Medias lögner

För någon tid sedan ägde en våldtäkt rum, en våldtäkt så brutal att den t.o.m. höjde sig över den stundom slentrianmässiga rapporteringen dessa händelser plägar få. Fyra killar i övre tonåren våldtog två svenska tjejer och misshandlade dem grovt, bl.a. med batong. Aftonbladet rapporterar från rättegången och visar samtidigt fyra profiler på gärningsmännen - två svenskar, en finne och en somalier. Det verkar alltså vara ett etniskt blandat gäng där de majoriteten är svenskar.

Men vänta lite nu! När man kollar på Efterlysts reportage om dådet ser man ju något helt annat! Jag citerar: " De fyra männen var cirka 17-20 år. De var svarta och talade svenska med brytning." Samtliga är alltså somalier - men hur kan AB då hävda att de är svenskar? Jo, förmodligen är det så att tre av de fyra kulturberikarna har skaffat sig medborgarskap här, två av dem i Sverige och en i Finland. Då blir de plötsligt inte utlänningar längre.

På det här viset vrider media till debatten ("svenskar begår de flesta våldtäkter") och vad det här räknas som i statistiken är inte svårt att gissa. När man läser såna här vilseledande, ja rentav lögnaktiga artiklar som inte syftar till annat än att blanda bort korten för medelsvensson så uppfylls man av ursinne. Det är tamigfan för jävligt att reportrar på en av Sveriges största tidningar kan bete sig på det här viset och är ytterligare ett bevis på att media i detta land ägnar sig åt propaganda.

Uteslutningen

Så kom den då till sist, uteslutningen. Jimmy Windeskog uteslöts alltså av partistyrelsen idag. Detta är ett mycket sorgligt beslut. Dels är det sorgligt på ett personligt plan - Jimmy och jag arbetade tillsammans i partiet under många år och rörde oss i kretsarna av det s.k. "slyngelgänget" (rätt få av oss är kvar nu) och Jimmy var med vid min sons dop. Otaliga är de bägare vi har svingat tillsammans.

Framför allt är det dock sorgligt för partiets framtid. Partiledningen har fortsatt på den inslagna vägen och satsar på att SD genom anpassning och genom att låta huvuden rulla skall kunna få media på vår sida. Det är en felaktig strategi som kommer att köra partiet i graven om det fortsätter i denna takt. Om vi själva anammar etablissemangets språkbruk, om vi själva börjar peka finger och skrika "rasist!" åt varandra - vilka blir det kvar då, egentligen? I medias ögon och i etablissemangets ögon är vi alla rasister.

Jag önskar Jimmy lycka till i framtiden, vilken väg han än väljer. Jag kommer att fortsätta att läsa hans blogg med intresse.

Att demontera en folkrörelse

Under förra veckan kom beslutet: Centertidningar köps upp av Hjörnesfären. Som gammal centerpartist kan jag inte annat än fälla en tår i stillhet. Det var i centerrörelsen jag gjorde mina allra första politiska erfarenheter och jag kan inte annat än beklaga att partiet och rörelsen nu har schanghajats av flumliberaler, precis som en stor del av det övriga politiska fältet.

Tydligen är det en del av överenskommelsen att de landsortstidningar som tidigare ägts av Centern skall bibehålla sin politiska profil. Vi får väl se hur det blir med det. Som jag ser det så är det obegripligt att man som politiskt parti avhänder sig den bästa informationskanal man har tillgänglig - en egen tidningskoncern. Det enda sätt jag kan få det att gå ihop på är om ledningen anser att deras intressen redan tillgodoses av etablerade media, och om deras politiska profil inte skiljer sig mer från övriga liberala partiers så kan man verkligen undra vad partiet har för existensberättigande.

Partiet som äter sina barn

Den stora nyheten i mitt lilla parti den senaste veckan har varit uteslutningsärendet som har öppnats mot Jimmy Windeskog. Det är inte alls konstigt eller någon överraskning att det kommer. Som jag sade redan i samband med partiledarvalet så var uteslutningar att vänta i framtiden och mycket riktigt - huvuden fortsätter att rulla.

Jimmy har alltså skrivit ett blogginlägg där han menar att det är olämpligt att som partiföreträdare i SD själv ha adoptivbarn. Jag håller med Jimmy om att utländska adoptioner knappast är av godo för någon i längden och det tror jag att det är många i partiet som håller med om. Vi har ju trots allt beslutat om att de särskilda bidragen till adoptioner skall tas bort när vi får tillfälle att påverka saken.

Måhända är det alltså olämpligt, men Wiklander var ju vad jag kan förstå inte ens medlem och SD inte ens bildat när adoptionen ägde rum. Jag tänker inte kritisera valet av Wiklander ur den synvinkeln. Däremot tycker jag att man kan kritisera såväl Wiklander som resten av partiledningen för att de nu har valt att öppna uteslutningsärende mot Jimmy. Som ledande företrädare för partiet så får man allt leva med att medlemmarna har synpunkter på hur man agerar och vad man tar sig för - även privat. Börjar man utesluta medlemmar för att de kommer med synpunkter som känns obehagliga så har partidemokratin fått sig ytterligare en kyss och taket i SD har sänkts än mer.

En moské brinner

När jag kommer hem efter helgens resor får jag höra av partikamrater att en moské har brunnit i Malmö. Efter lite sökningar på nätet får jag fram att det inte rör sig om någon omfattande brand - brandkåren var snabbt på plats och branden kunde släckas utan större skador.

Polisen anser att dådet självklart är organiserat och i någon mening måste det väl vara det. Den som kastar in brandbomber i byggnader agerar sällan på stundens ingivelse. Det är väl kanske mindre troligt att det är organiserat i betydelsen att någon organisation i en bunkerliknande källare någonstans har suttit och tänkt ut en kampanj av brandbombsdåd. Då är det nog troligare att det rör sig om en liten grupp nära vänner som bestämt sig för att slå till, oklart i vilket syfte. Som malmöpolisen själv säger så är det inte uteslutet med vare sig islamister eller högerextremister (sic).

Ingen vill ha en situation där brandbomber blir en del av vardagen. Ändå förutspår jag att vi kommer att få se mer av det här. Det är inbyggt i hela det mångkulturella projektet att konflikter mellan olika folkgrupper eller religiösa grupper kommer att uppstå. Bygger man in konflikter i samhället så ökar risken för den här typen av händelser drastiskt.

Krigsmaktens korrekthet

*suck*

Här vaknar man på morgonen och besämmer sig för att ta en snabbtitt på morgonnyheterna innan avresa mot fjärran nejder, och vad ser man?

Det politiska korrekta etablissemanget slår till igen. I en opinionsundersökning redovisad i DN slås det fast att många försvarsanställda är negativt inställda till invandring. Ja, "intoleransen" är faktiskt på ungefär samma nivå som i befolkningen i stort. "Vi måste ha en betydligt högre ambition. (...) (V)i har ett demokratiskt uppdrag (...) där mänskliga rättigheter är en viktig del," säger brigadgeneral Axelsson.

Jaså, men hör här: MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER ÄR INTE SAMMA SAK SOM MASSINVANDRING!

Brigadgeneral Axelsson är en idiot (ni får ursäkta språket, men jag blir genuint förbannad av det här.). När jag låg i lumpen så fanns det ett talesätt som ofta upprepades för den som agerade idiotiskt. Jag tycker att brigadgeneralen bör ta det till sig:

"Gör om, gör rätt."

Rösträkning

Det är spännande med valvaka, som alltid. Det verkar som om vi har gått framåt nästan överallt.

I skrivande stund ligger vi på 1,4% i riket och 1,5% i Uppsala stift.

Stiftsfullmäktigevalen har knappt börjat räknas än.

Tyska valet

Det verkar som om CDU inte kommer att kunna bilda borgerlig regering ändå. de blir största parti, men får inte tillräckligt många mandat - ens med stödpartier - för att kunna bilda regering. Frågan är hur det blir, om det blir minoritetsregering eller om det blir en koalition mellan sossar och kristdemokrater är svårt att veta.

För nationalisten är det heller inte lätt att veta hur det har gått. DVU och NPD har samarbetat inför det här valet och "övriga partier" ligger på 3,9% i den undersökning jag har sett. NPD låter meddela att förhandstipsen från rösträknarna ligger på 1,5% för deras del. NPD är förstås ett parti som det är tveksamt att samarbeta med, mer om detta senare.

Lunch

Okej, vid lunch ligger valsedlarna kvar. Hittills mindre än 4% valdeltagande i mitt område. Det ser bra ut.

Valdag

*pust* Äntligen är vi framme vid vägs ände för valkampanjen inför kyrkovalet. Mellan tummen och pekfingret delade vi ut 22 000 valfoldrar i Upplands städer och byar och under gårdagen rundade vi av med en sextimmarsutdelning i Svartbäcken - utan matpaus...

Nu på morgonen har jag hunnit springa iväg och kolla att våra valsedlar fanns utlagda ordentligt (det var de, men jag lade dit några fler bara utifall att).

Det är dags att luta sig tillbaka och vänta på att resultaten börjar strömma in. Under dagen blir det nog en eller två kommentarer till, kan man tänka.

Man ska ju inte glömma att det också är val i Tyskland idag. Det kan nog bli en kommentar eller två om den saken med.

Upplopp!

Jaha, nu börjas det. I Assyriens huvudstad Södertälje så har ett ungdomsgäng (något hundratal man starkt) förstärkt med boende i den invandrartäta stadsdelen Ronne anfallit polisen för att frita en ung man som gripits för olaga hot. Det hela urartade såpass att inte ens etablerade media helt kan blanda bort korten om det inträffade:

Aftonbladets Peter Wennman kommenterar

Hela tillställningen rundades av med att någon sköt automateld mot polisstationen i Södertälje. Underbart med mångkultur, är det inte? Det sorgliga är att vi nationalister började varna för sådana här händelser för tiotals år sedan, men då ruskade man bara på huvudet. Nå, gör er redo att ruska på huvudet igen. Här kommer en ny förutsägelse:

Det kommer att bli ännu värre.

Kyrkovalskampanj

Jahapp, tillbaka igen efter en lång, lat månad. Kyrkovalskampanjen rullar på ute i riket - eller så säger man mig i alla fall. Här i Uppland träffades vi igår för en helkväll full av stoj och glam (dvs. vi satt och bladade in valsedlar i valtidningen).

Jag är själv inte medlem i Svenska Kyrkan, men jag hjälper till i valkampanjen ändå, lojal aktivist som man är. Det är viktigt att en organisation som Svenska Kyrkan har en vettig ledning, om inte för dess egen skull så för det inflytande som kyrkan har på resten av samhället.

Tillbaka igen

Det har varit en klar brist på uppdateringar under juli, till stor del beroende på semester och ett treveckors datorhaveri här hemma. Nu är ny hårdvara inköpt, så förhoppningsvis kan kommentarerna komma lite oftare nu.

I afton hann jag med att beskåda en dokumentär ("Why we fight") angående bakgrunden till Förenta Staternas invasion av Irak. Det var deprimerande, men kanske inte så nytt eller förvånande. Det är klart att jänkarna har ett intresse av att hålla sig kvar i Irak och ha kontroll över en för världen så viktig region.

Det jag ser som det mest intressanta med konfliktens utgång är huruvida man för det första kan klara av att hålla kvar sina allierade i Irak och för det andra bygga upp ett allmänt stöd i Irak för bekämpningen av gerillan. Båda är väl tveksamma. Det här är ju rena självklarheter och sådant som gerillan också begriper, vilket är varför de nu satsat på en attack mot jänkarnas viktigaste allierade - Storbritannien. Dessutom satsar gerillan hårt på att slå mot nyrekryteringen till den irakiska regimens militär och polis, givetvis i förhoppningen om att befolkningen skall börja anse att samarbete med jänkarna betyder döden.

En insiktsfull kommentator till händelserna i Irak och diverse krig i allmänhet är Gary Brecher (War Nerd). Besök honom gärna.

Attack mot SDU under Almedalsveckan

Nu i natt får jag veta att SDU:are blivit anfallna av vänsterextremister under Almedalsveckan. Det finns en hel del att säga om detta (t.ex. vilket absurt samhällsklimat vi har), men det viktigaste som jag vill klämma ur mig inatt är att jag inte är förvånad.

Jag kände till att SDU:arna skulle åka till Almedalen och i vart fall grunderna i hur de hade tänkt lägga upp det. Jag har själv varit i Almedalen under det där arrangemanget - det är inte någon dans på rosor. Jag och några andra av oss diskuterade saken i förväg och var oroliga för att en attack skulle vara lätt att genomföra, givet förutsättningarna. Tyvärr fick vi rätt. Jag hoppas att ingen av de inblandade blivit allvarligt skadad.

Den viktiga läxan: Sverigedemokraterna har inte samma politiska förutsättningar som andra partier. Tror man det så händer sånt här.

Otroliga insikter!

I Uppsala så har den gamla tidningsdraken UNT fått konkurrens av en gratistidning vid namn "Uppsalatidningen". På förstasidan i senaste numret (23/2005) kan man läsa om en ny undersökning som visar att barn löper större risk att drabbas av kriminalitet och utanförskap om de bor i någon av stadsdelarna Gränby, Gottsunda eller Stenhagen. För alla som inte bor i Uppsala så kan jag upplysa om att detta är tre synnerligen invandrartäta stadsdelar. Det är Uppsala kommun som tagit fram rapporten och för en nationalist så ser ju det här ganska lovande ut. Första steget mot att lösa ett problem är ju att beskriva det, visst? Visserligen kan man ju tycka att det är ganska uppenbart att Uppsala har problem med gäng från de mindre trevliga stadsdelarna, men som första steg är det ju bra. Eller?

Citat ur tidningen:
"En allvarlig form av kriminalitet har brett ut sig bland ungdomar(vilka ungdomar då, kan man undra) i Uppsala, bl.a. i form av anlagda bilbränder och skottlossningar riktade mot myndigheter och samhällsinstitutioner." Jo tack, vi vet.

I en intervju med en kommunal företrädare sägs det att närapå en miljard kronor ur kommunens kassa går till insatser för "barn med särskilda behov", underförstått då till stor del barn från dessa områden. Det sägs också att kommunen vare sig vet hur pengarna används eller om de får de effekter som det är tänkt. Vad används de då till? Tja, ett inslag i verksamheten förefaller vara de lokala planer som skall "motverka kränkande behandling, som rasism (...)".

Visst låter det fantastiskt? Kriminaliteten breder ut sig i stan, ungdomsgäng skjuter mot polisen och kommunen löser det med att pumpa hundratals miljoner kronor in i program som ingen riktigt kan redogöra för, förutom att de nog bland annat ska bekämpa rasism.

Jaha, vad tänker kommunen göra nu då, förutom att försöka ta reda på vad pengarna egentligen går till? Jag lämnar åter ordet till Lars Nelander på kommunen:
"...mer resurser måste avsättas för socialt förebyggande insatser i de mest utsatta områdena i Uppsala."

Jag översätter till vanlig svenska: "Vi ska ge mer pengar till Gottsunda, Gränby och Stenhagen".

Fast det är klart, vi tjänar ju på invandringen. Eller hur.

Våldet trappas upp... eller?

Det har varit en händelserik vecka för Sverigedemokraterna. Det är väl knappast någon bland oss som följer den nationalistiska rörelsen som har undgått att höra talas om attacken mot deltagarna i SD:s nationaldagsdemonstration i Växjö häromdagen. Det här är faktiskt bland de mest allvarliga händelser som jag har hört talas om under min tid i partiet och avgjort den mest beslutsamma attacken på flera år. I allmänhet så brukar AFA tycka bättre om att ge sig på mer uppenbara mål såsom NSF, om inte annat så för att dessa oftare är lättare att se på gatan (uniformering, ni vet).

Man kan inte känna annat än avsky för den typ av människor som ägnar sig åt sådant här. Alldeles bortsett från att det rör sig om politiska motståndare så är detta personer som inte klarar av att hantera det faktum att man i en demokrati försöker förändra samhället med argument, inte med våld. När detta väl har sagts så kan man tyvärr också konstatera att sådant här händer, har hänt och kommer att hända igen. AFA kommer inte att försvinna utan snarare bli mer organiserade. Jag ställer mig tveksam till att regimen på allvar skulle ta tag i problemen med attacker mot oss. Det enda vi kan göra är att försöka ha ett såpass väl utvecklat säkerhetstänkande att sådant här kan undvikas så långt möjligt. Det har vi tydligen inte haft den här gången. Enligt uppgift till undertecknad så släpptes informationen om var den anfallna övernattningsplatsen låg ut till vilt främmande människor och med den nivån på säkerheten så är det inte konstigt att en flock lokala AFA-iter lyckades få så här god utdelning på en kvälls verksamhet.

Ibland funderar jag på om jag skall ta med mig min sexårige son på partiträffar. När jag ser sånt här blir jag inte mer motiverad att göra så. Om inte ens jag har lust till det, hur ska då vanligt folk våga?

Angående Folkets Marsch

I morgon är det alltså Sveriges nationaldag, vilket undertecknad tänker fira på lämpligt sätt. Det är jag ju inte ensam om, förstås. Redan för flera månader sedan började det ryktas om att någon form av nationalistisk demonstration skulle äga rum i rikets huvudstad och för några veckor sedan kom en hemsida för projektet upp. Folkets marsch anordnas av i princip samtliga nationalsocialistiska grupper i Sverige plus ett antal grupper som åtminstone undertecknad skulle kalla rasrevolutionära. De mest prominenta kan sägas vara Nationalsocialistisk Front, Svenska Motståndsrörelsen och Blood & Honour. Redan här blir det i vart fall uppenbart för mig att Sverigedemokraterna helt enkelt inte kan ansluta sig till ett sådant här evenemang, alldeles oavsett hur välorganiserat det är och hur vällovligt syftet än kan vara. När man läser på hemsidan så kan man se att "Det vi alla är överens om är att ett folk har rätt till ett eget land, ett eget språk, sin egen kultur, sin historia och framtid", och det är ju vackert tänkt. Det kan även undertecknad instämma i. Problemet är ju att den som är engagerad i ett demokratiskt nationalistiskt parti inte kan ställa sig bredvid representanter från den nationalsocialistiska rörelsens mest radikala organisationer och tro att man har någon trovärdighet som politiker kvar efter det. Man kan ju tycka att det är trist att debattklimatet är sådant, men icke desto mindre.

Jag kan personligen hysa en viss förståelse för den unge naive nationalist som väljer att gå med i den där marschen. Det är lätt att glömma bort vilka det egentligen är man går bredvid i marschen när syftet är gott. Själv tänker jag dock fira på annat sätt och hoppas att alla svenskar i morgon kan förenas i nationell samhörighet och fira vårt land med glädje, stolthet och värdighet.

Frankrike säger nej!

Sent i natt kommer alltså beskedet - fransoserna säger nej till EU-konstitutionen. Det finns bara en sak att säga:

HURRA!

Resa till Österland

Förra veckan var jag till Finland å yrkets vägnar - till Helsingfors, närmare bestämt. Jag har haft tillfälle att besöka denna stad i vår gamla östra rikshalva vid rätt många tillfällen under årens lopp och det är alltid trevligt - en trevnad som dock är spetsad med en smula vemod.

Visserligen är Helsingfors en ren och fin stad (bara en sån sak som att det inte ens finns klotter på en offentlig toalett är ju häpnadsväckande), visserligen är innerstaden full av gamla fina byggnader, visserligen är staden inte alls lika... berikad... som de flesta svenska städer. Men. Just i detta ligger det vemodiga. Jag får alltid känslan av att finska städer ser ut ungefär som de svenska gjorde för en 30 år sen eller så. Jag tänker alltid "Så det är allt detta vi har förlorat?"

Heder åt finnarna!

Krögare, lesbianer och diskriminering

Jag får alldeles för många tidningar. Jag tycker visserligen om att läsa, men numer är det rätt sällan som jag (givet arbete och SD-verksamhet) har tid att sitta ned och läsa alla tidskrifter jag får hem ordentligt. Oftast blir det bara en snabb bläddring innan allt åker i pappersinsamlingen, men ibland händer det dock att något fångar mitt intresse.

Världen idag är en kristen tidning som skickar gratisex till mig då och då. I nr 49/2005 kan man läsa på förstasidan om en krögare som blivit dömd till att betala 250 000 kronor i skadestånd till ett lesbiskt par som han avvisat från sin restaurang eftersom de hånglade inne på krogen - allt enligt en ny lag som förbjuder diskriminering. Det här är vansinne. Det må vara att lesbiska kvinnor har lust att hångla även de, men jag tycker inte att det skall vara självklart att de ska få göra det överallt där de känner för det. Framför allt så anser jag att en krögare skall ha rätt att bestämma vem som skall släppas in och vem som inte skall släppas in på sitt eget etablissemang. Såvitt jag vet så finns det i Kungliga Huvudstaden rätt gott om homohak - varför inte uppsöka ett sådant?

Tyvärr har ju SD också antagit en skrivning om förbud mot diskriminering, så det dröjer kanske inte länge innan hånglande lesbianer invaderar också våra riksårsmöten - vem vet?

Jimmie Åkesson i Korseld

Vår nyvalde partiledare Jimmie Åkesson gjorde sitt första framträdande i rollen som partiledare på SVT 24 ikväll. Det första jag ska säga är att han överlag gjorde ett gott intryck, klart bättre än vad våra representanter normalt brukar göra. Inget han sade förvånar mig heller i någon högre grad. Jag är dock kritisk mot ett par saker:

För det första så instämmer jag förstås helt och hållet i att Jimmie skall ta avstånd ifrån all mer eller mindre märklig skivförsäljningsverksamhet som partiet och ungdomsförbundet tidigare har varit involverad i. Gudarna ska veta att det där inte var något av vackrare avsnitten i vår historia. Däremot så blir jag mer än lite oroad när han börjar tala om hur det är dags att "bygga vidare på den kamp mot extremism" som vi redan har genomfört i partiet. Jag tycker nämligen att partiet har blivit alldeles för svagt när det gäller att stå upp för medlemmar som blir uthängda i media. Så länge vi inte backar upp våra medlemmar när det blåser snålt i media så kommer vi aldrig att kunna framstå som ett trovärdigt alternativ för svenska nationalister, för att inte tala om vilket svek det är mot de medlemmar som har arbetat hårt för partiet i ur och skur, år ut och år in. Det är väl ändå ingen som tror att media kommer att vara våra vänner?

För det andra så tycker jag att han var lite svag när han gick in på vårt motstånd mot moskéer. Det är inte svårt att angripa islam som religion - allt man behöver göra att påvisa de antidemokratiska tendenser som finns i religionen och vad islamismen har åstadkommit i olika delar av världen. Eftersom Jimmie hade en halvtimme på sig så var det här också ett av de få tillfällen när det hade kunnat fungera med ett längre resonemang om den saken.

För det tredje - men det här är jag inte säker på att någon annan hade gjort bättre - så kunde han ha haft med sig ett papper med egna faktauppgifter. När han nu blev konfronterad med felaktiga fakta så lyckades han dock ändå prata sig ur det på ett mycket skickligt sätt.

Överlag så är jag alltså nöjd med Jimmies mediala förmåga, men lite oroad inför vad jag uppfattar som hans ideologiska svikt.

Sverigedemokraternas riksårsmöte 2005

I går kom jag hem från RÅ 2005 efter att ha fått sitta mötesordförande under två dagars hårda strider. Jag åkte ur riksstyrelsen i år, vilket jag väl personligen kan leva med. Tyvärr så vann inte de kandidater jag helst hade sett placerade i riksstyrelsen, men när det nu blev som det blev så får jag väl leva med valet och hoppas att årets riksledning kan göra ett bra arbete.

Vad värre är så röstades en del riktigt korkade motioner igenom. Jag reserverade mig mot två av dem:

Den första var en motion som krävde att vi skulle skriva in i principprogrammet att vi stöder FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och att vi är starkt mot diskriminering. Det är förstås extremt svårt att rösta mot en sådan motion utan att framstå i dålig dager och jag är övertygad om att de som stödde motionen kommer att framställa mig som en skum typ också, men det kan inte hjälpas. Det är faktiskt inte det att jag skulle vara förespråkare för diktatur och tortyr som gjorde att jag röstade nej och reserverade mig. Jag anser att vi som nationalistiskt parti inte bör binda oss så hårt till vad en internationell organisation säger - när har väl FN visat sig stödja kampen för ett svenskt Sverige? FN är ett internationellt skämt och dessutom fruktar jag att det ställningstagande partiet nu har gjort kommer att användas både externt och internt för att förskjuta partiets program ännu mer. Min reservation var självklar, och jag var inte ensam: Jan Millds kommentar.

Den andra motionen syftade till att ta bort omnämnandet av etnicitet ur det befolkningspolitiska handlingsprogrammet. Även där var motiveringen dålig: media ger en dålig bild av oss. Nå, vi existerar inte för medias skull utan för det svenska folkets skull. För mig är det helt naturligt att begreppet etnicitet hör hemma i de politiska dokument som publiceras av ett nationalistiskt parti. I begreppet etnicitet ingår såväl språk som religion, kultur och ursprung (se denna hemsida). Jag tycker att det är fegt att ta bort det ur programmet. Min reservation är lika självklar där.

Kapitel IV: Ett nytt hopp

Jaha, så har man startat sin egen blogg då...

Jag har länge tänkt ta tag i skapandet av en egen hemsida, och ett första steg får bli denna enkla blogg. Tills vidare får detta duga som ett sätt för mig att dela med mig av mina tankar och funderingar kring politiken och omvärlden. Ett nytt hopp.