbol (som förstås kan vara nog så viktig). För mig representerar facklan frihet för Sverige och svenskarna och att SD just är ett alternativ som inte är detsamma som något av de gamla förstelnade partierna. Om jag hade velat vara aktiv i ett parti som var likadant som riksdagspartierna så hade jag lika gärna kunnat stanna i Centern.

Symbolbytet ser jag som en del i partiledningens strategi att "medialisera" partet - dvs i klartext att kasta bort allt som är det minsta kontroversiellt, byta symboler, utesluta medlemmar och kväva opposition. Sådant uppskattas inte av mensjeviken, och alltså tänker jag behålla facklan. Jag föreställer mig att den lär synas en del här på bloggen.

Rapport så småningom?

Tack vare signaturen Germania blev jag nu ikväll tipsad om att Anna-Lena Lodenius också blivit intervjuad i frågan o m vi sverigedemokrater är lämpliga som lärare. Det sägs inte uttryckligen att det är mitt fall det gäller, men det verkar troligt. Det kanske blir ett längre reportage?

Intervjuad av SVT

Nu rör det på sig!

Jag har inte skrivit just nånting om det tidigare, men jag har alltså arbetat som gymnasielärare i samhällskunskap (bl.a.) den här terminen. Nu har elever och lärare på min skola fått nys om mitt politiska engagemang och snacket har gått. Idag kom en reporter från Rapport till skolan och intervjuade mig, rektor och - sannolikt - några elever. Enligt uppgift till mig så kommer inslaget att sändas under helgen.

Egentligen tycker jag att hela saken är lite fånig. Det är liksom inte så att jag är den förste läraren i världshistorien som har haft ett politiskt engagemang privat, men bara för att man är SD:are så förutsätts det att man inte är professionell.

Nå, det ska bli kul att se inslaget och vilken vinkel reportern lägger på det. Jag får uppdatera efteråt.

Gärna majtal, men först en rejäl kravall

Visst är det härligt att få ta ut sin ilska över kapitalismens kontroll över produktionsmedlen?

Det tycker i vart fall Reclaim the City, som höll någon sorts manifestation i centrala Stockholm idag. Det är en smula oklart vad deras budskap gick ut på, men de verkar inte tycka om skyltfönster iallafall.

Enligt polisen så har det inte varit möjligt att upprätta någon god dialog med extremvänstern i år. Nä, det kan jag just tro. Det beror på att extremvänstern ser poliskåren som mer eller mindre fascistiska lakejer. Ingen idé att tala med fascistlakejer, visst?

Nå, vilka är det nu som är hotet mot demokratin? Är det inte dags för en artikelserie - drypande av moralisk rättfärdighet, förstås - i de stora kvällsdrakarna? Ni vet, en uthängning av de 66 mest våldsbenägna vänsterextremisterna i Sverige? "De hotar demokratin", det blir väl en bra rubrik?

Jodå, mycket troligt.

"Votering är begärd och skall verkställas"

Så var då riksårsmötet slut. Jag satt mötesordförande igen, och det var faktiskt ganska roligt. Det var också kul, riktigt kul, att återse flera gamla bekanta, som Marcus Frisk från Gävle och MK från Skåne. Särskilt med MK fick jag och Zackarias tillfälle att ta en lång diskussion om strategi, vilket var mycket intressant och stimulerande.

Mest nöjd tror jag att jag är med att jag lyckades få valberedningen och några andra förslagsställare att jämka sig till ett gemensamt förslag till riksvalsedel. Ytterligare en oändlig rösträkning vid personvalsvotering hade varit svår att stå ut med.

Mest missnöjd tror jag att jag är med att RÅ idiotförklarade distrikten genom att underkänna deras förmåga att ta fram valkretslistor. Oerhört irriterande. Nu kommer alltså 18 namn att bli desamma på alla rikets listor. Det ska vara distrikten som tar fram listorna. Medlemmarna lokalt borde få avgöra vem som ska kandidera i valkretsen.

AFA lös i stort sett med sin frånvaro. Ett ombud från Bohuslän hamnade i bråk på lördagsnatten och fick en rejäl blåklocka, men några allvarligare skador verkar inte ha uppstått.

Det är farligt att bada

Många har säkert hört talas om våldtäkten på Husbybadet.

Hursomhelst: enligt obekräftade uppgifter idag så är den häktade alltså en utlänning med oklart ursprung.

Är någon förvånad?

Själv är sitter jag här med influensa för närvarande och har inte riktigt ork att uppbåda den allra starkaste indignationen, men ändå. Ibland blir man ju kallad för fördomsfull och jag förnekar inte att jag, när jag hörde nyheten, omedelbart vände mig till en bekant och lite ironiskt frågade i vilket land den här våldtäktsmannen kunde tänkas ha sitt ursprung. Nu visar det alltså att mitt antagande förefaller vara riktigt. Är man fördomsfull om man får rätt?
- - - - - - - - - -
Uppdatering 18.30:

Stockholms Tingsrätt har stängt för dagen och Västerortspolisens stationsbefäl vill vare sig bekräfta eller dementera utan uppmanar mig att ringa utredaren på kontorstid. Jag lär få anledning att återkomma i frågan.

Infomöte i Uppsala

Igår hade vi ett litet infomöte för nya intresserade i Uppsala med närområde. Vi bjöd på fika och undertecknad fick tillfälle att lägga ut texten kring SD:s politik i olika frågor samtidigt som vi som är aktiva fick presentera oss lite. Det verkade vara rätt lyckat. Minst en ny medlem och en ny kandidat till kommunfullmäktige anmälde sig.

Jag får lov att säga att det här nog faktiskt var ett av de mest välorganiserade infomötena vi har hållit här i stan någonsin.

Efteråt hann vi med en snabb samling av ombuden till RÅ för att tala lite om situationen på riks och hur vi ska ställa oss i de frågor som kommer upp i år.

Möten, möten, möten

*pust*

Äntligen är man hemma igen efter en intensiv period av vad vi i SD kallar "mötesbögeri". :-)

Söndag 19 februari var det distriktsårsmöte för SD Uppland. Undertecknad fick nöjet att dels bli distriktsordförande för ännu ett år och dels bli förstanamn på den lokala riksdagslistan. Tack, tack!

Tisdag 21 februari blev jag värvad som mötesordförande på SD Stockholms distriktsårsmöte. Stockholmsdistriktet är ju mycket större än mitt hemdistrikt, så mötet var riktigt välbesökt. Ordföranden i distriktet (Johan Rinderheim) valdes om och olika upplägg inför valet diskuterades. Eventuellt blir det en länslista till riksdagsvalet också där, frågan överläts till distriktsstyrelsen.

Slutligen visade det sig att jag lyckades komma loss till ett besök på riksorganisationens valkonferens i Skåne. Det var ett intressant möte där man fick möjlighet att träffa flera gamla kämpar och strategifrågor kunde benas ut. I bästa fall kan även undertecknad få en intressant roll att spela i jakten på valresurser, mer om detta senare. Vi fick också en inblick i hur Dansk Folkeparti har lagt upp sin organisation, vilket verkligen var en väckarklocka.

Allt som allt en slitsam men givande period. Idag är det skönt att vara hemma och ta det lite lugnt, men några saker ska ändå fixas, såsom kontakter med tjänstemän inför länets val osv osv. Ingen rast, ingen ro!

Partiledardebatten

Den här aftonen har jag spenderat med några andra SD:are för att beskåda hur de etablerade partierna debatterar mot varandra på bästa sändningstid i reklam-TV.

Det är på många sätt ett sömnpiller att hänga med i debatter av det här slaget, men då och då blixtrade det faktiskt till. Det var intressant att se hur GP föll undan inför borgarnas påpekanden att ansvaret för skolans misslyckande till stor del skall placeras på hans axlar och lika roligt att se hur både Reinfeldt och GP aktade sig för att göra alltför välvilliga yttranden till förmån för fri invandring. De vet nog att en del av deras väljare inte är särdeles invandringsvänliga. Mer förutsägbart var väl att alla tävlade om att gulla med invandrarna, alla ville vara den som var mest emot diskriminering, alla anklagade varandra för att bära ansvaret för integrationens misslyckande. Ingen vill sitta med Svarte Petter, förstås.

Det är också intressant att se hur skickliga främst Reinfeldt och Persson är rent retoriskt. Vi har trots allt en bit kvar innan vi har debattörer i deras viktklass. Vi är på väg, men vi är inte där än. Jag kom ändå på mig själv med att flera gånger önska att en Åkesson eller Jansson hade fått sitta där för att klämma till med lite fräscha aspekter på invandringsfrågorna. Kanske i en senare debatt, vem vet?

Det allra bästa var nog trots allt att bli påmind om vilka det är som är den verkliga fienden. Det är knappast någon hemlighet att debatterna och motsättningarna inom partiet stundtals antar krigsproportioner, men trots allt är det de etablerade vi kämpar mot, inte varandra.

Jag skulle önska att fler partikamrater tänkte så.

Jimmie Åkesson i radion

Efter att ha brottats med lite tekniska problem fick jag till sist höra den debatt mellan Jimmie Åkesson och Laila Freivalds som ägde rum för några dagar sedan.

Några reflexioner: för det första är det värt mycket att vi för kanske första gången någonsin får tillfälle att gå upp i debatt mot en minister. Jag har varit med i partiet sedan 1994 och jag kan på rak arm inte påminna mig att vi någonsin har fått debattera mot någon regeringsmedlem tidigare.

För det andra så slår det mig också som uppenbart att Freivalds inte har någon erfarenhet att debattera mot någon av oss eller mot någon från den riktiga världen, efter vad det verkar. Hon stakar sig, gör (i vart fall för en gammal debatträv) uppenbara misstag (som att själv tala om muslimska extremister) och det är också uppenbart att hon avskyr SD och Jimmie så mycket att hon har svårt att tänka klart. Jag brukar känna likadant inför nyliberaler, men av en garvad socialdemokratisk regeringsmedlem borde man väl ändå förvänta sig lite mer?

För det tredje: Jimmie gjorde en stabil insats. I mina öron framstod han som den resonable av de två, en ljusets riddarvakt som ville hålla fast vid yttrandefriheten. Mycket snyggt. Hade jag själv gått upp mot Freivalds hade jag nog kläckt ur mig något betydligt råare.

Dagen efter

Då står vi här då.

För vad som förefaller vara första gången sedan andra världskriget så har en svensk tidning stoppats tack vare en intervention från säkerhetstjänsten och staten.

Det är inte helt lätt att ta ställning i det här debaclet angående SD:s publicering av muhammedbilderna. Å ena sidan så är det naturligtvis för jävligt att ett gäng fanatiska mussar ska få diktera yttrandefriheten med hot om våld, å andra sidan så får vi kanske också tänka på att det inte är vi SD:are som kommer att få ta den första stöten utan snarare de svenskar som befinner sig i utlandstjänst. (Visserligen uttrycktes det en del oro för attacker senast jag var på rikskansliet, men nu är vi ju ganska välbefästa där.) Kanske är detta vad som borde ha fällt avgörandet för oss från första början. Nå, även om yttrandefriheten måste värnas så väger trots allt oskyldiga svenskars liv tyngre än våra politiska hänsyn. Hade det bara varit våra egna liv vi riskerade så hade det inte varit mycket snack.

Vad som nu står uppenbart är att islams anhängare har vunnit. Genom våld och hot har de lyckats begränsa yttrandefriheten i Europa. Sveriges och västvärldens regeringar är inte längre någon garant för ursprungsbefolkningens rättigheter.

Jag föreställer mig att Karl Martell vänder sig i sin grav.

Franz Schönhuber död

När jag sitter här och skaffar lite information om läget hos de tyska partierna så upptäcker jag att Franz Schönhuber har avlidit den 27 november 2005. Det är förvånande, eftersom jag allt trodde att nyheten om hans död skulle ha spritt sig tidigare.

Schönhuber var ju en man som under sin levnad hann med att arbeta i alla de tre stora invandringskritiska partierna i Tyskland. Han var med om att grunda och leda Republikanerna, gick sedermera med i DVU och ställde kort före sin död upp på en av NPD:s listor. Under sin tid i DVU besökte han också ett av Sverigedemokraternas valmöten inför valet 1998. Vi hade informell kontakt med ett flertal olika europeiska partier på den tiden. Vi såg det då som självklart att seriösa nationalister i olika länder skulle kunna ha kontakt, trots skilda förutsättningar och bitvis skilda åsikter.

Franz Schönhuber och nuvarande partisekreterare Björn Söder 1998.

Det förtjänar att sägas att även om vi fick mycket kritik för Schönhubers deltagande (han var soldat i den franskspråkiga Waffen-SS-divisionen Charlemagne i sin ungdom) så betraktade vi kontakterna med nationalistiska organisationer i andra länder som principiellt och praktiskt önskvärda då. Även om han politiskt var fel ute i sin ungdom så inträffade trots allt det där för mer än 50 år sen, resonerade vi. Han distanserade sig också tydligt från sin ungdoms misstag och var en välkänd journalist och programledare i Tyskland under många år.

Sedermera har DVU och NPD kommit att närma sig varandra och har ställt upp gemensamma listor inför valen där. Det där är problematiskt för oss eftersom NPD är ett avgjort mer radikalt parti än DVU var. NPD är i stort sett den tyska motsvarigheten till ND och förespråkar såvitt jag kan förstå en återgång till de tyska gränserna av år 1937. Det verkar dock som om de talar rätt tyst om det, möjligen av juridiska skäl.

Tidigare fick jag frågan om jag betraktar NPD som ett broderparti. Nej, det gör jag inte. SD har numer inga kontakter med något tyskt parti vad jag vet.

Nytt år, nya tag

Jag insåg nu att det är dags för en uppdatering. Det går minsann undan när det är juletider. Först några förutsägelser:

2006 skall då alltså bli året när Sverigedemokraterna förhoppningsvis kommer in i riksdagen. Själv är jag kanske lite mer tveksam. Jag tror att vi kommer att gå framåt, kanske till 2 % ungefär. I nuläget tror jag inte att vi räåcker ända fram, men fler kommunala mandat lär det bli.

Valet i övrigt är svårtippat. Borgarna verkar ha ett lätt övertag i mätningarna, men se t.ex. den här artikeln om viktade mätningar. Sossarna har ju en traditionellt stark slutspurt, men jag hoppas trots allt att de förlorar i slutänden.

Jag förutspår också ytterligare en bok om SD från Expos sida. De lär ju komma med något innan valet, annars blir jag besviken.

I Det Andra Partiet tror jag på ytterligare intriger. Den nye partiledaren lär skaka om organisationen.

För egen del då? Tja, det börjar kanske bli dags att byta bostad. Kanhända återvänder jag till norduppland om det fungerar yrkesmässigt.