Kulturmurvel håller tummarna för döden

Jag vill understryka en sak: jag är inte känslig. Jag är ganska cyniskt lagd och vare sig förvånas eller förfäras när den öppna fiendskapen och avskyn dyker upp i debatten. På sätt och vis tycker jag att det är uppfriskande när det kryper fram vad folk egentligen anser, eftersom det gör konfliktlinjerna klara och visa världen som den är. Allra roligast är det förstås när diverse PK-fjollor hemfaller till sådant språkbruk, eftersom de i allmänhet brukar hålla sig för fina för sådant.

Idag har jag hittat just ett sådant exempel. Kulturmurveln Bo Lundin håller en lång utläggning om hur Bröderna Lejonhjärta egentligen ska tolkas som brödernas sista gemensamma feberdröm sekunden innan det eviga mörkret inträder och sätter sedan ihop det med SD:

Har Sverigedemokraterna skådat samma ljus som Skorpan är således slutet nära för dem, vilket låter alldeles utomordentligt.

Det är svårt att se det som något annat än att han håller tummarna för kollektiv massdöd snarast. En smula överraskande, men det är som sagt uppfriskande med ärlighet.

Dödsstraffet - del 3: Reaktionen

Jag har i två tidigare delar berört min motion om dödsstraff och mina argument i frågan. Nu till frågan om hur dessa teoretiska resonemang mötte verkligheten.

För det första ska jag vara uppriktig med vad jag själv trodde före landsdagarna: motionen hade inte en chans. Partiledningen hade tydligt signalerat att de inte gillade motionen och att de rekommenderade att den skulle avslås. Jag ville dock ändå lägga den bl.a. eftersom jag tror på den och vet att det finns en hel del medlemmar och aktiva som instämmer i sak. Jag ville alltså testa hur röstsiffrorna skulle bli när frågan lades fram på stämman.

Det blev ju nu alltså 120 nej-röster och 3 ja-röster och röstsiffrorna i sig hade jag väl inte haft något emot om det inte vore för ledningens agerande. Det stod nämligen helt klart under eftermiddagen att PL drog åt tumskruvarna och skärpte debattonen. Vad man var ute efter var enligt min uppfattning att skrämma de anhängare som ändå fanns till att avstå från att rösta eller rösta mot sin övertygelse. Det är svårt att i ord beskriva hur det var i mötessalen under den senare delen av debatten. Jag uppfattade stämningen som mycket tryckt, och i stort sett hela PL var upp i talarstolen för att med darr på stämman tala om "den fruktansvärda motionen", "det här är inte sverigedemokratiska värderingar" och "rött kort" för mig personligen. Det sista har i vart fall jag svårt att tolka som annat än en antydan om uteslutning. Ordval och tonfall påminde ärligt talat mer om hur etablerade partier brukar behandla oss i kommunfullmäktige än om hur det bör vara när vi själva för diskussioner. Resultatet blev också därefter: flera av de ombud som på förhand hade sagt att de skulle rösta ja vågade inte göra det när det kom till kritan. Några kvittade t.o.m. ut sig och åkte hem tidigt för att slippa dilemmat.

Jag vill understryka en gång till att jag inte har några problem med att förlora en omröstning efter en hederlig debatt där folk röstar efter sitt hjärtas mening. Jag kan stå ut med att förlora en omröstning där folk röstar mot sin övertygelse av politisk-taktiska skäl (t.ex. att dödsstraffet inte är en valvinnare). Men att förlora en omröstning för att de som tänkt rösta ja blir skrämda att rösta nej, det gillar jag inte.

Varför blev det så här då? Som sagt, motionen hade ju förmodligen röstats ner iallafall, om än kanske med lite mindre marginal (själv hade jag gissat på något i stil med 115-15 om det hade rått rent spel)? Jo, det har att göra med hur landsdagarna fungerar jämfört med de gamla riksårsmötena. Vi bjuder numera in media till mötena och PL använder mötena som ett sätt att göra politiska utspel. Ingen ska tro annat än att de tal som hölls under landsdagarna var ägnade att kasta ut beten till media att skriva artiklar om. Det var exempelvis därför ett av talen var fullkomligt gödslat med referenser till Astrid Lindgren: oundvikligen skulle någon reporter bli förbannad och skriva ett par artiklar om det.

Före dödsstraffsmotionen hade tydligen SVT flaggat för att de skulle lägga ett visst fokus på debatten om dödsstraff, eftersom det enligt uppgift var den enskilt längsta debatten under helgen. Det var en mardröm för PL, eftersom de verkligen inte ville ha mediafokus på den frågan utan på sina egna planerade utspel. Därför måste man göra allt för att framställa motionen som "stollemotion" som minsann inga riktiga sverigedemokrater håller med om. Alltså framförde flera PS-talare hur önskvärt det var att bara jag själv borde rösta för och det var därför det begärdes votering med rösträkning trots att det var fullständigt uppenbart vilken sida som hade vunnit. PL gick helt enkelt in för att krossa motionen.

Jag tycker att det hela är lite sorgligt, även om jag inte direkt är förvånad. Det är såhär det tyvärr ser ut i politiska partier idag, även om jag hade hoppats att vi skulle stå över sådant.

En ärlig tidningsutgivare

Ägaren av Göteborgs-Posten Peter Hjörne är ärlig när det gäller hur media ska behandla SD:

SLUGT OCH SKICKLIGT har Åkesson nyttjat de goda avsikterna. Nu är det dags att lämna de yviga gesterna och tävlandet i avståndstagande och ge Åkesson och hans parti rätt proportioner. SD sitter inte riksdagen och rätt hanterade kommer de heller inte att göra det. Och väljs SD in i riksdagen kommer partiet inte att få något inflytande, för det har sedan länge stått klart att inget annat riksdagsparti ämnar samarbeta med SD, vad än Aftonbladets ledarsida försöker att leda i bevis. Och skall man debattera med Sverigedemokraterna skall man gör det i de frågor som de är sämst på – det som har med ett anständigt samhälle att göra!

Hjörne låtsas inte ens spela rollen av den kritiskt granskande journalisten - ni vet den där s.k. "vitala delen av demokratin" som alla murvlar faller tillbaka på när man kritiserar dem. Nej, här är maktspråket naket: det handlar om att motarbeta SD. För politiker gäller dock andra order: tala absolut inte om invandring med SD!

En uppriktig kulturdebattör

Reaktionerna på Åkessons debattartikel har varit så groteska att man blir uppriktigt förvånad när någon representant för etablerad media faktiskt uttrycker sig balanserat. Idag skriver Lena Andersson i DN just om hysteriska reaktioner och hur flera av Åkessons synpunkter faktiskt är sakligt grundade och att man inte behöver gilla Åkesson eller Sd för att instämma i det.

Ser man på. det finns fortfarande en och annan någorlunda vettig människa därute.

Dödsstraffet - del 2: Argumenten

Inför årsmötet visade utskottets och partistyrelsens yttrande att det fanns två huvudargument mot dödsstraffet: för det första att det inte fungerade och istället leder till en brutalisering av samhället och för det andra att det ledde till att oskyldiga skulle kunna dömas. Min argumentation på landsdagarna kom att gå ut på ett försvar mot just dessa två argument.

Det första argumentet anser jag är felaktigt. Det har i Förenta Staterna gjorts en hel del undersökningar på hur dödsstraffet påverkar brottsligheten och dessa har kommit till lite olika slutsatser beroende på hur man utformar undersökningen. Förra sommaren gjordes en sammanställning och analys över de senaste 35 årens forskning på området och resultatet blev att det finns en avskräckande effekt, även om det är svårt att avgöra exakt hur stor den är. Det kan dessutom vara värt att påpeka att SD i alla andra sammanhang är inne på linjen att hårdare straff är avskräckande, och jag kan inte se varför något annat skulle gälla här.

Det andra argumentet är besvärligare, och under landsdagarna var det också på detta som fokus kom att läggas. Hur ska man hantera risken att en oskyldig döms till dödsstraff? Jag ska vara ärlig: den risken finns. Den är så gott som omöjlig att eliminera helt. Om den risken nu finns, är då inte dödsstraffet helt avfört från diskussion?

Jag menar att svaret är nej. Låt oss vara uppriktiga: varje dag accepterar vi verksamheter som löper risk att döda oskyldiga eller rent av helt säkert gör det. Några exempel:

• Polisen har rätt att använda våld i sin verksamhet under vissa förutsättningar. Det är i princip ofrånkomligt att detta ibland kommer att leda till att oskyldiga dör (se t.ex. fallet Osmo Vallo). Ändå hävdar ytterst få att polisen skall avskaffas.
• Vi har tidigare under många år använt oss av allmän värnplikt för att försvara Sverige. Under träningen av en årsklass värnpliktiga är det så gott som ofrånkomligt att några av dessa kommer att skadas eller t.o.m. dö. Det är ju trots allt en verksamhet som involverar skarpladdade vapen, tunga fordon och ganska ofta mycket trötta och frusna män som hanterar dessa. Trots detta var systemet med allmän värnplikt mycket stabilt och få såg det faktum att oskyldiga dog i verksamheten som ett argument i sig för att avskaffa värnplikten.
• Varje år dör ca 3-400 människor i biltrafiken. Vi vet det, det sker varje år och har varit i stort sett omöjligt att ändra på. Ändå accepterar vi att bilkörning är tillåtet. Jag med.

Min poäng med ovanstående är att vi mer eller mindre omedvetet gör en avvägning mellan risken att oskyldiga drabbas och den samhällsnytta de ovanstående företeelserna medför. Jag anser att på ett moraliskt plan är det ingen skillnad mellan de här exemplen och fallet dödsstraff. Man bör alltså väga nytta mot risk även här.

Det finns amerikanska forskare som har hävdat att statistiskt sett kan avskräckningseffekten av dödsstraff uttryckas som att varje avrättning avskräcker 18 potentiella mord från att äga rum. Det finns alltså en samhällsnytta. Jag anser att det svenska rättsväsendet är så pass rättssäkert att risken för att en oskyldig kan drabbas är såpass liten att nyttan väger över. Dödsstraffet räddar fler oskyldiga liv än vad det tar och är alltså acceptabelt.

Dödsstraffet - del 1: Motionen

Det har ju diskuterats en del i media och i diverse fora om min dödsstraffsmotion. Jag tänkte att det kunde vara dags att ta upp ämnet här på bloggen också. Jag börjar med att publicera själva motionen, för att sedan gå vidare lite med argumenten och reaktionerna.

Motion 2: Motion om dödsstraffet
Motionär:
Joakim Larsson (ombud Uppsala län)

Motionstext:
I Sverige avskaffades dödsstraffet i krigstid 1973. Redan 1921 avskaffades det i fredstid och ingen har avrättats i Sverige sedan rånmördaren Alfred Ander år 1910. Motiveringen från motståndarnas sida har varit att dödsstraffet är ineffektivt och att det finns en risk för att döma oskyldiga. Vi i Sverigedemokraterna har tidigare haft återinförande av dödsstraffet på programmet, även om vi har tagit bort den skrivningen sedan några år tillbaka. Nu har det visat sig att det fortfarande finns relativt många inom partiet som anser att dödsstraffet är önskvärt - och jag är en av dem. I detta är vi heller inte ensamma. Faktum är att ca 30-40% av befolkningen i olika undersökningar har sagt sig sig vilja ha dödsstraff för vissa brott. Dödsstraffet är ett kontroversiellt instrument som ändå har fördelar. I motsats till vad exempelvis Amnesty International brukar hävda så finns det viss forskning som pekar på att dödsstraffet faktiskt kan ha en effekt på brottsnivåerna (och det tar ju garanterat bort risken för återfall i det fall det döms ut). Somliga studier under 2000-talet har hävdat att varje utdömt dödsstraff rentav kan rädda flera liv tack vare denna effekt.

Vidare måste vi komma ihåg vad det är vi talar om här – straff för fruktansvärda brott. Alltför ofta fokuserar svensk kriminalpolitik på gärningsmannens väl och ve och grova brottslingar behandlas som om de vore olydiga småpojkar som bara behöver en kram och några vänliga ord för att bli väluppfostrade samhällsmedborgare. Detta synsätt är naivt. Det finns brott som är så grova att ingen förlåtelse kan finnas för dem. Det finns brottslingar och galningar som är bortom alla försök till rehabilitering. Ett par exempel:

I oktober 2008 dömdes Anders Eklund i det uppmärksammade Englafallet för våldtäkt och mord på en tioårig flicka som han av en ren slump hade mött på en landsväg i Dalarna. Samtidigt dömdes han för ett tidigare fall av våldtäkt och mord år 2000. Tror någon att Eklund någonsin kommer att vara något annat än vad han är – ett livsfarligt monster?

1979 dömdes Stig Bergling till livstids fängelse för grovt spioneri för Sovjetunionens räkning.
Under ett flertal år hade han mot betalning sålt försvarshemligheter som han stulit under sin tid inom underrättelsetjänsten. En av de saker som såldes var hela planen för samtliga befästningar i de svenska försvarssystemen – information som skulle innebära skillnaden mellan liv och död för tusentals svenska soldater och potentiellt vara avgörande för utgången av krig. Efter sin rymning från fängelset återkom Bergling till Sverige och lever idag ett stillsamt liv som pensionär på ett ålderdomshem i Kista. Tror någon att en sådan typ av ”bestraffning” avskräcker någon annan från att sälja ut Sverige?

Det är min bestämda uppfattning av dödsstraff bör finnas som en möjlighet för särskilt grova
brott.

Jag yrkar därför
att landsdagarna ställer sig bakom den inställning till dödsstraff som anförs i motionen
att det kriminalpolitiska utskottet med utgångspunkt från motionen ges i uppdrag att återkomma med en programskrivning i frågan till landsdagarna.

Yttrande från kriminalpolitiska utskottet:
Utskottet ”Krafttag mot brottsligheten” har under det fortlöpande arbetet avfärdat dödsstraffet
som en möjlig bestraffningsmetod. Argumenten är som följer:
Oåterkallelig åtgärd, om det visar sig att den dömde har blivit dömd på falska grunder finns det ingen återvändo. Det finns dagsaktuella fall runt om i världen och det skulle förmodligen finnas liknande fall även i Sverige.
Bidrar till ett hårdare samhälle med en hårdare människosyn.
Sverige skulle avlägsna sig från den nordeuropeiska, västeuropeiska, synen på dödsstraff.
Det finns andra sätt att minska förekomsten av allvarliga våldsbrott, t.ex. genom att minska
alkoholmissbruket i samhället. Enligt kriminologer minskar inte dödstraffet frekvensen av mord och våldsbrott, eftersom dessa brott vanligen begås i affekt.

Utskottet föreslår därför:
att landsdagarna avslår motionen i dess helhet.

Partistyrelses förslag till Landsdagarna:
Partistyrelsen instämmer i utskottets yttrande.
Partistyrelsen föreslår landsdagarna besluta
att avslå motionen.

Debatt i Radio Uppland

Med anledning av bl.a. Åkessons artikel så blev jag inbjuden till en debatt i Radio Uppland med en företrädare för Diskrimineringsbyrån. Jag var mycket nervös under debatten, men när jag lyssnar på det i efterhand så tycker jag faktiskt att det blev rätt bra (debatten börjar ca 15 minuter in).

Åkessons artikel

Jösses vilket liv det blev!

Åkessons debattartikel i Aftonbladet verkar ha gett hela etablissemanget kollektiv hjärnblödning. AB verkar visst ha tappat koncepterna fullkomligt och lanserar idag kritik mot Åkessons artikel som "bevis" för att han har fel. Nåväl, Aftonbladet, ingenting blir sant eller falskt bara för att ni vill det. Pressekretariatet har källor på Åkessons påståenden och det ska bli intressant att se om någon media nappar på det.

Själv tycker jag att det är glädjande att Åkesson talar klarspråk om partiets politik. Vår kritik mot islam bottnar i mer än att det är fult med moskéer som det ibland framställs i media. Visst är kritiken just nu massiv, men det är de positiva reaktionerna också. Jag har inte varit med om att såhär många har ringt på vårt lokala nummer på länge. Jag tippar att vi tjänar på det här.

Expo och jag

Idag körde Expo en liten artikel om undertecknad och dödsstraffsmotionen jag har lagt. De skriver på slutet att jag har avstått att kommentera artikeln. Helt riktigt. Dalsbro ringde mig och ville ha en kommentar. Jag avböjde av ett mycket enkelt skäl:

Jag ger inga intervjuer till Expo. Aldrig.

Pontus Mattson ringde i samma ärende för några dagar sedan, jag tackade ja och jag föreställer mig att det kanske blir ett inslag så småningom.

Ny blogg

Jag har då och då tittat in på bloggen Nonicoclasos och läst den med intresse. Det har endast blivit då och då eftersom alltför ingående läsning av bloggen är smärtsamt för själen, men icke desto mindre väcker den fascinerande tankar. Därför hamnar den nu bland mina länkar här till höger.

Nonicoclasos

Tor Paulsson igen

Än en gång får jag det bevisat för mig: Tor Paulsson hade rätt. SD är inget för mjukostar.