Det händer inte ofta...

...men ibland kan t.o.m. en sosse kommer med en klok synpunkt. Joel Malmqvist är en socialdemokratisk bloggare (med betydligt fler läsare än vad jag har här) som otroligt nog har lyckats klämma ur sig några kloka insikter om skolans värld.

Invandringsprogrammet del 2 - imperiet slår tillbaka

Precis som jag förväntade mig så har den förra posten dragit till sig en del uppmärksamhet och givetvis dök irriterade ND: are upp för att hävda att ND minsann är ett bättre parti än SD. Bland debattkommentarerna till mitt förra inlägg återfinns dessa inlägg, som här skall besvaras.

Nå, jag erkänner villigt att jag inte har läst ND:s samtliga programdokument. Jag räknade kallt med att någon ND:are skulle bli uppretad och själv börja rota fram citat ur partidokument som eventuellt skulle kunna tänkas motsäga min argumentation. Nu verkar det dock inte som om just de här två exemplen klarar det.

Det där med att pröva medborgarskap har jag redan skrivit om, även om jag kan hålla med om att vår skrivning är luddigare. Vad gäller det här med stadgar: ND:s ideologiska grund är ju vad jag kan förstå etnopluralismen, vilket inte är Sverigedemokraternas linje - så mycket är helt riktigt. Däremot finns det liknande skrivningar som de hr. Anonym anför i principprogrammet :

Ang. homogen befolkningssammansättning

”Ett uttalat mål att skapa ett pluralistiskt samhälle har medfört ett allvarligt hot mot den svenska nationen och dess homogena sammansättning. Det råder ingen tvekan om att en sådan politik utgör en elakartad kränkning av den nationalistiska principen.

Principen omöjliggör inte invandring. Däremot måste invandringen hållas på en sådan nivå att den inte i grunden förändrar befolkningssammansättningen på så vis att etniska enklaver uppstår. När så ändå har skett finns det två möjliga lösningar: a) återvandring och b) assimilering - det vill säga att de, som invandrat, tar till sig majoritetskulturen och på sikt uppgår i nationen.”

Ang. etnisk-kulturell likhet och nationalstatsprincipen

”Den viktigaste faktorn i ett tryggt, harmoniskt och solidariskt samhälle är den gemensamma identiteten, vilken i sin tur förutsätter en hög grad av etnisk och kulturell likhet bland befolkningen. Av det följer att den nationalistiska principen - principen om en stat, en nation - är grundläggande för Sverigedemokraternas politik.

Den nationalistiska principen bygger på idén om nationalstaten, att statens territoriella gränser ska överensstämma med de befolkningsmässiga gränserna. I sin ideala form är alltså ett sådant samhälle befolkningsmässigt homogent.”

Nu kan ju hr Anonym komma med invändningen att ND minsann har skrivit in sin etnopluralism i stadgarna, gubevars, och att de därför är mer stabila och långsiktiga än SD:s skrivning. Nå, det fina med principprogrammet är att vi faktiskt beslöt ( på RÅ 2004 tror jag) stadgeskydda hela vårt principprogram. Hela programmet är stadgar. Fint va?

Det nya invandringsprogrammet

Jag har utlovat en närmare titt på SD:s invandringspolitiska program, så det är väl dags nu. Ibland talar jag med mina gamla (f.d.) SD-kollegor Weine Berg och Jimmy Windeskog. De framhåller ibland hur kraschat SD har blivit och hur liberalt partiet är. Samma inställning får man ibland höra från unga arga nationalister och SD-sympatisörer som tycker att det är skräp med SD, att det inte händer något, att SD inte tar invandringsproblematiken på allvar och aldrig kommer att åstadkomma någonting etc.

Det enda partipolitiska alternativ som de unga radikalerna (och de lite äldre - eh Jimmy, Weine ;-) ) på allvar framhåller är ND (för min syn på ND, se det här inlägget).

Nåväl. Låt oss för ett ögonblick bortse från den uppenbara invändningen – att SD är det enda invandringskritiska alternativ som har lyckats nå framgångar i parlamentariska val – och i stället se till vilka krav som partiet faktiskt ställer. Om vi då jämför de krav som ND lägger fram (och då använder jag ND:s principprogram och valmanifestet från förra året) med SD:s invandringsprogram och arbetsmarknadsprogram så framträder en intressant bild.

ND: Samhället skall byggas utifrån svensk kultur och tradition. Islam och andra värdesystem som kolliderar med det västerländska fria tänkandet ska inte tillåtas att påverka samhällsstrukturen.

SD: Det primära målet med Sverigedemokraternas politik är att återupprätta en gemensam nationell identitet och därmed också en stark inre solidaritet i det svenska samhället. (…)Ett stärkande av den svenska kulturen. (…)Med mångkultur avser Sverigedemokraterna ett samhällssystem där främmande kulturer jämställs med, eller värderas högre än, ursprungskulturen och där staten på olika sätt uppmuntrar invandrare att behålla, eller förstärka, sina ursprungliga identiteter.

Kommentar: Båda partierna menar att här är det svenska värderingar som gäller.

ND: Stoppa diskrimineringen av svenskarna genom ”positiv särbehandlig” och ”kvotering” av utlänningar på arbetsmarknaden, bostadsmarknaden och vid antagning till utbildningar.

SD: Positiv särbehandling av invandrare betyder att svenskar slås ut från arbete. Detta är oacceptabelt för Sverigedemokraterna. Vi vill avskaffa alla former av lagar som syftar till att premiera vissa kategorier framför andra. Positiv särbehandling av en grupp innebär med automatik att andra människors rättigheter undertrycks.

Kommentar: Båda partierna vill stoppa diskrimineringen av svenskar.

ND: Nödstopp för all utomeuropeisk invandring

SD: Om dagens massinvandring får fortsätta kan det dock bli nödvändig med ett tillfälligt totalstopp för icke- västlig invandring, till dess att situationen i landet har blivit så stabil att en restriktiv sverigedemokratisk invandringspolitik kan börja implementeras.

Kommentar: SD-kravet är visserligen villkorat, men ställ er själva frågan: kommer de etablerade politikerna att ändra riktning? SD menar att stoppet skall vara tills situationen i Sverige är stabil (dvs underförstått ”tills det inte behövs längre” och det är naturligtvis vi som avgör när den stunden inträder) och rimligen tycker ND detsamma även om det inte sägs rent ut.

ND: Flyktingpolitiken måste utgå ifrån hjälp i närområdet, att hamna i Rinkeby eller Rosengård är ingen hållbar lösning.

SD: Ett betydligt mer effektivt och rättvist sätt att hjälpa människor i nöd är att sätta in hjälpen i krisområdenas närhet.

Kommentar: Tja. Ingen skillnad.

ND: Invandrare som inte är svenska medborgare ska återvända så fort situationen i hemlandet tillåter det.

SD: Alla uppehållstillstånd som tilldelas nytillkomna utlänningar skall vara tillfälliga. (…) Det tillfälliga uppehållstillståndet gäller för ett år i taget och för kvot- och konventionsflyktingar skall detta förnyas automatiskt så länge situationen i hemlandet är sådan att återvandring inte är möjligt. (…) I de fall där en person med uppehållstillstånd visar sig ha besökt det land han/hon sagt sig vara på flykt ifrån skall uppehållstillståndet förverkas och personen utvisas. (…) Personer som erhållit medborgarskap eller uppehållstillstånd på falska grunder, till exempel genom att ljuga om sin identitet eller genom att muta myndighetspersonal skall kunna få dessa indragna och utvisas.

Kommentar: Det här kan kanske sägas vara en skillnad. SD-kravet är inte riktigt lika absolut, men notera att SD också är inne på linjen att ompröva medborgarskap och uppehållstillstånd som getts på falska grunder. Det är också ND:s linje.

ND: Återflyttningsbidrag och utbildning i u-landshjälp ska stimulera invandrare som inte har skyddsbehov längre att återvända.

SD: Sverigedemokraterna vill koppla invandringspolitiken och återvandringspolitiken till biståndspolitiken på så sätt att man, i takt med att kostnaderna för invandring och integration minskar, kan angripa problemets grundorsaker istället. Delar av de ekonomiska resurser som frigörs ska satsas på att utbilda och anställa återvandrare i bistånds- och näringslivsprojekt som kommer återvändaren och dennes hemland tillgodo.

Kommentar: Jepp, det här gamla Jansson-kravet finns också hos ND.

ND: Biståndsavtal ska tecknas med länder som tar emot hemvändande invandrare.

SD: Det svenska biståndet skall även i högre grad riktas till länder eller närområden till konflikter som tar emot stora flyktinggrupper. Regeringar som vägrar att ta emot egna medborgare som avvisats eller utvisats från Sverige skall kunna gå miste om svenskt bistånd.

Kommentar: Ingen skillnad.

ND: Stoppa invandringen till Sverige från länder utanför den västerländska kulturkretsen och pröva alla medborgarskap och uppehållstillstånd utfärdade till invandrare från dessa länder. Återkalla medborgarskap och uppehållstillstånd som utfärdats på felaktiga grunder.

SD: Om dagens massinvandring får fortsätta kan det dock bli nödvändig med ett tillfälligt totalstopp för icke- västlig invandring, till dess att situationen i landet har blivit så stabil att en restriktiv sverigedemokratisk invandringspolitik kan börja implementeras. (…)Personer som erhållit medborgarskap eller uppehållstillstånd på falska grunder, till exempel genom att ljuga om sin identitet eller genom att muta myndighetspersonal skall kunna få dessa indragna och utvisas.

Kommentar: Notera detta – inte ens ND säger annat att det är de uppehållstillstånd och medborgarskap som givits på felaktiga grunder som ska upphävas. I övrigt är det ekonomiska incitament till frivillig återvandring som gäller.

Avslutningsvis: mitt syfte med det här är inte att säga att det inte finns skillnader mellan partierna eller att man lika gärna kan stödja ND som SD. ND har andra nackdelar som jag har berört tidigare. Jag säger helt enkelt att om man ska kritisera SD för vekhet i invandringsfrågan så ska man nog vara rätt tydlig med vilket alternativ det är man förespråkar. Uppenbarligen är det inte ND:s.

Budgetmötet över

Äntligen är två dagars ältande av budgetfrågor över. Entusiasmen hos undertecknad var lite begränsad, givet att alla på förhand visste hur det skulle gå. Borgarnas budget gick förstås igenom i sin helhet och skatten sänktes med tio öre. (Våra egna yrkanden finns här). Nu får vi bara hoppas att detta inte leder till fler skolnedläggningar, vilket det ryktas om. Som man kunde förvänta sig var det heller ingen som ville förklara varför det inte krävs någon beräkning av hur mycket 500 flyktingplatser kostar när finansieringen av halva antalet platser i åldringsvården debatterades i timtal.

Jag tror jag ska beskriva mötet genom att ge några utmärkelser:

Mötets fånigaste:
Sverigedemokraterna lägger ett förslag om fler folkomröstningar i kommunala beslutsfrågor. Jag frågar MP om inte de stödjer kommunala folkomröstningar längre. MP:s gruppledare bläddrar rastlöst igenom sina yrkanden och kommer raskt fram till att "hoppsan, vi glömde visst att ta med det". Ingen fara, säger jag, ni kan ansluta er till mitt yrkande. "Ehm, ehm, vet inte riktigt, vi får se" säger MP-gruppledaren och kilar iväg. Lite senare ger jag samma anbud till Gröna studenters boss, som dock nekar. Aldrig att de röstar för något som kan användas till omröstning om flyktingmottagning! Jag fnissar inombords åt att miljötomtarna ämnar yrka avslag på sin egen politik. När beslutdags kommer visar det sig dock att de efter en stunds konvulsioner lämnat ett eget förslag under sittande möte. De yrkar istället att kommunen ska införa fler folkomröstningar i kommunala beslutsfrågor för att stärka lokaldemokratin. Stor skillnad! Jag suckar och jämkar mig till MP:s förslag. Om någon ska bete sig som en femåring så ska det iallafall inte vara jag.

Mötets pinsammaste:
I en av de ca 300 omröstningarna trycker jag på fel knapp och råkar stödja ett förslag om att särskilt beakta äldre invandrares behov - ett diskriminerande förslag som jag gick sågade både i år och förra året. Jag rodnar och skriver ihop en korrigering till protokollet strax innan en folkpartist kommer fram och tråkar mig. Jag var röd om öronen i en timme efter det.

Mötets festligaste:
Jag blev kallad för kostymfascist av Stavros Giaganzoglou. Kul, det var ett tag sen! Man vet att de är oroliga när de tar till skällsord.

Mötets PK-hjälte:
Johan Lundqvist.

-Mörkrets krafter har nått kommunfullmäktige i Uppsala, nu är det rasism och främlingsfientlighet som kommit in i kommunens finrum, sa socialdemokraten Lena Hartwig.

Jag gick upp och svarade på det där och menade att mörkrets makter redan hade gjort sitt intåg i KF för länge sen, de sitter ju här framför mig (gest mot sossarna på första bänk).

Senare kom lokalradioreportern fram till mig och frågade vilka jag menade när jag sa så. Tja, sossarna, sa jag lite förvånat. OK, sa reportern med ett roat leende och knallade iväg. Jag undrade lite varför hon ställde frågan, men sen läste jag det här blogginlägget från en miljöpartist:

http://johan-l.blogspot.com/2007/05/budgetfullmktige.html

Efter några sekunder gick det upp ett ljus. "Mörka krafter" måste ju vara en rasistisk anspelning när det kommer från mig...

Efter riksårsmötet

Första kvällen efter RÅ 2007 börjar intrycken att sätta sig och det är dags för lite kommentarer.

Det första jag ska säga är att det var synnerligen glädjande att vi lyckades undvika de uppslitande stridigheter som har präglat de senaste årens årsmöten. Jag tänker inte sticka under stol med att jag ofta är kritisk till de beslut som partiledningen tar och att jag var så missnöjd med valberedningens första förslag till styrelse att jag hellre hade föreslagit omval av förra årets styrelse. Nu lyckades vi undvika detta och det är väl bara att hoppas på att de personer som nu valdes in i partiledningen kommer att göra ett bra jobb med nästa års nationella arbete. I samband med detta så får jag lov att säga att det är tråkigt att gamle Arnold åkte ur Ps i år. Han har om jag minns rätt suttit där sedan 1995 och har tjänat som kassör längre än någon SD:are kan minnas. Lycka till med din pensionärstillvaro, Arnold!

Den nya valberedningen fick ju se ett par tillskott med. Både Micke Jansson och Anders Westergren är gamla kämpar som jag verkligen uppskattar och de två har ju dessutom varit ordförande respektive andre vice ordförande i partiet under olika perioder. Dessutom valdes Linus Bylund från Stockholm in. Linus och jag tycker inte likadant särskilt ofta, men jag får lov att säga att det alltid är kul att slänga käft med honom när man träffas. Linus tycker att det är han som är partiets skämtare #1, men jag vet inte jag… Är man ett stockholmsskäggo med suspekt uppsyn så är man ju handikappad redan där, eller hur Linus? :-)

Det nya invandringspolitiska programmet har ju blivit anklagat för att både vara för radikalt och för liberalt samtidigt, beroende litegrann på vem man frågar. För min del hade man kanske kunnat få ändra några saker här och där (och vem vet, kanske blir det en motion i frågan tills nästa år) men i stort sett så tycker jag att programmet är tämligen acceptabelt. Det krävs några genomläsningar innan man ser programmets möjligheter, men när man väl har lusläst det så tycker t.o.m. en gammal gnällspik som jag att det kan duga, i vart fall ett tag.

Jag kan möjligen tycka att det var synd att de nya stadgeförändringarna röstades igenom så lättvindigt. Visserligen kan jag hålla med om att de nog gör att årsmötena förenklas, men målet med årsmötena är väl snarare som jag ser det att medlemmarna ska få ventilera sina åsikter och att man ska stimulera, inte begränsa, nya förslag att läggas fram på mötena? Jag fruktar att många av de nyare ombuden röstade igenom förändringarna utan att tänka på de potentiella långsiktiga konsekvenserna. Nåja, jag får hoppas att mina farhågor kommer på skam.

Det roligaste rent privat var nog ändå att träffa gamla och nya sverigedemokrater på den stora middag som traditionellt brukar åtfölja årsmötets andra dag. Det är alltid roligt att snacka med gamla veteraner som Martin Karlsson från Eslöv och nyare tillskott som Anders Kampl från Borlänge och Jonas Adolfsson från Upplands-Bro. Jag själv har ju turen att känna väldigt många sedan gamla tider men jag får hoppas att resten av upplandsombuden trivdes lika bra.

Hursomhelst, det här var nog det bästa årsmötet på länge. Väl mött nästa år!

Klar

Jag har skickat listan med våra budgetyrkanden till tjänstemännen.

Jag är intill döden trött. Mer senare.

Inför riksårsmötet

Nu är det snart dags. Idag håller jag och de övriga ombuden från Uppland på att organisera resan ner till Danmark för riksårsmöte utanför Sverige. Det här börjar bli stort nu. Blir det här det första året med direktsända mötesförhandlingar, tro? Hursomhelst kan man ju alltid hoppas att Expo inte släpps in på årets möte. Sverigedemokraterna har nog med fiender utan att släppa in dem på RÅ.

Jag ser att tidningen Fokus har börjat spekulera om maktstrider på riksårsmötet. Gratulerar. Det har varit maktstrider på varenda riksårsmöte sedan åtminstone 1998 (och det är ju ärligt talat lite av poängen med ett riksårsmöte - jag menar, vad ska man ha ett årsmöte till om man inte för en gångs skull kan låta medlemmarna vara rejält osams?) och jag gissar att det kommer att bli så nu med.

I väntan på årsmötet kan man kanske göra Gamla Gardet-testet (tack för det, Kastell/Windeskog!):

Tillhör du SD:s Gamla Garde?

1: Du argumenterar på årsmötet för att en person skall bli vald till styrelsen. Vilka argument använder du?
A: Du framhåller personens pålitliga och lojala karaktär, hans traditionsmedvetenhet och ideologiska kunnande och talar vackert om hans hårda och mångåriga arbete i sitt distrikt.
B: Du framhåller att han är kompetent, seriös och etablerad i samhället.

2: Du argumenterar på årsmötet för att en person INTE skall bli vald till styrelsen. Vilka argument använder du?
A: Du varnar för liberalisering och påpekar hans bristande erfarenhet och korta tid i partiet, med hänvisningar tio år bakåt till exempel på personer som kommit in för snabbt i partiet och vad de ställt till med.
B: Du varnar för sekterism och testuggande och ifrågasätter personens kompetens, samt påpekar eventuell förekomst i brottsregistret.

3: Vilket parti röstade du på innan du röstade på SD?
A: Centerpartiet, Socialdemokraterna eller har alltid röstat på SD.
B: Moderaterna, NyDemokrati eller Vänsterpartiet.

4: Massmedia angriper en känslig punkt i principprogrammet och saken tas upp till diskussion på årsmötet. Hur argumenterar du i den påföljande debatten?
A: "Vi måste lära våra företrädare att bättre argumentera för den här punkten, och eventuellt också göra en omformulering i texten. Men principen måste vara kvar, vi kan inte ändra vår ideologi på grund av påtryckningar från motståndare!"
B: "Vi måste så långt det är möjligt förminska våra motståndares måltavla och angreppsmöjligheter. Vi kan inte låta en enskild punkt stoppa våra tillväxtmöjligheter! Vi bör stryka den här punkten omedelbart!"

5: En partikamrat som röstar på samma sätt som du vid årsmötena gör något korkat som tas upp i massmedia. Hur agerar du?
A: Försöker stå solidariskt vid hans sida och i mån av möjlighet försvara honom utåt. Om det inte går så uppmanar du honom att avgå från sina officiella poster och ger honom en officiell reprimand.
B: Ser till att han omedelbart försvinner från alla officiella poster, skickar ut ett pressmeddelande där du "tar avstånd och fördömer i skarpaste ordalag" men håller fortfarande kontakten med honom och låter honom arbeta bakom kulisserna.

6: En partikamrat som INTE röstar på samma sätt som du vid årsmötena gör något korkat som tas upp i massmedia. Hur agerar du?
A: Uteslut honom!
B: Uteslut honom!

7: Kvinnor i styrelsen: Är de...
A: En mycket värdefull bonus om man kan hitta lämpliga kandidater, men inget vi skall eftersträva bara för att få feministiskt alibi.
B: En fullständig självklarhet! Ser bra ut på affischerna också, lockar många väljare.

8: Hur reagerar du på orden "etnicitet" och "repatriering"?
A: Inget särskilt, de har vi väl använt hur länge som helst?
B: Njaa... De är ju trots allt aaaningens belastade, så att säga... Ser inte bra ut i tidningarna om vi använder dem...

9: Anser du att det är extremt att kräva totalt utträde ur EU?
A: Är du dum eller?!!!
B: Inte direkt extremt... men det är inget krav som har något egenvärde i sig, inget vi får låta stå i vägen för våra tillväxtmöjligheter...

10: Vad tycker du om vår partisymbol [dvs. den gamla facklan]?
A: En vacker symbol för vår strävan efter frihet, och en som jag hoppas skall pryda många svenskars rockslag även om hundra år!
B: För all del, den är väl snygg... Men vi har väl ändå haft den rätt länge nu?

Om du har sex eller fler A-svar är det tillräckligt för att kunna räknas till Gamla Gardet och du är välkommen i klubben.

Vi ses på årsmötet!

Spärren är bruten

Så kom den då, den stora dagen. Dagen för Sverigedemokraternas första opinionsmätning med siffror över fyra procent. Det är knappt man vågar tro att det är sant. Det parti som jag gick med i hade opinionssiffror på ca 0,09%. Utvecklingen går framåt.

Gratulerar, Åkesson! Gratulerar, alla menige kämpar i ledet! Det här är en fin present inför årsmötet.

Vänstern vill inte ha ordning i skolan

Så, det är måndag kväll klockan 21.00. Alla i Uppsala kommunfullmäktige är trötta och debatten om borgarnas förslag till omdöme i och uppförande tragglar på. Alla vet hur det kommer att gå och precis som vanligt är det högvis med interpellationer på kö. Jag har precis bestämt mig för att gå hem lite tidigare och överlåta den sista timmen till vår suppleant, Jocke Hallin. Så går Rickard Malmström (mp) upp i talarstolen och gör mig urförbannad. Mitt anförande, i korthet:

”Bengt Sandblad (s) har ju egentligen rätt. Borgarnas förslag till omdöme i ordning kommer inte att lösa problemen i Uppsalas skolor. Det huvudsakliga felet med motionen är att den inte är tillräckligt långtgående. Det kommer alltid att finnas ett behov av att med tvångsmedel hålla ordning, tyvärr. Visserligen är det naturligtvis önskvärt med en god relation till eleverna och att skapa en vilja att lära sig (som socialisterna argumenterade för), men att tro att man kan komma dit enbart genom att le och se glad ut och hänvisa till ett luddigt definierat ”pedagogiskt ledarskap” (som miljöpartiet) är en ren önskedröm. Så god är inte mänskligheten.

Jag arbetar också inom skolans värld. Malmström säger att om en elev missköter sig är det lärarna som misslyckats. Jag undrar – om en elev har med sig en kniv till skolan och jag beslagtar den, är det då jag som lärare som har gjort fel? Om en elev slår ner en klasskamrat, är det mitt fel? Om elever konstant blir utmobbade av en klick i elevkåren, är det kollegiet man ska skylla på? Om en elev tar emot ett mobilsamtal på lektionen, är det då jag som ska hänga med huvudet och skämmas? Detta är ett rent barockt synsätt.

Denna motion (om ordningsomdöme) går inte tillräckligt långt. För min personliga del finge man gärna införa såväl skoluniform som ordningsbetyg och relegering, men i väntan på detta yrkar jag bifall till borgarnas motion. Någonstans ska man börja.”

Malmström försökte inte ens svara på allvar. Absurt nog gick sossarnas Lena Hartwig upp i talarstolen och talade om skolans misslyckande och hur allvarligt detta var. Jag påminde om att det var sossarna som varit den totalt dominerande politiska kraften under förra seklet, så är det någon man ska skylla för det misslyckandet så är det sossarna. Jag fick inget svar där.

Sen bröts mötet. Cirka 20 interpellationer bordlades och finns alltså kvar till nästa möte. Med den här takten tar det i snitt ett halvår för en interpellation att komma fram i dagordningen.

KF ikväll...

...tog tid. Som vanligt.

...hann inte med mer än en bråkdel av alla interpellationer. Som vanligt.

...fick fler inlämnade interpellationer än vad som avklarades.


Det är sent och det dags att hoppa i säng. Såhär efteråt vill jag ändå peka på en absurditet: det har häromdagen flaggats för ytterligare skolnedläggningar och att barnen skall bussas längre sträckor. Besparingsskäl anges, som vanligt. Ikväll på fullmäktige så inrättades några nya arvoderade poster i nämnderna, vilket ansågs betyda att mer pengar måste tillskjutas för politikerarvoden. Jag röstade för avslag och att dessa nya poster ska betalas med de pengar som redan finns. Jag förlorade, förstås.

Märkligt hur det alltid finns pengar till somliga saker, eh?

Budget, budget, budget...

De senaste dagarna har jag grävt ned mig i Uppsala kommuns budgetförslag för 2007-2010.

Under tiden har UNT ringt och tjatat på mig om vilka frågor vi tänker ta upp på mötet. Artikeln som blev följden fick m-ledamoten Karolin Johansson att gå i taket: Oseriöst Larsson! utropar hon. Bättre kan du!

Javisst kan jag det! Naturligtvis kommer vi att lägga en del förslag i fullmäktige på måndag (jag har faktiskt precis skrivit ned lite ändringar som blev följden av vårt lilla gruppmöte i afton). Det sade jag också till journalisten som ringde mig igår, men som artikeln är skriven kan man onekligen tro att vi inte tänker lägga något förslag alls. Jag håller med om att man bör lägga egna förslag även om de säkerligen blir nedröstade med buller och bång.

Fast det är klart, även om du hade vetat det, Karolin, så hade du säkert hittat nåt annat att kritisera. Eller hur? :-)

Den här gången blir det ett rätt kortfattat förslag. Min målsättning är att vi ska kunna lägga fram en helt egen budget som åtminstone är lika bra som miljöpartiets 2009.

Rättigheter och diskriminering

I går kväll blev jag intervjuad i lokalradion med anledning av de meningsskiljaktigheter jag har haft med partiledningen. Det var väl ganska väntat att något sådant skulle bli aktuellt någon gång under mandatperioden och en lång intervju blev det för att vara radio – 26 minuter. Vi får väl se hur många meningar det blir till slut. Hur som helst, jag fick faktiskt ett par frågor som fick mig att tänka efter lite. Vad är det jag tycker egentligen?

Fråga 1: Vad tycker om du allas lika värde?
Svar: Jo, i någon mening är alla lika värda förstås.
Motfråga: I någon mening? Vad menar du?
Svar: Jo, alla är lika mycket värda.

Ungefär så svarade jag i intervjun. Vad menar jag då? Jo, visst är det så att i en objektiv, detacherad mening så är alla människor lika mycket värda. Däremot så är det ju ofrånkomligen så att vi, var och en av oss, varje dag värderar varandra olika. När jag konfirmerade mig och deltog i värderingsövningar så var en av de mest intressanta frågorna den där gamla klassikern om vem man skulle låta leva i ett läge när man som kirurg måste göra en snabb prioritering – den gamla sjuka damen? Knarkaren med leverproblem? Den lilla flickan? Den medelålders familjefadern? Säkert har flera andra gjort samma erfarenheter.

Anta att jag befann mig i ett brinnande hus på väg att störta samman och bara hade tid att rädda en av två personer – min egen son eller, säg, Lasse Berghagen. I ett sådant läge så får jag nog lov att säga att hr Berghagens karriär skulle få ett tragiskt slut. Därigenom har jag ju faktiskt gjort en värdering av dessa människoliv som skiljer sig åt.

Däremot håller jag med om att man som politiker inte bör placera sig i en situation där man börjar värdera människor olika. Staten och politiker bör försöka utforma ett samhälle som är bra för alla medborgare, inte för enskilda medborgargrupper eller särintressen, hur välorganiserade och resursstarka dessa än må vara. Å andra sidan så är det inte svårt att hitta exempel på motsatsen. Är det någon som tror att en brottsutredning rörande någon anonym alkis som skjutits ned en vinternatt i Stockholm skulle få en hel avdelning krminalpoliser permanent satta på en tjugoårig brottsutredning på det sätt som Olof Palme fick?

Fråga 2: Vad har du för syn på diskriminering?

(här tar reportern upp mitt exempel om lesbianer på krogen)

Jag är själv inte riktigt nöjd med det sätt på vilket jag förde fram mitt svar i intervjun. Jag har röstat mot SD:s förslag till förbud mot diskriminering på vissa årsmöten och det är med tanke på att jag nog egentligen anser att det ska vara upp till privata arbetsgivare eller krögare att själva avgöra vem som skall anställas eller släppas in på krogen.

Första kommunfullmäktige

Ikväll kom alltså den stora dagen - första mötet i kommunfullmäktige. På flera sätt påminde det om första dagen i en ny skola (och med tanke på mitt yrkesval så var känslan med andra ord inte alldeles obekant) - nya klasskamrater, en ny placering och så vidare. Karolin Johansson (m) har gjort samma jämförelse.

Å andra sidan fanns det ju skillnader också. Jag har hittills aldrig varit på någon skola där man på allvar måste ta med risken att bli överfallen före, under eller efter mötet i beräkningen. Visserligen hade vi inte fått några indikationer alls på att något kunde vara i görningen, men man vet ju aldrig. Extremvänsterns närvaro inskränkte sig till ett par slafsigt klädda aktivister som envisades med att fotografera mig och Jocke Hallin ur alla möjliga märkliga vinklar. Undertecknad blev istället intervjuad av UNT, Uppsalatidningen och Radio Uppland och det ska bli kul att se vad de gör av kommentarerna. Lite genant kändes det att sitta mitt lokalen under ålderspresidentens anförande och ha en fotograf smyga fram och klämma av några blixtar i ansiktet på en.

Själva mötet rörde mest formalia. Det handlade enbart om att välja fullmäktiges ordförande, kommunalråd och kommunstyrelse, poster som SD i Uppsala inte är i närheten av att konkurrera om. Jag nöjde mig med att lyssna med intresse den här gången.

Inför nästa möte 27 november finns det nog mer att ta upp och jag vill redan nu uppmana alla medlemmar som läser detta att höra av sig så att ni kan få veta vart vi har det förberedande gruppmötet. Alla medlemmar är givetvis välkomna.

Efteråt gick jag och resten av gänget till Odinslund för att beskåda högtidlighållandet av Gustaf II Adolfs dödsdag. Mycket stämningsfullt som alltid och jag passade också på att ställa en snabb fråga till hr Söderbaum ang. Förenade Monarkister och föreningens eventuella framtida verksamhet. De övriga i sällskapet valde sedan ett eftersnack på konditori, men som småbarnsfar var det läge att ta sig hemåt vid den tidpunkten. På det hela taget en lyckad kväll.

En ny regering

Efter regeringsförklaringen och kommentarerna från morgonsoffan så kan jag säga att ledarskribenterna definitivt behöver lägga örat lite tätare mot marken. Lyssnade man bara på förhandstipsen så var det inte särskilt förvånande att få höra att Carl Bildt blir utrikesminister (läckte ut i Jyllandsposten igårkväll) eller att Anders Borg placeras som finansminister (tippat av Stigbjörn Ljunggren). Det är inte lätt för en utomstående att överblicka hela regeringen - SÅ god personkännedom har jag inte - men det är förstås en lågoddsare att partiledarna fick precis de poster tippats få sedan flera månader (Maud Olofsson näringsminister, Göran Hägglund socialminister, Lars Leijonborg utbildningsminister) eller att Littorin fick en plats i regeringen.

Den stora överraskningen för kommentatorerna i soffan var att Nyamko Sabuni utsågs till integrationsminister. Som Barbro Hedvall sa - varför öht ha en sådan ministerpost när det så klart markeras i regeringsförklaringen att integrationsfrågan handlar om arbete och sociala problem i stort? Kan inte dessa frågor hanteras av befintliga departement?

Svaret är enkelt: Sabuni är (för att spetsa till det) "minister för främlingsfientliga uttalanden." Hennes jobb i regeringen blir att med jämna mellanrum säga något om hur vi måste ställa krav på invandrarna och hur DÅLIGT det är med hedersmord. På så vis hoppas borgarna att de inte ska tappa väljare till Sverigedemokraterna och kanske delvis försvåra vårt riksdagsinträde nästa val.

Annars är jag vagt oroad av Littorins post som arbetsmarknadsminister. En partisekreterare på den posten tyder på att man vill ha en pålitlig, ideologiskt övertygad moderat partigängare på denna position. Undrar vad han tänker hitta på?

Slutligen: Göran Hägglund fick socialdepartementet, där familjefrågorna ligger. Tittar man på Valu så visade det sig att övriga borgerliga partiers väljare inte alls betraktade det som självklart att KD skulle ingå i regeringsunderlaget, gissningsvis för att de inte är särskilt liberala jämfört med resten av borgarna. Det blev också ett par höjda ögonbryn i morgonsoffan när detta kom på tal. Här har vi en inbyggd konflikt i regeringen som nog kan bli rätt hård, beroende på hur kristdemokratisk familjepolitiken tillåts bli.

Åt den som har skall varda givet

I fredag publicerades min insändare om partistödet i Uppsala som Gunnar Hedberg svarade direkt på. Tyvärr redigerades halva insändaren bort, så här följer den i sin helhet.

Succé! För första gången någonsin väljs Sverigedemokraterna in i Uppsala kommunfullmäktige. Självklart är detta en stor stund för oss aktiva och vi kommer att göra allt vi kan för att genomföra det program vi gick till val på och representera våra medlemmar och väljare så samvetsgrant som möjligt är. Lika självklart är detta också något som våra politiska motståndare starkt tar avstånd ifrån. Med ett kommunfullmäktige där Sverigedemokraterna finns med så kan det ju kanske hända att de etablerade parterna ställs till svars för sina misslyckanden. Det är förstås inget konstigt att representanter för andra politiska partier tar avstånd från en nykomling - sådant hör till det politiska spelets regler. Det som är mer tveksamt är när man med hjälp av regeltrixande försöker hålla en motståndare borta från möjligheter att påverka politiken.

I mitten av veckan väckte den nya borgerliga majoriteten ett förslag om att den politiska sekreterartjänst som hittills varit garanterad samtliga partier i kommunfullmäktige skall tas bort - men enbart för Sverigedemokraterna. Den vaga ursäkten för detta är att vi skulle vara för små för att vara berättigade till ett sådant stöd. Beklagligt nog så är det uppenbart att det inte är vad som ligger bakom den här frågan. Om det verkligen vore så att det handlade om partistorlek så hade man mycket enkelt kunnat skriva in just detta i partistödsreglerna från början. Istället valde majoriteten att gå ut med det här förslaget efter valet - självklart i akt och mening att komma åt oss! Vid en rundringning till kommunalråden i resten av länet som Radio Uppland gjorde i dagarna så visade det sig att samtliga tillfrågade höll med om att det är synnerligen tveksamt att ändra på reglerna för partistöd i efterhand. Vad sänder det för signal till väljarna om det plötsligt börjar betraktas som acceptabelt att använda sig av regelverket för att sätta krokben för politiska meningsmotståndare?

Skulle förslaget från Alliansen gå igenom skulle vi i ett slag bli av med omkring 80 procent av vårt partistöd för perioden. Kommunallagen stipulerar tydligt att kommunala partistödsregler inte får utformas så att de gynnar eller missgynnar något enskilt politiskt parti. Om inte en förlust av 80 procent av stödet för enbart ett parti är att missgynna, så vet då inte jag vad som är det. Om den politiska sekreterartjänsten skall tas bort, så skall den tas bort för samtliga partier. De etablerade partierna har djupa fickor och kan säkert lösa finansieringen utan skattemedel och vi Sverigedemokrater får helt enkelt göra så gott vi kan.

Tråkigt nog blir man som Sverigedemokrat inte särskilt förvånad över den här typen av förslag. I mer än en kommun så har vi fått uppleva hur representanter för etablerade partier har ägnat sig åt liknande fiffel med valsystemen. Det vanligaste har varit att öka antalet valkretsar i kommunerna, vilket i praktiken tenderar att missgynna mindre partier i valen. Detta har också varit fallet i Uppsala fram till årets val, här i staden med det uttalade målet att hålla Sverigedemokraterna utanför fullmäktige.

Vi i Sverigedemokraterna skulle önska att man istället för att försöka komma åt oss genom att ändra politikens regler i efterhand försökte ta en öppen debatt mot oss. Om man nu är så säker på att vi är fel ute, varför då inte visa det i öppen diskussion? I sådana fall får väljarna själva avgöra huruvida vi är värda förtroendet att sitta i Uppsalafullmäktige. Det vore att föredra framför fult spel och snedvridna regler.

Joakim Larsson
Sverigedemokraterna

Personrösterna

Dammet börjar lägga sig. Vi höll idag en första introduktion för våra nyvalda fullmäktigeledamöter så att de ska ha en sportslig chans att förbereda sig på vad som komma skall.

Ikväll sitter jag annars och kollar på personkryssen. Precis som väntat så är det Jimmie och Sten Andersson som dominerar stort. Jimmie har vunnit personvalet överallt utom i Malmö, där istället Sten Andersson vinner. Annars är Sten tvåa nästan överallt. I Norrbotten kommer Lars Isovaara precis förbi Sten, liksom Peo Ejderhall i Västra Götaland södra. Richard Jomshof blir inkryssad precis efter Jimmie i Blekinge. För egen del ska jag nog vara ganska nöjd med att jag bara får ett personkryss mindre än Sten Andersson här i Uppsala län (visserligen bara 2,19% vilket inte hade räckt för att flytta upp mig från nittonde plats, men ändå). Jag ser också att att jag hade klarat mig över personkrysspärren i landstingsvalet om vi hade nått 3% här. Tackar, tackar!

Lamb of God

Jahaja, då har vi fått vår mest kände kommunfullmäktigeledamot hittills. Marilyn Manson fick en röst i Östhammar och hade alltså kunnat ta plats i fullmäktige där. Tyvärr verkar det som om han inte är skriven där och kan alltså inte ta mandatet. För säkerhets skull ska jag ta och skriva till honom och fråga. Jag får kanske anledning att återkomma... :-)

Nå, allvarligt talat fick vi alltså ett mandat i Östhammar som vi inte hade räknat med. Radio Uppland gjorde ett inslag där jag fick kommentera saken, men tyvärr ville de mest framställa saken ur negativ vinkel. De ringde upp statsvetaren Jörgen Hermansson, som i en kort kommentar föreföll mena att det här beteende var sabotage mot demokratin av oss. Det tyckte jag lät lite konstigt, så jag ringde upp honom - och mycket riktigt så var det ju inte precis så han sagt. Han menade att det var sabotage om vi skulle anmäla kandidater mot deras vilja (vilket vi inte har såvitt jag vet) och kanske sabotage från den enskilde väljaren om de skriver namn på skämtkandidater (vilket jag i och för sig håller med om). Däremot menade han att det inte var konstigt att det blev tomma stolar för ett nytt parti. Sådant händer, vilket var precis det jag sa till reportern också. Lyssna och döm själv!

Mer fusk

Såg just kvällssändningen av TV4:s lokalnyheter. De etablerade partierna gör sitt bästa för att sänka oss - nu ändrar de på reglerna för stöd till politiska ungdomsförbunden också. Den intervjuade miljöpartisten Malmberg är inte lika slipad som sin moderate kollega Gunnar Hedberg. Han erkänner öppet att förändringen görs i akt och mening att strypa stödet till oss.

Absurt. Är det bara jag som känner att man inte vet om man ska skratta eller gråta åt eländet? Egentligen tycker ju jag att inget ungdomsförbund ska ha stöd, men det blir ju alldeles vridet om man gör om reglerna för att specifikt missgynna ett parti. *suck* Nåja, det verkar åtminstone klarna vilken taktik de siktar på.

Uppdatering 22:00...

Det verkar som om Malmbergs förslag röstades ned på fullmäktige ikväll. Fantastiskt. Det kanske något vett i folk ändå?

Valet är klart... eller är det?

*puh* De senaste timmarna har det ringt något otroligt! Det visar sig att vi kommer att få ett mandat i Heby och att det har skrivits till två kandidater på folkinitiativ. Den ene av dem förefaller också vara villig att ta mandatet och blev glatt överraskad när jag ringde och meddelade.

I Tierp löser det sig också. Vi hade ju bara ett namn på listan men fick två mandat. När länsstyrelsen nu gått igenom namnen så har det även där skrivits till namn. Det blev en äldre herre i Örbyhus som kommer att axla det ansvaret tillsammans med Kjell Hammarsten.

I skrivande stund verkar det också som om det har skett lite omskyfflingar på valsedlarna. I Enköping har Jan-Erik Roos gått förbi Evert Skirgård på personkryss och tar därmed platsen i fullmäktige.

Grattis till er alla tre!

Journalistkåren är förstås lite kritisk och menar att vi borde ha skrivit till fler kandidater på listorna, men det är väl bara att konstatera att våra väljarsympatier har vuxit snabbare än vad organisationen har hunnit med. Det är ju bara kul - värre om det var tvärtom, inte sant? :-)

P. S. Däremot verkar vi inte ta mandat i Östhammar. Efter vad jag kan se så fattades det ungefär 30 röster för att det skulle räcka. Hade vi haft en lista där så hade vi tveklöst kommit in där också. D.S.

Mandat i Östhammar?

Efter en närmare titt på Valmyndighetens hemsida så ser jag att det kanske kan bli mandat i Östhammar också. Vi hade ingen lista i Östhammar heller och det är kanske osannolikt att vi får så stor andel av rösterna i gruppen "Övriga partier," men möjligheten finns där....