Ledarskribent på Arbetarbladet?

Idag har jag bestämt mig för att slå in på en ny väg för mitt politiska arbete genom att söka detta utlysta arbete. Följande arbetsansökan gick iväg idag:

Hej Arbetarbladet!

Mitt namn är Joakim Larsson och jag är intresserad av positionen som ledarskribent på Arbetarbladet. Jag har varit politiskt verksam för bl.a. svenska arbetares intressen och för bevarande av folkhemmet sedan tonåren. Några av mina politiska förebilder är Per-Albin Hansson och hans roll i uppbyggnaden av socialdemokraterna till ett statsbärande parti samt Hjalmar Brantings och August Palms arbete under uppbyggnadsfasen av den socialdemokratiska folkrörelsen.

I övrigt har jag varit verksam i flera gymnasie- och grundskolor de senaste åren och har där fått se hur olika regeringars politik lett till en nedmontering av folkbildningen och ett hårdare samhällsklimat där de svaga slås ut. Jag skulle se det som en glädje och ett privilegium att få ta kampen mot sådana nedskärningar på Arbetarbladets ledarsida.

Arbetsprov på mitt författande återfinns på min personliga blogg ( http://jockelarsson.blogspot.com/ ) där jag utvecklar mina politiska tankar mer detaljerat.

Med vänlig hälsning

Joakim Larsson
Box 1932
751 49 Uppsala
070-260 92 47
joakim.larsson@sverigedemokraterna.se

Intervju med pensionärsdamen i SD-reklamen

Det är inte så känt, men den gamla damen med rullator från vår TV-reklam har faktiskt medverkat i en kort intervju där hon avger sin syn på Sveriges invandringspolitik.

Tillbaka igen

Efter en längre tids frånvaro tack vare flytt och semester är det dags att ta upp bloggen igen. Numera har jag en ny bas - jag är hemflyttad till Tierp igen.

Min första kommentar: det är alldeles för varmt nu. Jag förespråkar ett återinförande av istid, helst nu.

Stoppa HBT-bilprovningen!

Idag har SD-Uppsalas tillförordnade ordförande Joakim Nilsson fått in ett uttalande i UNT som kommentar till att Uppsala nu blir först i Sverige med en HBT-certifierad bilprovning.

- Vi värnar folkhemmets traditionella värderingar där mannen och kvinnan har sina naturliga roller. Hbt-certifiering främjar den oroande uppluckring av könsidentiteten som pågår i samhället, säger Joakim Nilsson, ordförande för SD i Uppsala, som även är kritisk till att skattemedel bekostar Bilprovningens hbt-avdelning.

Utmärkt insats av Nilsson, som tveklöst har en lysande politisk karriär framför sig.

Gottsunda igen

Det har skrivits en hel del av journalistkåren om varför det som har hänt i G-sunda och S-hagen har hänt. Ofta har jag fått ungefär samma intryck som Haore Suleiman har fått:

Men tidningarna skriver att… (frågan avbryts)?
– Journalister är lättlurade idioter. Det vet alla här. När de kommer hit och snackar med några snorungar om varför det blir bråk så säger de massa saker till journalisterna om att ungdomarna här inte har någon utväg eller så. Men det är skitsnack. Gottsunda är inte som förorterna i Stockholm eller Göteborg. Det här är inte Harlem.

Helt fantastiskt. Den sanna historien kommer fram när det inte är en lättlurad svennemurvel som kommer och ställer frågor, utan istället...

Jag kan inte helt avgöra varför dessa killar berättar allt detta för mig. En sak som möjligen spelar in är att jag som invandrare har ett större förtroendekapital. Kanske hyser de större tilltro till mig. Men det kan också vara att de vet att jag kan skärskåda dem bättre än en välvillig svensk reporter och att jag inte är lika ”lättlurad”.

Självklart, när småligisterna inte tror att de kan blåsa någon lika lätt utan talar med någon som uppfattas som "en av dem" så kostar de kanske på sig att säga som det är: det är kul att jävlas.

Suleiman bedyrar i sin artikel:

SYFTET MED DENNA redogörelse är inte att dumförklara kollegorna på redaktionerna (...)

Nej, kanske är det inte vad han vill. Men det är onekligen svårt att inte tänka en sak eller två om ett mediaetablissemang som helt blivit fört bakom ljuset.

April, april!

Tänk, ett tag hoppades jag faktiskt att det var sant. SR får tackbrev från Nordkorea och skäms och ber om ursäkt för sin infiltration. Sedan tittade jag på datumet. Nå, ett gott skratt fick jag iallafall.

Fast sen blir det ännu roligare. SR-pampen i skämtet tappar koncepterna fullständigt och kräver juridiska åtgärder mot detta oerhörda. Vad? Skämta om mig!? :-)

Bortsett från att pampen givetvis gör bort sig genom sin överreaktion så är det lite intressant att bli påmind om att det här förmodligen är grundattityden i journalistkår och bland makthavare. Om man på minsta sätt förekommer i ett sammanhang där SD nämns eller är involverat så är det katastrof och fasa och kränkande. Hur ska man kunna räkna med objektiv behandling från en sådan yrkesgrupp?