Något om debattkommentarer

Nu droppar det in ganska många kommentarer från olika håll och jag kanske bör nämna hur jag bedömer dem.

Det är OK att framföra åsikter om mig, mina åsikter eller att säga emot någon annan kommentator.

Det är inte OK att posta personliga detaljer om elever eller lärare på skolan. Inte heller är det OK med direkta förolämpningar.

Jag ska ta en titt på de kommentarer som redan har kommit in och se vad jag kan behöva radera.

Ohöljt skryt

OK, idag har jag fler träffar på Bloggtoppen än Jimmie Åkesson. Plats 26 bland politikbloggarna för tillfället. Inte illa för en marginaliserad minoritet. :-)

En mensjevik i TV

Titta där ja, nu sändes ju inslaget med mig i. Om man bortser från att det svider i fåfängan att inse hur plufsig man har blivit så tycker jag att det var ett helt godkänt inslag. Den viktigaste delen i intervjun kom med - den del där jag påpekar att jag (liksom alla lärare) strävar efter att vara objektiv.

Det här tar emot lite, men jag måste också tacka Lodenius för hennes stöd. Det hade varit enkelt för henne att anslå en demagogisk ton och dra upp några av partiets mer spektakulära pinsamheter (och gudarna ska veta att det finns en del att ta av där), men hon valde den hedersamma vägen och stod upp för åsiktsfriheten. Lodenius förefaller att vara en hedervärd fiende, i vart fall för tillfället.

Några av mina elever intervjuades också. Lyckligtvis så förefaller det som om ingen på allvar tycker att jag har varit partisk i klassrummet, utan kritiken inriktar sig mest på att min person överhuvudtaget tillåts existera i deras närhet. Nå, sådan kritik kan jag stå ut med.

Facklan

Nu i dagarna talas det i mitt lilla parti om ett byte av partisymbol. Det sägs att SD-facklan är för radikal och extremistisk och att vi bör bli som alla andra partier och skaffa en blomma istället. På förslag är en blåsippa.

Blåsippan är vacker, det ska erkännas. I vanlig ordning handlar det dock inte enbart om en symbol (som förstås kan vara nog så viktig). För mig representerar facklan frihet för Sverige och svenskarna och att SD just är ett alternativ som inte är detsamma som något av de gamla förstelnade partierna. Om jag hade velat vara aktiv i ett parti som var likadant som riksdagspartierna så hade jag lika gärna kunnat stanna i Centern.

Symbolbytet ser jag som en del i partiledningens strategi att "medialisera" partet - dvs i klartext att kasta bort allt som är det minsta kontroversiellt, byta symboler, utesluta medlemmar och kväva opposition. Sådant uppskattas inte av mensjeviken, och alltså tänker jag behålla facklan. Jag föreställer mig att den lär synas en del här på bloggen.

Rapport så småningom?

Tack vare signaturen Germania blev jag nu ikväll tipsad om att Anna-Lena Lodenius också blivit intervjuad i frågan o m vi sverigedemokrater är lämpliga som lärare. Det sägs inte uttryckligen att det är mitt fall det gäller, men det verkar troligt. Det kanske blir ett längre reportage?

Intervjuad av SVT

Nu rör det på sig!

Jag har inte skrivit just nånting om det tidigare, men jag har alltså arbetat som gymnasielärare i samhällskunskap (bl.a.) den här terminen. Nu har elever och lärare på min skola fått nys om mitt politiska engagemang och snacket har gått. Idag kom en reporter från Rapport till skolan och intervjuade mig, rektor och - sannolikt - några elever. Enligt uppgift till mig så kommer inslaget att sändas under helgen.

Egentligen tycker jag att hela saken är lite fånig. Det är liksom inte så att jag är den förste läraren i världshistorien som har haft ett politiskt engagemang privat, men bara för att man är SD:are så förutsätts det att man inte är professionell.

Nå, det ska bli kul att se inslaget och vilken vinkel reportern lägger på det. Jag får uppdatera efteråt.

Gärna majtal, men först en rejäl kravall

Visst är det härligt att få ta ut sin ilska över kapitalismens kontroll över produktionsmedlen?

Det tycker i vart fall Reclaim the City, som höll någon sorts manifestation i centrala Stockholm idag. Det är en smula oklart vad deras budskap gick ut på, men de verkar inte tycka om skyltfönster iallafall.

Enligt polisen så har det inte varit möjligt att upprätta någon god dialog med extremvänstern i år. Nä, det kan jag just tro. Det beror på att extremvänstern ser poliskåren som mer eller mindre fascistiska lakejer. Ingen idé att tala med fascistlakejer, visst?

Nå, vilka är det nu som är hotet mot demokratin? Är det inte dags för en artikelserie - drypande av moralisk rättfärdighet, förstås - i de stora kvällsdrakarna? Ni vet, en uthängning av de 66 mest våldsbenägna vänsterextremisterna i Sverige? "De hotar demokratin", det blir väl en bra rubrik?

Jodå, mycket troligt.