Johan Rinderheim avgår

Jag förmodar att det är dags att jag ger min syn på det som har hänt i partiet under helgen.

Alla som håller någon som helst koll på vad som händer i partiet är ju vid det här laget medvetna om att Johan Rinderheim har valt att lämna SD. Partiets officiella syn på saken känner bloggläsaren säkert redan till - ”det är synd men han får skylla sig själv.”

Jag anser att det är mycket sorgligt. Det är en epok i Sverigedemokraterna som tar slut i och med Johans avgång och jag beklagar att det gick så här långt. När jag fick reda på att partiledningen hade ställt kravet att han skulle lämna alla poster förutom kf-platsen i Nynäshamn så blev faktiskt t.o.m. jag lite överraskad. Jag hade inte trott att de skulle vara riktigt så fräcka. Jag menar, alldeles oavsett vilka anklagelser som framkommit så är Johan vald av Stockholms medlemmar och hade ända till slutet stöd ifrån de övriga representanterna i distriktsstyrelsen. Dessutom väcktes aldrig ens något ärende i frågan i riksstyrelsen utan det hela hanterades ”informellt”. Huruvida partistyrelsen ens har fått studera de konkreta anklagelserna låter jag vara osagt.

Ur min synvinkel så förefaller de anklagelser som lagts fram inte vara av sådan natur att de borde ha lett till uteslutning – för ingen skall tvivla på att det är vad det här hade lett fram till i slutänden. Jag vet att det fanns vissa i Stockholm som har partiledningens öra som ansåg att Johan var olämplig som distriktsordförande, men ärligt talat, killar – det hade varit hederligare att lägga fram ett förslag på någon annan ordförande vid årsmötet i så fall. Nu togs det aldrig upp inför medlemmarna.

Jag kan bara önska Johan lycka till i sitt fortsatta politiska arbete. Jag betvivlar inte att vi också i framtiden kommer att stöta på varandra i olika sammanhang.

Reggaefestivalen igen

Nu har alltså reggaefestivalen avhållits. Resultatet?

250 gripna för narkotikabrott, varav flera var artister - ja, somliga t.o.m. "världsledande" i genren.

Här på bloggen har det dykt upp flera kommentarer till mitt gamla inlägg om reggaefestivalen. De anonyma festivalbesökarna menar där att det inte bara är så att hasch och marijuana är en del av reggaefestivalens kultur - de försvarar det också och menar att det är synnerligen lämpligt att röka på i festivalsammanhang.

Det här är kanske lite småaktigt, men vad tusan:

Vad var det jag sa?

Politisk historia

De senaste två dagarna har jag spenderat betydligt mer tid än vad jag egentligen har lust att tänka på framför de TV-sända riksdagsdebatterna. Förutom att jag kan konstatera att det är långt ifrån alla riksdagsledamöter som besitter någon som helst retorisk talang, så är det lite kul att se hur Sveriges (i teorin) högsta beslutande organ fungerar i stort sett som en lite större och mindre färgstark version av ett SD-årsmöte.

Det har givetvis rört sig om FRA-lagen. Frågan har inte berörts särskilt internt i partiet, även om partiledaren nu har tagit bladet från munnen. Jag är hursomhelst skeptisk. En bestämmelse om att FRA teoretiskt får avlyssna all kommunikation? Jösses. Vart tog privatlivet vägen? Jag kan hålla med om att det kan behövas avlyssning vid en del tillfällen, men någon gräns får det ändå lov att finnas.

Annars tycker jag som sagt att det är kul (eller kanske snarare intressant - fenomenet är ganska deprimerande) att det visas öppet hur partiledningar och gruppledare kör över intern opposition och oliktänkande i riksdagspartierna också. Även om jag knappast håller med Karl Sigfrid, Fredrik Federley eller Annie Johansson i någon politisk fråga i övrigt så kan jag åtminstone känna en viss sympati för deras försök att stå upp för den egna övertygelsen.

Hur kommer det att gå då? Tja, frågan återremitterades i morse strax efter nio, kommer tillbaka om någondag med en liten extraskrivning om att vi verkligen måste se till att det här inte missbrukas och sen röstar alla för den.

Så går det till.

Vi vinner (igen)!

Idag kom ett brev från kammarrätten i Stockholm, dit alltså Uppsala kommun överklagade länsrättens beslut om att kommunen har missgynnat oss rörande partistödet.. Kammarrätten har bestämt sig för att inte bevilja prövningstillstånd. Vi vinner alltså igen!

Eventuellt kan kommunen få för sig att överklaga också detta beslut till regeringsrätten, men det förefaller långsökt. Nu kommer rimligen partistödsbeslutet att betraktas som ogiltigt och jag förutsätter att vi kommer att kompenseras för detta.

Ett nytt kapitel

Det har ju varit tyst på bloggen ett tag efter RÅ. Jag tänker inte dölja att jag är besviken över hur resultatet blev och jag har tagit mig en del tid till att fundera hur jag ska gå vidare med mitt politiska engagemang. Jag har kommit fram till att det nog är läge att trappa ned lite och ägna sig åt annat ett slag. I mer än 14 år har jag varit aktiv i SD här i länet och flera av dessa år har jag varit det på olika ledarpositioner. Det är nu dags att lämna över till nya krafter, i vart fall för tillfället.

Jag har ju varit distriktsordförande fram tills nu och tillika ordförande för lokalavdelningen. Jag lämnar över dessa funktioner till vice ordförandena fram tills nästa årsmötesrunda i början av nästa år. Båda två är garvade herrar med lång erfarenhet från näringslivet som knappast kommer att ha några problem med att utföra jobbet. Gruppledarskapet i kf tänker jag överlåta på en av suppleanterna. Det är visserligen en smula oortodoxt, men enligt de signaler jag har fått från tjänstemännen så ska det inte finnas några formella hinder för en sådan lösning.

Jag vill betona att jag inte tänker lämna partiet eller kommunfullmäktige eller ens någon av de berörda styrelserna. Jag stöder fortfarande partiets politiska inriktning. Vad det handlar om är helt enkelt att jag vill trappa ned en smula.

KF 26 maj

Jag och von Essen (kd) efter KF. Bilden tagen av en snabb Erik Pelling (s).

Japp, kf igen. Den här gången kom min motion om reggaefestivalen (som jag har skrivit om här och här) fram till behandling eftersom jag själv var krasslig vid förra mötet. Jag var väl kanske inte särskilt optimistisk gällande chansen att den skulle gå igenom, men det var lite spännande att se hur kristdemokraterna skulle göra eftersom jag ju citerade deras kommunalråd Gustaf von Essen i motionen. Det blev en lång debatt (en timme eller så) och faktiskt - von Essen höll i sak med mig om det olämpliga med reggaefestivalen i snart sagt varje inlägg. Dessutom fick jag höra från vänsterns Lisa Boëthius att hon visserligen accepterade festivalen för tillfället, men fortsätter missbruket på året festival så kanske hon omprövar sitt beslut. Med andra ord är det väl läge att upprepa motionen till nästa år.

Precis som förväntat så gjordes också jämförelser med Valborg och det allmänna stöket under denna festdag. En stor skillnad är givetvis att alkohol är lagligt medan knark inte är det.

I övrigt så valde vi att yrka avslag på en taxehöjning i äldrevården. Höjningen motsvarar ca 0,1% eller så av äldrenämndens budget medan höjningen kan bli smärtsam för den enskilde. Dessutom är de 18 miljoner höjningen förväntas dra in en icke föraktlig del av den skattesänkning som planeras av alliansen. Inte för att jag har något mot skattesänkningar, men då finns det andra saker man kan finansiera dem med.

Erik Pelling och Johan Lundqvist har också skrivit om mötet.

RÅ 2008: Hemma

Kom precis in genom dörren hemma i Uppsala. Ett par snabba kommentarer - allt gick som PS ville med ett par modifikationer. RÅ valde att köra över styrelsen i bensinskattsfrågan, så nu förspråkar vi sänkt bensinskatt. Det blev också en het debatt kring vår inställning till religiösa friskolor. Skall vi vara mot alla sådana eller också fortsättningsvis acceptera kristna sådana? För totalförbud var flera skåneombud, för kristna skolor var paret Kronlid från Örebro samt PS. Till slut gick RÅ på PS linje, men många stödde minoritetslinjen.

RÅ 2008: Dag 2

Okej, det visade sig att jag ropade hej för tidigt. Den bärbara datorn klarade inte av att hålla signalen till nätverket. Just nu står jag vid en hotelldator - jag har smitit ut en stund.

Vad kan man säga hittills? PS-valet gick ganska smärtfritt. Jag har haft en hel del synpunkter på PS, men den här gången lyckades de flesta invändningar man kunde ha mot VB:s förslag lösas i förväg. Jag är någorlunda nöjd med hur det blev. Jag är också positivt överraskad av den VB som valdes till nästa år - det kan nog bli bra.

Igår kväll hölls gruppdiskussioner ang. dagens ärenden - en mycket bra idé som verkligen gjorde att flera frågor fick en rejäl diskussion och att flera vanliga ombud som inte är uppe i talarstolen så ofta fick säga sin mening.

Idag, däremot, så led partiet ett stort nederlag. Stadgeförändringen som jag har talat om tidigare gick igenom med siffrorna 125-29, så nu är partiet betydligt mer toppstyrt. Lyckligtvis blev det åtminstone ett par små förbättringar av förslaget och debatten var iallafall konstruktiv och inte så präglad av fientlighet som många diskussioner har varit de senaste åren.

Nu: debatt om det regionalpolitiska programmet.

RÅ 08: Start

12:58

Nu sitter vi i mötessalen och väntar på start. Folk forsar in genom dörrarna och en av Ekerotharna läser högt ur stadgarna från podiet för att testa ljudanläggningen. Jag hade befarat att det skulle vara lågt deltagande, men salen är nästan helt full.

RÅ -08: Ankomst

Okej, nu har Uppsalas ombud anlänt i all sin glans till RÅ. Och fröjdens! Det finns en nätuppkoppling! Jag ska försöka uppdatera fortlöpande från mötet. Men först - dags att registrera sin ankomst.

Ny försvarsblogg

Jag har tipsats om en blogg som behandlar vårt f.d. försvar på ett initierat sätt. Jag lägger till den i länklistan så får vi se om den fortsätter att vara intressant. Mycket nöje!

Wiseman's Wisdoms

Ibland blir det inte som man vill, del 2

Igår var det kommunfullmäktige och den här gången märktes det för första gången av hur känsligt ett litet parti är för enskildas bortfall. Jag själv fick nämligen förhinder igår av hälsoskäl. Förstereserven Joakim Hallin var bortrest på kurs hela dagen och andrereserven Stefan Petersen kunde inte sitta hela mötet p.g.a. familjeskäl. Hade vi haft lika många platser som vilket annat kf-parti som helst så hade vi nog hittat folk att stoppa i luckorna, men som det blev så stod stolen tom mellan 16.15-22.00. Illa.

Det hela var extra illa eftersom det för det första var bokslutsmöte, för det andra var dags för en mp-motion om särskilda anti-SD-kampanjer och för det tredje var dags för min egen motion om Reggaefestivalen.

Så, vad hade jag sagt om jag hade varit där då? Jag hade nog för bokslutets del pekat på att överskottet visserligen ser bra ut, men att det inte är konstigt att det blir så när man ställer ett 1%-igt avkastningskrav på all verksamhet (alltså i realiteten ett dolt sparkrav). Jag hade också pekat på att man i vanlig ordning inte har undersökt hur mycket invandringen kostar kommunen. För mp-motionens del hade jag yrkat avslag med hänvisning till att det är dolt partistöd (och hotat med att överklaga beslutet till länsrätten). Gällande min egen motion så hade jag förstås yrkat bifall och pekat på hyckleriet i att tycka att reggaefestivalen är dålig men sedan inte göra något konkret åt saken.

Ungefär så. Men som sagt - så blev det inte.

En kapitulation och en offensiv

Ibland går det inte som man vill.

Tommy Funebo är en person som jag i det längsta har försökt undvika här på bloggen. När han uteslöts ur partiet (för de facto så var detta vad som skedde) så ansåg jag att det bästa var att ignorera honom, precis som vi i regel har ignorerat de flesta andra personer som har avpolletterats. Så småningom skulle han väl tröttna, tänkte jag.

Nu håller inte detta längre. Han fortsatte envist sitt korståg mot Sverigedemokraterna och har nu lyckats etablera sig som en ”SD-expert” som ofta tillfrågas av media. Detta är illa nog, men dessutom så har flera partiföreträdare valt att kommentera hans bloggutspel i olika sammanhang och nu har han ju definitivt legitimerats genom att ges plats i partiets jubileumsskrift. Det går inte att låtsas som om han inte finns längre, den försvarslinjen har fallit.

Så vad tycker jag då själv om Funis? Enkelt uttryckt: inte. Vad han gjorde sig skyldig till under sitt sista år i SD och under tiden därefter var något som jag och många med mig aldrig kommer att förlåta honom för. Icke desto mindre så ska jag vara så ärlig att jag ändå säger att Tommy Funebo är en intelligent och beläst man som har en god förmåga att förstå hur saker och ting hänger ihop, även om han sällan håller sig för god för att tumma på sanningen om det gynnar honom. Funebo har i regel angripit mig hårt på sin blogg, men någon enstaka gång har han faktiskt öppet erkänt att han har instämt med något jag har sagt eller skrivit. Därför skall jag inte vara sämre karl - jag håller faktiskt med om mycket i Funebos senaste inlägg.

I SD-Kuriren skriver Göran Olsson om den föreslagna stadgeändringen som kommer att diskuteras på det kommade årsmötet. Jag är mycket kritisk till förslaget. Till viss del har förslaget tagits upp på SDU:s forum, men där blir man tyvärr bortklippt om diskussionen blir för hård. Jag anser att stadgeförslaget leder till en ökad maktkoncentration inom partiet och att de vanliga medlemmarna får ännu mindre möjlighet att påverka (eller för den delen ens förstå) vad det är som sker på riksnivå. Riksårsmöte vartannat år, 40% av pengarna in till riks, programförslag som antas av partistyrelsen... hur skall detta kunna ses som något annat än maktkoncentration? I huvudsak så har förslaget försvarats av PS-majoriteten och deras närmaste medarbetare ute i landet. Funebo tycker att jag ska citera Lenin och kräva all makt åt sovjeterna, men jag nöjer mig med Marx: "Intresset ljuger inte."

En uteslutning

En uteslutning har ägt rum i Småland. Kjell-Åke Stoneblaster från Växjö har uteslutits av någon anledning som ännu inte är helt officiell.

Jag har bara träffat karln ett par gånger i samband med förlidna årsmöten. Mitt starkaste minne av honom är hans enorma polisonger.





...och det här blev visst det hundrade inlägget också. En smula typiskt, kan man tycka, med tanke på ämnet.

RÅ 2008: Debatten

Mjahaja. I mitt förra inlägg så trodde jag ju att man skulle kunna diskutera på SDU-forumet, men det gick ju inget vidare. Jag får väl ge mina synpunkter här istället då.

Dags för ännu ett årsmöte... det sista?

Nu börjar det dra ihop sig till riksårsmöte igen. För en gångs skull så finns det en hel hög med förslag till årsmötet, såväl från styrelsen som från diverse medlemmar. Själv hade jag tänkt lägga min dödsstraffsmotion i år, men jag blev övertalad att låta bli.

Jag ska se om jag inte kan haspla ur mig mina synpunkter på de olika förslagen här också, men tills vidare pågår diskussionen här.

Citerad i UNT

Idag citerar UNT ett remissvar rörande stadens utveckling som jag gav. De väljer att fokusera hårdast på en, ehm, framträdande del på Näckenstatyn vid järnvägsstationen.

Näcken får inte vara näck.

Intervju om kampanj

Sent igår kväll gjorde tv4 Uppland en intervju med mig angående kommunens kampanj mot oss (som jag har skrivit om här). Intervjun blev ganska bra, tycker jag själv. Det här är en positiv följd av att vi har valts in i fullmäktige. Ärligt talat - hade en sån här propagandakampanj alls ifrågasatts om inte vi hade funnits i kf?

Åkesson i Debatt

Så, SVT höll en debatt om islamofobi i afton. Uppmuntrande nog så hade Åkesson bjudits in till debattpubliken. Vad kan man då säga som en snabb kommentar?

Tja, han fick inte säga många ord. Det är ju svårt att göra sig hörd i såna där sammanhang, i synnerhet om antalet motståndardebattörer är ca 5 gånger fler. Trevligt att han iallafall fick Per Gudmundson på sin sida. Jag var lite rädd för att blotta mängden av motdebattörer skulle leda till att Åkessons röst drunknade i mängden, men han fick in en rejäl smäll med statistiken från Storbritannien som visar på ett utbrett stöd för radikala tolkningar av islam. Dabrowski kontrar med frågan "Jaha, men känner du någon muslim? Har du varit i en moské?"

Gudars skymning! Har inte SVT några som helst intellektuella krav på sina programledare? Vad har det för relevans för den statistik som Åkesson redogjorde för? Där kan jag möjligen tycka att han borde ha angripit Dabrowskis infantila fråga istället för att svara, men vad tusan - jag är inte säker på att jag själv hade gjort det. Bra jobbat, Åkesson!

Nåja, som vanligt så är ju det viktigaste att Åkesson alls bjöds in. Om vi får bli ett återkommande inslag i sådana där debatter så är jag mer än nöjd.

Ännu ett årsmöte

Det blir sena kvällar den här veckan. Årsmöte här, årsmöte där. Ikväll var det ett lätt försenat årsmöte i SD-Enköping där en ny ordförande valdes. Det blir ju gärna lite formellt vid sådana möten, men vi hann också med att ta upp litegrann om det nya förslaget till hantering av kommunföreningarnas partistöd och partiets budget.

Uppsala Reggaefestival

Ett årligen återkommande evenemang i Uppsala är den s.k. Reggaefestivalen. Lika årligen återkommande är, hör och häpna, gripanden för narkotikainnehav i samband med denna knarkfestival (se t.ex. det här och det här). Dssutom förekommer då och då andra knarkbemängda musikevenemang i staden, som det här nu i helgen. Här i kommunen så har Gustaf von Essen (kd) uttalat sig negativt om festivalen, vilket han naturligtvis skall ha all heder för. Däremot så verkar det inte som om vare sig den borgerliga majoriteten eller socialisterna kommer att göra något konkret åt saken. Jag lade därför följande motion på kommunfullmäktige igår:

Motion angående framtiden för Uppsala Reggaefestival

Vi vill lämna ett särskilt yttrande i detta ärende och peka på att vi inte håller med om att just denna festival ger god och bra PR för Uppsala kommun. Vi menar att den drar till sig alltför många människor som använder droger av olika slag och att festivalen ur kommunal vinkel och polisens vinkel drar på sig alltför dyra och stora kostnader.

Massor av timmar används och ett stort antal personer från kommunens socialtjänst är på plats och trots detta så hinner man inte av förklarliga skäl att mer än ”skrapa på ytan” när det gäller att hitta personer som har med sig beroendeframkallande droger. Vi har absolut inget emot att det arrangeras festivaler av olika slag i kommunen, detta är positivt i sig och gagnar både de i Uppsala boende och de tillresande men en festival av detta slag vill vi inte ha i Uppsala i fortsättningen. Ingen bra PR för Uppsala när man kan läsa i riksmassmedia att ”i Uppsala omhändertogs 100-tals påverkade”.

Den ovanstående texten är tagen ur en reservation som kommunalrådet Gustav von Essen lade fram vid kommunstyrelsens möte den 9 januari i år. Från Sverigedemokraternas sida så håller vi givetvis helt med om detta. Alldeles oavsett vilken musik som spelas vid en konsert så bör man från kommunens sida inte stillatigande acceptera att det varje år återkommer ett stort evenemang där det finns all anledning att misstänka att det kommer att förekomma ett starkt inslag av narkotikamissbruk. Enligt polisens gatulangningsenhet (som intervjuades i media vid den senaste knarkfestivalen) så förekom det att det man från reggaefestivalens scen direkt uppmanade till narkotikamissbruk.

Vilka fler argument behövs egentligen? Uppsala kommun bör naturligtvis dra sitt strå till stacken för att bekämpa narkotikan. Det är direkt absurt att Uppsala skall bli rikskänt för en årligen återkommande knarkfestival. I media kan man dessutom se att vi nu senast 24 februari har haft ytterligare ett reggaeevenemang i Musikens hus där polisen rapporterat en mängd drogpåverkade ungdomar och dussintalet gripna. Den rimliga konsekvensen av Gustav von Essens reservation borde rimligen bli att man också vidtar några konkreta åtgärder.

Jag yrkar därför

Att
kommunfullmäktige tar ett principbeslut om att försöka motverka
Uppsalareggaefestival och liknande knarkfestivaler

Att
kommunfullmäktige ger i uppdrag åt kommunstyrelsen att återkomma med förslag på åtgärder för att motverka Uppsala reggaefestival och liknande knarkfestivaler.

Uppsala 24 februari 2008

Joakim Larsson

Sverigedemokraterna

Mera partistöd

Miljöpartiet får igenom en motion i Uppsala kf, vad det verkar.

Vid valet 2006 visade det sig att så många uppsalabor röstat på Sverigedemokraterna att partiet fick mandat i kommunfullmäktige. Miljöpartiet tog därför initiativ till en motion med förslag om att initiera ett informations- och kompetensprojekt som sprider fakta samt värderingar som rör antirasism, alla människors lika värde och positiv syn på invandring.

Visst är det fantastiskt? Som om det inte räckte att kommunen kapade vårt partistöd med 80% efter valet så ska man nu använda ytterligare skattemedel för en kampanj som uttalat siktar in sig på ett särskilt parti - oss. Allvarligt talat, Malmberg, om du tycker att (mp) har för lågt partistöd så kan du väl bara äska mer pengar?

Jag känner lukten av ett överklagande om det här går igenom.

En sen rapport

Man har frågat mig vad jag tyckte om Sverigedemokraternas tjugoårsjubileum. Jotack. Det var trevligt att vara bjuden och det var intressant att se bildspelen från våra 20 år och mycket intressant att lyssna till Åkessons inledande tal till de församlade aktivisterna. Det kan nog vara ett av de bästa tal Åkesson har hållit, tror jag. Hans diskussioner om strategi och arbetssätt lät åtminstone i det talet rätt mycket som en annan partiledare jag har arbetat för.

Det var också riktigt kul att träffa en massa gamla bekanta från tidigare arbetsår. Jag ska erkänna att jag blev glatt förvånad att se vissa medlemmar på middagen. Dessutom fick jag nöjet att för ett par nya förmågor peka ut några olika gamla veteraner i partiet.

Det är väl ungefär nu som det är läge att bli lite nostalgisk. 20 år sen partiet startades… Själv tog jag första kontakten 1991 och blev medlem 1994. Jag har alltså varit med under majoriteten av partiets historia. Tanken svindlar. Idag verkar de där första årens stapplande verksamhet nästan som en annan värld.

Uppdatering:

Jäsingen vad fånigt. Nu upptäcker jag att man tydligen har bollat lite med fotografierna från middagen. Hrmf!

Farväl till vapnen?

Ikväll var det kommunfullmäktige och den här gången hade man som sverigedemokrat än mer skäl än vanligt att glädjas - det var dags för den första motionen.

Bakgrunden är att fullmäktige har tagit en policy för vilka regler man ska ha när kommunen investerar i aktier. Den skrivning som togs innehöll bl.a. ett förbud mot att investera i krigsmateriel. För egen del så tycker jag nog att det beslutet är mer än lite hycklande - jag menar, nästan samtliga partier i fullmäktige vill ju ha ett militärt försvar. Vad ska detta försvar vara beväpnat med? Blommor? Tvärtom så borde vara synnerligen önskvärt att investera i en svensk vapenindustri så att åtminstone någon lite del av den finns kvar i landet. Men inte då. Motionen röstades givetvis ned. Jag begriper ju varför, förstås (man törs inte rösta för en SD-motion), men ändå. Ett sådant hyckleri!

(Jag ska lägga upp motionstexten lite senare.)

Skandal

Lagom till 20-årsjubileet släpps en bok om partiets historia. Jag citerar hr Leandersson som ansvarat för att ta fram boken:

I boken skriver både nuvarande och tidigare medlemmar. De som skrivit ett eget kapitel är: Jimmie Åkesson, Sten Andersson, Runar Filper, Gabriella Johansson, Lars Isovaara, Mikael Jansson, Mattias Karlsson, Joakim Larsson, Jens Leandersson, Johan Rinderheim, Margareta Sandstedt, Roger Hedlund, Johnny Skalin, Anna Hagwall, Björn Söder, Anders Westergren Tony Wiklander, Richard Jomshof, Jan Milld och Tommy Funebo.

- Många kommer nog att bli arga över att Tommy Funebo har fått skriva sitt kapitel. Men jag vidhåller att det är rätt; Funebo har en plats i boken. Jan Milld är en annan skribent som inte längre är medlem i Sverigedemokraterna, och som stundtals väljer att föra fram kritik mot partiet. Milld, som valde att lämna efter en kort tid i partiet, har även han en plats i boken, säger Jens Leandersson.

Tommy Funebo alltså. Jag är mållös.

Historiens vingslag

Ikväll satt jag i ett rum fyllt med människor som mycket fokuserat lyssnade på ett föredrag om bästa sättet att bekämpa mig. Tidningen Expo var i stan, och arbetarrörelsen var bekymrad. ABF hade dragit samman en icke föraktlig del av stans aktiva socialdemokrater för att lyssna till Kajsa Lindohfs redogörelse för vilka Sverigedemokraterna är och vilka argument man kan använda emot oss.

Som jag satt där, så flög mitt sinne tillbaka till ett annat rum, ett annat föredrag, en annan organisation men samma tidning år 1996. En yngre och 15 kilo lättare Jocke hade gått på ett föredrag hållit av dåtidens hjärna bakom Expo - Stieg Larsson. Allt kändes mycket bekant, av ett mycket enkelt skäl - i stort sett samma budskap fördes fram 1996. Det är viktigt att ta debatten med oss. Det är viktigt att syna oss i sömmarna. Det är viktigt att ta det här på allvar. Det är viktigt att ta en diskussion om värderingar med missnöjda väljargrupper.

Det var också många frågor som var desamma - var får de sina pengar ifrån? Kan inte facket göra något? Vem blir egentligen sverigedemokrat? Ska vi inte ta och avslöja vilka rasister de är?

Det verkar som om våra motståndare inte har kommit på något nytt argument alls på elva år. Vad mer kan en nationalist begära?

Kommentar från sidlinjen

Tusan också. Jag skulle ha farit till Halmstad för partiets kommunkonferens den här helgen, men tyvärr sätter hälsan stopp denna gång. Synd.

Hursomhelst, vad jag kan utläsa av det nya förslaget till kommunpolitik för SD ser ganska bra ut. Möjligen finns en del detaljer här och där som jag är lite tveksam till, men i stort sett är jag nöjd. Det finns förstås en sak som oroar mig mer än resten, och det är att partiledningen kan tänkas bestämma sig för att betrakta det här som bindande. Som jag ser det så ska i princip varje KF-ledamot vara rätt fri att rösta som man vill i sitt respektive fullmäktige, även om det kanske inte är hundraprocentigt enligt programmet. Partiet har haft en oroande tendens till centralisering av alltmer beslutsfattande de senaste åren, vilket stämmer dåligt med ett parti som åtminstone tidigare förespråkat ökad decentralisering och lokala beslut. Å andra sidan så är det ju nu positivt att mer fokus läggs (i kommunprogrammet) på närhetsprincipen, t.ex. genom att uppmuntra till kommundelningar. Nåja, jag får följa konferensen via nätet och telefon istället.

Skotten i Rödeby

Nu har det gått en vecka sedan de nu rikskända skotten i Rödeby. Mängder med artiklar har publicerats i ämnet och man får väl förmoda att det kommer att bli fler på ämnet allteftersom fallet sakta dras genom rättsprocessen.

det är alltid lite svårt att kommentera sådant här med massmedia som enda utgångspunkt. Grundregeln bör alltid vara att man inte ska tro på vad som står i tidningarna eftersom de oftast har fel i åtminstone något hänseende, men om man nu inte har förstahandskällor så är det svårt att undvika. Med reservation för eventuella missuppfattningar så har alltså ungefär följande hänt: en familj med ett handikappat barn blir trakasserad månader i sträck. Skadegörelse och direkta överfall anmäls till polisen utan att något händer. Till slut åker ungdomsgänget, som enligt uppgift också har trakasserat andra boende i området, hem till familjen mitt i natten. Enligt en del uppgifter som jag har sett så hade ungdomarna också någon sorts beväpning ("planka", men det är oklart). Fadern försöker avvisa dem och tar med sig hagelgeväret ut. Det slutar med att två ur ungdomgänget skjuts ned.


Frågan jag ställer mig är: vad är problemet?

Beter man sig på det sätt som de här snorungarna har gjort så ska man inte bli förvånad om man råkar illa ut till slut. Jag menar, ingen ska ju lura i mig att det där gänget åkte ut till familjens gård klockan ett på natten för att ge en försoningens kram, be om ursäkt för sitt tidigare uppträdande och bjuda på kakor. Mer troligt är att de var ute efter att hota och förnedra familjen ytterligare.

Festligt nog så har en DN-reporter varit vanvördig nog att ställa den uppenbara frågan till rikets ledande politiker ("Vad skulle familjefadern ha gjort, då?"). Ska man döma av de menlösa svaren så är det rätt uppenbart att den borgerliga regeringen knappast kommer göra säkerheten för brottsoffer bättre på något meningsfullt sätt. De flesta undviker frågorna (utom Hägglund, som åtminstone är ärlig nog att säga rent ut att pappan i familjen inte borde ha skjutit), men priset tas nog av justitieminister Asks svar i den här ordväxlingen:

"Finns det ungdomar som samhället måste skyddas mot?

- Nej."

Eh... jo?

Ett tack till Ted Ekeroth, som också har tagit upp den här frågan på ett bra sätt.

Ett år har gått

Nu har det alltså gått ett drygt år sedan valdagen och som kan kunde gissa så har såväl lokalradion som UNT börjat titta på hur vi och övriga partier i Upplands kommunfullmäktige har haft det under året.

Hur har det gått då? För oss så har verksamheten handlat allra mest om att få någorlunda ordning på KF och våra invalda representanter. Precis som för Sverigedemokraterna i stort så var våra invalda en blandning av förhandsregistrerade kandidater och personer som skrevs till på listorna på väljarinitiativ. Få av våra kommunfullmäktigeledamöter (inklusive undertecknad) har haft någon praktisk erfarenhet av att sitta i KF så vi har fått göra vårt bästa för att stötta varandra över kommungränserna. Själv har jag åkt runt en del till bl.a. Enköping och Heby för att diskutera KF-möten med våra lokala representanter.

I media har det ju framförts en del synpunkter på vår aktivitet i fullmäktige, men jag är rätt nöjd med vår verksamhet ändå. KF-arbetet är ingen tävling i att lägga flest motioner utan handlar om att representera sina väljare och stå för det program man gick till val på. Jag väljer ju alla gånger en rejäl sverigedemokrat till fullmäktige än en egoistisk folkpartist eller en självhatande VPK:are.

Bloggsömn....

(....)

*gäsp*

Oj, är det oktober redan? Det börjar kanske bli dags att väcka bloggen ur sin sömn och faktiskt komma med lite inlägg igen. Bättring krävs!

Det händer inte ofta...

...men ibland kan t.o.m. en sosse kommer med en klok synpunkt. Joel Malmqvist är en socialdemokratisk bloggare (med betydligt fler läsare än vad jag har här) som otroligt nog har lyckats klämma ur sig några kloka insikter om skolans värld.

Invandringsprogrammet del 2 - imperiet slår tillbaka

Precis som jag förväntade mig så har den förra posten dragit till sig en del uppmärksamhet och givetvis dök irriterade ND: are upp för att hävda att ND minsann är ett bättre parti än SD. Bland debattkommentarerna till mitt förra inlägg återfinns dessa inlägg, som här skall besvaras.

Nå, jag erkänner villigt att jag inte har läst ND:s samtliga programdokument. Jag räknade kallt med att någon ND:are skulle bli uppretad och själv börja rota fram citat ur partidokument som eventuellt skulle kunna tänkas motsäga min argumentation. Nu verkar det dock inte som om just de här två exemplen klarar det.

Det där med att pröva medborgarskap har jag redan skrivit om, även om jag kan hålla med om att vår skrivning är luddigare. Vad gäller det här med stadgar: ND:s ideologiska grund är ju vad jag kan förstå etnopluralismen, vilket inte är Sverigedemokraternas linje - så mycket är helt riktigt. Däremot finns det liknande skrivningar som de hr. Anonym anför i principprogrammet :

Ang. homogen befolkningssammansättning

”Ett uttalat mål att skapa ett pluralistiskt samhälle har medfört ett allvarligt hot mot den svenska nationen och dess homogena sammansättning. Det råder ingen tvekan om att en sådan politik utgör en elakartad kränkning av den nationalistiska principen.

Principen omöjliggör inte invandring. Däremot måste invandringen hållas på en sådan nivå att den inte i grunden förändrar befolkningssammansättningen på så vis att etniska enklaver uppstår. När så ändå har skett finns det två möjliga lösningar: a) återvandring och b) assimilering - det vill säga att de, som invandrat, tar till sig majoritetskulturen och på sikt uppgår i nationen.”

Ang. etnisk-kulturell likhet och nationalstatsprincipen

”Den viktigaste faktorn i ett tryggt, harmoniskt och solidariskt samhälle är den gemensamma identiteten, vilken i sin tur förutsätter en hög grad av etnisk och kulturell likhet bland befolkningen. Av det följer att den nationalistiska principen - principen om en stat, en nation - är grundläggande för Sverigedemokraternas politik.

Den nationalistiska principen bygger på idén om nationalstaten, att statens territoriella gränser ska överensstämma med de befolkningsmässiga gränserna. I sin ideala form är alltså ett sådant samhälle befolkningsmässigt homogent.”

Nu kan ju hr Anonym komma med invändningen att ND minsann har skrivit in sin etnopluralism i stadgarna, gubevars, och att de därför är mer stabila och långsiktiga än SD:s skrivning. Nå, det fina med principprogrammet är att vi faktiskt beslöt ( på RÅ 2004 tror jag) stadgeskydda hela vårt principprogram. Hela programmet är stadgar. Fint va?

Det nya invandringsprogrammet

Jag har utlovat en närmare titt på SD:s invandringspolitiska program, så det är väl dags nu. Ibland talar jag med mina gamla (f.d.) SD-kollegor Weine Berg och Jimmy Windeskog. De framhåller ibland hur kraschat SD har blivit och hur liberalt partiet är. Samma inställning får man ibland höra från unga arga nationalister och SD-sympatisörer som tycker att det är skräp med SD, att det inte händer något, att SD inte tar invandringsproblematiken på allvar och aldrig kommer att åstadkomma någonting etc.

Det enda partipolitiska alternativ som de unga radikalerna (och de lite äldre - eh Jimmy, Weine ;-) ) på allvar framhåller är ND (för min syn på ND, se det här inlägget).

Nåväl. Låt oss för ett ögonblick bortse från den uppenbara invändningen – att SD är det enda invandringskritiska alternativ som har lyckats nå framgångar i parlamentariska val – och i stället se till vilka krav som partiet faktiskt ställer. Om vi då jämför de krav som ND lägger fram (och då använder jag ND:s principprogram och valmanifestet från förra året) med SD:s invandringsprogram och arbetsmarknadsprogram så framträder en intressant bild.

ND: Samhället skall byggas utifrån svensk kultur och tradition. Islam och andra värdesystem som kolliderar med det västerländska fria tänkandet ska inte tillåtas att påverka samhällsstrukturen.

SD: Det primära målet med Sverigedemokraternas politik är att återupprätta en gemensam nationell identitet och därmed också en stark inre solidaritet i det svenska samhället. (…)Ett stärkande av den svenska kulturen. (…)Med mångkultur avser Sverigedemokraterna ett samhällssystem där främmande kulturer jämställs med, eller värderas högre än, ursprungskulturen och där staten på olika sätt uppmuntrar invandrare att behålla, eller förstärka, sina ursprungliga identiteter.

Kommentar: Båda partierna menar att här är det svenska värderingar som gäller.

ND: Stoppa diskrimineringen av svenskarna genom ”positiv särbehandlig” och ”kvotering” av utlänningar på arbetsmarknaden, bostadsmarknaden och vid antagning till utbildningar.

SD: Positiv särbehandling av invandrare betyder att svenskar slås ut från arbete. Detta är oacceptabelt för Sverigedemokraterna. Vi vill avskaffa alla former av lagar som syftar till att premiera vissa kategorier framför andra. Positiv särbehandling av en grupp innebär med automatik att andra människors rättigheter undertrycks.

Kommentar: Båda partierna vill stoppa diskrimineringen av svenskar.

ND: Nödstopp för all utomeuropeisk invandring

SD: Om dagens massinvandring får fortsätta kan det dock bli nödvändig med ett tillfälligt totalstopp för icke- västlig invandring, till dess att situationen i landet har blivit så stabil att en restriktiv sverigedemokratisk invandringspolitik kan börja implementeras.

Kommentar: SD-kravet är visserligen villkorat, men ställ er själva frågan: kommer de etablerade politikerna att ändra riktning? SD menar att stoppet skall vara tills situationen i Sverige är stabil (dvs underförstått ”tills det inte behövs längre” och det är naturligtvis vi som avgör när den stunden inträder) och rimligen tycker ND detsamma även om det inte sägs rent ut.

ND: Flyktingpolitiken måste utgå ifrån hjälp i närområdet, att hamna i Rinkeby eller Rosengård är ingen hållbar lösning.

SD: Ett betydligt mer effektivt och rättvist sätt att hjälpa människor i nöd är att sätta in hjälpen i krisområdenas närhet.

Kommentar: Tja. Ingen skillnad.

ND: Invandrare som inte är svenska medborgare ska återvända så fort situationen i hemlandet tillåter det.

SD: Alla uppehållstillstånd som tilldelas nytillkomna utlänningar skall vara tillfälliga. (…) Det tillfälliga uppehållstillståndet gäller för ett år i taget och för kvot- och konventionsflyktingar skall detta förnyas automatiskt så länge situationen i hemlandet är sådan att återvandring inte är möjligt. (…) I de fall där en person med uppehållstillstånd visar sig ha besökt det land han/hon sagt sig vara på flykt ifrån skall uppehållstillståndet förverkas och personen utvisas. (…) Personer som erhållit medborgarskap eller uppehållstillstånd på falska grunder, till exempel genom att ljuga om sin identitet eller genom att muta myndighetspersonal skall kunna få dessa indragna och utvisas.

Kommentar: Det här kan kanske sägas vara en skillnad. SD-kravet är inte riktigt lika absolut, men notera att SD också är inne på linjen att ompröva medborgarskap och uppehållstillstånd som getts på falska grunder. Det är också ND:s linje.

ND: Återflyttningsbidrag och utbildning i u-landshjälp ska stimulera invandrare som inte har skyddsbehov längre att återvända.

SD: Sverigedemokraterna vill koppla invandringspolitiken och återvandringspolitiken till biståndspolitiken på så sätt att man, i takt med att kostnaderna för invandring och integration minskar, kan angripa problemets grundorsaker istället. Delar av de ekonomiska resurser som frigörs ska satsas på att utbilda och anställa återvandrare i bistånds- och näringslivsprojekt som kommer återvändaren och dennes hemland tillgodo.

Kommentar: Jepp, det här gamla Jansson-kravet finns också hos ND.

ND: Biståndsavtal ska tecknas med länder som tar emot hemvändande invandrare.

SD: Det svenska biståndet skall även i högre grad riktas till länder eller närområden till konflikter som tar emot stora flyktinggrupper. Regeringar som vägrar att ta emot egna medborgare som avvisats eller utvisats från Sverige skall kunna gå miste om svenskt bistånd.

Kommentar: Ingen skillnad.

ND: Stoppa invandringen till Sverige från länder utanför den västerländska kulturkretsen och pröva alla medborgarskap och uppehållstillstånd utfärdade till invandrare från dessa länder. Återkalla medborgarskap och uppehållstillstånd som utfärdats på felaktiga grunder.

SD: Om dagens massinvandring får fortsätta kan det dock bli nödvändig med ett tillfälligt totalstopp för icke- västlig invandring, till dess att situationen i landet har blivit så stabil att en restriktiv sverigedemokratisk invandringspolitik kan börja implementeras. (…)Personer som erhållit medborgarskap eller uppehållstillstånd på falska grunder, till exempel genom att ljuga om sin identitet eller genom att muta myndighetspersonal skall kunna få dessa indragna och utvisas.

Kommentar: Notera detta – inte ens ND säger annat att det är de uppehållstillstånd och medborgarskap som givits på felaktiga grunder som ska upphävas. I övrigt är det ekonomiska incitament till frivillig återvandring som gäller.

Avslutningsvis: mitt syfte med det här är inte att säga att det inte finns skillnader mellan partierna eller att man lika gärna kan stödja ND som SD. ND har andra nackdelar som jag har berört tidigare. Jag säger helt enkelt att om man ska kritisera SD för vekhet i invandringsfrågan så ska man nog vara rätt tydlig med vilket alternativ det är man förespråkar. Uppenbarligen är det inte ND:s.

Budgetmötet över

Äntligen är två dagars ältande av budgetfrågor över. Entusiasmen hos undertecknad var lite begränsad, givet att alla på förhand visste hur det skulle gå. Borgarnas budget gick förstås igenom i sin helhet och skatten sänktes med tio öre. (Våra egna yrkanden finns här). Nu får vi bara hoppas att detta inte leder till fler skolnedläggningar, vilket det ryktas om. Som man kunde förvänta sig var det heller ingen som ville förklara varför det inte krävs någon beräkning av hur mycket 500 flyktingplatser kostar när finansieringen av halva antalet platser i åldringsvården debatterades i timtal.

Jag tror jag ska beskriva mötet genom att ge några utmärkelser:

Mötets fånigaste:
Sverigedemokraterna lägger ett förslag om fler folkomröstningar i kommunala beslutsfrågor. Jag frågar MP om inte de stödjer kommunala folkomröstningar längre. MP:s gruppledare bläddrar rastlöst igenom sina yrkanden och kommer raskt fram till att "hoppsan, vi glömde visst att ta med det". Ingen fara, säger jag, ni kan ansluta er till mitt yrkande. "Ehm, ehm, vet inte riktigt, vi får se" säger MP-gruppledaren och kilar iväg. Lite senare ger jag samma anbud till Gröna studenters boss, som dock nekar. Aldrig att de röstar för något som kan användas till omröstning om flyktingmottagning! Jag fnissar inombords åt att miljötomtarna ämnar yrka avslag på sin egen politik. När beslutdags kommer visar det sig dock att de efter en stunds konvulsioner lämnat ett eget förslag under sittande möte. De yrkar istället att kommunen ska införa fler folkomröstningar i kommunala beslutsfrågor för att stärka lokaldemokratin. Stor skillnad! Jag suckar och jämkar mig till MP:s förslag. Om någon ska bete sig som en femåring så ska det iallafall inte vara jag.

Mötets pinsammaste:
I en av de ca 300 omröstningarna trycker jag på fel knapp och råkar stödja ett förslag om att särskilt beakta äldre invandrares behov - ett diskriminerande förslag som jag gick sågade både i år och förra året. Jag rodnar och skriver ihop en korrigering till protokollet strax innan en folkpartist kommer fram och tråkar mig. Jag var röd om öronen i en timme efter det.

Mötets festligaste:
Jag blev kallad för kostymfascist av Stavros Giaganzoglou. Kul, det var ett tag sen! Man vet att de är oroliga när de tar till skällsord.

Mötets PK-hjälte:
Johan Lundqvist.

-Mörkrets krafter har nått kommunfullmäktige i Uppsala, nu är det rasism och främlingsfientlighet som kommit in i kommunens finrum, sa socialdemokraten Lena Hartwig.

Jag gick upp och svarade på det där och menade att mörkrets makter redan hade gjort sitt intåg i KF för länge sen, de sitter ju här framför mig (gest mot sossarna på första bänk).

Senare kom lokalradioreportern fram till mig och frågade vilka jag menade när jag sa så. Tja, sossarna, sa jag lite förvånat. OK, sa reportern med ett roat leende och knallade iväg. Jag undrade lite varför hon ställde frågan, men sen läste jag det här blogginlägget från en miljöpartist:

http://johan-l.blogspot.com/2007/05/budgetfullmktige.html

Efter några sekunder gick det upp ett ljus. "Mörka krafter" måste ju vara en rasistisk anspelning när det kommer från mig...

Efter riksårsmötet

Första kvällen efter RÅ 2007 börjar intrycken att sätta sig och det är dags för lite kommentarer.

Det första jag ska säga är att det var synnerligen glädjande att vi lyckades undvika de uppslitande stridigheter som har präglat de senaste årens årsmöten. Jag tänker inte sticka under stol med att jag ofta är kritisk till de beslut som partiledningen tar och att jag var så missnöjd med valberedningens första förslag till styrelse att jag hellre hade föreslagit omval av förra årets styrelse. Nu lyckades vi undvika detta och det är väl bara att hoppas på att de personer som nu valdes in i partiledningen kommer att göra ett bra jobb med nästa års nationella arbete. I samband med detta så får jag lov att säga att det är tråkigt att gamle Arnold åkte ur Ps i år. Han har om jag minns rätt suttit där sedan 1995 och har tjänat som kassör längre än någon SD:are kan minnas. Lycka till med din pensionärstillvaro, Arnold!

Den nya valberedningen fick ju se ett par tillskott med. Både Micke Jansson och Anders Westergren är gamla kämpar som jag verkligen uppskattar och de två har ju dessutom varit ordförande respektive andre vice ordförande i partiet under olika perioder. Dessutom valdes Linus Bylund från Stockholm in. Linus och jag tycker inte likadant särskilt ofta, men jag får lov att säga att det alltid är kul att slänga käft med honom när man träffas. Linus tycker att det är han som är partiets skämtare #1, men jag vet inte jag… Är man ett stockholmsskäggo med suspekt uppsyn så är man ju handikappad redan där, eller hur Linus? :-)

Det nya invandringspolitiska programmet har ju blivit anklagat för att både vara för radikalt och för liberalt samtidigt, beroende litegrann på vem man frågar. För min del hade man kanske kunnat få ändra några saker här och där (och vem vet, kanske blir det en motion i frågan tills nästa år) men i stort sett så tycker jag att programmet är tämligen acceptabelt. Det krävs några genomläsningar innan man ser programmets möjligheter, men när man väl har lusläst det så tycker t.o.m. en gammal gnällspik som jag att det kan duga, i vart fall ett tag.

Jag kan möjligen tycka att det var synd att de nya stadgeförändringarna röstades igenom så lättvindigt. Visserligen kan jag hålla med om att de nog gör att årsmötena förenklas, men målet med årsmötena är väl snarare som jag ser det att medlemmarna ska få ventilera sina åsikter och att man ska stimulera, inte begränsa, nya förslag att läggas fram på mötena? Jag fruktar att många av de nyare ombuden röstade igenom förändringarna utan att tänka på de potentiella långsiktiga konsekvenserna. Nåja, jag får hoppas att mina farhågor kommer på skam.

Det roligaste rent privat var nog ändå att träffa gamla och nya sverigedemokrater på den stora middag som traditionellt brukar åtfölja årsmötets andra dag. Det är alltid roligt att snacka med gamla veteraner som Martin Karlsson från Eslöv och nyare tillskott som Anders Kampl från Borlänge och Jonas Adolfsson från Upplands-Bro. Jag själv har ju turen att känna väldigt många sedan gamla tider men jag får hoppas att resten av upplandsombuden trivdes lika bra.

Hursomhelst, det här var nog det bästa årsmötet på länge. Väl mött nästa år!

Klar

Jag har skickat listan med våra budgetyrkanden till tjänstemännen.

Jag är intill döden trött. Mer senare.

Inför riksårsmötet

Nu är det snart dags. Idag håller jag och de övriga ombuden från Uppland på att organisera resan ner till Danmark för riksårsmöte utanför Sverige. Det här börjar bli stort nu. Blir det här det första året med direktsända mötesförhandlingar, tro? Hursomhelst kan man ju alltid hoppas att Expo inte släpps in på årets möte. Sverigedemokraterna har nog med fiender utan att släppa in dem på RÅ.

Jag ser att tidningen Fokus har börjat spekulera om maktstrider på riksårsmötet. Gratulerar. Det har varit maktstrider på varenda riksårsmöte sedan åtminstone 1998 (och det är ju ärligt talat lite av poängen med ett riksårsmöte - jag menar, vad ska man ha ett årsmöte till om man inte för en gångs skull kan låta medlemmarna vara rejält osams?) och jag gissar att det kommer att bli så nu med.

I väntan på årsmötet kan man kanske göra Gamla Gardet-testet (tack för det, Kastell/Windeskog!):

Tillhör du SD:s Gamla Garde?

1: Du argumenterar på årsmötet för att en person skall bli vald till styrelsen. Vilka argument använder du?
A: Du framhåller personens pålitliga och lojala karaktär, hans traditionsmedvetenhet och ideologiska kunnande och talar vackert om hans hårda och mångåriga arbete i sitt distrikt.
B: Du framhåller att han är kompetent, seriös och etablerad i samhället.

2: Du argumenterar på årsmötet för att en person INTE skall bli vald till styrelsen. Vilka argument använder du?
A: Du varnar för liberalisering och påpekar hans bristande erfarenhet och korta tid i partiet, med hänvisningar tio år bakåt till exempel på personer som kommit in för snabbt i partiet och vad de ställt till med.
B: Du varnar för sekterism och testuggande och ifrågasätter personens kompetens, samt påpekar eventuell förekomst i brottsregistret.

3: Vilket parti röstade du på innan du röstade på SD?
A: Centerpartiet, Socialdemokraterna eller har alltid röstat på SD.
B: Moderaterna, NyDemokrati eller Vänsterpartiet.

4: Massmedia angriper en känslig punkt i principprogrammet och saken tas upp till diskussion på årsmötet. Hur argumenterar du i den påföljande debatten?
A: "Vi måste lära våra företrädare att bättre argumentera för den här punkten, och eventuellt också göra en omformulering i texten. Men principen måste vara kvar, vi kan inte ändra vår ideologi på grund av påtryckningar från motståndare!"
B: "Vi måste så långt det är möjligt förminska våra motståndares måltavla och angreppsmöjligheter. Vi kan inte låta en enskild punkt stoppa våra tillväxtmöjligheter! Vi bör stryka den här punkten omedelbart!"

5: En partikamrat som röstar på samma sätt som du vid årsmötena gör något korkat som tas upp i massmedia. Hur agerar du?
A: Försöker stå solidariskt vid hans sida och i mån av möjlighet försvara honom utåt. Om det inte går så uppmanar du honom att avgå från sina officiella poster och ger honom en officiell reprimand.
B: Ser till att han omedelbart försvinner från alla officiella poster, skickar ut ett pressmeddelande där du "tar avstånd och fördömer i skarpaste ordalag" men håller fortfarande kontakten med honom och låter honom arbeta bakom kulisserna.

6: En partikamrat som INTE röstar på samma sätt som du vid årsmötena gör något korkat som tas upp i massmedia. Hur agerar du?
A: Uteslut honom!
B: Uteslut honom!

7: Kvinnor i styrelsen: Är de...
A: En mycket värdefull bonus om man kan hitta lämpliga kandidater, men inget vi skall eftersträva bara för att få feministiskt alibi.
B: En fullständig självklarhet! Ser bra ut på affischerna också, lockar många väljare.

8: Hur reagerar du på orden "etnicitet" och "repatriering"?
A: Inget särskilt, de har vi väl använt hur länge som helst?
B: Njaa... De är ju trots allt aaaningens belastade, så att säga... Ser inte bra ut i tidningarna om vi använder dem...

9: Anser du att det är extremt att kräva totalt utträde ur EU?
A: Är du dum eller?!!!
B: Inte direkt extremt... men det är inget krav som har något egenvärde i sig, inget vi får låta stå i vägen för våra tillväxtmöjligheter...

10: Vad tycker du om vår partisymbol [dvs. den gamla facklan]?
A: En vacker symbol för vår strävan efter frihet, och en som jag hoppas skall pryda många svenskars rockslag även om hundra år!
B: För all del, den är väl snygg... Men vi har väl ändå haft den rätt länge nu?

Om du har sex eller fler A-svar är det tillräckligt för att kunna räknas till Gamla Gardet och du är välkommen i klubben.

Vi ses på årsmötet!

Spärren är bruten

Så kom den då, den stora dagen. Dagen för Sverigedemokraternas första opinionsmätning med siffror över fyra procent. Det är knappt man vågar tro att det är sant. Det parti som jag gick med i hade opinionssiffror på ca 0,09%. Utvecklingen går framåt.

Gratulerar, Åkesson! Gratulerar, alla menige kämpar i ledet! Det här är en fin present inför årsmötet.

Vänstern vill inte ha ordning i skolan

Så, det är måndag kväll klockan 21.00. Alla i Uppsala kommunfullmäktige är trötta och debatten om borgarnas förslag till omdöme i och uppförande tragglar på. Alla vet hur det kommer att gå och precis som vanligt är det högvis med interpellationer på kö. Jag har precis bestämt mig för att gå hem lite tidigare och överlåta den sista timmen till vår suppleant, Jocke Hallin. Så går Rickard Malmström (mp) upp i talarstolen och gör mig urförbannad. Mitt anförande, i korthet:

”Bengt Sandblad (s) har ju egentligen rätt. Borgarnas förslag till omdöme i ordning kommer inte att lösa problemen i Uppsalas skolor. Det huvudsakliga felet med motionen är att den inte är tillräckligt långtgående. Det kommer alltid att finnas ett behov av att med tvångsmedel hålla ordning, tyvärr. Visserligen är det naturligtvis önskvärt med en god relation till eleverna och att skapa en vilja att lära sig (som socialisterna argumenterade för), men att tro att man kan komma dit enbart genom att le och se glad ut och hänvisa till ett luddigt definierat ”pedagogiskt ledarskap” (som miljöpartiet) är en ren önskedröm. Så god är inte mänskligheten.

Jag arbetar också inom skolans värld. Malmström säger att om en elev missköter sig är det lärarna som misslyckats. Jag undrar – om en elev har med sig en kniv till skolan och jag beslagtar den, är det då jag som lärare som har gjort fel? Om en elev slår ner en klasskamrat, är det mitt fel? Om elever konstant blir utmobbade av en klick i elevkåren, är det kollegiet man ska skylla på? Om en elev tar emot ett mobilsamtal på lektionen, är det då jag som ska hänga med huvudet och skämmas? Detta är ett rent barockt synsätt.

Denna motion (om ordningsomdöme) går inte tillräckligt långt. För min personliga del finge man gärna införa såväl skoluniform som ordningsbetyg och relegering, men i väntan på detta yrkar jag bifall till borgarnas motion. Någonstans ska man börja.”

Malmström försökte inte ens svara på allvar. Absurt nog gick sossarnas Lena Hartwig upp i talarstolen och talade om skolans misslyckande och hur allvarligt detta var. Jag påminde om att det var sossarna som varit den totalt dominerande politiska kraften under förra seklet, så är det någon man ska skylla för det misslyckandet så är det sossarna. Jag fick inget svar där.

Sen bröts mötet. Cirka 20 interpellationer bordlades och finns alltså kvar till nästa möte. Med den här takten tar det i snitt ett halvår för en interpellation att komma fram i dagordningen.

KF ikväll...

...tog tid. Som vanligt.

...hann inte med mer än en bråkdel av alla interpellationer. Som vanligt.

...fick fler inlämnade interpellationer än vad som avklarades.


Det är sent och det dags att hoppa i säng. Såhär efteråt vill jag ändå peka på en absurditet: det har häromdagen flaggats för ytterligare skolnedläggningar och att barnen skall bussas längre sträckor. Besparingsskäl anges, som vanligt. Ikväll på fullmäktige så inrättades några nya arvoderade poster i nämnderna, vilket ansågs betyda att mer pengar måste tillskjutas för politikerarvoden. Jag röstade för avslag och att dessa nya poster ska betalas med de pengar som redan finns. Jag förlorade, förstås.

Märkligt hur det alltid finns pengar till somliga saker, eh?

Budget, budget, budget...

De senaste dagarna har jag grävt ned mig i Uppsala kommuns budgetförslag för 2007-2010.

Under tiden har UNT ringt och tjatat på mig om vilka frågor vi tänker ta upp på mötet. Artikeln som blev följden fick m-ledamoten Karolin Johansson att gå i taket: Oseriöst Larsson! utropar hon. Bättre kan du!

Javisst kan jag det! Naturligtvis kommer vi att lägga en del förslag i fullmäktige på måndag (jag har faktiskt precis skrivit ned lite ändringar som blev följden av vårt lilla gruppmöte i afton). Det sade jag också till journalisten som ringde mig igår, men som artikeln är skriven kan man onekligen tro att vi inte tänker lägga något förslag alls. Jag håller med om att man bör lägga egna förslag även om de säkerligen blir nedröstade med buller och bång.

Fast det är klart, även om du hade vetat det, Karolin, så hade du säkert hittat nåt annat att kritisera. Eller hur? :-)

Den här gången blir det ett rätt kortfattat förslag. Min målsättning är att vi ska kunna lägga fram en helt egen budget som åtminstone är lika bra som miljöpartiets 2009.

Rättigheter och diskriminering

I går kväll blev jag intervjuad i lokalradion med anledning av de meningsskiljaktigheter jag har haft med partiledningen. Det var väl ganska väntat att något sådant skulle bli aktuellt någon gång under mandatperioden och en lång intervju blev det för att vara radio – 26 minuter. Vi får väl se hur många meningar det blir till slut. Hur som helst, jag fick faktiskt ett par frågor som fick mig att tänka efter lite. Vad är det jag tycker egentligen?

Fråga 1: Vad tycker om du allas lika värde?
Svar: Jo, i någon mening är alla lika värda förstås.
Motfråga: I någon mening? Vad menar du?
Svar: Jo, alla är lika mycket värda.

Ungefär så svarade jag i intervjun. Vad menar jag då? Jo, visst är det så att i en objektiv, detacherad mening så är alla människor lika mycket värda. Däremot så är det ju ofrånkomligen så att vi, var och en av oss, varje dag värderar varandra olika. När jag konfirmerade mig och deltog i värderingsövningar så var en av de mest intressanta frågorna den där gamla klassikern om vem man skulle låta leva i ett läge när man som kirurg måste göra en snabb prioritering – den gamla sjuka damen? Knarkaren med leverproblem? Den lilla flickan? Den medelålders familjefadern? Säkert har flera andra gjort samma erfarenheter.

Anta att jag befann mig i ett brinnande hus på väg att störta samman och bara hade tid att rädda en av två personer – min egen son eller, säg, Lasse Berghagen. I ett sådant läge så får jag nog lov att säga att hr Berghagens karriär skulle få ett tragiskt slut. Därigenom har jag ju faktiskt gjort en värdering av dessa människoliv som skiljer sig åt.

Däremot håller jag med om att man som politiker inte bör placera sig i en situation där man börjar värdera människor olika. Staten och politiker bör försöka utforma ett samhälle som är bra för alla medborgare, inte för enskilda medborgargrupper eller särintressen, hur välorganiserade och resursstarka dessa än må vara. Å andra sidan så är det inte svårt att hitta exempel på motsatsen. Är det någon som tror att en brottsutredning rörande någon anonym alkis som skjutits ned en vinternatt i Stockholm skulle få en hel avdelning krminalpoliser permanent satta på en tjugoårig brottsutredning på det sätt som Olof Palme fick?

Fråga 2: Vad har du för syn på diskriminering?

(här tar reportern upp mitt exempel om lesbianer på krogen)

Jag är själv inte riktigt nöjd med det sätt på vilket jag förde fram mitt svar i intervjun. Jag har röstat mot SD:s förslag till förbud mot diskriminering på vissa årsmöten och det är med tanke på att jag nog egentligen anser att det ska vara upp till privata arbetsgivare eller krögare att själva avgöra vem som skall anställas eller släppas in på krogen.

Första kommunfullmäktige

Ikväll kom alltså den stora dagen - första mötet i kommunfullmäktige. På flera sätt påminde det om första dagen i en ny skola (och med tanke på mitt yrkesval så var känslan med andra ord inte alldeles obekant) - nya klasskamrater, en ny placering och så vidare. Karolin Johansson (m) har gjort samma jämförelse.

Å andra sidan fanns det ju skillnader också. Jag har hittills aldrig varit på någon skola där man på allvar måste ta med risken att bli överfallen före, under eller efter mötet i beräkningen. Visserligen hade vi inte fått några indikationer alls på att något kunde vara i görningen, men man vet ju aldrig. Extremvänsterns närvaro inskränkte sig till ett par slafsigt klädda aktivister som envisades med att fotografera mig och Jocke Hallin ur alla möjliga märkliga vinklar. Undertecknad blev istället intervjuad av UNT, Uppsalatidningen och Radio Uppland och det ska bli kul att se vad de gör av kommentarerna. Lite genant kändes det att sitta mitt lokalen under ålderspresidentens anförande och ha en fotograf smyga fram och klämma av några blixtar i ansiktet på en.

Själva mötet rörde mest formalia. Det handlade enbart om att välja fullmäktiges ordförande, kommunalråd och kommunstyrelse, poster som SD i Uppsala inte är i närheten av att konkurrera om. Jag nöjde mig med att lyssna med intresse den här gången.

Inför nästa möte 27 november finns det nog mer att ta upp och jag vill redan nu uppmana alla medlemmar som läser detta att höra av sig så att ni kan få veta vart vi har det förberedande gruppmötet. Alla medlemmar är givetvis välkomna.

Efteråt gick jag och resten av gänget till Odinslund för att beskåda högtidlighållandet av Gustaf II Adolfs dödsdag. Mycket stämningsfullt som alltid och jag passade också på att ställa en snabb fråga till hr Söderbaum ang. Förenade Monarkister och föreningens eventuella framtida verksamhet. De övriga i sällskapet valde sedan ett eftersnack på konditori, men som småbarnsfar var det läge att ta sig hemåt vid den tidpunkten. På det hela taget en lyckad kväll.

En ny regering

Efter regeringsförklaringen och kommentarerna från morgonsoffan så kan jag säga att ledarskribenterna definitivt behöver lägga örat lite tätare mot marken. Lyssnade man bara på förhandstipsen så var det inte särskilt förvånande att få höra att Carl Bildt blir utrikesminister (läckte ut i Jyllandsposten igårkväll) eller att Anders Borg placeras som finansminister (tippat av Stigbjörn Ljunggren). Det är inte lätt för en utomstående att överblicka hela regeringen - SÅ god personkännedom har jag inte - men det är förstås en lågoddsare att partiledarna fick precis de poster tippats få sedan flera månader (Maud Olofsson näringsminister, Göran Hägglund socialminister, Lars Leijonborg utbildningsminister) eller att Littorin fick en plats i regeringen.

Den stora överraskningen för kommentatorerna i soffan var att Nyamko Sabuni utsågs till integrationsminister. Som Barbro Hedvall sa - varför öht ha en sådan ministerpost när det så klart markeras i regeringsförklaringen att integrationsfrågan handlar om arbete och sociala problem i stort? Kan inte dessa frågor hanteras av befintliga departement?

Svaret är enkelt: Sabuni är (för att spetsa till det) "minister för främlingsfientliga uttalanden." Hennes jobb i regeringen blir att med jämna mellanrum säga något om hur vi måste ställa krav på invandrarna och hur DÅLIGT det är med hedersmord. På så vis hoppas borgarna att de inte ska tappa väljare till Sverigedemokraterna och kanske delvis försvåra vårt riksdagsinträde nästa val.

Annars är jag vagt oroad av Littorins post som arbetsmarknadsminister. En partisekreterare på den posten tyder på att man vill ha en pålitlig, ideologiskt övertygad moderat partigängare på denna position. Undrar vad han tänker hitta på?

Slutligen: Göran Hägglund fick socialdepartementet, där familjefrågorna ligger. Tittar man på Valu så visade det sig att övriga borgerliga partiers väljare inte alls betraktade det som självklart att KD skulle ingå i regeringsunderlaget, gissningsvis för att de inte är särskilt liberala jämfört med resten av borgarna. Det blev också ett par höjda ögonbryn i morgonsoffan när detta kom på tal. Här har vi en inbyggd konflikt i regeringen som nog kan bli rätt hård, beroende på hur kristdemokratisk familjepolitiken tillåts bli.

Åt den som har skall varda givet

I fredag publicerades min insändare om partistödet i Uppsala som Gunnar Hedberg svarade direkt på. Tyvärr redigerades halva insändaren bort, så här följer den i sin helhet.

Succé! För första gången någonsin väljs Sverigedemokraterna in i Uppsala kommunfullmäktige. Självklart är detta en stor stund för oss aktiva och vi kommer att göra allt vi kan för att genomföra det program vi gick till val på och representera våra medlemmar och väljare så samvetsgrant som möjligt är. Lika självklart är detta också något som våra politiska motståndare starkt tar avstånd ifrån. Med ett kommunfullmäktige där Sverigedemokraterna finns med så kan det ju kanske hända att de etablerade parterna ställs till svars för sina misslyckanden. Det är förstås inget konstigt att representanter för andra politiska partier tar avstånd från en nykomling - sådant hör till det politiska spelets regler. Det som är mer tveksamt är när man med hjälp av regeltrixande försöker hålla en motståndare borta från möjligheter att påverka politiken.

I mitten av veckan väckte den nya borgerliga majoriteten ett förslag om att den politiska sekreterartjänst som hittills varit garanterad samtliga partier i kommunfullmäktige skall tas bort - men enbart för Sverigedemokraterna. Den vaga ursäkten för detta är att vi skulle vara för små för att vara berättigade till ett sådant stöd. Beklagligt nog så är det uppenbart att det inte är vad som ligger bakom den här frågan. Om det verkligen vore så att det handlade om partistorlek så hade man mycket enkelt kunnat skriva in just detta i partistödsreglerna från början. Istället valde majoriteten att gå ut med det här förslaget efter valet - självklart i akt och mening att komma åt oss! Vid en rundringning till kommunalråden i resten av länet som Radio Uppland gjorde i dagarna så visade det sig att samtliga tillfrågade höll med om att det är synnerligen tveksamt att ändra på reglerna för partistöd i efterhand. Vad sänder det för signal till väljarna om det plötsligt börjar betraktas som acceptabelt att använda sig av regelverket för att sätta krokben för politiska meningsmotståndare?

Skulle förslaget från Alliansen gå igenom skulle vi i ett slag bli av med omkring 80 procent av vårt partistöd för perioden. Kommunallagen stipulerar tydligt att kommunala partistödsregler inte får utformas så att de gynnar eller missgynnar något enskilt politiskt parti. Om inte en förlust av 80 procent av stödet för enbart ett parti är att missgynna, så vet då inte jag vad som är det. Om den politiska sekreterartjänsten skall tas bort, så skall den tas bort för samtliga partier. De etablerade partierna har djupa fickor och kan säkert lösa finansieringen utan skattemedel och vi Sverigedemokrater får helt enkelt göra så gott vi kan.

Tråkigt nog blir man som Sverigedemokrat inte särskilt förvånad över den här typen av förslag. I mer än en kommun så har vi fått uppleva hur representanter för etablerade partier har ägnat sig åt liknande fiffel med valsystemen. Det vanligaste har varit att öka antalet valkretsar i kommunerna, vilket i praktiken tenderar att missgynna mindre partier i valen. Detta har också varit fallet i Uppsala fram till årets val, här i staden med det uttalade målet att hålla Sverigedemokraterna utanför fullmäktige.

Vi i Sverigedemokraterna skulle önska att man istället för att försöka komma åt oss genom att ändra politikens regler i efterhand försökte ta en öppen debatt mot oss. Om man nu är så säker på att vi är fel ute, varför då inte visa det i öppen diskussion? I sådana fall får väljarna själva avgöra huruvida vi är värda förtroendet att sitta i Uppsalafullmäktige. Det vore att föredra framför fult spel och snedvridna regler.

Joakim Larsson
Sverigedemokraterna

Personrösterna

Dammet börjar lägga sig. Vi höll idag en första introduktion för våra nyvalda fullmäktigeledamöter så att de ska ha en sportslig chans att förbereda sig på vad som komma skall.

Ikväll sitter jag annars och kollar på personkryssen. Precis som väntat så är det Jimmie och Sten Andersson som dominerar stort. Jimmie har vunnit personvalet överallt utom i Malmö, där istället Sten Andersson vinner. Annars är Sten tvåa nästan överallt. I Norrbotten kommer Lars Isovaara precis förbi Sten, liksom Peo Ejderhall i Västra Götaland södra. Richard Jomshof blir inkryssad precis efter Jimmie i Blekinge. För egen del ska jag nog vara ganska nöjd med att jag bara får ett personkryss mindre än Sten Andersson här i Uppsala län (visserligen bara 2,19% vilket inte hade räckt för att flytta upp mig från nittonde plats, men ändå). Jag ser också att att jag hade klarat mig över personkrysspärren i landstingsvalet om vi hade nått 3% här. Tackar, tackar!

Lamb of God

Jahaja, då har vi fått vår mest kände kommunfullmäktigeledamot hittills. Marilyn Manson fick en röst i Östhammar och hade alltså kunnat ta plats i fullmäktige där. Tyvärr verkar det som om han inte är skriven där och kan alltså inte ta mandatet. För säkerhets skull ska jag ta och skriva till honom och fråga. Jag får kanske anledning att återkomma... :-)

Nå, allvarligt talat fick vi alltså ett mandat i Östhammar som vi inte hade räknat med. Radio Uppland gjorde ett inslag där jag fick kommentera saken, men tyvärr ville de mest framställa saken ur negativ vinkel. De ringde upp statsvetaren Jörgen Hermansson, som i en kort kommentar föreföll mena att det här beteende var sabotage mot demokratin av oss. Det tyckte jag lät lite konstigt, så jag ringde upp honom - och mycket riktigt så var det ju inte precis så han sagt. Han menade att det var sabotage om vi skulle anmäla kandidater mot deras vilja (vilket vi inte har såvitt jag vet) och kanske sabotage från den enskilde väljaren om de skriver namn på skämtkandidater (vilket jag i och för sig håller med om). Däremot menade han att det inte var konstigt att det blev tomma stolar för ett nytt parti. Sådant händer, vilket var precis det jag sa till reportern också. Lyssna och döm själv!

Mer fusk

Såg just kvällssändningen av TV4:s lokalnyheter. De etablerade partierna gör sitt bästa för att sänka oss - nu ändrar de på reglerna för stöd till politiska ungdomsförbunden också. Den intervjuade miljöpartisten Malmberg är inte lika slipad som sin moderate kollega Gunnar Hedberg. Han erkänner öppet att förändringen görs i akt och mening att strypa stödet till oss.

Absurt. Är det bara jag som känner att man inte vet om man ska skratta eller gråta åt eländet? Egentligen tycker ju jag att inget ungdomsförbund ska ha stöd, men det blir ju alldeles vridet om man gör om reglerna för att specifikt missgynna ett parti. *suck* Nåja, det verkar åtminstone klarna vilken taktik de siktar på.

Uppdatering 22:00...

Det verkar som om Malmbergs förslag röstades ned på fullmäktige ikväll. Fantastiskt. Det kanske något vett i folk ändå?

Valet är klart... eller är det?

*puh* De senaste timmarna har det ringt något otroligt! Det visar sig att vi kommer att få ett mandat i Heby och att det har skrivits till två kandidater på folkinitiativ. Den ene av dem förefaller också vara villig att ta mandatet och blev glatt överraskad när jag ringde och meddelade.

I Tierp löser det sig också. Vi hade ju bara ett namn på listan men fick två mandat. När länsstyrelsen nu gått igenom namnen så har det även där skrivits till namn. Det blev en äldre herre i Örbyhus som kommer att axla det ansvaret tillsammans med Kjell Hammarsten.

I skrivande stund verkar det också som om det har skett lite omskyfflingar på valsedlarna. I Enköping har Jan-Erik Roos gått förbi Evert Skirgård på personkryss och tar därmed platsen i fullmäktige.

Grattis till er alla tre!

Journalistkåren är förstås lite kritisk och menar att vi borde ha skrivit till fler kandidater på listorna, men det är väl bara att konstatera att våra väljarsympatier har vuxit snabbare än vad organisationen har hunnit med. Det är ju bara kul - värre om det var tvärtom, inte sant? :-)

P. S. Däremot verkar vi inte ta mandat i Östhammar. Efter vad jag kan se så fattades det ungefär 30 röster för att det skulle räcka. Hade vi haft en lista där så hade vi tveklöst kommit in där också. D.S.

Mandat i Östhammar?

Efter en närmare titt på Valmyndighetens hemsida så ser jag att det kanske kan bli mandat i Östhammar också. Vi hade ingen lista i Östhammar heller och det är kanske osannolikt att vi får så stor andel av rösterna i gruppen "Övriga partier," men möjligheten finns där....

En vecka har gått...

...och det har varit en hektisk sådan. Det blev intervjuer i båda lokaltidningarna, i radion och t.o.m. i TV4 Uppland. Jag fick också tillfälle till en kort debatt angående det lokala partistödet mot moderaternas kommunalråd Gunnar Hedberg (själva debatten börjar inte förrän en bit in i programmet). Kan ni tänka er, de vill sänka partistödet i efterhand för att vi inte ska få samma resurser! Man upphör aldrig att förvånas.

Tyvärr har jag haft omfattande datorproblem under perioden, så några nya postningar har det inte blivit. Jag får försöka ta igen det idag istället.

Mandat i Heby?

Nu är det spännande. Det kan hända att vi tar mandat i Heby kommun! Följ sammanräkningen här!

Blir det mandat, kommer det då att finnas någon som tar platsen? Om några timmar vet vi.

Seger!

Nu, när den värsta yran efter valvakan börjar lägga sig, kan det vara dags med en första kommentar.

Vi satt på valvakan här i staden fram till elvasnåret innan vi alla begav oss hem till sitt. Jag blev uppringd flera gånger av lokalradion och UNT:s nätupplaga för kommentarer och fick vara med i den direktsända valvakan vid tvåtiden på natten - nå, kanske inte den bästa tiden för att nå ut, men ändå...

Här i Uppland tar vi alltså mandat i Tierp (2), Enköping (1), Älvkarleby (2, ökning med ett mandat sen förra valet) och Uppsala (1). Ja, preliminärt alltså. Jag minns 1998 i Tierp alltför väl för att ropa hej innan länsstyrelsen har räknat färdigt.

Idag har det ringt i princip konstant. Jag har gett två intervjuer till lokaltidningarna och ikväll kanske det blir lokal-TV om allt går som planerat.

22.20
Ikväll blev jag intervjuad av TV4 Uppland, som visst skulle sända inslaget imorgon bitti. Jag måste säga att jag nog tyckte att frågorna var en aning oväntade. Mycket krut lades på att reda ut vem den typiskt SD-väljaren är, och det är ju svårt att säga utan att göra en noggrann analys. Jag fick frågan "Är SD ett parti för lantisar?" med anledning av att vi visst gick bäst i östra landsbygden. Jag blev lite sur och sa något om att jag inte tyckte om när man rackade ner på landsbygdsbor, men jag tror inte att det blev särskilt bra. Jag behöver nog öva lite mer på TV-intervjuer, tror jag.

Efter vallokalsrundan

Såja, nu är vallokalsrundan avklarad. Dags för lite mat innan man tittar till valsedlarna i eftermiddag och röstar själv.

Det är faktiskt ganska roligt att åka runt till lokalerna och träffa folk. Utanför en lokal i Nyby sprang jag t.ex. på folkpartisten Erik Ullenhag, som jag debatterade mot i Älvkarleby för några år sedan. Vi pratade lite och han trodde på alliansseger, förstås. Jag tror inte han kände igen mig.

Jag hann med att lägga ut i mina lokaler till prick 8.00 och bestämde mig för att ta en runda i resten av staden för att dubbelkolla utdelningen där. I Norra Löten hajade jag till när jag promenerade in i lokalen - en socialdemokrat som skulle kunna vara Tony Wiklanders okände tvilling står och delar ut valsedlar.

Olyckligtvis så tog mina landstingsvalsedlar slut under turen, så jag tänkte fuska lite genom att ta några partimarkerade valsedlar från vallokalsbordet och lägga bredvid våra personmarkerade. I en vallokal utspinner sig då följande konversation:

Valförrättare (V), barskt: Det där låter du bli!

Jag (J): Jomen, mina landstingssedlar tog slut och jag tänkte....

V: Det där låter du bli!

J: Jamen...

V: De där valsedlarna är mitt ansvar, så låt bli dem nu!


Först blev jag lite purken över valförrättarens oböjlighet, men sen insåg jag att han hade helt rätt. Om alla valförrättare var lika stränga som den här så skulle vi slippa problem med vänstergalningar som kastar våra valsedlar. Hatten av för valförrättaren i distrikt 71!

Nå, överlag verkar det som utdelningen har funkat bra. De flesta blev klara med sina turer vid 09.00-09.30, och det torde enbart vara de yttersta landsbygdsdistrikten som ännu inte har fått valsedlar.

Nu gäller det!

Jag hinner precis hälla i mig en kopp kaffe innan det är dags att sticka iväg till den första vallokalen för att lägga ut valsedlar. Nu börja valpressen lätta litet - allting som kan göras är gjort, och nu är det väljarna som bestämmer.

2,8% i TEMO

...och imorgon är det valdag. Jag är alldeles kallsvettig. Räcker det här ända in till Helgeandsholmen? Valvakan här i Uppsala blir något alldeles extra. Lokalradion och TV4 Uppland har redan hört av sig och vill veta var vi håller hus om det blir storseger.

Idag ska vi leverera valsedlar till alla de aktivister som velat hjälpa till med att lägga ut i vallokalerna. Vi ses i Uppland!

Torgmöte i Uppsala

http://www.sverigedemokraterna.se/uppsala

Debatt Åkesson-Federley

I morse var jag ute på järnvägsstationen i Uppsala och delade ut valtidningen till pendlarna. Jag var tyvärr inte hemma när debatten först sändes, men en partikollega hade koll. Jag lämnar ordet till Holger:

Jimmie Åkesson skötte sig väl. Han såg lite spänd ut, men det gjorde Federley också.

Det handlade enbart om invandring. Åkesson skötte frågan väl. Programledaren ställde inga frågor om sakpolitik utan frågade om partiet stod för BSS, etc; knappast något som biter på våra väljare.

Federley pratade på som på crack och Åkesson fick kämpa för att få en syl i vädret. Federley drog upp liknelse efter liknelse som han hade hittat på; till exempel något om att straffa sjuksköterskor för förhållanden inom vården, eller något sådant. Och SD drivs av hat, bla bla; hans beteende var det känslomässiga som alla vant sig vid att hans sida har när de inte kan förstå hur någon kan ha avvikande åsikter.

Åkesson svarade med att säga att vi driver invandringsfrågan för att den är det absolut viktigaste, och det tänker vi fortsätta med för att ha en levande invandringspolitik. Att vår återvandringspolitik bygger på frivillig återvandring, att många invandrare säkert drömmer om att kunna flytta tillbaka hem någon dag, och de enda vi vill utvisa är de som begått brott eller ljugit sig hit. (Den sista punkten är intressant, eftersom den öppnar för mycken debatt.)

Federley ljög till om att tio procent av SD:s kandidater är brottsbelastade; den riktiga siffran är tre procent. Åkesson svarade med att SD är det minst brottsbelastade partiet; BRÅ presenterade statistik om det igår, kunde han berätta. (Statistik som visade att riksdagspartiernas kandidater har 19 procent dömda för brott som leder till fängelse på straffskalan.) Federley ljög om att "det är er egen statistik som ni har tagit fram" och att "då räknar du in trafikböter också," Åkesson sade nej, Federley malde på för att begrava det hela, och sedan var det slut.

Åkesson borde nog ha tagit tag i det hårdare, upprepat det han sagt när han fick säga några sista meningar i slutet. Men det var ett okej inslag, motståndarna vann inga poänger, och Åkesson sade väl i stort sett det som kan sägas på tio minuters debatt. Slutsumman blev väl: SD har varit med på TV-debatt mot en politiker från riksdagspartierna, helt enkelt.

Statsvetaren Sören Holmberg intervjuas om väljarundersökningar just nu; angående SD sägs det att partiet fått mycket uppmärksamhet på sista tiden. Den lägre siffran för dagen kommenterar han med att det går upp och ned för att det är svårt att säga med så små procent som det rör sig om, och den som slår på TV:n på söndag får se, innan dess går det inte att säga vad som händer. "Vi har
aldrig haft en sådan här situation med Sverigedemokraterna förut som har sådana här siffror."

Jag har sett inslaget på nätet och kan väl i stort bara hålla med. Federley talade nog mest till sina egna anhängare och han har givetvis profilerat sig ytterligare hos sina målgrupper. Liksom, förhoppningsvis, också Åkesson har.
Nu återstår att se hur spritt det här inslaget blir. Det är väldigt mycket tal om SD i media nu. Angreppen har hårdnat, men ändå tror jag att allt detta är bra för oss.

Egen stapel i SIFO!!

Det här har vi drömt om länge. Jag minns hur vi satt trötta efter flygbladsdelningarna på 90-talet och drömde om en egen stapel. Nu, äntligen!

2,7%... det kan - kanske, kanske - räcka hela vägen. Hur många är det som inte törs säga att de röstar på SD? Omöjligt att bedöma säkert. Det kan vara så att den siffran helt enkelt är tidigare sympatisörer som nu blivit modiga nog att säga öppet vad de tänker rösta på och att det inte finns några dold reserv av SD-väljare. Det kan vara så att SIFO överskattar vårt stöd. Hursomhelst - nu kan man i vart fall drömma om riksdagen!

Nu ser jag att vi verkar få 1,7% i TEMO, där vi haft egen stapel någon tid. Är det den riktiga siffran? Spänningen är olidlig.

Insider

Jag lyckades missa Insider i torsdags och såg därför reprisen igårkväll. Alla har ju sagt att Åkesson gjorde ett bra jobb och det får jag nog hålla med om. Jag måste säga att det var imponerande att han lyckades få Aschberg en smula ur balans. Jag tror att det här kan ge en puff till dem som funderar på att rösta på SD. Utmärkt att han lyckades få fram kontringen på Expos uppgifter om brottslighet! Det är inte tal om annat än att Åkesson är duktig i TV-rutan.

Åkerlund får väl godkänt. Han lär ju ha sagt att han blev hårt redigerad och att endast det sämsta kom med, och något annat är ju inte att vänta.

Sjöholms inlägg var bara onödigt. Visst har jag också en hel del synpunkter på hur partiets ledning sköts, men rätt tid och plats att lägga fram sådant är inte i en direktsändning en vecka före valdagen.

Lägg ut!

Jahapp, då har radioinslaget sänts. Precis som förväntat så bidde det en tumme. 2½ minuts inslag som jag får dela med Mario (kp) och Bruno (usjvp). Är det fyra meningar jag hinner med?

Radio Uppland

Igår eftermiddag blev jag uppringd av Radio Uppland, som ska göra ett reportage om de mindre partier som försöker ta sig in i kommunfullmäktige. Enligt uppgift så skulle jag få välja tre kommunala frågor att ta upp och alltihop planerades ta en halvtimme.

Panik! Så avtrubbad har jag inte blivit ännu att man inte blir lite nervös inför ett framträdande i media. Efter ett par timmars studier av kommunens budget samt riktlinjer för nämndernas arbete så ansåg jag mig ha både byxor och hängslen på mig inför intervjun, som ägde rum i förmiddags.

Naturligtvis blev det en västgötaklimax. Intervjun tog max tio minuter och de där frågorna hade jag kunnat klara av i sömnen. Det jag oroade mig mest för under intervjun var om jag talade för fort eller inte. Nå, bättre att vara välförberedd än att bli överraskad.

Igår var dessutom vår beställda annons införd i UNT. De bråkade en hel del om den och till slut fick vi bara föra in partiloggan. Ganska fånigt. Vi ville ha med texten "Vi säger vad du tänker", men det tyckte den ansvarige utgivaren Lars Nilsson var främlingsfientligt. Man tar sig för pannan.

Det här är nog utan tvekan vår bästa valrörelse någonsin. Tidigare år har i princip all tid gått åt till att springa omkring och dela ut valfoldrar och valsedlar. Det slipper vi nästan helt nu och kan istället fokusera på annat, såsom kandidatkontakter, bloggande, läsa på inför intervjuer, medlemsmöten och torgutdelningar.

Det ser lovande ut.

I ärlighetens namn...

...så är det här faktiskt en riktigt bra artikel. Jag har bråkat en del med Karlsson under årens lopp, men den som gör något bra ska berömmas för det. Precis vad som behövdes efter Expos anfall med det tunga artilleriet.

Nu kan jag ju visserligen önska att man hade hållit den linje som drivs i Karlssons bloggpost lite mer konsekvent, men vi vet ju alla vad sådant beror på.