Utskicket klart!

De senaste veckorna har vi i SD-Uppland slavat med att packa valsedlar till det storutskick som går ut till Sveriges folk inom kort. Nu är det äntligen klart! Visserligen har det varit trevligt att sitta med partikamrater och arbeta för en god sak, men jag tror nog att samtliga började bli lite trötta på partikuverten. Nu ser jag med spänning fram emot reaktionerna på utskicket.

Debatten Malm-Åkerlund

Nu är det inte långt kvar till valet. SD har omnämnts en hel del och nu har vi t.o.m. fått vara med i mediadebatter, hör och häpna. Jonas Åkerlund och Fredrik Malm debatterade i radion häromveckan. Mina reflektioner:

Först och främst: Åkerlund gjorde bra ifrån sig, givet förutsättningarna. Åkerlund är skicklig på att komma med slagfärdiga formuleringar, det har jag allt märkt under de partistyrelsemöten och årsmöten jag sett honom i aktion. Det är också överlag så att det inte är överdrivet viktigt att vinna en radiodebatt av den här typen, halva segern är att vi alls får ställa upp. Åkerlund får därför Väl Godkänt av magister Larsson.

Problemet med debatten är att Malm kan oss ganska bra och att han är en ful fisk som vet vad som slår. Han behöver inte diskutera invandringspolitik för att skada oss (han vet mycket väl att han är på vår hemmaplan om han försöker det). Nej, han använder snabbt det tyngsta vapnet i motståndarnas arsenal, det som alltid har varit svårast att försvara sig emot: personangrepp. Han börjar räkna upp "suspekta" SD:are och försöker därigenom få oss alla att framstå som skumma typer. Och skumma typer kan ju inte ha några goda argument, eller hur?

Det spelar ingen roll att de exempel han drar upp är värdelösa: Erik Hellsborn kan läsa vilken bok han vill och behöver inte hålla med om innehållet i allt han läser, Daniel Olsson i Skåne har varit med i NSF för fem år sen (nyckelorden är "har varit". Den som tar avstånd från sitt förflutna är välkommen som jag ser det) och han rundar av med att gå in på våra kandidaters kronofogdeskulder i Gävleborg (får man inte vara politiskt aktiv om man är fattig?).

Inget av ovanstående sakskäl spelar någon roll, eftersom det inte finns tid i en radiodebatt att gå in på varje enskilt fall. Det vet Malm. Han behöver bara spruta ur sig domar hit och dit för att ta poäng, och så mycket bättre om SD-motståndaren tar betet och går på defensiven. Det bestående minnet av debatten kommer att bli "SD-are är kriminella".

Därför gör Åkerlund helt rätt som inte ens försöker. Det enda man kan göra är att vifta bort anklagelserna och gå in på sakfrågor - invandringspolitiken, EU, kriminaliteten, ekonomin osv.

SD och ND

Flera kommentarer har berört förhållandet mellan SD och ND, så jag ska kanske redogöra för min syn på Det Andra Partiet.

Jag satt i partistyrelsen tillsammans med de personer som senare skulle bilda ND. Jag anser att jag känner dessa hyggligt väl. Jag var också med om att rösta ut dem ur PS och strax efter utesluta dem och deras närmaste medarbetare. Enligt min uppfattning var orsaken till att det sprack en blandning av personliga motsättningar, maktspel (främst från Tors sida) och en skild syn på politisk taktik. Notera: taktik, inte strategi. Ett parti baserat på de metoder som Tor förespråkade hade aldrig kommit någon vart. Var Tor själv stod ideologiskt är oklart och verkade i hög grad bero på vem han talade med för tillfället, men jag tror jag törs säga att flera av de som uteslöts var rejäla konspirationsteoretiker.

Från början så var det dock inte någon större ideologisk skillnad mellan SD och ND. ND: arna försökte ta över så mycket de kunde av SD: s organisation och jag var faktiskt lite orolig för att de skulle klara av att få med sig majoriteten av partiet ett tag. Så blev det nu inte. Istället blev ND ett bekvämt sätt för oss att göra oss av med den där svansen av hel- och halvdårar som alltid har funnits i rörelsen. Nota bene: alla som gick över till ND var inte dårar, men det var bekvämt att hänvisa de kända telefondårar som ringde partikansliet till Det Andra Partiets kansli. Vi skrattade en hel del åt det.

Numer så har ju utvecklingen gått vidare. När det stod klart att de flesta skulle stanna kvar i SD så stod ND inför ett problem – var skulle de rekrytera? Om det finns två identiska partier så väljer folk förstås det större och mer framgångsrika, dvs. SD. Alltså är det rationella valet att värva in sådana som inte får eller inte vill vara med i SD, t.ex. personer som är ideologiskt alltför radikala för SD: s linje eller har blivit uteslutna. När den processen nu har pågått i några år så märks det att ND blivit ett mer radikalt nationellt alternativ än vad SD är.

Det här är faktiskt inte bara bra för SD. Många ungdomar attraheras av en mer radikal och kompromisslös linje och där har SDU misslyckats med att framstå som alternativ i tillräckligt hög grad. Många ungdomar som kunde ha gått med i SDU har istället valt ND eller NDU.

Dessutom så är det nog fortfarande så att vi konkurrerar om delvis samma väljare. För den genomsnittlige mannen på gatan så är det nog inte alldeles lätt att avgöra vad skillnaden egentligen är och jag kan gott tänka mig att denna skillnad också är svår att se för många medlemmar och aktivister på båda sidor av partigränsen.

Avslutningsvis: är ND nazister, som de så ofta anklagas för? Nej, det tror jag inte. Jag tror att de är ideologiskt radikala nationalister med en oklar gränsdragning och att de inte ser något problem med att gå i samma demonstrationståg som nationalsocialister, exempelvis i Salemmarschen. Det är tyvärr oundvikligt att detta färgar av sig på ND.

Ungt Val

Låt gå, jag får väl också lov att kommentera Ungt Val.

Alla som haft den minsta mediakontakt de senaste dagarna har förstås hört om SD:s framgångar i Ungt Val. Det är förstås riktigt kul och ännu roligare är det såklart att vi har fått så mycket uppmärksamhet i media. Jag själv blev t.ex. intervjuad i Radio Uppland. Trevligt, trevligt.

Vad ska man då säga om det här resultatet? Det är ju en klar framgång sen förra versionen av Ungt Val, men det kan vara värt att tänka på att det här är det resultat vi får bland unga internetanvändare som bryr sig tillräckligt mycket om politik för att rösta. De som har röstat utgör inte ett tvärsnitt. Det är långtifrån säkert att vi skulle få samma resultat i ett faktiskt val. Å andra sidan så är det ju inte alls illa att vi i sådana fall har tredubblat vårt stöd i denna grupp på fyra år.

En del motståndare har ju anklagat oss för att fuska och skapa falska användarkonton. Bah, humbug! Såvitt jag vet har någon sådan kampanj inte existerat. Ledningen för Ungt Val har varit ganska noggrann med att sortera bort dubbelröster efter vad det verkar. Även om någon enstaka har lyckats rösta mer än en gång så har det knappast haft mer än marginell betydelse för resultatet. Det är dessutom inget som säger att inte de andra ungdomsförbunden har gjort likadant.

Det har också gjorts en TEMO-undersökning som visar på att vi borde ha ett stöd på ca 2,5% bland förstagångsväjarna. Nå, min erfarenhet är att vårt stöd alltid underskattas i opinionsundersökningarna. Så länge som man riskerar sitt arbete och sin hälsa när man går ut öppet med att man är SD:are så kommer folk att vara tveksamma till att tala om för en främmande människa var någonstans de egna sympatierna egentligen ligger.

Vad jag anser att man kan lära av detta är att det har skett en åsiktsförskjutning. Vi betraktas som ett betydligt mer trovärdigt alternativ bland unga idag jämfört med valet 2002. Kanske är det inte exakt en tredubbling det rör sig om, men avgjort en förbättring. Det blir ett spännande val.

Avslutningsvis: Jag noterar att våra kusiner i ND skrapade ihop hela 2,1% på riksnivå. Det är faktiskt mer än vad jag trodde. Det är nog inte läge att helt räkna ut ND riktigt än.

Något om debattkommentarer

Nu droppar det in ganska många kommentarer från olika håll och jag kanske bör nämna hur jag bedömer dem.

Det är OK att framföra åsikter om mig, mina åsikter eller att säga emot någon annan kommentator.

Det är inte OK att posta personliga detaljer om elever eller lärare på skolan. Inte heller är det OK med direkta förolämpningar.

Jag ska ta en titt på de kommentarer som redan har kommit in och se vad jag kan behöva radera.

Ohöljt skryt

OK, idag har jag fler träffar på Bloggtoppen än Jimmie Åkesson. Plats 26 bland politikbloggarna för tillfället. Inte illa för en marginaliserad minoritet. :-)

En mensjevik i TV

Titta där ja, nu sändes ju inslaget med mig i. Om man bortser från att det svider i fåfängan att inse hur plufsig man har blivit så tycker jag att det var ett helt godkänt inslag. Den viktigaste delen i intervjun kom med - den del där jag påpekar att jag (liksom alla lärare) strävar efter att vara objektiv.

Det här tar emot lite, men jag måste också tacka Lodenius för hennes stöd. Det hade varit enkelt för henne att anslå en demagogisk ton och dra upp några av partiets mer spektakulära pinsamheter (och gudarna ska veta att det finns en del att ta av där), men hon valde den hedersamma vägen och stod upp för åsiktsfriheten. Lodenius förefaller att vara en hedervärd fiende, i vart fall för tillfället.

Några av mina elever intervjuades också. Lyckligtvis så förefaller det som om ingen på allvar tycker att jag har varit partisk i klassrummet, utan kritiken inriktar sig mest på att min person överhuvudtaget tillåts existera i deras närhet. Nå, sådan kritik kan jag stå ut med.

Facklan

Nu i dagarna talas det i mitt lilla parti om ett byte av partisymbol. Det sägs att SD-facklan är för radikal och extremistisk och att vi bör bli som alla andra partier och skaffa en blomma istället. På förslag är en blåsippa.

Blåsippan är vacker, det ska erkännas. I vanlig ordning handlar det dock inte enbart om en symbol (som förstås kan vara nog så viktig). För mig representerar facklan frihet för Sverige och svenskarna och att SD just är ett alternativ som inte är detsamma som något av de gamla förstelnade partierna. Om jag hade velat vara aktiv i ett parti som var likadant som riksdagspartierna så hade jag lika gärna kunnat stanna i Centern.

Symbolbytet ser jag som en del i partiledningens strategi att "medialisera" partet - dvs i klartext att kasta bort allt som är det minsta kontroversiellt, byta symboler, utesluta medlemmar och kväva opposition. Sådant uppskattas inte av mensjeviken, och alltså tänker jag behålla facklan. Jag föreställer mig att den lär synas en del här på bloggen.

Rapport så småningom?

Tack vare signaturen Germania blev jag nu ikväll tipsad om att Anna-Lena Lodenius också blivit intervjuad i frågan o m vi sverigedemokrater är lämpliga som lärare. Det sägs inte uttryckligen att det är mitt fall det gäller, men det verkar troligt. Det kanske blir ett längre reportage?

Intervjuad av SVT

Nu rör det på sig!

Jag har inte skrivit just nånting om det tidigare, men jag har alltså arbetat som gymnasielärare i samhällskunskap (bl.a.) den här terminen. Nu har elever och lärare på min skola fått nys om mitt politiska engagemang och snacket har gått. Idag kom en reporter från Rapport till skolan och intervjuade mig, rektor och - sannolikt - några elever. Enligt uppgift till mig så kommer inslaget att sändas under helgen.

Egentligen tycker jag att hela saken är lite fånig. Det är liksom inte så att jag är den förste läraren i världshistorien som har haft ett politiskt engagemang privat, men bara för att man är SD:are så förutsätts det att man inte är professionell.

Nå, det ska bli kul att se inslaget och vilken vinkel reportern lägger på det. Jag får uppdatera efteråt.

Gärna majtal, men först en rejäl kravall

Visst är det härligt att få ta ut sin ilska över kapitalismens kontroll över produktionsmedlen?

Det tycker i vart fall Reclaim the City, som höll någon sorts manifestation i centrala Stockholm idag. Det är en smula oklart vad deras budskap gick ut på, men de verkar inte tycka om skyltfönster iallafall.

Enligt polisen så har det inte varit möjligt att upprätta någon god dialog med extremvänstern i år. Nä, det kan jag just tro. Det beror på att extremvänstern ser poliskåren som mer eller mindre fascistiska lakejer. Ingen idé att tala med fascistlakejer, visst?

Nå, vilka är det nu som är hotet mot demokratin? Är det inte dags för en artikelserie - drypande av moralisk rättfärdighet, förstås - i de stora kvällsdrakarna? Ni vet, en uthängning av de 66 mest våldsbenägna vänsterextremisterna i Sverige? "De hotar demokratin", det blir väl en bra rubrik?

Jodå, mycket troligt.

"Votering är begärd och skall verkställas"

Så var då riksårsmötet slut. Jag satt mötesordförande igen, och det var faktiskt ganska roligt. Det var också kul, riktigt kul, att återse flera gamla bekanta, som Marcus Frisk från Gävle och MK från Skåne. Särskilt med MK fick jag och Zackarias tillfälle att ta en lång diskussion om strategi, vilket var mycket intressant och stimulerande.

Mest nöjd tror jag att jag är med att jag lyckades få valberedningen och några andra förslagsställare att jämka sig till ett gemensamt förslag till riksvalsedel. Ytterligare en oändlig rösträkning vid personvalsvotering hade varit svår att stå ut med.

Mest missnöjd tror jag att jag är med att RÅ idiotförklarade distrikten genom att underkänna deras förmåga att ta fram valkretslistor. Oerhört irriterande. Nu kommer alltså 18 namn att bli desamma på alla rikets listor. Det ska vara distrikten som tar fram listorna. Medlemmarna lokalt borde få avgöra vem som ska kandidera i valkretsen.

AFA lös i stort sett med sin frånvaro. Ett ombud från Bohuslän hamnade i bråk på lördagsnatten och fick en rejäl blåklocka, men några allvarligare skador verkar inte ha uppstått.

Det är farligt att bada

Många har säkert hört talas om våldtäkten på Husbybadet.

Hursomhelst: enligt obekräftade uppgifter idag så är den häktade alltså en utlänning med oklart ursprung.

Är någon förvånad?

Själv är sitter jag här med influensa för närvarande och har inte riktigt ork att uppbåda den allra starkaste indignationen, men ändå. Ibland blir man ju kallad för fördomsfull och jag förnekar inte att jag, när jag hörde nyheten, omedelbart vände mig till en bekant och lite ironiskt frågade i vilket land den här våldtäktsmannen kunde tänkas ha sitt ursprung. Nu visar det alltså att mitt antagande förefaller vara riktigt. Är man fördomsfull om man får rätt?
- - - - - - - - - -
Uppdatering 18.30:

Stockholms Tingsrätt har stängt för dagen och Västerortspolisens stationsbefäl vill vare sig bekräfta eller dementera utan uppmanar mig att ringa utredaren på kontorstid. Jag lär få anledning att återkomma i frågan.

Infomöte i Uppsala

Igår hade vi ett litet infomöte för nya intresserade i Uppsala med närområde. Vi bjöd på fika och undertecknad fick tillfälle att lägga ut texten kring SD:s politik i olika frågor samtidigt som vi som är aktiva fick presentera oss lite. Det verkade vara rätt lyckat. Minst en ny medlem och en ny kandidat till kommunfullmäktige anmälde sig.

Jag får lov att säga att det här nog faktiskt var ett av de mest välorganiserade infomötena vi har hållit här i stan någonsin.

Efteråt hann vi med en snabb samling av ombuden till RÅ för att tala lite om situationen på riks och hur vi ska ställa oss i de frågor som kommer upp i år.

Möten, möten, möten

*pust*

Äntligen är man hemma igen efter en intensiv period av vad vi i SD kallar "mötesbögeri". :-)

Söndag 19 februari var det distriktsårsmöte för SD Uppland. Undertecknad fick nöjet att dels bli distriktsordförande för ännu ett år och dels bli förstanamn på den lokala riksdagslistan. Tack, tack!

Tisdag 21 februari blev jag värvad som mötesordförande på SD Stockholms distriktsårsmöte. Stockholmsdistriktet är ju mycket större än mitt hemdistrikt, så mötet var riktigt välbesökt. Ordföranden i distriktet (Johan Rinderheim) valdes om och olika upplägg inför valet diskuterades. Eventuellt blir det en länslista till riksdagsvalet också där, frågan överläts till distriktsstyrelsen.

Slutligen visade det sig att jag lyckades komma loss till ett besök på riksorganisationens valkonferens i Skåne. Det var ett intressant möte där man fick möjlighet att träffa flera gamla kämpar och strategifrågor kunde benas ut. I bästa fall kan även undertecknad få en intressant roll att spela i jakten på valresurser, mer om detta senare. Vi fick också en inblick i hur Dansk Folkeparti har lagt upp sin organisation, vilket verkligen var en väckarklocka.

Allt som allt en slitsam men givande period. Idag är det skönt att vara hemma och ta det lite lugnt, men några saker ska ändå fixas, såsom kontakter med tjänstemän inför länets val osv osv. Ingen rast, ingen ro!

Partiledardebatten

Den här aftonen har jag spenderat med några andra SD:are för att beskåda hur de etablerade partierna debatterar mot varandra på bästa sändningstid i reklam-TV.

Det är på många sätt ett sömnpiller att hänga med i debatter av det här slaget, men då och då blixtrade det faktiskt till. Det var intressant att se hur GP föll undan inför borgarnas påpekanden att ansvaret för skolans misslyckande till stor del skall placeras på hans axlar och lika roligt att se hur både Reinfeldt och GP aktade sig för att göra alltför välvilliga yttranden till förmån för fri invandring. De vet nog att en del av deras väljare inte är särdeles invandringsvänliga. Mer förutsägbart var väl att alla tävlade om att gulla med invandrarna, alla ville vara den som var mest emot diskriminering, alla anklagade varandra för att bära ansvaret för integrationens misslyckande. Ingen vill sitta med Svarte Petter, förstås.

Det är också intressant att se hur skickliga främst Reinfeldt och Persson är rent retoriskt. Vi har trots allt en bit kvar innan vi har debattörer i deras viktklass. Vi är på väg, men vi är inte där än. Jag kom ändå på mig själv med att flera gånger önska att en Åkesson eller Jansson hade fått sitta där för att klämma till med lite fräscha aspekter på invandringsfrågorna. Kanske i en senare debatt, vem vet?

Det allra bästa var nog trots allt att bli påmind om vilka det är som är den verkliga fienden. Det är knappast någon hemlighet att debatterna och motsättningarna inom partiet stundtals antar krigsproportioner, men trots allt är det de etablerade vi kämpar mot, inte varandra.

Jag skulle önska att fler partikamrater tänkte så.

Jimmie Åkesson i radion

Efter att ha brottats med lite tekniska problem fick jag till sist höra den debatt mellan Jimmie Åkesson och Laila Freivalds som ägde rum för några dagar sedan.

Några reflexioner: för det första är det värt mycket att vi för kanske första gången någonsin får tillfälle att gå upp i debatt mot en minister. Jag har varit med i partiet sedan 1994 och jag kan på rak arm inte påminna mig att vi någonsin har fått debattera mot någon regeringsmedlem tidigare.

För det andra så slår det mig också som uppenbart att Freivalds inte har någon erfarenhet att debattera mot någon av oss eller mot någon från den riktiga världen, efter vad det verkar. Hon stakar sig, gör (i vart fall för en gammal debatträv) uppenbara misstag (som att själv tala om muslimska extremister) och det är också uppenbart att hon avskyr SD och Jimmie så mycket att hon har svårt att tänka klart. Jag brukar känna likadant inför nyliberaler, men av en garvad socialdemokratisk regeringsmedlem borde man väl ändå förvänta sig lite mer?

För det tredje: Jimmie gjorde en stabil insats. I mina öron framstod han som den resonable av de två, en ljusets riddarvakt som ville hålla fast vid yttrandefriheten. Mycket snyggt. Hade jag själv gått upp mot Freivalds hade jag nog kläckt ur mig något betydligt råare.

Dagen efter

Då står vi här då.

För vad som förefaller vara första gången sedan andra världskriget så har en svensk tidning stoppats tack vare en intervention från säkerhetstjänsten och staten.

Det är inte helt lätt att ta ställning i det här debaclet angående SD:s publicering av muhammedbilderna. Å ena sidan så är det naturligtvis för jävligt att ett gäng fanatiska mussar ska få diktera yttrandefriheten med hot om våld, å andra sidan så får vi kanske också tänka på att det inte är vi SD:are som kommer att få ta den första stöten utan snarare de svenskar som befinner sig i utlandstjänst. (Visserligen uttrycktes det en del oro för attacker senast jag var på rikskansliet, men nu är vi ju ganska välbefästa där.) Kanske är detta vad som borde ha fällt avgörandet för oss från första början. Nå, även om yttrandefriheten måste värnas så väger trots allt oskyldiga svenskars liv tyngre än våra politiska hänsyn. Hade det bara varit våra egna liv vi riskerade så hade det inte varit mycket snack.

Vad som nu står uppenbart är att islams anhängare har vunnit. Genom våld och hot har de lyckats begränsa yttrandefriheten i Europa. Sveriges och västvärldens regeringar är inte längre någon garant för ursprungsbefolkningens rättigheter.

Jag föreställer mig att Karl Martell vänder sig i sin grav.

Franz Schönhuber död

När jag sitter här och skaffar lite information om läget hos de tyska partierna så upptäcker jag att Franz Schönhuber har avlidit den 27 november 2005. Det är förvånande, eftersom jag allt trodde att nyheten om hans död skulle ha spritt sig tidigare.

Schönhuber var ju en man som under sin levnad hann med att arbeta i alla de tre stora invandringskritiska partierna i Tyskland. Han var med om att grunda och leda Republikanerna, gick sedermera med i DVU och ställde kort före sin död upp på en av NPD:s listor. Under sin tid i DVU besökte han också ett av Sverigedemokraternas valmöten inför valet 1998. Vi hade informell kontakt med ett flertal olika europeiska partier på den tiden. Vi såg det då som självklart att seriösa nationalister i olika länder skulle kunna ha kontakt, trots skilda förutsättningar och bitvis skilda åsikter.

Franz Schönhuber och nuvarande partisekreterare Björn Söder 1998.

Det förtjänar att sägas att även om vi fick mycket kritik för Schönhubers deltagande (han var soldat i den franskspråkiga Waffen-SS-divisionen Charlemagne i sin ungdom) så betraktade vi kontakterna med nationalistiska organisationer i andra länder som principiellt och praktiskt önskvärda då. Även om han politiskt var fel ute i sin ungdom så inträffade trots allt det där för mer än 50 år sen, resonerade vi. Han distanserade sig också tydligt från sin ungdoms misstag och var en välkänd journalist och programledare i Tyskland under många år.

Sedermera har DVU och NPD kommit att närma sig varandra och har ställt upp gemensamma listor inför valen där. Det där är problematiskt för oss eftersom NPD är ett avgjort mer radikalt parti än DVU var. NPD är i stort sett den tyska motsvarigheten till ND och förespråkar såvitt jag kan förstå en återgång till de tyska gränserna av år 1937. Det verkar dock som om de talar rätt tyst om det, möjligen av juridiska skäl.

Tidigare fick jag frågan om jag betraktar NPD som ett broderparti. Nej, det gör jag inte. SD har numer inga kontakter med något tyskt parti vad jag vet.

Nytt år, nya tag

Jag insåg nu att det är dags för en uppdatering. Det går minsann undan när det är juletider. Först några förutsägelser:

2006 skall då alltså bli året när Sverigedemokraterna förhoppningsvis kommer in i riksdagen. Själv är jag kanske lite mer tveksam. Jag tror att vi kommer att gå framåt, kanske till 2 % ungefär. I nuläget tror jag inte att vi räåcker ända fram, men fler kommunala mandat lär det bli.

Valet i övrigt är svårtippat. Borgarna verkar ha ett lätt övertag i mätningarna, men se t.ex. den här artikeln om viktade mätningar. Sossarna har ju en traditionellt stark slutspurt, men jag hoppas trots allt att de förlorar i slutänden.

Jag förutspår också ytterligare en bok om SD från Expos sida. De lär ju komma med något innan valet, annars blir jag besviken.

I Det Andra Partiet tror jag på ytterligare intriger. Den nye partiledaren lär skaka om organisationen.

För egen del då? Tja, det börjar kanske bli dags att byta bostad. Kanhända återvänder jag till norduppland om det fungerar yrkesmässigt.