Avfolkningen

Tidskriften Fokus rapporterar om hur avfolkningen fortsätter i glesbygden och om den statliga tvångsförvaltning som kan bli följden längre nedåt vägen om utvecklingen fortsätter.

Utav tvekan är det så att många mindre kommuner kommer att få problem att fylla sina lagstadgade åtaganden när befolkningen minskar. Men är lösningen nödvändigtvis då att lägga ned kommunen? En annan tänkbar lösning borde kunna vara att minska kraven på kommunerna och göra fler verksamheter frivilliga. Naturligtvis finns det en fara i att inte ha samma standard på all verksamhet i hela Sverige, men en situation som den i Dorotea är ju ohållbar. I princip borde en kommun kunna bära kostnaderna för egen verksamhet.

Första mätningen efter valet

SVD (och Göteborgs-Posten) publicerar idag den första SIFO-mätningen efter EU-valet. Det ser bra ut. Så gott som helt jämnt mellan blocken och 3,1% för SD.

Jag har under det gångna året varit skeptisk till de förhoppningar som många sympatisörer har om att vi är underskattade i opinionsmätningarna. Jag menar, man måste väl förutsätta att opinionsinstituten fattar galoppen någon gång och förbättrar sina mätmetoder? Tyvärr finns det inget sätt att, förutom på valdagen, mäta det verkliga stödet. Nu visar EU-valet att det fortfarande är så att opinionsinstituten tar fel på vårt stöd. Tydligen kan man räkna upp resultaten med sisådär 40-50% för att få ett rättvisande resultat... och då når vi över spärren.

Inslag.se diskuterar riksdagssituationen vid ett riksdagsinträde för SD. Per Gudmundson hänger på i kommentarsfältet. Nu är det många som är spända.

Resultatet

Jahapp, inget mandat i parlamentet alltså. 3,3% när allt är räknat. Jag ser helt ärligt detta som en framgång trots det. Vi har tagit nästan fyra gånger så många röster som vi gjorde 2004 och vi har dessutom lyckats få en större del av våra riksdagsväljare till urnorna jämfört med -04 (ca 35% då, ca 60% nu). Dessutom tror jag att vi tappade väljare till sofflocket förutom till Piratpartiet.

Nåja, längre analys får vänta. Det är dags att sova. Tack alla som har hjälpt till - ni har varit guld värda!

Valdag

Jag har varit runt lite och kollat vallokalerna och våra valsedlar verkar finnas överallt, precis som det ska vara. Har fått höra av andra aktivister att det har varit stulna valsedlar på ett par ställen, men inget mer än isolerade incidenter.

I väntan på valresultatet så kan man ju alltid drömma lite - Dick Erixon kommenterar vårt resultat på Expressens nätomröstning.

En närking till EU

Nu är jag äntligen hemma.

Jag skulle ljuga om jag sa att tempot i den här valrörelsen har varit lika högt som i en riksdagsvalrörelse, men det har ändå blivit en del aktiviteter. Fantastiskt nog har vi kunnat ha ett valtält i flera dagar på torget här i stan för att kunna nå väljare. Extra roligt var det att se folkpartisternas sura blickar några meter bort.

Det har också varit några sista-minuten-utdelningar idag för att nå ytterligare några väljare. Själv landade jag i Tierp på eftermiddagen för att springa ytterligare något i de trappuppgångar jag har täckt så många gånger sen 1994.

Så - den sista frågan: vem röstade jag på då?

Efter lite funderingar blev det ett stabilt och (för den som känner mig) knappast förvånande val. Jag kryssade partiets förre ordförande Micke Jansson. Inte så att jag har något emot Sällström, tvärtom! Han har imponerat på rejält på mig trots den skepsis jag kände när jag förstod i början av förra året att denne då helt okände jämte skulle toppa partiets lista. Jansson skulle dock också klara jobbet i parlamentet galant och jag betvivlar inte att hans ideologiska kompass och långa erfarenhet skulle räcka långt.

Sällström i Agenda

Sven-Olof Sällström fick en sittning i Agenda i afton tillsammans med Fi! och Piratpartiet. Inte illa. Det blev naturligtvis lite snuttigt när talartiden ska delas mellan tre partier som alla behöver sändningstid för att nå ut, men jag tycker att det gick rätt bra. Sällström var lugn och säker och kom aldrig ur balans. Det var bra att han fick tillfälle att hugga på EU-byråkratin och ge en släng av Turkietkritik till PP i sista sekund innan debatten bröts, precis vad vi vill ut med. Möjligen kunde han ha bitit sig kvar i debatten genom att prata färdigt när programledaren ville bryta, men sånt är svårt vet jag.

Bra jobbat.

Debatt

Idag är jag hemma och är sjuk, men ändå en snabb kommentar:

Kvällens SVT Debatt var mycket viktigt eftersom det antagligen blir den linje som framkommer här som blir vårt officiella försvar mot Kaliberaffären. Jag gillar skarpt att Björn gick på offensiven och inte bara backade och skrapade med foten. Åkesson höll en mer tillbakalutad position där han bad om ursäkt för Palmesången, vilket antagligen var det mest lämpliga i hans sits. SR verkade faktiskt bli lite pressade här tror jag.

Bedömning: Kaliberaffären har förstås skadat oss, men det här programmet mildrar nog följderna något.

Själva sändningen (radioprogram 2) återkommer jag till när jag inte har feber.

Ett år till

Jag erkänner - jag har låtit mig övertalas. Jag hade egentligen tänkt kliva av DO-posten i år, men till slut blev jag nedtjatad. Så, SD:are i Uppland som läser denna blogg: Tack för förtroendet. Ni får stå ut med mig i ett år till. :-)

April, april!

Tänk, ett tag hoppades jag faktiskt att det var sant. SR får tackbrev från Nordkorea och skäms och ber om ursäkt för sin infiltration. Sedan tittade jag på datumet. Nå, ett gott skratt fick jag iallafall.

Fast sen blir det ännu roligare. SR-pampen i skämtet tappar koncepterna fullständigt och kräver juridiska åtgärder mot detta oerhörda. Vad? Skämta om mig!? :-)

Bortsett från att pampen givetvis gör bort sig genom sin överreaktion så är det lite intressant att bli påmind om att det här förmodligen är grundattityden i journalistkår och bland makthavare. Om man på minsta sätt förekommer i ett sammanhang där SD nämns eller är involverat så är det katastrof och fasa och kränkande. Hur ska man kunna räkna med objektiv behandling från en sådan yrkesgrupp?

Kaliber

Nu när det har gått ett par dagar sedan det första radioprogrammet med hemlig avlyssning av oss publicerades så har jag hunnit tänka efter lite.

Flera av de citat som man får höra är svepande, klumpigt formulerade och i en del fall rent plumpa. Inget snack om det. Och varför?

Som aktiv SD:are känner jag mycket väl igen mig i den här situationen. Visst händer det då och då att någon kommer med sådana här yttranden till en. Några exempel, lätt omskrivna för att skydda personerna:

• Jag är kanslichef på rikskansliet (jäpp, kort period för sex år sen). Telefonen ringer och en äldre man börjar tala om de där irriterande utlänningarna som bråkade med honom i tvättstugan. "...och jag har det för jävligt och pensionen är låg." Ajdå, säger jag lite förstrött. Du skulle inte kunna tänka dig att dela ut lite flygblad? "Nja", säger mannen. Samtalet avslutas snabbt.
• Jag avslöjar på min (tidigare) arbetsplats att jag är aktiv sverigedemokrat. Chockad tystnad följer och samtalet övergår till annat. Nästa dag kommer flera olika av mina arbetskamrater fram till mig, var och en för sig. Deras agerande är så identiskt att det blir skrattretande: de sänker rösten, ser sig över axeln och häver ur sig några grovheter om "de där jävla utlänningarna" - saker som skulle få de där citaten ur Kaliber att verka svaga i jämförelse. "Ja, jag röstar ju inte på SD, förstås, så extrem är jag inte, men..." säger de.
• Jag börjar prata med en etablerad politiker. Ingen annan hör vad vi talar om. "Ja, egentligen har ni ju rätt när det gäller [valfri fråga med koppling till invandring] . Det är inte klokt egentligen att det kan få vara på det här sättet." Jaha, säger jag, då kan du väl säga det offentligt? (Det där sista brukar jag aldrig få något svar på)

Min poäng här är inte att göra mig lustig över någon av personerna i exemplen ovan, om någon nu skulle känna igen sig. Jag vill helt enkelt belysa att det finns vissa saker som man inte vågar tala om offentligt i Sverige idag utan att ta betydande sociala, ekonomiska och för all del fysiska risker. Många svenskar kokar av den orättvisa de är utsatta för och den irritation de känner inför förd politik och den behandling som de kan ha blivit utsatta för av någon enskild utlänning. Kanske har de blivit rånade, eller hotade i tunnelbanan, haft inbrott, fått sina barn slagna eller i värsta fall har någon närstående blivit våldtagen eller mördad. Sådana saker händer också i vårt land. Så träffar de någon som faktiskt är beredd att såväl tala om problemen som lyssna på deras berättelse och erbjuda en konstruktiv lösning. Självklart kommer allt strömmande då! Det som framkommer i sådana lägen är i regel känsloladdade kommentarer som är just svepande, klumpigt formulerade och i en del fall rent plumpa. Det handlar om att prata av sig.

Ett av de program som man kan höra ovan handlar om ett möte inför fullmäktige i Göteborg. Folk säger en del sådana här saker och Micke Jansson är med på mötet. Flera gånger hör jag honom med trött stämma försöka få mötet tillbaka på banan. "Kan vi prata om skolplanen nu?" Jansson har säkert hört sådana här utbrott förut och är förmodligen lite less. Han vill prata om sakfrågor och vilken taktik vi ska ha i fullmäktige, men han vet säkert också att medlemmarna behöver prata av sig eftersom de inte kan göra det någon annanstans. Jag känner igen mig. Som aktivist kan man visserligen hålla med om att situationen är för jävlig, men ur min synvinkel gäller det ju att kanalisera den ilska folk känner till konstruktiv handling. Så, när sådana här kommentarer fälls så hummar man lite och sen försöker man leda in samtalet på nästa flygbladsutdelning, en artikel som behöver skrivas till SD-K eller hur partiet verkligen skulle behöva en liten donation till nästa valkampanj. Kort sagt - "kan vi inte prata om skolplanen nu?"

Det verkar kanske lite cyniskt att göra så. Det handlar inte om det. Missnöje som inte kanaliseras till handling för att förbättra den situation man befinner sig i är improduktivt.

Jag tror att Kaliberprogrammet inte kommer att skada oss, i vart fall inte om det är på den här nivån det ligger. Vad som framkommer i programmet är att folk i partiet uttrycker sig ungefär som många människor kanske gör själv hemma vid matbordet, och det är knappast en skadlig effekt för oss ( snarare tvärtom, och vissa motståndare håller med ). Så, med viss reservation för att jag ännu inte har hört det andra programmet, så vågar jag påstå att det här inte är något särdeles omskakande reportage. Expressens förhoppningar om att vi skall fälla oss själva kommer förhoppningsvis på skam.

"Översofistikerad"

...blev jag kallad på kommunfullmäktige i afton. Jag ska nog ta det som en komplimang, tror jag (fast jo, jag förstår mycket väl att det var menat som en förolämpning).

I afton avhandlades min motion om att säga upp avtalet med Migrationsverket och folkomrösta om något nytt skall slutas. Det blev 80-1, naturligtvis, efter en hätsk debatt. Precis som vanligt.

Guillou och Åkesson

Idag kom den då, artikeln som man har gått och väntat på. Det har snackats en del internt om hur Jan Guillou följt Åkesson under en veckas verksamhet och jag vet att rätt många har varit oroliga över hur Guillou skulle göra. Oavsett vad man anser om honom i övrigt så är han ju en begåvad skribent, så det står ju onekligen i hans makt att sabla ned oss fullständigt (och på ett underhållande sätt!) om han så skulle önska.

Resultatet är väl lite blandat. Guillou gör sig skyldig till några småfel (Sven-Olle Olsson i Sjöbo blir Sven-Olle Svensson) och man kan inte kalla SD 1988 för ”en liten nazistisk sekt” som Guillou gör. Tyvärr är det rätt få kvar i partiet från den tiden, så det är inte helt lätt att kontra det propagandaövertag som Guillou och etablerad press har. Jag gillar inte riktigt heller att han försöker framställa det som att vi har stulit idéer från KD och C.

Å andra sidan ges en i stort sett korrekt bild av hur det ser ut idag. Flera gånger påpekar JG hur mötena är stillsamma, att det är vanligt folk som är med och han tar till och med upp flera fall av hur vi blir överfallna av rödingar och hur media behandlar oss styvmoderligt. Åkesson framställs som en svärmorsdröm och JG är faktiskt så ärlig att han ger Micke Jansson en stor del av äran för att partiet rensades upp.

Överlag tror jag att vi tjänar på den här delen. Frågan är hur de kommande delarna i artikelserien ser ut.

Larv!

Det har varit kravaller i Rosengård. I flera dagar faktiskt. De problem som har varit kända för oss sverigedemokrater men som har tigits ihjäl på många andra håll kokade över under hösten och våldet på gatorna blev helt öppet för alla. Efter ett par dagars upplopp lugnade det hela ned sig något och rättegången har nu kommit. Lyckligtvis hade polisen haft med sig filmkameran så att man faktiskt (eventuellt) nu skall kunna döma några missdådare.

Vad fokuserar media på? Jo, hör och häpna, polisen har uttryckt ilska och irritation över de personer som ägnar sig åt gatuupplopp och faktiskt svurit lite över dem i polisbilen!

Skandal!

Jag kan bara hoppas att det absurda i situationen är uppenbart för folk i gemen. Ärligt talat, vad är det största problemet? Kravaller på gatorna i en av Sveriges största städer eller att polisen svär i bilen över dessa brottslingar?

En bokmal bekänner

Det är tyst på bloggen nu. Det beror på att vi nyligen hade kompletterande budgetfullmäktige och en del medlemsmöten på olika platser i länet, så jag är lite mätt på att skriva och tala om politik just nu. Istället finner jag mig med näsan i Mats G. Larssons Minnet av vikingatiden, eller William Urbans Tyska Orden eller Rudolf Kjelléns Världskrigets politiska problem. Fascinerande läsning. Jag återkommer när jag tycker att jag har något klokt jag vill säga.

Valdag på andra sidan pölen

Idag är det val i Förenta Staterna. Jag har följt valet nästan dagligen via nyhets- och politiksajter, såväl av intresse som av professionella skäl: man kan förvänta sig av en SO-lärare att han håller lite koll på vad det är som händer. Jag kommer att runda av den låååånga valrörelsen med att se på valvakan nu under natten, även om det ser ut som om det är avgjort redan. Troligen vinner Barack Obama.

Jag hoppades länge på att McCain skulle slå honom och länge var det mitt stalltips till alla som frågade mig hur det skulle gå. Jag band mig t.ex. rätt hårt inför arbetskamraterna i våras när jag sa att McCain nog skulle slå Obama i slutspurten. Det tyckte jag höll också, eftersom McCain knappade in och faktiskt ledde i undersökningarna under en period nu i höst. Sen kom den ekonomiska kraschen. Jag tror att det var Jay Cost på Real Clear Politics som uttryckte det bäst:

[V]oters often rely on simple yet sensible metrics to make political decisions about the economy. One of them has been more or less operative since the election of 1840: if the economy tanks during a Republican administration, vote Democrat. If it tanks during a Democratic administration, vote Republican. Applying this rule to 2008, we get the following. McCain, because he is of the incumbent party, gets the political harm. Obama, because he is of the out party, gets the political benefit. That's all there is to it.

Så, McCain förlorar (förmodligen) tack vare ekonomin. Utan kraschen... tja, vem vet?

Av det ovanstående kan man kanske förledas att tro att jag stöder McCain. Icke så. Jag är nämligen lite gammaldags av mig: jag anser att man ska stödja den kandidat som man gillar mest bland alla tävlande, inte bara de två främsta. Under primärvalen så föredrog jag Ron Paul, även om han nu har slagits ut och har avböjt att kandidera som oberoende. Istället så han gett sitt stöd till kandidaten för Konstitutionspartiet - Chuck Baldwin. Baldwin har en del bra ståndpunkter, även om jag inte instämmer i allt. Så - vore jag amerikan skulle jag antagligen rösta på honom.

NEO, riksdagen och missnöjet

I dessa tider är det lätt att bli överlastad. Jag har varit på kommunkonferens, vilket egentligen är tillräckligt för ett eget inlägg. Jag har suttit i kommunfullmäktige, vilket egentligen förtjänar ett eget inlägg. Det amerikanska valet förtjänar ett inlägg det med. Ändå blir det inget – andra saker finns att göra.

Nu har det dock dykt upp något som jag inte kan låta bli att skriva om. Det liberala magasinet NEO har gjort ett specialnummer om de etablerade politikernas mardröm inför valet 2010 – Sverigedemokraterna kommer inte bara in i riksdagen utan blir också vågmästare. På annat håll ser jag att bland annat Johan Ingerö spekulerar i att SD kommer att implodera likt Ny Demokrati när vi väl når över riksdagströskeln. Neos argumentation förefaller landa i att det bästa är att låta en borgerlig regering styra med passivt stöd av SD, vilket skulle få oss att krascha mot den grå vardagens klippa och tappa väljarstöd, underförstått för att vi inte skulle kunna fortsätta att dra till oss ”missnöjesväljare.”

Jag betvivlar detta. Det är en förenkling att tro att likheterna mellan NyD och SD är så stora att vi kommer att agera på exakt samma sätt. Det är också för enkelt att tro att vi inte inser att det är nödvändigt att hålla hårt i partigruppen i riksdagen.

Jag har såpass mycket insyn i partiet att jag törs säga att ett av de viktigaste kriterierna för att bli uppsatt på valbar plats är att man förmår samarbeta med resten av riksdagsgruppen. Våra riksdagsmän kommer tveklöst att handplockas av styrelsen med just detta i åtanke. Det är naturligtvis möjligt att det kan smälla till i personvalet i någon valkrets, men om partiledningen har något alls att säga till om så kommer det att bli en grupp ledamöter som förstår att lyda partipiskan. Ny Demokrati bildades bara några månader innan valet och hade ingen chans att sätta ihop en samtrimmad grupp på det sätt som SD kommer att göra. Det är med andra ord osannolikt att riksdagsgruppen kommer att splittras annat än i någon enstaka fråga och antagligen då inte i någon fråga som är av större betydelse (jag kan möjligen tänka mig att röstsplittring kan förekomma när det gäller enstaka motioner).

Det där med ”missnöjesväljare” är jag också skeptisk till. Många debattörer tycks tro att vi på något sätt lurade väljarna och att de som röstade på oss inte egentligen håller med om programmet utan bara röstade på oss för att jävlas. Jag kan hålla med om att det nog kan finnas en sådan grupp bland våra väljare, men om något så skulle jag vilja säga att den andel av våra väljare som är att betrakta som sverigedemokratiska ”kärnväljare” är att betrakta som tämligen hög jämfört med andra partier. Utrymmet räcker inte till för att gå in på enstaka undersökningar, men t.ex. har valforskaren Marie Demker hävdat (i just NEO) att SD nu har en grupp kärnväljare. Ser man på annan forskning så verkar våra väljare också i hög grad ha en åsiktsprofil som överensstämmer med med partiets ställningstaganden. Ur min synvinkel så verkar det snarare som att det är troligt att vi kommer att behålla de väljare vi får snarare än att de skingras.

I vinter släpps också en rapport från institutet Ratio som just behandlar våra väljarframgångar. Jag ska givetvis läsa den och återkomma med synpunkter.

Jörg Haiders död

Imorse dog alltså Jörg Haider i vad som förefaller ha varit en bilolycka på vägen till en familjemiddag. Det är sorgligt, inte bara för Haiders själv och hans familj utan också för Österrike och för nationalismen i hela Europa. Vi står alla idag svagare utan Jörg Haider.

Som kunde väntas har givetvis motståndare av olika slag tagit bladet från munnen och gläds åt dödsfallet. Exempel:

Anna Rahm. Ohyra. JJ.N. Trollharen Immanuel. Fredzilla.

Nyval som alternativ

Peter S-W har ett intressant debattinlägg om följderna av valet 2010, när nu Mp har bundit sig till SAP. Jag instämmer i hans analys att det förmodligen är en smula korkat av grönkoftorna att redan nu binda sig till SAP, när de antagligen skulle kunna dra åt tumskruvarna på både vänster och höger i ett läge där SD kommer in i riksdagen. För tusan, även om vi inte kommer in i riksdagen (Ha! Trolig ubåt, som vi sa när jag låg i lumpen) så skulle de kunna idka utpressning i ett läge när de själva är vågmästare. Obegripligt. De måste förutsätta att vi inte kommer in och att SAP kommer att vinna valet med stor marginal. Det är lite av ett tärningskast det.

Alltnog, PSW utgår ifrån att SD:s riksdagsgrupp skulle ge sitt passiva stöd till en borgerlig regering hellre än att släppa fram Sahlin (vilket är otänkbart) eller pressa fram ett nyval.

Jag är inte så säker på det. Jag sitter ju inte i PS längre, men jag anser mig ha rätt god personkännedom och kunskap om hur resonemangen går. Jag tror faktiskt att det finns lägen där vår riksdagsgrupp skulle fälla såväl borgerliga som socialistiska regeringsalternativ vid omröstningarna och kanske också pressa fram nyval. Jag tror faktiskt att de flesta situationer skulle sluta så. Den enda situation där vi antagligen inte skulle göra så är ett läge där vi nätt och jämt tar oss in (säg 4-4,5%, ungefär som kd 1994) och opinionssiffrorna dyker direkt efter valet. Ett sådant läge skulle antagligen minska viljan att ta risken av ett nyval. Om vi å andra sidan har lite marginal till spärren (säg 5% och uppåt) och opinionssiffrorna tar ett litet skutt i glädjeyran efter riksdagsinträdet så är det ju tänkbart att vi t.o.m. skulle ha ett bättre läge efter ett nyval. I så fall finns ju inget att förlora på att glatt fälla alla regeringsalternativ som går, om de etablerade nu är dumma nog att inte göra blocköverskridande överenskommelser.

Tredje största parti?

Igår var Åkesson här i länet för att träffa lokala aktivister och kf-ledamöter samt ge sin syn på den kommande EU-valskampanjen. Han passade på att förnya vår gamla målsättning om att bli tredje största parti. Och se!

s 44,9 (-0,7)
m 28,4 (+4,3)
fp 4,9 (-3,2)

mp   4,8 (-0,8)
c  4,5 (+-0)
sd  4,5 (+2,4)
v    4,3 (-1,9) 
kd  3,2 (+-0)
övr  0,5 (-0,1)

Nu handlar det bara om tiondelar...

Vad beror det här på då? Tja, jag tror ju t.ex. att förra månadens nedgång i huvudsak var slumpartad. I absoluta tal så utgör de som svarar "SD" i undersökningarna ett rätt litet antal. Jag tror inte att instituten ännu har lyckats hitta en riktigt bra metod för att vikta just vårt parti. Jag vet inte riktigt om jag tror på att finanskrisen har inneburit en vinst för oss. Om den hade haft någon effekt så skulle jag snarare ha gissat att den var negativ för oss. I kristid så sägs det ju att folk sluter upp bakom regeringen och det är ju inte direkt så att särskilt många har frågat oss vad vi tycker om saken.

En annan detalj - 73% av befolkningen röstar på SAP eller M. Fascinerande. Gissningsvis är det en långsiktig följd av mediaexponeringen och att klasskopplingen till röstandet har försvagats mycket. Icke desto mindre så föreställer jag mig att C borde ångra att man sålde av sin tidningskoncern.

Sydsvenskan DN SvD

Miljöpartiet nu för EU

Så, Mp:s medlemmar röstade för att släppa kravet på utträde ur Europeiska Unionen. Trevligt att de bekvämade sig att låta medlemmarna avgöra, tråkigt att en röst tystnar i utträdesfrågan, positivt att Mp visar färg. Det blir allt tydligare vilka det är man ska rösta på om man vill gå ur EU.

EU-frågan är i hög grad en nationalistisk fråga. Vill man att Sverige ska behålla sitt självbestämmande så bör man stödja ett nationalistiskt parti. Miljöpartiet har aldrig varit nationalistiskt i grunden och alltså var det egentligen ett logiskt steg för dem.

Jag baxnar

Det här kan väl för fan ändå inte vara sant? Ungdomsgäng som skjuter - SKJUTER - mot ett äldreboende och reaktionen på det blir att dra bort väktarna eftersom det är för farligt för väktarna att vara kvar?

Vad fan, finns det ingen som har någon ryggrad över huvudtaget? Ställ ut beväpnade vakter och skjut skarpt, säger jag. Ska såna där gatugäng få terrorisera våra gamla helt fritt?

Uppdatering:

TT-ELA rapporterade visst om det tidigare i veckan. Givetvis verkar det största problemet vara att SD kanske tjänar på det...

Gudars skymning!

Demonstrationsläget

SDU med hr. ungdomsansvarige Almqvist i spetsen har rört på sig och gjort något bra - demonstrerat mot svenskfientlighet. Det gläder mig att ungdomsförbundet tar initiativ till sådana här aktioner - det är precis sånt har som har saknats i förbundet.

Jag noterar också att mycket lite har förändrats sedan jag själv var ute på torgen sist. Rödingarna finns fortfarande där och saboterar torgmöten så mycket det bara går. Jag noterar också att högt uppsatta lokalpolitiker deltar i AFA-demonstrationerna, t.o.m. så högt uppsatta som Ilmar Reepalu själv. Det säger rätt mycket om var deras sympatier ligger och hur mycket snacket om det öppna samhället är värt.

Den liberale doktoranden och samtalstonen

Ibland när man svävar runt i bloggvärldens mer stillsamma nejder så kan man hitta ett och annat som är ganska intressant.

Det här inlägget är skrivet av en doktor i Lund och han diskuterar en händelse i Almedalen för ett tag sedan. Alla som är offentliga SD:are känner igen det - företrädare för etablerade partier vänder en ryggen och någon kommer fram och ska ge en spydig kommentar. Inget nytt där.

Det intressanta är resonemanget som Lundamannen sedan för fram - den samtalston vi väljer är avhängig vår tilltro till att också motparten är ärlig och på jakt efter sanningen. Om vi inte tror att den vi talar med ens försöker tala sanning (eller tror på att sanning existerar) så är det meningslöst att hålla en civiliserad samtalston eller att ens tala med vederbörande.

Jag instämmer. Det är ungefär så jag ser på diskussioner med politiska motståndare också. Det är för mig uppenbart att ganska många etablissemangspartister på låg- och mellannivå håller med om en hel del av det man säger och dessutom lider av rätt stora vanföreställningar om vart SD står. Sådana människor föröker jag vara någorlunda korrekt mot och när tillfälle ges så kan man ju försöka ge dem en bättre bild av SD än vad de har. Jag vill gärna tro att de egentligen inte har några stora problem med vårt program och att de helt enkelt inte har förstått vad det är som håller på att hända. Kanske kan man värva över en och annan av dem - det är ju trots allt ungefär så jag själv och många andra hamnade i SD från början.

Däremot så finns det också "riktiga" motståndare. De är ofta framstående företrädare för sina respektive partier och har förstått precis vad det är som pågår och skiter i det. Det kommer aldrig att gå att få något samförstånd med en sådan människa - för att återkoppla till Lundamannen så tror jag inte att vi och de har samma uppfattning om sanningen och inte strävar efter att uppnå samförstånd eller ens att de spelar rent - och mot sådana har jag mycket svårt att ens vara artig. De är ju trots allt (precis som Tobias Lindgren säger i samma diskussion) landsförrädare.

S-v-mp och valkretsarna

Jag ser i tidningen att Mp tänker sig att samarbeta med socialdemokraterna inför valet 2010. Jag måste säga att det där förvånar mig lite. Jag hade nog uppfattat det lite som att Mp åtminstone i början av mandatperioden försökte hålla lite öppet för ett samarbete med borgarna vid nästa val, om resultatet skulle bli så. Jag köper att de hellre samrbetar med sossarna i och för sig, men det är ju faktiskt ett tänkbart resultat att vi blir vågmästare i Uppsala nästa gång. Det är troligt att vi tar ett mandat till och blir det jämnt mellan blocken så kan det avgöra majoritetsförhållandet om inget av de andra partierna vill samarbeta över blockgränsen.

Efter att ha frågat runt lite försiktigt så verkar det som om ingen av de övriga partierna verkar räkna med den här möjligheten. Gissningsvis hoppas de på att vi åker ur fullmäktige nästa val, vilket verkar mindre troligt. I måndags spikade fullmäktige förslaget till valkretsindelning, och det verkar bli tre valkretsar som ser ut ungefär som förra gången. Med det underlaget är det som sagt troligt att vi tar två eller möjligen tre mandat.

Lustig detalj, förresten - ju fler valkretsar det är, desto mer vinner stora partier på det. De enda som var för fem valkretsar (vilket vi hade förlorat stort på) var socialdemokraterna. Originellt nog så var de mycket uppriktiga med sina skäl - "Vi vill ha fem valkretsar eftersom vi tjänar på det", som Jan Ask sa (fritt citerat).

Anders Eklund

Det meddelas att barnamördaren Anders Eklund nu snart kommer att få sin dom. Jag har svårt att se att det kan bli något annat än livstids fängelse, givet vad det är han har gjort sig skyldig till. I det här läget kan det ändå vara värt att säga det:

Eklund ska ha dödsstraff. Det finns inga ursäkter för en sådan som han. Det enda tänkbara straffet är dödsstraff.

Om det som säges i förtroende

Värsta sortens förrädare

Jag instämmer.

Två miljarder till

I övriga nyheter meddelas att regimen har beslutat lägga ytterligare två miljarder på invandringen. Den här gången ska utlänningar få introduktionsbidrag/socialbidrag parallellt med att de också arbetar.

Undrar om inte jag också ska gå ner till soc och fråga om jag kan få lite bidrag som extrainkomst ovanpå arbetet?

Nåja, man får väl vara glad att de åtminstone öppet redovisar den här kostnaden.

Stenkastning 2

Mer information: Radio Uppland rapporterar att busstrafiken stoppades tack vare ytterligare stenkastning under kvällen i... just det: Gottsunda.

Se också DN.

Stenkastning

Nu på morgonen rapporterar UNT och Dagens Nyheter att stenkastning mot ambulans och buss har ägt rum på Dag Hammarskjölds väg. Det sägs inte exakt vart detta ägde rum och den vägen är sju kilometer lång.

Tidigare har andra större städer drabbats av stenkastning mot utryckningsfordon och bussar. Man kan bara hoppas att den trenden inte sprider sig hit.

Andra bloggare har också tagit upp saken.

Nedåt i Landskrona

Enligt en artikel i Helsingborgs Dagblad så har väljarstödet för oss i Landskrona dykt från 22,3% till 14,8%. Onekligen en rejäl minskning, men tyvärr inte så oväntat (Dagens Nyheter har nu hängt på).

Valresultatet i Landskrona var vårt bästa i hela Sverige, vilket berodde på den oerhört förmånliga situation vi hade där under valåret. Vi hade välkända lokala företrädare, en hög andel arbetslösa och en skadeskjuten arbetsmarknad och en hög andel invandrare med en i lokala media uppmärksammad våg av invandrarrelaterad brottslighet. Vad jag har sett hittills pekar på att just dessa faktorer är bland de viktigaste för att vi ska nå höga resultat.

Folk var alltså missnöjda med invandringspolitiken och såg oss som ett tänkbart alternativ. Valet kom och gick och få saker förändrades omedelbart. Utan att ha statistik på bordet så vågar jag gissa att mycket av situationen i Landskrona är i stort sett detsamma som det var före valet. Den enskilde väljaren kan då ställa sig frågan vad det var för mening att rösta på oss.

Så långt är det knappast någon överraskning. Alla partier drabbas av vad vi kan kalla "de brustna förhoppningarnas missnöje." Vi drabbas säkerligen extra hårt eftersom våra väljare med stor sannolikhet är mer rörliga. Vår grupp av inbitna kärnväljare existerar men är ännu ganska liten och för den som redan har bytt parti en gång är det antagligen ganska lätt att byta en gång till. I Landskrona nådde vi antagligen en lokal topp i maximeringen av vårt potentiella väljarstöd år 2006 - vilket inte är samma sak som att detta potentiella väljarstöd inte kan öka och/eller maximeras en gång till.

Nu kommer förståsigpåare och politiska fiender säkert att glädjas åt nedgången. De kommer att slå sig för bröstet och basunera ut att SD inte klarar av att ta ansvar och att väljarna kommer att tappa intresset för oss. Två små påminnelser:

1. Det är fortfarande 14,8% som säger att de skulle rösta på oss igen. Det är fortfarande långt över vårt väljarstöd på riksnivå.
2. Alla undersökningar visar att en förkrossande majoritet av våra väljare prioriterade invandrarfrågan högst av allt. Gissningsvis har de väljare som nu har glidit tillbaka till (s) och (fp) kvar dessa åsikter. Hur ska ni hantera det?

Tradition och fason

Det finns fortfarande här och där representanter för etablerade partier som jag kan betrakta som relativt vettiga. Några sådana har funnits bland dem som en gång i världen fanns med kring det avsomnade nätverket Engelbrekt.

För några år sedan läste jag rätt ofta Jacob Söderbaums blogg. En annan representant för den "riktiga" högern som jag då och då har läst är Dag Elfström. Nu har dessa två och ytterligare några startat en gemensam blogg där de kommenterar diverse dagshändelser. Än så länge så verkar de flesta inläggen bestå av det material som tidigare fanns på deras personliga bloggar, men det verkar lovande. Därför väljer jag att länka till deras blogg här till höger.

För säkerhets skull ska jag kanske säga att jag inte håller med om allt vad de konservativa herrarna skriver och att de helt säkert inte vill förknippas med SD.

Ett par små steg

Man kan bedriva politik på många sätt. Ikväll togs ett par små steg mot ett bättre Uppsala (och Sverige) när Uppsala kommunfullmäktige avskaffade de socialistiskt influerade policydokument som kommunen har använt under ett flertal år. Bland dem fanns t.ex. integrationspolicyn, som bland annat innehöll följande pärlor:

• "de flesta invånare skulle kunna definieras både som invandrare och som svenskar "
• "Integration berikar alla"
• "Kommunens arbetsmarknads- och sysselsättningspolitik ska särskilt uppmärksamma utsatta individer och grupper."

Ni vet, det där vanliga fluffet som betyder att man ska lägga ut grova pengar på nya integrationsprojekt och prioritera utlänningar framför svenskar (och förresten finns det inga svenskar, bla bla bla). Nu är det borta.

Ibland känns det extra skönt att åka hem från fullmäktige.

Johan Rinderheim avgår

Jag förmodar att det är dags att jag ger min syn på det som har hänt i partiet under helgen.

Alla som håller någon som helst koll på vad som händer i partiet är ju vid det här laget medvetna om att Johan Rinderheim har valt att lämna SD. Partiets officiella syn på saken känner bloggläsaren säkert redan till - ”det är synd men han får skylla sig själv.”

Jag anser att det är mycket sorgligt. Det är en epok i Sverigedemokraterna som tar slut i och med Johans avgång och jag beklagar att det gick så här långt. När jag fick reda på att partiledningen hade ställt kravet att han skulle lämna alla poster förutom kf-platsen i Nynäshamn så blev faktiskt t.o.m. jag lite överraskad. Jag hade inte trott att de skulle vara riktigt så fräcka. Jag menar, alldeles oavsett vilka anklagelser som framkommit så är Johan vald av Stockholms medlemmar och hade ända till slutet stöd ifrån de övriga representanterna i distriktsstyrelsen. Dessutom väcktes aldrig ens något ärende i frågan i riksstyrelsen utan det hela hanterades ”informellt”. Huruvida partistyrelsen ens har fått studera de konkreta anklagelserna låter jag vara osagt.

Ur min synvinkel så förefaller de anklagelser som lagts fram inte vara av sådan natur att de borde ha lett till uteslutning – för ingen skall tvivla på att det är vad det här hade lett fram till i slutänden. Jag vet att det fanns vissa i Stockholm som har partiledningens öra som ansåg att Johan var olämplig som distriktsordförande, men ärligt talat, killar – det hade varit hederligare att lägga fram ett förslag på någon annan ordförande vid årsmötet i så fall. Nu togs det aldrig upp inför medlemmarna.

Jag kan bara önska Johan lycka till i sitt fortsatta politiska arbete. Jag betvivlar inte att vi också i framtiden kommer att stöta på varandra i olika sammanhang.

Reggaefestivalen igen

Nu har alltså reggaefestivalen avhållits. Resultatet?

250 gripna för narkotikabrott, varav flera var artister - ja, somliga t.o.m. "världsledande" i genren.

Här på bloggen har det dykt upp flera kommentarer till mitt gamla inlägg om reggaefestivalen. De anonyma festivalbesökarna menar där att det inte bara är så att hasch och marijuana är en del av reggaefestivalens kultur - de försvarar det också och menar att det är synnerligen lämpligt att röka på i festivalsammanhang.

Det här är kanske lite småaktigt, men vad tusan:

Vad var det jag sa?

Politisk historia

De senaste två dagarna har jag spenderat betydligt mer tid än vad jag egentligen har lust att tänka på framför de TV-sända riksdagsdebatterna. Förutom att jag kan konstatera att det är långt ifrån alla riksdagsledamöter som besitter någon som helst retorisk talang, så är det lite kul att se hur Sveriges (i teorin) högsta beslutande organ fungerar i stort sett som en lite större och mindre färgstark version av ett SD-årsmöte.

Det har givetvis rört sig om FRA-lagen. Frågan har inte berörts särskilt internt i partiet, även om partiledaren nu har tagit bladet från munnen. Jag är hursomhelst skeptisk. En bestämmelse om att FRA teoretiskt får avlyssna all kommunikation? Jösses. Vart tog privatlivet vägen? Jag kan hålla med om att det kan behövas avlyssning vid en del tillfällen, men någon gräns får det ändå lov att finnas.

Annars tycker jag som sagt att det är kul (eller kanske snarare intressant - fenomenet är ganska deprimerande) att det visas öppet hur partiledningar och gruppledare kör över intern opposition och oliktänkande i riksdagspartierna också. Även om jag knappast håller med Karl Sigfrid, Fredrik Federley eller Annie Johansson i någon politisk fråga i övrigt så kan jag åtminstone känna en viss sympati för deras försök att stå upp för den egna övertygelsen.

Hur kommer det att gå då? Tja, frågan återremitterades i morse strax efter nio, kommer tillbaka om någondag med en liten extraskrivning om att vi verkligen måste se till att det här inte missbrukas och sen röstar alla för den.

Så går det till.

Vi vinner (igen)!

Idag kom ett brev från kammarrätten i Stockholm, dit alltså Uppsala kommun överklagade länsrättens beslut om att kommunen har missgynnat oss rörande partistödet.. Kammarrätten har bestämt sig för att inte bevilja prövningstillstånd. Vi vinner alltså igen!

Eventuellt kan kommunen få för sig att överklaga också detta beslut till regeringsrätten, men det förefaller långsökt. Nu kommer rimligen partistödsbeslutet att betraktas som ogiltigt och jag förutsätter att vi kommer att kompenseras för detta.

Ett nytt kapitel

Det har ju varit tyst på bloggen ett tag efter RÅ. Jag tänker inte dölja att jag är besviken över hur resultatet blev och jag har tagit mig en del tid till att fundera hur jag ska gå vidare med mitt politiska engagemang. Jag har kommit fram till att det nog är läge att trappa ned lite och ägna sig åt annat ett slag. I mer än 14 år har jag varit aktiv i SD här i länet och flera av dessa år har jag varit det på olika ledarpositioner. Det är nu dags att lämna över till nya krafter, i vart fall för tillfället.

Jag har ju varit distriktsordförande fram tills nu och tillika ordförande för lokalavdelningen. Jag lämnar över dessa funktioner till vice ordförandena fram tills nästa årsmötesrunda i början av nästa år. Båda två är garvade herrar med lång erfarenhet från näringslivet som knappast kommer att ha några problem med att utföra jobbet. Gruppledarskapet i kf tänker jag överlåta på en av suppleanterna. Det är visserligen en smula oortodoxt, men enligt de signaler jag har fått från tjänstemännen så ska det inte finnas några formella hinder för en sådan lösning.

Jag vill betona att jag inte tänker lämna partiet eller kommunfullmäktige eller ens någon av de berörda styrelserna. Jag stöder fortfarande partiets politiska inriktning. Vad det handlar om är helt enkelt att jag vill trappa ned en smula.

KF 26 maj

Jag och von Essen (kd) efter KF. Bilden tagen av en snabb Erik Pelling (s).

Japp, kf igen. Den här gången kom min motion om reggaefestivalen (som jag har skrivit om här och här) fram till behandling eftersom jag själv var krasslig vid förra mötet. Jag var väl kanske inte särskilt optimistisk gällande chansen att den skulle gå igenom, men det var lite spännande att se hur kristdemokraterna skulle göra eftersom jag ju citerade deras kommunalråd Gustaf von Essen i motionen. Det blev en lång debatt (en timme eller så) och faktiskt - von Essen höll i sak med mig om det olämpliga med reggaefestivalen i snart sagt varje inlägg. Dessutom fick jag höra från vänsterns Lisa Boëthius att hon visserligen accepterade festivalen för tillfället, men fortsätter missbruket på året festival så kanske hon omprövar sitt beslut. Med andra ord är det väl läge att upprepa motionen till nästa år.

Precis som förväntat så gjordes också jämförelser med Valborg och det allmänna stöket under denna festdag. En stor skillnad är givetvis att alkohol är lagligt medan knark inte är det.

I övrigt så valde vi att yrka avslag på en taxehöjning i äldrevården. Höjningen motsvarar ca 0,1% eller så av äldrenämndens budget medan höjningen kan bli smärtsam för den enskilde. Dessutom är de 18 miljoner höjningen förväntas dra in en icke föraktlig del av den skattesänkning som planeras av alliansen. Inte för att jag har något mot skattesänkningar, men då finns det andra saker man kan finansiera dem med.

Erik Pelling och Johan Lundqvist har också skrivit om mötet.

RÅ 2008: Hemma

Kom precis in genom dörren hemma i Uppsala. Ett par snabba kommentarer - allt gick som PS ville med ett par modifikationer. RÅ valde att köra över styrelsen i bensinskattsfrågan, så nu förspråkar vi sänkt bensinskatt. Det blev också en het debatt kring vår inställning till religiösa friskolor. Skall vi vara mot alla sådana eller också fortsättningsvis acceptera kristna sådana? För totalförbud var flera skåneombud, för kristna skolor var paret Kronlid från Örebro samt PS. Till slut gick RÅ på PS linje, men många stödde minoritetslinjen.

RÅ 2008: Dag 2

Okej, det visade sig att jag ropade hej för tidigt. Den bärbara datorn klarade inte av att hålla signalen till nätverket. Just nu står jag vid en hotelldator - jag har smitit ut en stund.

Vad kan man säga hittills? PS-valet gick ganska smärtfritt. Jag har haft en hel del synpunkter på PS, men den här gången lyckades de flesta invändningar man kunde ha mot VB:s förslag lösas i förväg. Jag är någorlunda nöjd med hur det blev. Jag är också positivt överraskad av den VB som valdes till nästa år - det kan nog bli bra.

Igår kväll hölls gruppdiskussioner ang. dagens ärenden - en mycket bra idé som verkligen gjorde att flera frågor fick en rejäl diskussion och att flera vanliga ombud som inte är uppe i talarstolen så ofta fick säga sin mening.

Idag, däremot, så led partiet ett stort nederlag. Stadgeförändringen som jag har talat om tidigare gick igenom med siffrorna 125-29, så nu är partiet betydligt mer toppstyrt. Lyckligtvis blev det åtminstone ett par små förbättringar av förslaget och debatten var iallafall konstruktiv och inte så präglad av fientlighet som många diskussioner har varit de senaste åren.

Nu: debatt om det regionalpolitiska programmet.

RÅ 08: Start

12:58

Nu sitter vi i mötessalen och väntar på start. Folk forsar in genom dörrarna och en av Ekerotharna läser högt ur stadgarna från podiet för att testa ljudanläggningen. Jag hade befarat att det skulle vara lågt deltagande, men salen är nästan helt full.

RÅ -08: Ankomst

Okej, nu har Uppsalas ombud anlänt i all sin glans till RÅ. Och fröjdens! Det finns en nätuppkoppling! Jag ska försöka uppdatera fortlöpande från mötet. Men först - dags att registrera sin ankomst.

Ny försvarsblogg

Jag har tipsats om en blogg som behandlar vårt f.d. försvar på ett initierat sätt. Jag lägger till den i länklistan så får vi se om den fortsätter att vara intressant. Mycket nöje!

Wiseman's Wisdoms

Ibland blir det inte som man vill, del 2

Igår var det kommunfullmäktige och den här gången märktes det för första gången av hur känsligt ett litet parti är för enskildas bortfall. Jag själv fick nämligen förhinder igår av hälsoskäl. Förstereserven Joakim Hallin var bortrest på kurs hela dagen och andrereserven Stefan Petersen kunde inte sitta hela mötet p.g.a. familjeskäl. Hade vi haft lika många platser som vilket annat kf-parti som helst så hade vi nog hittat folk att stoppa i luckorna, men som det blev så stod stolen tom mellan 16.15-22.00. Illa.

Det hela var extra illa eftersom det för det första var bokslutsmöte, för det andra var dags för en mp-motion om särskilda anti-SD-kampanjer och för det tredje var dags för min egen motion om Reggaefestivalen.

Så, vad hade jag sagt om jag hade varit där då? Jag hade nog för bokslutets del pekat på att överskottet visserligen ser bra ut, men att det inte är konstigt att det blir så när man ställer ett 1%-igt avkastningskrav på all verksamhet (alltså i realiteten ett dolt sparkrav). Jag hade också pekat på att man i vanlig ordning inte har undersökt hur mycket invandringen kostar kommunen. För mp-motionens del hade jag yrkat avslag med hänvisning till att det är dolt partistöd (och hotat med att överklaga beslutet till länsrätten). Gällande min egen motion så hade jag förstås yrkat bifall och pekat på hyckleriet i att tycka att reggaefestivalen är dålig men sedan inte göra något konkret åt saken.

Ungefär så. Men som sagt - så blev det inte.

En kapitulation och en offensiv

Ibland går det inte som man vill.

Tommy Funebo är en person som jag i det längsta har försökt undvika här på bloggen. När han uteslöts ur partiet (för de facto så var detta vad som skedde) så ansåg jag att det bästa var att ignorera honom, precis som vi i regel har ignorerat de flesta andra personer som har avpolletterats. Så småningom skulle han väl tröttna, tänkte jag.

Nu håller inte detta längre. Han fortsatte envist sitt korståg mot Sverigedemokraterna och har nu lyckats etablera sig som en ”SD-expert” som ofta tillfrågas av media. Detta är illa nog, men dessutom så har flera partiföreträdare valt att kommentera hans bloggutspel i olika sammanhang och nu har han ju definitivt legitimerats genom att ges plats i partiets jubileumsskrift. Det går inte att låtsas som om han inte finns längre, den försvarslinjen har fallit.

Så vad tycker jag då själv om Funis? Enkelt uttryckt: inte. Vad han gjorde sig skyldig till under sitt sista år i SD och under tiden därefter var något som jag och många med mig aldrig kommer att förlåta honom för. Icke desto mindre så ska jag vara så ärlig att jag ändå säger att Tommy Funebo är en intelligent och beläst man som har en god förmåga att förstå hur saker och ting hänger ihop, även om han sällan håller sig för god för att tumma på sanningen om det gynnar honom. Funebo har i regel angripit mig hårt på sin blogg, men någon enstaka gång har han faktiskt öppet erkänt att han har instämt med något jag har sagt eller skrivit. Därför skall jag inte vara sämre karl - jag håller faktiskt med om mycket i Funebos senaste inlägg.

I SD-Kuriren skriver Göran Olsson om den föreslagna stadgeändringen som kommer att diskuteras på det kommade årsmötet. Jag är mycket kritisk till förslaget. Till viss del har förslaget tagits upp på SDU:s forum, men där blir man tyvärr bortklippt om diskussionen blir för hård. Jag anser att stadgeförslaget leder till en ökad maktkoncentration inom partiet och att de vanliga medlemmarna får ännu mindre möjlighet att påverka (eller för den delen ens förstå) vad det är som sker på riksnivå. Riksårsmöte vartannat år, 40% av pengarna in till riks, programförslag som antas av partistyrelsen... hur skall detta kunna ses som något annat än maktkoncentration? I huvudsak så har förslaget försvarats av PS-majoriteten och deras närmaste medarbetare ute i landet. Funebo tycker att jag ska citera Lenin och kräva all makt åt sovjeterna, men jag nöjer mig med Marx: "Intresset ljuger inte."

En uteslutning

En uteslutning har ägt rum i Småland. Kjell-Åke Stoneblaster från Växjö har uteslutits av någon anledning som ännu inte är helt officiell.

Jag har bara träffat karln ett par gånger i samband med förlidna årsmöten. Mitt starkaste minne av honom är hans enorma polisonger.





...och det här blev visst det hundrade inlägget också. En smula typiskt, kan man tycka, med tanke på ämnet.

RÅ 2008: Debatten

Mjahaja. I mitt förra inlägg så trodde jag ju att man skulle kunna diskutera på SDU-forumet, men det gick ju inget vidare. Jag får väl ge mina synpunkter här istället då.

Dags för ännu ett årsmöte... det sista?

Nu börjar det dra ihop sig till riksårsmöte igen. För en gångs skull så finns det en hel hög med förslag till årsmötet, såväl från styrelsen som från diverse medlemmar. Själv hade jag tänkt lägga min dödsstraffsmotion i år, men jag blev övertalad att låta bli.

Jag ska se om jag inte kan haspla ur mig mina synpunkter på de olika förslagen här också, men tills vidare pågår diskussionen här.

Citerad i UNT

Idag citerar UNT ett remissvar rörande stadens utveckling som jag gav. De väljer att fokusera hårdast på en, ehm, framträdande del på Näckenstatyn vid järnvägsstationen.

Näcken får inte vara näck.

Intervju om kampanj

Sent igår kväll gjorde tv4 Uppland en intervju med mig angående kommunens kampanj mot oss (som jag har skrivit om här). Intervjun blev ganska bra, tycker jag själv. Det här är en positiv följd av att vi har valts in i fullmäktige. Ärligt talat - hade en sån här propagandakampanj alls ifrågasatts om inte vi hade funnits i kf?

Åkesson i Debatt

Så, SVT höll en debatt om islamofobi i afton. Uppmuntrande nog så hade Åkesson bjudits in till debattpubliken. Vad kan man då säga som en snabb kommentar?

Tja, han fick inte säga många ord. Det är ju svårt att göra sig hörd i såna där sammanhang, i synnerhet om antalet motståndardebattörer är ca 5 gånger fler. Trevligt att han iallafall fick Per Gudmundson på sin sida. Jag var lite rädd för att blotta mängden av motdebattörer skulle leda till att Åkessons röst drunknade i mängden, men han fick in en rejäl smäll med statistiken från Storbritannien som visar på ett utbrett stöd för radikala tolkningar av islam. Dabrowski kontrar med frågan "Jaha, men känner du någon muslim? Har du varit i en moské?"

Gudars skymning! Har inte SVT några som helst intellektuella krav på sina programledare? Vad har det för relevans för den statistik som Åkesson redogjorde för? Där kan jag möjligen tycka att han borde ha angripit Dabrowskis infantila fråga istället för att svara, men vad tusan - jag är inte säker på att jag själv hade gjort det. Bra jobbat, Åkesson!

Nåja, som vanligt så är ju det viktigaste att Åkesson alls bjöds in. Om vi får bli ett återkommande inslag i sådana där debatter så är jag mer än nöjd.

Ännu ett årsmöte

Det blir sena kvällar den här veckan. Årsmöte här, årsmöte där. Ikväll var det ett lätt försenat årsmöte i SD-Enköping där en ny ordförande valdes. Det blir ju gärna lite formellt vid sådana möten, men vi hann också med att ta upp litegrann om det nya förslaget till hantering av kommunföreningarnas partistöd och partiets budget.

Uppsala Reggaefestival

Ett årligen återkommande evenemang i Uppsala är den s.k. Reggaefestivalen. Lika årligen återkommande är, hör och häpna, gripanden för narkotikainnehav i samband med denna knarkfestival (se t.ex. det här och det här). Dssutom förekommer då och då andra knarkbemängda musikevenemang i staden, som det här nu i helgen. Här i kommunen så har Gustaf von Essen (kd) uttalat sig negativt om festivalen, vilket han naturligtvis skall ha all heder för. Däremot så verkar det inte som om vare sig den borgerliga majoriteten eller socialisterna kommer att göra något konkret åt saken. Jag lade därför följande motion på kommunfullmäktige igår:

Motion angående framtiden för Uppsala Reggaefestival

Vi vill lämna ett särskilt yttrande i detta ärende och peka på att vi inte håller med om att just denna festival ger god och bra PR för Uppsala kommun. Vi menar att den drar till sig alltför många människor som använder droger av olika slag och att festivalen ur kommunal vinkel och polisens vinkel drar på sig alltför dyra och stora kostnader.

Massor av timmar används och ett stort antal personer från kommunens socialtjänst är på plats och trots detta så hinner man inte av förklarliga skäl att mer än ”skrapa på ytan” när det gäller att hitta personer som har med sig beroendeframkallande droger. Vi har absolut inget emot att det arrangeras festivaler av olika slag i kommunen, detta är positivt i sig och gagnar både de i Uppsala boende och de tillresande men en festival av detta slag vill vi inte ha i Uppsala i fortsättningen. Ingen bra PR för Uppsala när man kan läsa i riksmassmedia att ”i Uppsala omhändertogs 100-tals påverkade”.

Den ovanstående texten är tagen ur en reservation som kommunalrådet Gustav von Essen lade fram vid kommunstyrelsens möte den 9 januari i år. Från Sverigedemokraternas sida så håller vi givetvis helt med om detta. Alldeles oavsett vilken musik som spelas vid en konsert så bör man från kommunens sida inte stillatigande acceptera att det varje år återkommer ett stort evenemang där det finns all anledning att misstänka att det kommer att förekomma ett starkt inslag av narkotikamissbruk. Enligt polisens gatulangningsenhet (som intervjuades i media vid den senaste knarkfestivalen) så förekom det att det man från reggaefestivalens scen direkt uppmanade till narkotikamissbruk.

Vilka fler argument behövs egentligen? Uppsala kommun bör naturligtvis dra sitt strå till stacken för att bekämpa narkotikan. Det är direkt absurt att Uppsala skall bli rikskänt för en årligen återkommande knarkfestival. I media kan man dessutom se att vi nu senast 24 februari har haft ytterligare ett reggaeevenemang i Musikens hus där polisen rapporterat en mängd drogpåverkade ungdomar och dussintalet gripna. Den rimliga konsekvensen av Gustav von Essens reservation borde rimligen bli att man också vidtar några konkreta åtgärder.

Jag yrkar därför

Att
kommunfullmäktige tar ett principbeslut om att försöka motverka
Uppsalareggaefestival och liknande knarkfestivaler

Att
kommunfullmäktige ger i uppdrag åt kommunstyrelsen att återkomma med förslag på åtgärder för att motverka Uppsala reggaefestival och liknande knarkfestivaler.

Uppsala 24 februari 2008

Joakim Larsson

Sverigedemokraterna

Mera partistöd

Miljöpartiet får igenom en motion i Uppsala kf, vad det verkar.

Vid valet 2006 visade det sig att så många uppsalabor röstat på Sverigedemokraterna att partiet fick mandat i kommunfullmäktige. Miljöpartiet tog därför initiativ till en motion med förslag om att initiera ett informations- och kompetensprojekt som sprider fakta samt värderingar som rör antirasism, alla människors lika värde och positiv syn på invandring.

Visst är det fantastiskt? Som om det inte räckte att kommunen kapade vårt partistöd med 80% efter valet så ska man nu använda ytterligare skattemedel för en kampanj som uttalat siktar in sig på ett särskilt parti - oss. Allvarligt talat, Malmberg, om du tycker att (mp) har för lågt partistöd så kan du väl bara äska mer pengar?

Jag känner lukten av ett överklagande om det här går igenom.

En sen rapport

Man har frågat mig vad jag tyckte om Sverigedemokraternas tjugoårsjubileum. Jotack. Det var trevligt att vara bjuden och det var intressant att se bildspelen från våra 20 år och mycket intressant att lyssna till Åkessons inledande tal till de församlade aktivisterna. Det kan nog vara ett av de bästa tal Åkesson har hållit, tror jag. Hans diskussioner om strategi och arbetssätt lät åtminstone i det talet rätt mycket som en annan partiledare jag har arbetat för.

Det var också riktigt kul att träffa en massa gamla bekanta från tidigare arbetsår. Jag ska erkänna att jag blev glatt förvånad att se vissa medlemmar på middagen. Dessutom fick jag nöjet att för ett par nya förmågor peka ut några olika gamla veteraner i partiet.

Det är väl ungefär nu som det är läge att bli lite nostalgisk. 20 år sen partiet startades… Själv tog jag första kontakten 1991 och blev medlem 1994. Jag har alltså varit med under majoriteten av partiets historia. Tanken svindlar. Idag verkar de där första årens stapplande verksamhet nästan som en annan värld.

Uppdatering:

Jäsingen vad fånigt. Nu upptäcker jag att man tydligen har bollat lite med fotografierna från middagen. Hrmf!

Farväl till vapnen?

Ikväll var det kommunfullmäktige och den här gången hade man som sverigedemokrat än mer skäl än vanligt att glädjas - det var dags för den första motionen.

Bakgrunden är att fullmäktige har tagit en policy för vilka regler man ska ha när kommunen investerar i aktier. Den skrivning som togs innehöll bl.a. ett förbud mot att investera i krigsmateriel. För egen del så tycker jag nog att det beslutet är mer än lite hycklande - jag menar, nästan samtliga partier i fullmäktige vill ju ha ett militärt försvar. Vad ska detta försvar vara beväpnat med? Blommor? Tvärtom så borde vara synnerligen önskvärt att investera i en svensk vapenindustri så att åtminstone någon lite del av den finns kvar i landet. Men inte då. Motionen röstades givetvis ned. Jag begriper ju varför, förstås (man törs inte rösta för en SD-motion), men ändå. Ett sådant hyckleri!

(Jag ska lägga upp motionstexten lite senare.)

Skandal

Lagom till 20-årsjubileet släpps en bok om partiets historia. Jag citerar hr Leandersson som ansvarat för att ta fram boken:

I boken skriver både nuvarande och tidigare medlemmar. De som skrivit ett eget kapitel är: Jimmie Åkesson, Sten Andersson, Runar Filper, Gabriella Johansson, Lars Isovaara, Mikael Jansson, Mattias Karlsson, Joakim Larsson, Jens Leandersson, Johan Rinderheim, Margareta Sandstedt, Roger Hedlund, Johnny Skalin, Anna Hagwall, Björn Söder, Anders Westergren Tony Wiklander, Richard Jomshof, Jan Milld och Tommy Funebo.

- Många kommer nog att bli arga över att Tommy Funebo har fått skriva sitt kapitel. Men jag vidhåller att det är rätt; Funebo har en plats i boken. Jan Milld är en annan skribent som inte längre är medlem i Sverigedemokraterna, och som stundtals väljer att föra fram kritik mot partiet. Milld, som valde att lämna efter en kort tid i partiet, har även han en plats i boken, säger Jens Leandersson.

Tommy Funebo alltså. Jag är mållös.

Historiens vingslag

Ikväll satt jag i ett rum fyllt med människor som mycket fokuserat lyssnade på ett föredrag om bästa sättet att bekämpa mig. Tidningen Expo var i stan, och arbetarrörelsen var bekymrad. ABF hade dragit samman en icke föraktlig del av stans aktiva socialdemokrater för att lyssna till Kajsa Lindohfs redogörelse för vilka Sverigedemokraterna är och vilka argument man kan använda emot oss.

Som jag satt där, så flög mitt sinne tillbaka till ett annat rum, ett annat föredrag, en annan organisation men samma tidning år 1996. En yngre och 15 kilo lättare Jocke hade gått på ett föredrag hållit av dåtidens hjärna bakom Expo - Stieg Larsson. Allt kändes mycket bekant, av ett mycket enkelt skäl - i stort sett samma budskap fördes fram 1996. Det är viktigt att ta debatten med oss. Det är viktigt att syna oss i sömmarna. Det är viktigt att ta det här på allvar. Det är viktigt att ta en diskussion om värderingar med missnöjda väljargrupper.

Det var också många frågor som var desamma - var får de sina pengar ifrån? Kan inte facket göra något? Vem blir egentligen sverigedemokrat? Ska vi inte ta och avslöja vilka rasister de är?

Det verkar som om våra motståndare inte har kommit på något nytt argument alls på elva år. Vad mer kan en nationalist begära?

Kommentar från sidlinjen

Tusan också. Jag skulle ha farit till Halmstad för partiets kommunkonferens den här helgen, men tyvärr sätter hälsan stopp denna gång. Synd.

Hursomhelst, vad jag kan utläsa av det nya förslaget till kommunpolitik för SD ser ganska bra ut. Möjligen finns en del detaljer här och där som jag är lite tveksam till, men i stort sett är jag nöjd. Det finns förstås en sak som oroar mig mer än resten, och det är att partiledningen kan tänkas bestämma sig för att betrakta det här som bindande. Som jag ser det så ska i princip varje KF-ledamot vara rätt fri att rösta som man vill i sitt respektive fullmäktige, även om det kanske inte är hundraprocentigt enligt programmet. Partiet har haft en oroande tendens till centralisering av alltmer beslutsfattande de senaste åren, vilket stämmer dåligt med ett parti som åtminstone tidigare förespråkat ökad decentralisering och lokala beslut. Å andra sidan så är det ju nu positivt att mer fokus läggs (i kommunprogrammet) på närhetsprincipen, t.ex. genom att uppmuntra till kommundelningar. Nåja, jag får följa konferensen via nätet och telefon istället.

Skotten i Rödeby

Nu har det gått en vecka sedan de nu rikskända skotten i Rödeby. Mängder med artiklar har publicerats i ämnet och man får väl förmoda att det kommer att bli fler på ämnet allteftersom fallet sakta dras genom rättsprocessen.

det är alltid lite svårt att kommentera sådant här med massmedia som enda utgångspunkt. Grundregeln bör alltid vara att man inte ska tro på vad som står i tidningarna eftersom de oftast har fel i åtminstone något hänseende, men om man nu inte har förstahandskällor så är det svårt att undvika. Med reservation för eventuella missuppfattningar så har alltså ungefär följande hänt: en familj med ett handikappat barn blir trakasserad månader i sträck. Skadegörelse och direkta överfall anmäls till polisen utan att något händer. Till slut åker ungdomsgänget, som enligt uppgift också har trakasserat andra boende i området, hem till familjen mitt i natten. Enligt en del uppgifter som jag har sett så hade ungdomarna också någon sorts beväpning ("planka", men det är oklart). Fadern försöker avvisa dem och tar med sig hagelgeväret ut. Det slutar med att två ur ungdomgänget skjuts ned.


Frågan jag ställer mig är: vad är problemet?

Beter man sig på det sätt som de här snorungarna har gjort så ska man inte bli förvånad om man råkar illa ut till slut. Jag menar, ingen ska ju lura i mig att det där gänget åkte ut till familjens gård klockan ett på natten för att ge en försoningens kram, be om ursäkt för sitt tidigare uppträdande och bjuda på kakor. Mer troligt är att de var ute efter att hota och förnedra familjen ytterligare.

Festligt nog så har en DN-reporter varit vanvördig nog att ställa den uppenbara frågan till rikets ledande politiker ("Vad skulle familjefadern ha gjort, då?"). Ska man döma av de menlösa svaren så är det rätt uppenbart att den borgerliga regeringen knappast kommer göra säkerheten för brottsoffer bättre på något meningsfullt sätt. De flesta undviker frågorna (utom Hägglund, som åtminstone är ärlig nog att säga rent ut att pappan i familjen inte borde ha skjutit), men priset tas nog av justitieminister Asks svar i den här ordväxlingen:

"Finns det ungdomar som samhället måste skyddas mot?

- Nej."

Eh... jo?

Ett tack till Ted Ekeroth, som också har tagit upp den här frågan på ett bra sätt.

Ett år har gått

Nu har det alltså gått ett drygt år sedan valdagen och som kan kunde gissa så har såväl lokalradion som UNT börjat titta på hur vi och övriga partier i Upplands kommunfullmäktige har haft det under året.

Hur har det gått då? För oss så har verksamheten handlat allra mest om att få någorlunda ordning på KF och våra invalda representanter. Precis som för Sverigedemokraterna i stort så var våra invalda en blandning av förhandsregistrerade kandidater och personer som skrevs till på listorna på väljarinitiativ. Få av våra kommunfullmäktigeledamöter (inklusive undertecknad) har haft någon praktisk erfarenhet av att sitta i KF så vi har fått göra vårt bästa för att stötta varandra över kommungränserna. Själv har jag åkt runt en del till bl.a. Enköping och Heby för att diskutera KF-möten med våra lokala representanter.

I media har det ju framförts en del synpunkter på vår aktivitet i fullmäktige, men jag är rätt nöjd med vår verksamhet ändå. KF-arbetet är ingen tävling i att lägga flest motioner utan handlar om att representera sina väljare och stå för det program man gick till val på. Jag väljer ju alla gånger en rejäl sverigedemokrat till fullmäktige än en egoistisk folkpartist eller en självhatande VPK:are.

Bloggsömn....

(....)

*gäsp*

Oj, är det oktober redan? Det börjar kanske bli dags att väcka bloggen ur sin sömn och faktiskt komma med lite inlägg igen. Bättring krävs!

Det händer inte ofta...

...men ibland kan t.o.m. en sosse kommer med en klok synpunkt. Joel Malmqvist är en socialdemokratisk bloggare (med betydligt fler läsare än vad jag har här) som otroligt nog har lyckats klämma ur sig några kloka insikter om skolans värld.