07 maj 2010

Kenneth Sandberg är lurig

Kenneth Sandbergs avhopp till eget lokalt parti följs upp av att han skänker bort partistödet till lokala föreningar. Jag kan inte låta bli att fnissa lite. Det är lurigt av Sandberg. Han (liksom jag) var starkt emot att 40% av partistödet skulle föras uppåt i organisationen. Det hade antagligen varit synnerligen juridiskt tveksamt att föra över SD-avdelningens pengar till det nya lokalpartiet, men att skänka bort pengarna till lokala föreningar innan man lägger ner avdelningen är nog faktiskt tekniskt korrekt - varje fall om de tog ett styrelsebeslut på det.

06 maj 2010

Sverigedemokraterna och "sociala medier"

På sistone har det dykt upp en nätdebatt om Sverigedemokraternas skicklighet på sociala medier. Det började med att SvD publicerade en artikel om SD-sympatisörers och SD-bloggares aktivitet på nätet. Resten av det IT-aktiva politiksverige blev givetvis gröna av avund och snart därefter publicerades ett stort antal webbpostningar och debattartiklar med den huvudsakliga innebörden att så är det inte alls, SD är i själva verket värdelösa. Huvudargumentet verkade bestå i att "Det är fel att bedöma Sverigedemokraternas prestation i sociala medier enbart utifrån deras egna kriterier på det här sättet. Då bryr man sig ju inte om vad sociala medier används till, att bygga relationer, övertyga och föra en politisk diskussion."

Jag förstår resonemanget. Jag har sedan någon tid tillbaka använt twitter själv (även om jag länge var skeptisk) och en sak som man snabbt märkte var att twitter på många sätt har blivit de etablerade tyckarnas främsta nätverksverktyg. Politiker och journalister småpratar med varandra och bollar halvprivata kompiskommentarer med nyhetstips och länkar till varandras bloggar och tidningsartiklar. Politiken och journalistiken blandas och ofta är man tvungen att googla lite innan man kan räkna ut om det som skrevs kom från en journalist eller politiker.

I den meningen har Brit Stakston, Greenhill Relations och andra kritiker helt rätt: vi är dåliga på sociala medier. Vi kan aldrig vara en del av den världen. Den åsiktshegemoni som finns i den delen av "bloggosfären", eller vad man nu vill kalla den här virtuella världen är helt enkelt ingenting som vi är, eller ens vill, vara en del av. Därför upplevs det av murvlar och politiker som att vi trollar när vi eller våra sympatisörer dyker upp med kommentarer. Ta t.ex. följande twitterkonversation mellan Lars Truedson (journalist på Sveriges Radios "Medierna") och Hampus Brynolf (f.d. AFA, f.d. murvel på Fokus, numera sossarnas ansvarige för sociala medier) :

HB: Om "dominera sociala medier" betyder att trolla mest, då är definitivt SD vinnarna.
HB: Irriterar mig på den utbredda föreställningen om att sd är duktiga på soc medier.
LT: Intressant - förklara!
HB: klassiska saker, som övriga bedöms utifrån: de megafonerar, är inte i dialog, deltar inte i debatten...
HB: men tycker också att svds kvantifiering av soc medier-kompetens har sina brister...
LT: . Men nog är de överallt? Tror du det har effekt som gynnar dem?
HB: Ja, jag tror det...
HB: Men det påverkar också att vi ständigt pratar om hur duktiga de är på sm ;)

Alltså: kritiken går ut på att det inte blir någon debatt och att vi bara säger vad vi själva tycker. Men hur ska man kunna debattera med samma sorts människor som är just desamma som i alla år har tystat debatten om invandringen eller rentav varit de politiker som drivit igenom dessa politiska beslut? Vi talar helt enkelt förbi varandra och kommer alltid att göra det. Dessutom - såna som Brynolf inser antagligen att ju mer man talar om ett parti, ju mer man säger att partiet är bra på något, desto mer sant blir det. Alltså är det självklart att han som sossehjon vill att det ska pratas så lite om SD i positiva ordalag som det bara går.

Därför tycker jag att man kan ta ganska lätt på diskussioner av det här slaget. Den etablerade politiska klassen känner sig hotad, det är hela saken.

03 maj 2010

Angående den tyska sidan

Magnus Bråth, nån sorts IT-expert, har kommenterat debaclet kring Den Tyska Sidan. Jag säger såhär:

Jovisst, partiet har säkert gjort misstag i sideskonstruktionen.

Däremot är det faktiskt inte partiet som såg till att den förra sidan kraschade. Det är saboterande hackare.

Det är inte partiet som har startat den tyska sidan. Det är en SEO-sabotör ute efter att jävlas.

Det är inte slutligen inte partiet som har sett till att sprida länkningen till den tyska sidan. Det är politiska fiender och massmedia.

Innan motgnället börjar - nej, jag har inget emot att politiska fiender försöker säga emot våra argument. Sånt får man stå ut med. Däremot stör det mig att man uttryckligen startar en sida som den tyska i akt och mening att hindra oss att synas. Det hade jag kunnat leva med, eftersom taget för sig själv hade det haft ungefär samma effekt som en finnig AFAit som river ner en av våra affischer. Värre blir det när hela mediaetablissemanget hakar på med länkningar till sidan. Då får det karaktären av sanktionerat sabotage.

Tung internationell kritik: Svenska val inte rättvisa

Tung internationell kritik: Svenska val inte rättvisa

Det är fascinerande egentligen. Jag har ofta tänkt att svenska val måste vara konstruerade för att hålla nya partier borta, och nu kommer bekräftelsen från seriösa forskare. Inte nog med det - kritiken tigs ihjäl av de stora tidningsdrakarna.

Systemet med valsedlar behöver verkligen ses över. Jag misstänker att det från början har handlat om att man ska kunna rösta på precis vem man vill. Man tar en lapp, skriver vem man röstar på och lägger den i krukan - jo, det verkar ju naturligt. Så funkar det ju trots allt fortfarande i slutna omröstningar i föreningsval. I praktiken så har det idag ställts upp så många regler kring hur valsedeln får se ut att det inte fungerar så längre. Det enda rimliga vore att ha en gemensam valsedel för alla partier som ställer upp.

01 maj 2010

Fokus om monarkin

I Fokus återfinns en artikel om monarkin där man hänger sig åt insinuanta spekulationer om kungahusets nätverkande. Det här är ett typexempel på mer subtil opinionsjournalistik - antagligen är sakuppgifterna i artikeln i huvudsak korrekta, men framställda på ett sådant sätt att kungahuset och monarkin framställs i suspekt dager. För egentligen, vad är det konstiga med att partiledarna inbjuds till överläggningar med den blivande statschefen eller att kungahuset upprätthåller goda kontakter med tunga aktörer i det svenska näringslivet? Egentligen skulle det vara märkligare om det inte gjordes.

30 april 2010

Vandaljakt

Det har väl antagligen inte undgått någon att de där sabotörerna på den där tyska sidan har arbetat hårt för att få bort Sverigedemokraterna från internet de senaste veckorna. Diverse hånflinande IT-människor, som kanske och kanske inte kan heta Lindqvist i efternamn, har understött detta genom flitigt länkande till Tyskland. Hackningen av partiets hemsida, som gissningsvis utfördes av någon närstående den tyska sidan, hjälpte förstås inte heller.

Den här lilla posten komemr till för att återställa tingens ordning. Ju fler som länkar till SD desto fortare går det, sägs det.

26 april 2010

Bokslutsnazisten

Ikväll var det bokslutsdebatt i kommunfullmäktige. Mot slutet av mötet stod jag och hängde längst bak i rummet (efter fyra timmar blir man rätt trött på att sitta) när miljöpartisten Rickard Malmström kom fram. Följande konversation utspelar sig:

RM: Det är verkligen bra att du visar dina färger.
Jag: Jaha?
RM: Ja, ditt parti försöker ju vara seriöst men du kör ju på ärlighet du. Du hör nog hemma hos nassarna du.
Jag: ...
Jag: Tja, jag vet faktiskt inte vad jag ska svara på det.


Jag blev faktiskt lite ställd. Situationen var så grotesk att jag inte visste var jag skulle börja. Kunde han verkligen på allvar mena att jag avlade ett nazistiskt inlägg i talarstolen? Här är mitt inlägg i bokslutsdebatten. Döm själva hur nazistiskt det var.



Jag förmodar att jag nu är bokslutsnazist också.

16 april 2010

Dagen V som i valsedel

För den normalintresserade väljaren är datumet 15 april antagligen inget speciellt. Ytterligare en dag i kalendern utan särskild mening. För politiker under ett valår är däremot dagen viktig - det är sista dagen för att beställa sina valsedlar om man vill ha dem levererade 45 dagar innan valdagen. I SD har vi dessutom bokat upp oss med valutskick och annat som gör att vi måste in med valsedlarna nu. Därför har vi jobbat hårt med att få allt färdigt och skicka ut listorna i tid. Ett trivialt arbete kan tyckas, men för ett litet parti där många medlemmar är oroliga för konsekvenserna av offentligheten så kan det vara en utmaning att få fram kandidater.

Nu har det dock blivit rätt bra till slut. Distrikt Uppland har listor i alla de åtta kommunerna i länet och en välfylld lista till landstinget. Lokaltidningarna har varit på oss som illrar efter listorna och ett par artiklar om saken har redan kommit ut på nätet.

För egen del flyttar jag hem till byn och ställer upp på tredje plats i Tierps kommun och på fjärde i landstingsvalet.

12 april 2010

När man startar från noll

Den tragiska händelsen med den 78-åriga damen som mördades av en utlänning i Landskrona har varit på allas läppar de senaste veckorna. Nationaldemokraterna har vaknat till och höll igår ett torgmöte med anledning av detta. Artiklarna är knappast smickrande för ND och de fick knappast något stöd av Landskronabor på torget - men ändå är det här antagligen en vinst för dem. ND befinner sig i ungefär samma sits som vi gjorde i mitten på 90-talet: total mediaskugga om vi inte gjorde något spektakulärt. Även om de blev utbuade av motdemonstrationer så får de gratis uppmärksamhet och antagligen några nya medlemmar på detta. De startar helt enkelt från en sådan låg opinionsnivå att de antagligen inte kan förlora på något sånt här.

08 april 2010

Ute på vägarna

Det är tyst här för tillfället. Det beror på att jag spenderar kvällarna med att åka runt på möten med nya kandidater i olika delar av länet. Idag har jag varit i en by utanför Bålsta. Det ser bra ut, det är klart att det blir en kommunlista i Håbo.

Mer om detta när listorna släpps nästa vecka.

01 april 2010

Diskussion med Erica Lundström

Jag snubblade över en ilsken ung motståndare igår och bestämde mig för att svara på hennes frågor. det enklaste är nog om jag dedikerar en bloggpost till hela den diskussionen istället för att sprida ut den över flera poster.

Hennes initiala frågor:

Vad jag skulle vilja få höra från en Sverigedemokrat är framförallt; Vad fan är en svensk egentligen? Vem har rätt att bestämma vem som är svensk, vad som är svenskt och vem som har rätt att vistas i Sverige? Vad äter en Sverigedemokrat som de anser är tillräckligt svenskt och var går gränsen, potatisen importerades ju till Sverige på 1700-talet -har den funnits i Sverige tillräckligt länge för att anses assimilerad i förhållande till den svenska kulturen?


Mina inledande svar:

1. En person som tillhör den etniska gruppen "svenskar".
2. Alla som är svenskar kollektivt.
3. Se ovan.
4. Det bestämmer vi alla via staten. Såvitt jag vet har inget land fri invandring.
5. Det varierar nog. Själv gillar jag husmanskost eftersom jag till stor del föddes upp på det.
6. Ja, svenskhet kan inte reduceras till frågan om potatis eller ej.

Hennes senaste kommentar:

1. En person som tillhör den etniska gruppen "svenskar".
Det är knappast ett svar på frågan, en tydligare definition tack!

2. Alla som är svenskar kollektivt.
Vilket kollektiv är det du menar?

4. Det bestämmer vi alla via staten. Såvitt jag vet har inget land fri invandring.
Vad är det för svar? Du som Sverigedemokrat borde ju verkligen kunna definiera "svenskheten" som ni talar så vitt och brett om tydligare än så. Särskilt med tanke på att hela erat partiprogram är uppbyggt på "nationell identitet" -så föreskriver ni(du?) staten det. Det ter sig som ytterligare ett sätt att slippa svara på frågan.

5. Det varierar nog. Själv gillar jag husmanskost eftersom jag till stor del föddes upp på det.
Okej trevligt, hoppas du trivs med den kosten och att den i allra högsta grad bekräftar din nationella identitet!

6. Ja, svenskhet kan inte reduceras till frågan om potatis eller ej.
Naturligtvis inte, använde den främst som en metafor om huruvida man kan dra en gräns tidsmässigt när det gäller integration. Om man säger såhär då; Hur länge måste en person/släkt finnas i Sverige för att anses vara svensk?

Stoppa HBT-bilprovningen!

Idag har SD-Uppsalas tillförordnade ordförande Joakim Nilsson fått in ett uttalande i UNT som kommentar till att Uppsala nu blir först i Sverige med en HBT-certifierad bilprovning.

- Vi värnar folkhemmets traditionella värderingar där mannen och kvinnan har sina naturliga roller. Hbt-certifiering främjar den oroande uppluckring av könsidentiteten som pågår i samhället, säger Joakim Nilsson, ordförande för SD i Uppsala, som även är kritisk till att skattemedel bekostar Bilprovningens hbt-avdelning.


Utmärkt insats av Nilsson, som tveklöst har en lysande politisk karriär framför sig.

26 mars 2010

Intervju i P1

Jag var nere på rikskansliet häromdagen och blev intervjuad av Pontus Mattson. Visserligen bara en kort del av ett längre reportage, men ändå.

Lågt i Synovate

Dagens nyhet: SD tappar i Synovate och får 3,6%. Flera nyhetsmedier rapporterar om detta med illa dold skadeglädje. Man kan ju hävda att man inte ska fästa alltför stor vikt vid en enskild undersökning (och det ska man inte heller), men ändå så kan man ju se av genomsnittet av mätningarna att vi har tappat lite sen i höstas. Vad beror det här på då? Jag tippar att det mycket väl kan vara så att det faktum att vi inte har stått i strålkastarljuset på samma sätt som under debatten om islamartikeln har bidragit till att vi inte är på samma nivå. För oss blir lärdomen att det gäller att hålla pressen mot de etablerade uppe: ett alltför utslätat SD är ointressant för både väljare och medier.

Det kan också vara värt att komma ihåg att SD förlorar på de rent telefonbaserade undersökningarna (som t.ex. Synovate) på grund av Bradleyeffekten och det faktum att yngre väljare (där vi är starka) mer sällan har fast telefon.

23 mars 2010

CUF:are i Uppsala för legalisering av incest

Häromdagen så träffade jag Stefan Lundkvist, den unge distriktsordförande i CUF som bestämde sig för att hoppa av bl.a. tack vare förbundets starka liberalisering. Jag har ju också en bakgrund i CUF och vi hade en intressant diskussion vid middagen om förbundets utveckling.

Bland annat därför började jag se mig omkring lite bland de CUF-märkta bloggare jag känner till - dels av nostalgi, dels för att se hur andan är i CUF nuförtiden.

Så hoppar jag till. Vänta nu, visst säger väl den här ledande CUF:aren att incest borde legaliseras? Dessutom är hon (Hanna Wagenius) kandidat till riksdagen också. Jestanes. Tur att jag lämnade förbundet medan tid var.

21 mars 2010

Överlämning av ordförandeklubban

Igår höll Sverigedemokraterna i Uppland distriktsårsmöte. Det var en trevlig tillställning med fler deltagare än vi har haft nån gång förut under distriktets historia. Det var också mötet när jag lämnade över ordförandeklubban till Pavel Gamov, som tveklöst kommer att sköta jobbet med den effektivitet och entusiasm som jag själv har haft allt svårare att uppamma de senaste åren. Det känns skönt att kunna slappna av i förvissningen om att ansvaret för verksamheten vilar i goda händer.

Vi värvade också cirka tio nya kandidater till kommunalvalen runt om länet. Den här gången är målsättningen att vi ska ställa upp i alla kommuner i länet.

Vi rundade av med en middag för aktivisterna och en kväll i bowlinghallen. Roger Hedlund vann, vilket han redan har hunnit twittra om, den gamle skrytmånsen. :-)

17 mars 2010

Betyg på åsikter

Ser på TV i afton att Aniaragymnasiet i Göteborg har en policy om att inte släppa in Sverigedemokraterna eller Nationaldemokraterna på skolan. Den delen är ju självklart fel, och så fort vi överklagar så lär vi få komma in.

Mer fascinerande är att deras samhällskunskapslärare säger rent ut att han betygssätter åsikter. "Enligt min tolkning står det så i läroplanen", säger han. Den elev som ger uttryck för "rasistiska åsikter" (och med tanke på vad samme lärare säger om SD så är det ju inte svårt att gissa att han räknar SD-stöd dit) skall ha underkänt i samhällskunskap.

Som lärare är jag beklämd. På sätt och vis är det ju bra att han säger det rent ut, eftersom det öppnar för möjligheten för den elev som drabbas av detta att överklaga betygen. Det är nästan värre med de lärare som har en icke uttalad policy om detta.

Demokrati och yttrandefrihet, någon?

UPPDATERING
Det finns fler såna lärare.

15 mars 2010

Förslaget till riksdagskandidater

Ah, äntligen!

Nu i natt har till slut valberedningens förslag till kandidatlista till valet släppts, och som den valnörd man är så har jag givetvis suttit och väntat tills det lades ut på internsidorna.

VB väljer att bara föreslå 50 namn och i övrigt uppdra åt VU att fylla på listan om man så finner lämpligt. Ganska rimligt egentligen, det är ju inte särdeles troligt att namnen från 51 och nedåt kommer att ha någon reell chans att se riksdagen annat än från avbytarbänken.

Till min förvåning märker jag att jag faktiskt är någorlunda glad åt förslaget. Vilka som skulle hamna på topp 20 har varit ganska klart i flera år, så jag kan ju inte hävda att jag är överraskad. Naturligtvis har jag väl en del synpunkter - vissa namn som VB valt att inte ta med, hade jag gärna sett på listan och omvänt så finns det nog en handfull av de här namnen som jag nog helst hade petat helt om jag hade fått bestämma. Nu hör det väl till sakens natur att sådana här listor blir kompromisser, så jag räknade väl egentligen aldrig med att få helt och hållet som jag ville.

Några snabba kommentarer:

Om jag ska börja med hemmaplan, så hamnar Uppsalas Pavel Gamov på 28:e plats, precis tillräckligt högt upp för att ha en sportslig chans på riksdagsplats om vi gör ett riktigt bra val. Pavel, som väljs till min efterträdare som distriktsordförande nästa helg, har imponerat djupt på mig under de gångna två åren och skulle bli en värdig representant för SD Upplands bästa traditioner i riksdagen.

Det glädjer mig också att såväl Micke Jansson som David Lång har placerats på valbar plats (5:e respektive 20:e). Båda har ju en lång historia av arbete för partiet på olika nivåer och är personer vars omdöme och politiska kompass jag verkligen litar på.

Lite längre ner hittar jag också Robert Stenqvist, Jimmie Stranne, Arnold Boström och Daniel Spiik som också är bra personer, även om de nog ligger för långt ned för att kunna nå riksdagsplats.

Om jag ska rikta någon kritik mot riksdagslistan i det här läget så blir det nog att det är ont om högprofilerade kvinnliga kandidater. Det var i princip självklart att Margareta Sandstedt, Anna Hagwall och Carina Herrstedt skulle hamna högt upp och att kometen Julia Kronlid låg bra till visste jag, men i övrigt är det tyvärr rätt tunnsått med kvinnor. Det är kanske ett problem som vi får leva med, givet att könsfördelningen i partiet är som den är.

Till sist: Jag hade gärna sett exempelvis Patrik Ehn eller Anders Westergren på listan också. Nu hamnade de istället på listan av "övriga nominerade", så kanske finns det en marginell chans att VU väljer någon av dem för de resterande platserna senare.

Nåja, det blir intressant att se reaktionerna på listan de kommande dagarna.

12 mars 2010

Ny bok - "De omänskliga"

Tidskriften Fokus publicerar ett kapitel av Torbjörn Nilssons nya bok "De omänskliga":

Spionen från Folkpartiet

Det är fascinerande att man känner igen sig i beskrivningen av partiorganisationen trots att jag aldrig har varit i närheten av LUF eller SSU. Partier är sig lika överallt. Det är också kul med lite skadeglädje över Johan Ingerös och Fredrik Malms fulspel.